Sätt fart på Sverige

Orter med få invandrare har i genomsnitt mer sociala problem än invandrartäta samhällen. Det visar sig i en ny rapport från Svenskt Näringsliv. Bland orter med orter med extremt många invånare som är drabbade av arbetslöshet, skuldproblem och psykosocial ohälsa finns främst ”utflyttningskommuner” på glesbygden – inte kommuner med hög invandring, som man skulle kunnat gissa utifrån den debatt som förs i Sverige idag.

Jag trodde knappast jag skulle avsluta den här veckan med att rikta ett hjärtligt tack till Svenskt Näringsliv. Men den här rapporten sätter verkligen ljuset på något viktigt. På att vi talar om helt fel saker i den offentliga debatten. Hur vi om och om igen pratar om invandring som ett problem fast vår välfärd står och faller med att människor kommer hit från andra länder och bidrar till den. Den sätter ljuset på vår tystnad inför de verkliga samhällsproblemen. Som att Sverige spricker isär. Som att unga människor möts av en dörr i ansiktet istället för nya utbildningsvägar. Som att stora delar av landet dräneras på service, arbtetstillfällen och människor.

Jag tror att Sverige törstar efter en politik som får arslet ur vagnen och tar tag i de verkliga samhällsproblemen. Som möter arbetslöshet med utbildning i hela landet. Och med en grön omställning som får fart på hela Sverige – med nya tunnelbanelinjer i Stockholm och biogasproduktion på landsbygden. 

För övrigt anser jag att Cockie N Bean borde vunnit den första deltävlingen i Melodifestivalen. Fast Yohio var cool han också.

Migration är en självklarhet!

Ibland blir jag väldigt trött! Trött på att kommentera och förhålla mig till de högljudda röster som av diverse olika skäl talar emot invandring. För att bemöta några av alla dessa påståenden som far runt på bloggar, i kommentarer till artiklar osv reduceras ens eget tänkande lätt till att börja betrakta människor som siffror, grupper, inkomster, utgifter - och i värsta fall glöms individerna bakom statistiken bort. För det viktiga är ju att det hela tiden är människor vi talar om, människor som vi förhåller oss till. Jag tycker inte om hur man klumpar ihop och separerar människor i vi och de, hur man generaliserar alla människor från länder där islam är dominerande religion till muslimer (läs även Torbjörn Elensky i DN för någon vecka sedan) - jag skulle själv inte alls gilla att bli inkategoriserad i gruppen "kristna" bara för att jag råkar vara från Sverige.

Diskussionen om själva invandringens vara eller inte vara är för mig tämligen ointressant. Min utgångspunkt är att folk migrerar, man gör det av olika skäl, det är viktigt att Sverige är med och tar emot människor som söker asyl, men det finns också massor av andra skäl för att flytta till Sverige. Däremot är jag ganska kritisk till hur den sk integrationspolitiken fungerar, och hur man hanterar asylärenden. Oavsett hur många människor som kommer från andra länder till Sverige är det viktigaste för mig att de får ett vettigt mottagande, att man får stöd att komma in i samhället. Men det stödet måste utgå från individernas behov. Personer som migrerar till Sverige är naturligtvis en ytterligt heterogen samling. Det som funkar för vissa funkar förmodligen inte för andra. Maciej Zaremba tog i mars upp en mängd absurditeter i hur svenska myndigheter hanterar ankommande personer i en artikelserie i DN (första delen här). Att man placerar personer som inte kan läsa och skriva tillsammans med akademiker på samma svenskakurser, att handläggare inte känner till eller kanske ignorerar (eftersom det finns ekonomiska incitament till att ignorera) att det på vissa platser finns yrkesinriktade språkkurser med flera faktorer som gör att det tar längre tid för personer att komma ut i arbetslivet även inom yrken där det råder brist i Sverige.

Zaremba tar också upp hur rädslan för att framstå som rasistisk gör att man inte vågar diskutera problem och svårigheter med integrationspolitiken, vilket i sin tur innebär att sverigedemokraterna får monopol på dessa frågor. Det här är något som även Elensky vidrör: att sverigedemokraterna tillåts definiera problemet (ungefär att det är för många invandrare i Sverige och att vi tar emot för många invandrare) och media och politiker sedan förhåller sig till denna problemdefinition. I stället är det som behövs att partier som inte har en främlingsfientligt inriktad problemdefinition i bagaget aktivt sätter agendan. Jag tror i det sammanhanget inte särskilt mycket på Björklunds och hans folkpartis utspel om svenskakrav och liknande, utan mer på att det gäller att förbättra möjligheterna att lära sig svenska, att komma in i samhället osv. Vilket om så bara hälften av det Zaremba beskriver i sin artikelserie stämmer verkar vara högst tveksamt att det görs för närvarande.

