Politiska beslut fattas gång på gång i strid med gällande
forskning. När Alliansen nu vill lägga ned Huddinge tal- och
språkförskola påstår man att ”forskning visar att inkludering
gynnar barn bäst”. Gång på gång har jag frågat vilken
forskning det är man lutar sig mot. När svaret äntligen kom
hänvisade man till en skrift som inte säger ett skvatt om de barn
som nu ska fösas ihop i stora grupper.
Det finns ingen forskning på hur
barn med språkstörning påverkas av att gå i speciellt anpassade
verksamheter jämfört med inkluderade verksamheter tillsammans med
barn utan diagnos. Majoriteten lutar sig istället mot skriften
”Forskning för klassrummet” från Skolverket. Men i denna skrift
nämns överhuvud taget inte barn med språkstörning. Den rör sig
helt och hållet på ett övergripande och ideologiskt plan. Skriften
har som utgångspunkt att diagnoser är av ondo, därmed tar den inte
heller ställning till huruvida specifika grupper av barn gynnas
eller missgynnas av inkludering.
En sak slår däremot Skolverkets
skrift tydligt fast: när inkludering av barn med särskilda behov
ska genomföras är det av största vikt att alla drar åt samma håll
– från förvaltningsledning till pedagoger. Att köra över
föräldrar och personal med bulldozer, som man nu gör, är alltså
i direkt strid med den forskning majoriteten själva hänvisar till.
Grundtanken med inkludering är
god. Det finns definitiv skäl att undvika att barn ”fastnar” i
särskilda grupper. Men att lägga ned en mycket uppskattad och väl
fungerande verksamhet som utvecklats under lång tid utan någon som
helst analys av vad just dessa barn behöver och utan att förankra
beslutet vare sig hos personal eller föräldrar är häpnadsväckande
ansvarslöst.
Det gränslösa forskningsförakt
den borgerliga majoriteten ger uttryck för tycker jag är
obehagligt. När motorvägsprojektet Förbifart Stockholm
diskuterades i våras var Huddinges kommunstyrelseordförande Daniel
Dronjak Nordqvist (M) åtminstone ärlig nog att erkänna att han
inte kände till någon forskning som stödde hans argument om att
vägen skulle minska köerna. ”Det räcker med sunt förnuft", fnös
han då. Än värre är det när majoriteten nu påstår sig ha stöd
i forskning för att lägga ned tal- och språkförskolan – trots
att denna forskning saknar relevans i sammanhanget.
Jag är glad över att vara med i ett
parti som har respekt för kunskapen och tar avstamp i forskning när
politiska ställningstaganden görs. Det ska vi fortsätta med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar