Carl Schlyter gav energi till kampanjen

I lördags var riksdagskandidaten och före detta EU-parlamentarikern Carl Schlyter i Huddinge och gav energi till den lokala valkampanjen. Smittade av Carls hängivenhet för det hållbara samhället kommer vi nu orka jobba dag och natt ända fram till valdagen för att folk ska veta vad vi står för. Personligen är jag extra glad att Carl med sitt starka engagemang för och djupa kunskaper om arbetstidsförkortning kommer in i riksdagsgruppen.

Under decennier har röda och blåa bråkat om vilka som är bäst på att ”skapa jobb”. Samtidigt har den långsiktiga trenden varit stigande arbetslöshet – ända sedan de generella arbetstidsförkortningarna upphörde på 70-talet. Borde det inte då vara dags att pröva något nytt?

Miljöpartiet vill under mandatperioden ta steg mot kortare arbetstid. För det första ska anställda i vården, som idag alltför ofta slits ut långt innan pensionen prioriteras. Det är också en viktig reform för att kunna locka den personal vi behöver till vården i framtiden. För det andra ska vi alla ges rätt att ta ut löneökningar i kortare arbetstid. Detta är viktiga steg på vägen – som jag hoppas leder till rejälare kliv längre fram.

Vill du också vara med i vår roliga valrörelse?

Anmäl dig här till pass i vår valstuga till pass i vår valstuga.

Anmäl dig här till andra utåtriktade aktiviteter.

Fokus på klimat och utbildning – allt annat vore ansvarslöst

Idag beslutas Huddinges budget för 2015. Miljöpartiets förslag är tydligt: Miljö- och klimatinvesteringar och förskola och skola är i fokus. Miljö/klimat och utbildning är våra ödesfrågor för framtiden – klarar vi inte dem, klarar vi inget.

Majoriteten planerar att lägga åtskilliga miljoner av Huddingebornas skattepengar på anslutningar till Förbifart Stockholm. Ett projekt som vi vet kommer förvärra Stockholms trafikproblem, inte lösa dem som vägkramarna påstår. Istället föreslår Miljöpartiet att kommunen ska satsa på att förbereda bygget av den hett efterlängtade Spårväg syd och på rejäla investeringar för cykel. Alltfler väljer cykeln att ta sig fram på. Det måste uppmuntras med nya cykelvägar, moderna cykelparkeringar och andra åtgärder som gör det enklare och säkrare att cykla i Huddinge. För dem som även efter 2030 kommer behöva bil i Huddinge vill vi se till att det finns en ordentlig produktion av biogas och den är biogasen är tillgänglig för Huddingeborna.

Precis som under hela mandatperioden är Miljöpartiet det parti som satsar mest av alla på förskola och skola. Vi ser enorma behov i kommunens förskolor och skolor. Skolklasserna växer och i förskolorna minskar andelen förskollärare stadigt år från år. Huddinge hör till de allra sämsta kommunerna i landet när det gäller andelen högskoleutbildade pedagoger. Ska vi vända den utveckligen måste vi skjuta till pengar, så enkelt är det. Barn och unga måste få kosta pengar, annars lär det stå oss så mycket dyrare i slutändan.

Miljöpartiet vågar prioritera. Vi har inte råd med allt. Men klimatomställning och utbildning investerar vi rejält i. Allt annat vore ansvarslöst.

Grön medvind bäddar för maktskifte i Huddinge

Det finns goda chanser till maktskifte i Huddinge i höst. Inte minst tack vare en stark grön medvind i kommunen, visar en färsk opinionsmätning. Huddingeborna är redo för förändring efter 8 år med Alliansen.

I en SIFO-mätning om hur Huddingeborna tänker rösta i kommunalvalet får de rödgröna partierna 51,1 procent. Miljöpartiet stormar fram till 13,5 procent och har chans att fördubbla sina mandat om man ska tro SIFO.

Trenden är den samma i de båda andra kommuner som undersökts, Norrtälje och Järfälla. Gröna framgångar ser ut att bidra till maktskifte. I alla dessa kommuner tycks det finnas en stark törst efter rejäla satsningar på förskola och skola och efter en klimatomställning som är på riktigt.

Men i Huddinge är både Miljöpartiets och de rödgrönas uppgång särskilt stark. Man kan förstås inte veta vad det beror på. Men det är svårt att komma ifrån tanken på att den långa radda av oegentligheter som uppdagats i kommunen de senaste åren fått borgerliga väljare att tappa tålamodet. Det har handlat om upphandling a lá vilda västern och om kommunala tjänstemän som får hyra inköpta hus nära nog gratis. Rimligtvis finns nu en stark önskan om ett politiskt ledarskap som ser till att det blir ordning och reda med skattepengarna.

Det är sannerligen inte läge att ropa hej. Med all sannolikhet kommer de borgerliga partierna bli bättre på att mobilisera sina väljare när vi närmar oss valet. Men vi gröna kan ge oss ut i valrörelsen med vetskapen om att det finns en stor nyfikenhet och stora förhoppningar på oss. Känn medvinden och gå ut och visa att vi förtjänar väljarnas förtroende.

Nytt kommunhus i Huddinge känns inte helt genomtänkt

Igår togs ytterligare ett steg i arbetet inför ett nytt kommunhus i Huddinge, och det var dags att välja mellan ett öppet kontorslandskap eller ett aktivitetsbaserat. Men jag och mina partikamrater känner oss inte trygga med att alla har kommit till tals ännu och befarar att förslaget inte är riktigt genomtänkt. Vi är också oroade över alltför snäva kalkyler som riskerar att slå snett. Jag föreslog därför på mötet i kommunens Planerings- och personalutskott (PPU) att ärendet skulle återremitteras för att fördjupa kunskaperna om de olika lösningarna samt föra fortsatt dialog med medarbetarna och de fackliga organisationerna. Men tyvärr vann inte mitt yrkande något gehör.

Miljöpartiet har inte sett ett helt nytt kommunhus som ett av de mer prioriterade projekten, men förstår att frågan om nya lokaler måste ses i nytt ljus eftersom flera hus som idag används för kommunens verksamheter är i dåligt skick. Men Miljöpartiet tycker att de kalkyler som finns för ett nytt kommunhus känns snäva. Det finns också en risk att det liggande förslaget har fått sin form för att ändå i någon mån kunna motivera att bygga ett helt nytt kommunhus.

Vi är tyvärr också fortfarande osäkra på valet av kontorslösning, en så kallad aktivitetsbaserad lösning utan personliga platser. Den typen av kontor kan initialt vara billigast, men strategiskt och långsiktigt riskerar kostnader att skjuta i höjden om inte utredningen har gjorts grundligt.

Det är många kommunhus som har byggts under senare år, som har visat sig bli på tok för dyra, därför är det extra viktigt att vara vaksam på våra kalkyler i Huddinge. Vi vill också att medarbetarna ska ha ett stort inflytande i valet av kontorsutformning och att kommunen ska ha målet om att vara en attraktiv arbetsgivare i fokus.

Marica Lindblad
Oppositionsråd (MP)

Gränslöst forskningsförakt

Politiska beslut fattas gång på gång i strid med gällande forskning. När Alliansen nu vill lägga ned Huddinge tal- och språkförskola påstår man att ”forskning visar att inkludering gynnar barn bäst”. Gång på gång har jag frågat vilken forskning det är man lutar sig mot. När svaret äntligen kom hänvisade man till en skrift som inte säger ett skvatt om de barn som nu ska fösas ihop i stora grupper. 
 
Det finns ingen forskning på hur barn med språkstörning påverkas av att gå i speciellt anpassade verksamheter jämfört med inkluderade verksamheter tillsammans med barn utan diagnos. Majoriteten lutar sig istället mot skriften ”Forskning för klassrummet” från Skolverket. Men i denna skrift nämns överhuvud taget inte barn med språkstörning. Den rör sig helt och hållet på ett övergripande och ideologiskt plan. Skriften har som utgångspunkt att diagnoser är av ondo, därmed tar den inte heller ställning till huruvida specifika grupper av barn gynnas eller missgynnas av inkludering.

En sak slår däremot Skolverkets skrift tydligt fast: när inkludering av barn med särskilda behov ska genomföras är det av största vikt att alla drar åt samma håll – från förvaltningsledning till pedagoger. Att köra över föräldrar och personal med bulldozer, som man nu gör, är alltså i direkt strid med den forskning majoriteten själva hänvisar till.

Grundtanken med inkludering är god. Det finns definitiv skäl att undvika att barn ”fastnar” i särskilda grupper. Men att lägga ned en mycket uppskattad och väl fungerande verksamhet som utvecklats under lång tid utan någon som helst analys av vad just dessa barn behöver och utan att förankra beslutet vare sig hos personal eller föräldrar är häpnadsväckande ansvarslöst.

Det gränslösa forskningsförakt den borgerliga majoriteten ger uttryck för tycker jag är obehagligt. När motorvägsprojektet Förbifart Stockholm diskuterades i våras var Huddinges kommunstyrelseordförande Daniel Dronjak Nordqvist (M) åtminstone ärlig nog att erkänna att han inte kände till någon forskning som stödde hans argument om att vägen skulle minska köerna. ”Det räcker med sunt förnuft", fnös han då. Än värre är det när majoriteten nu påstår sig ha stöd i forskning för att lägga ned tal- och språkförskolan – trots att denna forskning saknar relevans i sammanhanget.

Jag är glad över att vara med i ett parti som har respekt för kunskapen och tar avstamp i forskning när politiska ställningstaganden görs. Det ska vi fortsätta med!

Huddinge-Alliansen slår mot barnen - igen

Alliansmajoriteten i Huddinge slår återigen hårt mot utsatta barn. Först drogs taxitransporter till specialförskolorna in. Nu läggs Huddinge tal- och språkförskola ned och barnen med diagnosen språkstörning ska fösas ihop i stora grupper tillsammans med så kallade ”dragarbarn”, det vill säga barn utan diagnos. Argumentet är att ”inkludering” gynnar alla barn. Jag kan bara hoppas att ansvariga politiker nu hör de förtvivlade ropen från föräldrarna och ändrar beslutet.

Begreppet ”inkludering” har blivit religion. Till varje pris ska man undvika att särskilja barn med behov av särskilt stöd från andra barn. Tanken är god, men konsekvenserna kan bli förödande om man inte mycket noggrant ser till varje barns behov. Att som Jelena Drenjanin, moderat ordförande i förskolenämnden, genomdriva en ”inkludering” helt utan analys av vilka behov de berörda barnen har och hur de kan tillgodoses är djupt ansvarslöst.

