Stor politik

Visby, tisdag kväll.
Jag gick till Feministiskt initiativs fest för att lyssna till Schyman och slippa Åkesson. Jag gick dit för att vara med och visa att alla vi som tror på kärlek, mångfald och öppenhet är så ofantligt många fler än de som sprider hat. Jag var med om någonting större än så.

Jag lämnar en slottsruin draperad i rosa, fylld av känslor. Under en dryg timme har jag lyssnat till musik, poesi och tal där varje takt och varje stavelse uttryckt en önskan om ett annat samhälle, ett rättvisare, öppnare och mer kärleksfullt. I en tid när partier och PR-strateger pratar om vikten av att ”ha en berättelse”, men reducerar politiken till en fråga om vems statistik som är mest trovärdig, visar Feministiskt initiativ precis hur stort politik är. De visar vad det handlar om. Liv och död. Kärlek och drömmar. Om att byta jag mot vi. Och, inte minst, om hoppet om förändring, om att vi kan om vi är många.

Tack Feministiskt initiativ, för att ni öppnar, lyfter och färgar den politiska debatten. Det är bara för oss andra att inspireras och gå ut och prata om vilken värld vi vill ha och vilka liv vi vill leva.

Håll visionerna vid liv - framtiden är rosagrön!

Var fjärde fransk väljare la sin röst på Nationella fronten, vars grundare så sent som i veckan gjorde uttalanden om att ebolaviruset skulle kunna ”lösa invandringsproblemet”. 8 procent av grekerna valde nazistiska Gyllene gryning. I Storbritannien blev invandringsfientliga Ukip störst av alla partier. Här hemma fick SD två mandat. Valresultatet i Europa är så förfärligt att det är svårt att ta in. Men desto starkare är skälen att fira de motkrafter mot rasismen som också växer sig starkare. Att Miljöpartiet får femton procent och att F! kommer in i EU-parlamentet är så ofantligt viktigt i en tid när rädslan och hatet breder ut sig.

I natt förenades den gröna och rosa rörelsen i ett segerbad i Mariatorgets fontän. Och det finns skäl att tro att det kan bli fler rosagröna segerbad framöver. Av alla de diagram den politiske fullblods-nörden i mig frossat i sedan igår kväll är det ett som glädjer mig mer än alla andra. Det som visar hur förstagångsväljarna röstat. Överlägset största parti bland de yngsta är Miljöpartiet. Tvåa är Feministiskt initiativ. Sverigedemokraterna är inte ens i närheten.

Det hopp som de unga sätter till en grön eller rosa eller varför inte rosagrön rörelse innebär ett stort ansvar. Att fortsätta ge plats för de unga, brinnande hjärtan som behövs i dessa rörelser. Och att med blicken framåt bära visionerna om ett hållbart och kärleksfullt samhälle även när vi är med och tröskar igenom statsbudgetar efter valet.

MP och F! har vunnit unga människors förtroende för att vi båda ser behovet av stora förändringar, för att vi har visioner. Ett samhälle där visionerna saknas är mycket illa ute när ekonomiska, sociala och ekologiska kriser tilltar. Då frodas de antidemokratiska krafterna.

Mina tankar dagen efter valet kokar ner till detta: Håll visionerna vid liv! Framtiden rosagrön. Om vi vill.

Rasismen aggressivare, motståndet starkare

Det finns skäl till oro när man ser hur det rasistiska och nazistiska våldet breder ut sig och bli allt råare. Showan i Malmö kunde ha dött, Fidel i Hökarängen likaså. Med mordförsöken och hoten är risken uppenbar att tystnaden tar vid. Att röster för öppenhet, jämställdhet och rättivisa tystnar för att rädslan blir för stor. Därför är det så oerhört viktigt det som nu sker i reaktion mot rasismen: protester, aktioner, manifestationer. På arbetsplatser, i bostadsområden, i skolor, på nätet. Överallt går människor samman och visar att man fått nog nu, att Sverige tillhör alla.

Klockan 12 idag samlas människor i Hökarängen för att visa sitt stöd för knivskurna Fidel och alla andra som utsatts för rasistiskt våld och för att manifestera för människors lika värde. I en tid när renläriga nazister tar plats på gator och torg är aktioner som denna livsviktiga. För det första för att stödja och stärka varandra i kampen för ett öppet Sverige. För det andra för att synliggöra vad som pågår. Rasism och nazism får inte nonchaleras och bagitaliseras. Vi får aldrig vänja oss. Att vi har ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag betyder inte att rasism är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Hökarängen idag, valurnan den 25 maj. Nu sätter vi stopp för rasismen!

Underrubriken ”Skänk inte bort din röst! Låt inte rasistiska partier växa i Europa – rösta i EU-valet” pratar Bodil Ceballos och Anwahr Athahb, kandidater till EU-parlamentet (MP). Vårbyhuset i Vårby gård, på tisdag 19.00. Ta med dina vänner och kom!

Kärrtorp visar vägen!

Sverigevänner, antirasister. Hela landet reser sig mot rasismen. Under veckoslutet hålls manifestationer för öppenhet och demokrati i minst 16 städer från Malmö i söder till Umeå i norr. Till manifestationen i Kärrtorp, där samlade antirasister attackerades av nazister förra söndagen, har nu över 14 000 människor anmält sig på Facebook. Många av dem sådana som i vanliga fall aldrig demonstrerar. Aldrig har jag känt mig mer stolt över vårt land. På söndag visar vi, hur mycket det än må regna och hur många julklappsinköp vi än har kvar att göra, att Sverige tillhör alla. Punkt.

Vi befinner oss i en tid när ett rasistiskt parti tycks ha parkerat sig nära 10-procentstrecket. De har effektivt utnyttjat en alltför lam politisk debatt och växande klyftor. Sverigedemokraterna har flyttat gränsen för vilka åsikter som anses rumsrena. Med kostymklädda rasister i riksdagshuset ökar också utrymmet för brölande, påkföresedda nazister. Men tillsammans kan vi visa att vi som vill ha ett öppet och välkomnande samhälle är så ofantligt många fler. Därför har det aldrig känts mer angeläget att delta i en politisk manifestation. Vi ses i Kärrtorp på söndag!

 Fler som bloggar: Hans lilla gröna (MP) Bilderbloggen (V)