Barn med språkstörning har svårt med samspel och kommunikation. Det är fullt möjligt att överbrygga de hinder detta innebär och hjälpa barnen att komma vidare i sin sociala och språkliga utveckling. Men det kräver ofta ett mycket medvetet arbetssätt. Barnen behöver en extremt tydlig struktur, kontinuitet och språklig stimulans på rätt nivå. I regel behöver de också mycket stöd av ständigt närvarande vuxna som kan hjälpa till att tolka situationer och uttrycka viljor och behov. Kort sagt: Barnen behöver små grupper och personal med spetskompetens.

Majoriteten är alltså - utan att föra dialog med pedagogerna - beredda att slå sönder de arbetslag som under lång tid arbetat fram en fungerande verksamhet. Risken är uppenbar att personalen – som är extremt svår att rekrytera – flyr kommunen.

Än lever hoppet. Än är inte sista ordet sagt. Den borgerliga majorieten har fortfrande chansen att tänka om.

Skenbar demokrati bereder väg

I veckan svarade ett antal av kommunens nämnder på de förslag som arbetats fram inom ramen för "Åtgärdsvalsstudie - "Tvärbindelse Södertörn". Det projekt som tog vid, efter att det gamla förslaget om att bygga Södertörnsleden tvärt avbröts den 28 februari 2013. Trafikverkets förslag om att låta en två mil långa motorväg slita itu riksintresse för friluftsliv och delvis gå genom helt orörd natur visade sig i sista stund vara en helt igenom oframkomlig väg. Vägen var både förlegad och olaglig, vilket Miljöpartiet också hävdat i flera år.  Grävskoporna fick moloket vända om! Men om Huddinge kommun och dess politiska ledning hade varit lite förutseende och granskat projektet på ett självständigt sett, och inte så ensidigt bara aktivt och okritiskt agerat för dess genomförande, så hade många års arbete och resurser kunnat användas bättre.

I det förslag som nu presenteras beskrivs satsningen på spår som ett möjligt alternativ, men detta utreds dock inte med samma förutsättningar som alternativet väg. Flera föreslagna åtgärder har bevisligen redan nu avförts från vidare utredning och sägs inte inrymmas i studien. Det är uppenbart och tydligt att direktiven och ramarna för studien används för att begränsa och utesluta ytterligare utredning av bland annat spår.

Det är självklart att hänsyn till klimat och miljö skulle ha varit styrande för att leva upp till de fastställda målen. Det innebär att utbyggnad av spårbunden trafik, däribland Spårväg Syd, ska prioriteras medan nya vägar ska undvikas, och i synnerhet i känsliga områden. Godstransporter på väg står för en mycket stor och ökande del av koldioxidutsläppen i Sverige och måste därför överföras till järnväg. Befintliga vägar kan förbättras genom steg 2- och 3- åtgärder, men olika åtgärder måste till för att fler människor ska åka kollektivt i stället för bil. Biltrafiken ska ju minska och inte öka, vilket den ovillkorligen gör ifall åtgärdsvalsstudiens förslag genomförs.

Arbetet med åtgärdsvalsstudien och kommunens hantering leder tanken till en alltigenom skenbar demokrati - med några få stora elefanter som dansar - och vars syfte och mål är att bereda ny väg!

Trafikverket på kollisionskurs med sig självt

I februari stoppade Trafikverket planeringen av Södertörnsleden, då planerna bedömdes som oförenliga med gällande miljökrav. Nu föreslår Trafikverket i sin så kallade åtgärdsvalsstudie att planeringen återupptas. Vägen är ingenting mindre än en miljökatastrof som hotar ödelägga såväl viktig jordbruksmark som ett skogsområde fullt av rödlistade arter. Till detta ska läggas oacceptabla nivåer av buller, luftföroreningar och växthusgasutsläpp. Det är hög tid att återigen mobilisera motståndet mot vägen. I valet 2014 måste vi förklara varför alla tjänar på att vi prioriterar ny kollektivtrafik före nya vägar.

Att Trafikverket nu – förmodligen efter månader av intensiv uppvaktning från borgliga och socialdemokratiska lokalpolitker – släpper lös det monster som hållits inlåst i myndighetens källare är djupt olyckligt. Dessutom är det helt i strid med det myndigheten slog fast i ett slutbetänkande om framtidens transportsystem så sent som våren2012: nya stora vägbyggen i storstadsregionerna gör det omöjligt att nå klimatmålen. Massiv kollektivtrafikutbyggnad är enda sättet att klara såväl framkomlighet som miljö. All kunskap, jag menar verkligen all kunskap, som finns på området visar att nya vägar föder ny trafik och därmed mer trängsel. 

Jag ser fram emot ett valår med rika möjligheter att diskutera hur vi bygger ett framtidens transportsystem på Södertörn. Det gröna valet är självklart: där går Spårväg syd och andra kollektivtrafiksatsningar före nya vägar.

Lär av Gnesta – normkritik lyfter skolresultaten

Killar kan. Jo, det låter fånigt. Men när nu skol-Sverige grubblar över hur vi ska höja skolresultaten finns kanske en viktigt pusselbit i att ha höga förväntningar på alla elever – oavsett kön. Goda exempel visar att ett normkritiskt förhållningssätt kan bidra till att bryta anti-pluggkultur som ofta uppstår bland killar och markant höja resultaten.

När Pisa-rapporten kom i veckan bloggade jag ett förtvivlat rop på mer resurser för att jag som lärare inte ska gå under i en känsla av otillräcklighet. Men vad skolan gör med resurserna är naturligtvis lika viktigt. Och det finns många goda exempel att lära av. Ett sådant är Frejaskolan i Gnesta där betygen steg brant när personalen utbildades i normkritik, vilket bland annat hjälpte dem att ha lika höga förväntningar på pojkar som på flickor. Man identifierade också vilka normer som fanns bland eleverna kring hur killar respektive tjejer förväntades vara – vilket bland annat innebar tuffa grabbar som tog lätt på skolarbetet. Detta diskuterades kontinuerligt med eleverna. Skojbråk, som upptog en stor del av högstadiekillarnas tid, bannlystes. Följden blev alltså inte bara en bättre arbetsmiljö utan också bättre resultat.

Men, hallå? Är det inte himla typiskt att man agerar just när det för en gångs skull är killar som missgynnas? Jo, det kan man kanske tycka. Men faktum är att tjejerna också är vinnare. Det är ju också deras arbetsmiljö det handlar om. Och deras studieresultat förbättrades ytterligare – kanske för att de lättare kom till tals när killarna inte längre gavs utrymme att dominera.

Jag kommer jobba för att Huddinge tar lärdom av Gnesta. Ett pedagogiskt exempel på att alla vinner på jämställdhet.

Det stinker om Huddinge kommun

Det stinker i Huddinges kommunala korridorer. En unken stank av en korrupt kultur som äntligen kommitupp till ytan, efter vad det verkar många år av svågerpolitik, bristfällig handläggning och respektlös hantering av skattepengar. Mest uppmärksamhet har kommunens uthyrning av exploateringsfastigheter fått. Kommunala tjänstemän har inte bara fått hyra inköpta hus till extremt låga hyror, flera hus har också renoverats för åtskilliga miljoner på medborgarnas bekostnad. Allt måste nu upp på bordet och ansvariga måste ställas till svars. Tyvärr inger ledande politikers agerande så här långt knappast förtroende.

Enligt revisionsbyrån Ernst&Youngs rapport handlar det inte om enstaka fall utan om en kultur som låtits breda ut sig under många år. Nu måste kommunledningen inse allvaret och vidta genomgripande åtgärder. Med de enorma behov vi ser i kommunens förskolor, skolor och äldreomsorg är de miljoner som forit omkring till synes helt utan kontroll en katastrof. Och vad skandalerna innebär för kommuninvånarnas tilltro till politiker och tjänstemän kan vi bara ana.

Miljöpartiet med oppositionsborgarrådet Marica Lindblad i spetsen har hela tiden krävt insyn i arbetet och att alla kort läggs på bordet. Men den borgliga majoriteten har gjort sitt bästa för att hålla oppositionen utanför och har hänvisat till kommande utredningar. Från institutet mot mutor får nu kommunledningen allvarlig kritik för att man enbart tillsätter utredningar. De menar att polisanmälan borde gjorts så fort man förstod att allt inte stod rätt till.

Just idag förväntas riksdagen klubba igenom en lagändring som ger myndigheter möjlighet att hemligstämpla handlingar så fort det kan anses skada samarbetet med ett annat EU-land. Skandaler som den som nu rullas upp i Huddinge påminner om hur viktigt det är med insyn och transperens. Att alla partier utom Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom en lagändring som så drastiskt slår mot offentlighetsprincipen är i mina ögon förskräckligt.

Huddinge kommun har en lång väg att gå för att återupprätta sitt förtroende. Det finns inga genvägar. All smuts måste fram. Alla som bär ansvar måste ställas till svars. Annars är den stora förloraren ingen mindre än den kommunala demokratin.

Dags för politiskt ansvarstagande!

Listan på oegentligheter i Huddinge kommun blir allt längre. Bland annat har tidningen Mitt i Huddinge under hösten avslöjat att kommunen hyr ut villor och fritidshus med mycket förmånliga villkor till anställda. I helgen kom en granskningsrapport som EY (tidigare Ernst och Young) gjort på uppdrag av kommunen. Rapporten pekar på ytterst allvarliga brister och tecknar en bild av en kommun där allt bevisligen inte står rätt till.

Granskningen indikerar att problemen är utbredda och inte inskränker sig bara till verksamheten som är föremål för den här utredningen. Här konstateras att det krävs åtgärder för att komma till rätta även med kultur- och värdegrunden.

Många medborgare har redan uttryckt rättmätig upprördhet över det som sker. Även Miljöpartiet börjar tappa förtroendet för hur Huddinge sköts i det här avseendet.

- Vi efterlyser nu ett politiskt ansvar från den styrande borgerliga majoriteten. Rapporten visar att det rör sig om generella förvaltningsbrister och då borde rimligen någon vara beredd att ta ansvar, efter att ha suttit vid makten i sju år!

- Vi efterfrågar också större transperens och delaktighet och att kommunstyrelsen tar sin särskilda uppsiktsplikt över nämnderna på allvar. Vi vill att alla kort läggs på bordet och att rätt åtgärder vidtas.

Här kan du läsa hela rapporten.

Här uttalar jag mig på SVTs ABC om hur Miljöpartiet ser på rapporten.

Marica Lindblad

Oppositionsråd (MP)

Ansvarslöst moderat valfläsk

Kommunalskatten i Huddinge sänks med tio öre 2014. Det meddelade den borgliga majoriteten på torsdagen. Ekonomin har utvecklats bättre än beräknat sedan budgeten klubbades i juni och när den nu justeras slutgiltigt tar Moderaterna och dess stödpartier första bästa chans att sänka skatten. Kanske är det ett desperat försök att få positiv publicitet i ett läge när mygel och svågerpolitik avslöjas var och varannan dag i Huddinge kommun. Men jag tror majoriteten misstar sig om de tror att någon chipspåse i skattesänkning är vad väljarna längtar efter när behoven i förskolan, skolan och äldreomsorgen är skriande.

Majoriteten säger att de nu har råd med såväl skattesänkning som satsningar på välfärden. Men faktum är att ”satsningen” enbart är en utebliven nedskärning. När det finns pengar för att öka bemanningen i äldreomsorgen, åtgärda den akuta bristen på förskollärare och skjuta till extra resurser till de skolor där bara drygt hälften av eleverna klarar gymnasiebehörighet – ja då väljer majoriteten skattesänkning. Trots stor osäkerhet om hur ekonomin kommer utveckla sig framöver.

Att Moderaterna som ägnat mandatperioden åt att tala om ”ordning och reda” nu steker valfläsk så att stekflottet yr förvånar. Men kanske har någon insett att orden ordning och reda redan är förbrukade när tjänster för tiotals miljoner köpts utan upphandling och när kommunala tjänstemän fått hyra exploateringsfastigheter (alltså hus kommunen köpt in för att kunna bygga på tomten) till extremt låga hyror. Det känns minst sagt som det är dags för en ny ledning att ta över i Huddinge.

Moderaternas "ordning och reda" vänds till oreda

Nu är det uppenbart att listan på oegentligheter i Huddinge kommun blivit längre. Under våren började Konkurrensverket granska kommunens bristande upphandlingar och nu växer ärendet också med exploateringsfastigheter som hyrs ut billigt till anställda. Det får mig att tänka på några vackra fraser och honnörsord om "ordning och reda" jag så ofta hört  Moderaterna med stödpartier i Huddinge yttra.

På första plats på Moderaternas lista över viktiga frågor inför valet i Huddinge stod det: Fler jobb + ordning och reda i ekonomin! Den frågan tog Moderaterna också med in i majoritetens gemensamma arbete. Samtliga majoritetspartier skrev under och lovade jobba hårt med detta. Och i samband med att partiernas budgetförslag presenteras varje år, trummas det också hårt på att den sittande majoriteten sätter ordning och reda i fokus.  Men hur allvarligt har de tagit på åtagandet "Ordning och reda"? 

Vi ser nu hur en rad oegentligheter rullas upp inför öppen ridå efter tips från allmänheten. Alltså tips från utomstående - och INTE som ett resultat av eget kontrollarbete.
Miljöpartiet har tillsammans med oppositionspartierna den 8 november lämnat en skrivelse till kommunstyrelsen där vi begär att den hittills mest berörda nämndens; ordförande, förvaltningschef och revisorerna ska kallas in till kommunstyrelsens sammanträde.

Vi kan nu med fog också anta att det är stora summor som har flödat ut från kommunens gemensamma kassa! Pengar som med allra största sannolikhet hade kunnat göra långt större nytta inom andra behövande verksamheter. Det kallar inte vi "Ordning och reda"  - varken inom ekonomi eller inom andra funktioner som nu tycks uppvisa en osund kultur! 

Kommunstyrelsen har här en särskild funktion och vi påtalar dess uppsiktsplikt över nämnderna. Miljöpartiet efterlyser transparens och delaktighet i arbetet för att tillse att rätt åtgärder vidtas för att komma tillrätta med den uppvisade osunda kulturen!

Marica Lindblad
Oppositionsråd (MP)

Huddinge sviker barnen

Flera barn på tal- och språkförskolorna och andra specialförskolor i Huddinge har fått sina taxitransporter indragna av kommunen. Konsekvensen har blivit att flera av dem nu inte kommer till förskolan. På morgondagens kommunfullmäktige ställer vi tillsammans med Huddingepartiet och Socialdemokraterna majoriteten till svars för sveket mot barnen. 

Taxitransporterna är för många familjer helt avgörande för att barnen ska kunna ta sig till förskolan. De stora avstånden i kommunen kan göra det omöjligt för föräldrar utan bil att lämna och hämta sina barn på specialförskolorna och samtidigt få det övriga livet att gå ihop. För en del av barnen innebär ett kollektivt resande dessutom en så stor ansträngning att de sedan inte orkar delta i förskolans verksamhet. 

De indragna taxitransporterna sparar kommunen några ynka tusenlappar här och nu. Vad kostnaden blir på sikt kan vi bara fantisera om. Att låta barn misslyckas istället för att erbjuda en verksamhet där alla kan utvecklas utifrån sina förutsättningar kan i längden stå samhället dyrt. På tal- och språkförskolorna går barn med diagnosen ”grav språkstörning”. För att dessa barn ska kunna utveckla ett fungerande socialt samspel och komma vidare i sin språkutveckling är en lugn miljö och ett medvetet arbetssätt nödvändigt. De små barngrupperna, den höga personaltätheten och den specialistkompetens som dessa förskolor erbjuder är därför en förutsättning för barnens utveckling.

Om vi gröna kommer i majoritet efter valet är vår prioritering solklar: barn och unga ska sättas i första i rummet. Vi kommer konsekvent satsa på förskolor och skolor ända tills varenda unge får det de behöver för att lära och växa.

Lär av Uppdrag granskning, Huddinge!

Den som sett kvällens Uppdrag granskning har sett den allra vidrigaste konsekvensen av vinstdrivna skolor: vissa elever blir önskade och andra oönskade. SVT:s reportage visade hur skolor i strid med skollagen väljer bort elever som anses kräva för stora resurser eller som kan skita ner en ”fin” skolas rykte. Att det händer borde egentligen inte förvåna någon. När vi låter vinstintressen styra får vi inte en skola för alla. Huddinge kommun kan ta lärdom av kvällens Uppdrag granskning och tänka om när man nu söker efter mer vinstdrivande förskoleverksamhet.

Vi gröna säger nej till vinstintressen, men ja till pedagogisk mångfald. När den borgerliga majoriteten i Huddinge vill att en nybyggd förskola i Smista ska drivas i fristående regi vill vi att man i så fall uppmuntrar pedagoger med intressanta idéer att forma ett personalkooperativ. Då kan personalens kreativitet tas till vara och beslutsvägarna bli korta. Men majoriteten säger nej. De riggar istället för att en vinstdrivande koncern tar över genom att kräva att man ska ha tidigare erfarenhet av att driva förskola med den profil man tänker sig.

Det kokar av vrede runt om i landet. Svenska folket har fått nog av vinstdriven välfärd. Låt det snart vara val.

Happy pride!

Dags för Prideparad. Vi tar gatorna i besittning för att uppleva en explosion i färg och glädje över liv och kärlek. Men också för att påminna om att kampen för mänskliga rättigheter måste fortsätta såväl globalt som i kvarteret där vi bor.

Under Prideveckan har mycket fokus legat på situationen för HBTQ-personer i Ryssland. På goda grunder. Fientligheten mot HBTQ-personer tar sig där allt otäckare uttryck. Gårdagens besked om att lagen som förbjuder ”homosexuell propaganda” inte kommer att tillämpas mot tävlande i vinter-OS nästa år är en klen tröst för de ryska HBTQ-personer som dagligen utsätts för angrepp och lagstödd diskriminering. Men om idrottare och ledare tar chansen skulle OS kunna bli till en manifestation för mänskliga rättigheter. Vad säger till exempel SOK om att förse tävlingsdräkterna med regnbågsflaggor? För visst är idrott alltid politik, frågan är bara på vems villkor.

Samtidigt får vi inte tro att kampen är färdig på hemmaplan för att gatorna idag förvandlas till ett böljande hav av regnbågsflaggor. Normerna som förutsätter heterosexuell tvåsamhet är djupt rotade. Vi måste göra allt vi kan för att rucka på de normerna och under tiden se till att frizonerna är så vida och många som möjligt. Miljöpartiet iStockholms stads förslag i veckan om att succesivt HBT-certifiera i princip all kommunal verksamhet är därför utmärkt. Oavsett om du har dina barn på en förskola, är en ung person som vänder dig till skolhälsovården eller flyttar till ett äldreboende i slutet av livet ska du känna dig trygg med att mötas av personal som utbildats för att möta dig som individ, utan att sitta fast i förlegade normer kring kön och sexualitet. När Huddinge kommunfullmäktige sammanträder igen i höst planerar jag att lägga en liknande motion.

Imorgon kavlar vi upp armarna. Men idag är det fest. Happy Pride!

Fler som bloggar: Jens Fagerlind  Bengt Held

Barnlek i trafiken

När alla pratar om bilbränder och kongressdebatter tänkte jag istället skriva några rader om en rutchkana. En trivial fråga kan tyckas, men i den döljer sig något viktigt om perspektiv. Som miljöpartist är det för mig en självklarhet att all kommunal fysisk planering ska utgå från ett barnperspektiv. Rutchkanan som upptar mina tankar idag visar att det inte är en självklarhet för alla.

Att ha med sig ett barnperspektiv i den fysiska planeringen. Vad betyder det? I ett rättighetsperspektiv kan vi hänvisa till FNs Barnkonvention, och när det gäller kommunens fysiska planering kanske speciellt artikel 3 som i korthet säger att barnens bästa ska sättas i första rummet i alla beslut som rör barn. Men även utan konventionen kan vi hänvisa till lite vanligt sunt förnuft - tänk på hur beslut påverkar barn, och anpassa besluten så att de påverkar barn på bästa möjliga sätt.

Jag bor i Visättra, ett utomordentligt bra område för småbarnsföräldrar. Vi flyttade hit i stor utsträckning på grund av närheten till naturen. Förutom det finns en bra grundskola, flera bra förskolor, och något som är viktigt för småbarnsföräldrar - det finns många andra småbarnsfamiljer. Det är ingen brist på lekplatser, och de är placerade på tryggt avstånd från trafik som de borde vara.

Visättra centrum, däremot, är ingen rolig plats. Där finns ett par små butiker, en frisör och två restauranger i en ganska trist, grå miljö. För de allra flesta är det framför allt en plats vi åker förbi i bil, eller går till för att hoppa på en buss. Detta ville Huddinge kommun åtgärda och rusta upp. Planerarna på kommunen kom fram till att det som skulle lyfta centrumet var om det fanns mer att göra på platsen. Eftersom det inte fanns planer på ny service eller liknande, så bestämde sig  kommunen för att omvandla cirkulationsplatsen till Visättra Torg. Med hjälp av blomrabatter, bänkar och nya trappor ner från bostadshusen skulle platsen blir mer attraktiv att uppehålla sig på. Än så länge, allt väl.

Men någonstans här i planeringen föddes en tanke, som säkert hade goda intentioner, men ändå blev så vansinnigt fel. Planerarna tänkte att platsen skulle bli tryggare och trevligare om även barn hade något att göra här. En spektakulär rutchkana från Sågstuvägen 2 ner mot torget blev svaret. Barn i alla åldrar skulle därmed lockas från de vanliga lekplatserna i grönområdena för att istället förgylla det nya torget med sin närvaro. Kommunens planerare har säkert helt rätt i att barn är bra för torget - men om de hade haft med sig ett barnperspektiv skulle de först ställa sig frågan om torget är bra för barn!

Alla småbarnsföräldrar jag och min fru har pratat med i Visättra säger samma sak. Varför ska våra barn leka i en trafikmiljö, där alla bilar, bussar och lastbilar till och från Visättra måste passera, när vi har ett överflöd av grönområden utan trafik? Ska inte Visättras föräldrar våga släppa ut sina barn för att leka? Kommunen svarar att det bara är lokal trafik och att kommunen har haft en medborgardialog med boende i Visättra, där vi ska ha önskat oss mer att göra på torget. Den andra saken som kommer fram av våra samtal med föräldrar är att ingen känner till medborgardialogen. Den har ägt rum, men har uppenbart inte nått särskilt många småbarnsföräldrar. "Om de frågat mig, varför vet jag inte om det?", säger någon.

Missnöjet bubblar bland småbarnsföräldrarna, och även bland andra som har någorlunda inlevelseförmåga för hur det här projektet upplevs av föräldrar. Kommunen har fått frågan från föräldrar via kommunens hemsida, från oss via facebooksidan, och även genom Miljöpartiets främste lokala politiker Marica Lindblad, oppositionsråd. Svaret till alla har varit detsamma. Rutchkanan är en del av upprustningen och den ska vara kvar. De skriver också att de tänker sig att rutchkanan ska nyttjas av barn som är stora nog att vistas i en trafikmiljö. I den meningen avslöjas verkligen hur feltänkt hela idén är från början. En lekplats mitt i en trafikmiljö. De skriver ingenting om hur de barn som är stora nog att leka självständigt på en trygg lekplats, men ännu inte är stora nog för att vistas själva i trafiken ska hållas borta. De får helt enkelt hållas inne eller ha sina föräldrar med sig upp i högre åldrar än i andra bostadsområden.

Jag hoppas att kommunen vågar tänka om, ta föräldrarnas oro på allvar och inse att trafikmiljö och lekplats för barn är två saker som inte ska förenas. Sätt barnens bästa i främsta rummet. Och gör det innan vi behöver dra lärdomen att även lokal trafik kan köra över små barn.

Minnet är kort!

Miljöpartiet är ett framsynt parti! Om Huddinge kommun och Trafikverket hade hörsammat våra argument, kunde man redan för 5 år sedan ha stannat upp och tänkt till om Södertörnsleden – då hade situationen idag varit en helt annan. Men istället har den borgerliga majoriteten bara kört på ”rätt in i kaklet” i gott sällskap med Trafikverket och länsstyrelsen.

Planerna var föråldrade redan innan ens spaden hade satts i backen, det sa vi redan för flera år sedan. Kristdemokraterna som ingår i Huddinges borgerliga majoritet skriver nu samma sak på SvD Brännpunkt . Och det är häpnadsväckande att man som Alliansparti avhänder sig allt ansvar. KD skyller allt på staten och vill inte kännas vid sitt eget ansvar. Jag anser att en politisk kommunledning i majoritet för en av Sveriges större kommuner borde  veta bättre än att  lägga alla ägg i samma korg. Jag anser att det är som att skjuta sig själv i foten, när man så ensidigt väljer att basunera ut sin kritik, utan eftertanke och helt utan självkritik.

Resan med målet Södertörnsleden har varit lång och krokig. Vägplaner och avtal är historiska rester, från en svunnen tid, då klimatfrågorna knappt fanns på agendan. Redan 2009 hävdade jag och Miljöpartiet med välgrundade argument att vägen rent av var olaglig. NU kommer Trafikverket till samma insikt. Trafikverket säger att de har ”lappat, lagat, fixat och donat – men till slut höll det inte längre!”

Det är lätt att vara efterklok, och vi vill helst inte säga ”Vad var det vi sa!”, men det fanns så oändligt många möjligheter för en ansvarskännande kommun att ifrågasätta och informera sig bättre, under denna krokiga resa. MP har tagit aktiv del och ifrågasatt bygget av den här vägen i decennier, vi kan frågan bäst och ändå har man valt att ironisera och förminska oss och våra argument, vilket även kommunalrådet (KD) med ansvar för samhällsbyggnadsfrågorhar ägnat sig åt.

Det är anmärkningsvärt att kommunledningen i Huddinge saknar kunskap om procedurfrågan, att det inte är regeringen som har sista ordet. Det är Högsta förvaltningsdomstolen, och där är processen minst två år, troligen mycket längre. Det är därför ännu mer förvånande att kommunalrådet trots detta stått och lovat byggstart innevarande år – varje år sedan 2009! Och att Trafikverket nu också har pågående upphandlingar ute för vägen – trots att man lätt hade kunnat inse att det bara var rent önsketänkande att de skulle realiseras.

MP har i många år också med kraft ifrågasatt hela avtalskonstruktionen och hävdat att tiden har sprungit ifrån oss. Det gäller förslag om fördjupade översiktsplaner, arbetsmodeller med att ensidigt upphäva detaljplaner till förmån för Trafikverkets kommande arbetsplaner – ja, listan på de sätt vi har försökt få kommunen att vakna är oändlig. Men nu är minnet i kommunledningen kort! Miljöpartiet står för framtiden och har kunskap om vad som är möjligt, och bör göras för att nå dit!

Miljöpartiet kräver ett riktigt omtag och vill satsa på långsiktigt hållbara lösningar med klimatet i fokus. Vi vill påbörja bygget av Spårväg Syd snarast.  Nu finns det inte längre några ursäkter att ensidigt fortsätta satsa på biltrafiken. Varken Huddinges kommunledning, statliga verk eller regeringen kan längre sväva i det blå och det är dags att utkräva ansvar på alla nivåer!

Marica Lindblad, oppositionsråd Miljöpartiet Huddinge

Bilen eller barnet - vad går först vid förskolan?

Frågan i rubriken kan tyckas löjlig. Självklart svarar väl alla barnet. Barnets bästa går alltid först, och detta måste väl ändå gälla lite extra vid förskolorna, som ju är en miljö utvecklad speciellt för små barn. Men frågan är ändå relevant att ställa om vi tittar på hur den fysiska planeringen kring våra förskolor ser ut i Huddinge.

Förskolorna är alltid omgärdade av höga staket och med grindar med dubbla eller tredubbla barnsäkringar, så att inte barnen ska råka smita ut och hamna i potentiellt farliga situationer, som att till exempel vandra ut i trafiken. Det är självklart och det är bra. Men det som kommunen inte alltid verkar ha tänkt på är att barnen ju också ska komma till och från förskolan, och här är barnets företräde framför bilen inte alls lika självklart.

Trots att de flesta föräldrar väljer en förskola som ligger geografiskt nära hemmet och därmed har också många barn en förskola som är inom gångavstånd. Ändå tycks det nästan tvingande att ta bilen om du som förälder vill att ditt barn ska komma säkert fram till förskolan. Vid gamla förskolor kanske det går att skylla på att vi var mindre medvetna om trafiksäkerhet förr och den totala trafikmängden var också mindre än idag. Låt oss därför titta på hur det ser ut vid en ny, modern förskola i dagens Huddinge - Visättravallen i Visättra.

Det finns en gång- och cykelväg från Visättra centrum ner till Visättra sportcenter. Det finns dock endast ett ställe att komma över från gång- och cykel till den trottoar som leder till förskolan, som ser ut som på bilden. Notera att detta inte är ett övergångsställe, då både skylt och vägmarkeringar saknas. Dessa fanns tidigare, men har tagits bort. Bilarnas framkomlighet prioriteras med andra ord, framför gående föräldrar med barn.

När du kommer ner till förskolan möts du av Huddinge kommuns policy för snöröjning. För att hålla bilparkeringen fri så har snö och is lagts upp på trottoaren, så att enda sättet att ta sig fram som gående är att gå ut i bilvägen, återigen utan övergångsställe. Bilarnas parkering prioriteras framför gående barns trafiksäkerhet. Nedanför parkeringen pågår nu grävarbeten vilket gör att parkeringen även fungerar som transportsträcka för tunga lastbilar.

 

Vid Visättra centrum pågår dessutom just nu en upprustning av torget. En byggarbetsplats som många barnvagnsrullande föräldrar måste ta sig förbi för att komma till förskolan. Här har entreprenören ställt upp en avfallscontainer så nära vägkanten att den sticker ut i vägen och effektivt helt blockerar sikten åt vänster för gående, tills de redan är ute i gatan. Hur många ser om det kommer en bil till vänster i denna bild? Och hur många bilister ser barnvagnen?

Det är tydligt att det är betydligt lättare att prata om att sätta barnens behov först, än att göra det till verklighet i fysisk planering. Som förälder finns det en enda prioritet som överskuggar allting annat: barnens säkerhet och välbefinnande. Om kommunen planerar förskolor och gator så att bilen är det enda sätt att komma säkert till förskolan, då tar fler föräldrar bilen. Då ökar trafiken kring förskolan, och fler föräldrar känner sig osäkra inför att gå till förskolan. Det leder till att fler tar bilen... och så fortsätter spiralen.

Är det verkligen rimligt att prioritera bilen framför barnens välbefinnande? Att fler tar bilen till förskolan är inte bara ett trafiksäkerhetsproblem - det ger också mer buller, sämre luft och påverkar alltså våra barns hälsa negativt. Det är inga svårigheter att tänka om och sätta barnen först. Säkra upp gångvägarna med övergångsställen, låt inte snöröjarna tvinga ut barn på gatan och lägg parkeringsplatsen en bit ifrån förskolans ingång, Det är faktiskt inte svårare än så.

Förskolebristen resultat av dålig politik

Det råder akut brist på förskoleplatser i Huddinge. Många barn och föräldrar kommer att få resa långt till förskolan och andra riskerar att bli helt utan plats. För att komma till rätta med problemen krävs en politisk kursomläggning i Huddinge. Barn måste prioriteras före industri och handel.

Kommunen förklarar situationen med brist på mark att bygga förskolor på. Men markbristen är inte ett öde som drabbat kommunen. Den är resultatet av den förda politiken. Den borgliga majoriteten har allt för lättvindigt sålt mark. Industrier och köpcentrum har satts före behovet av kommunal service. För att långsiktigt lösa situationenen måste kommunen bättre värna sin mark. Miljöpartiet ser gärna att kommunen också köper mark som kan användas för förskolor och annan välfärdsverksamhet. Barnen först – kommersen sist!