Därför känns det oerhört positivt att i dagens DN läsa om hur Övertorneå tar emot ensamkommande flyktingbarn (en artikel som jag dock inte lyckas hitta på DN.se utan bara i papperstidningen). I Övertorneå är inställningen att barnen berikar kommunen. Dessutom ser man att de skapar arbetstillfällen. Här tar också föreningslivet kontakt med barnen/ ungdomarna för att locka in dem i sina verksamheter, vilket bör vara en nyckel till att få kontaktytor med den nya omgivningen. Den sortens positiva exempel är viktiga att lyfta fram och det återspeglar Elenskys beskrivning av ett land som sedan århundraden har varit nyfiket och berett att lära av andra, och som präglas av tolerans. Övertorneås kommunalråd Linda Ylivainio lägger även till historiens påverkan för invånarnas förståelse för människor som söker skydd eftersom de under kriget fick ta emot flyende från den finska sidan på andra sidan älven. Är det inte här det ligger - i att se möjligheterna och att verka för de mänskliga mötena?

Invandring ger varken stora positiva eller stora negativa effekter i offentlig ekonomi

På DN debatt presenteras i dag en rapport om huruvida det finns offentligt finansiella argument för invandring. Därför (förmodar jag) är rubriken "Arbetskraftsinvandring hjälper inte offentlig sektor". Det grundar man på att den ekonomiska vinsten vid positiv effekt av invandring ändå inte beräknas bli större än 1 procent av BNP. Tyvärr gör rubriksättningen att rapportens andra slutsats, presenterad i slutet av debattartikeln, helt kommer i skymundan, nämligen att invandringen inte heller innebär någon stor ekonomisk belastning.

Om vi i den framtidsinriktade kalkylen för Sverige i stället antar att sysselsättnings-graden i befolkningstillskottet blir densamma som för utrikes födda boende i Sverige i dag, blir de negativa årliga effekterna mindre än 1 procent av BNP.

Eventuella negativa ekonomiska effekter för offentlig sektor är alltså lika försumbara som eventuella positiva. Artikeln lägger också in en brasklapp att även om det inte finns finansiella argument för invandring kan det finnas skyddsargument samt argument för invandring av specialister. Med den mycket instrumentella synen glöms argument för invandring som anknytning eller familjebildning, en fri arbetsmarknad, utbildning och så vidare bort. Bloggen Vi i Sverige har också kommenterat rapporten och konstaterar just att eftersom ekonomin inte är någon avgörande faktor är

Det viktiga /.../ istället att människor fritt kan välja att bilda familj med vem de vill, välja att arbeta var de vill och söka skydd från krig och förföljelse.

Något som borde vara självklart. Det som oroar är alla de hatiska kommentarer som frodas bl a på nämnda blogg. Jag kan inte låta bli att reflektera över en kommentar som ofta återkommer i olika varianter i sådana här sammanhang - den om att eftersom Sverige är så uselt/har en så usel befolkning/för en så usel politik tänker kommentatorn - utvandra! Hur kommer det sig att man tar rätten att invandra till något annat land för given när man absolut inte vill ha in människor från andra länder i det egna?

I SvD uppmärksammar man i stället FN:s rapport om migration, där det konstateras att migration är positivt för mänsklig utveckling:

Rapporten visar att migration kan öka den mänskliga utvecklingen både för dem som flyttar och i destinationsländerna samt för dem som stannar kvar på hemmaplan, säger Helen Clark, UNDP:s högsta chef.

Bland annat poängteras ökad inskrivning i skola och minskad barnadödlighet för dem som migrerar från utvecklingsland till industriland (vilket dock utgör endast 30% av migranterna). För destinationsländerna nämns ökat antal arbetstillfällen utan att lokalbefolkningen trängs ut från arbetsmarknaden och en viktig faktor för dem som stannat kvar är de pengaöverföringar som utflyttade släktingar gör till de kvarvarande.

Tyvärr märks det i kommentarerna till DN-artikeln att Hägglunds utspel om en vänster/ kulturelit inte bara har gått hem hos sverigedemokraternas ledare Åkesson (se Expressen, även kommenterat av Peter Andersson), utan också hos andra personer som är kritiska till invandring. Det riskerar dock att slå tillbaka mot Hägglund eftersom han inte själv ser problemet med att hävda att en kulturelit inte kan företräda folket samtidigt som han försöker lansera sig själv som företrädare för detta folk. Jag har tidigare varit inne på att det inte är så säkert att "folket" i stället accepterar att företrädas av en person som är del av Sveriges absolut högsta politiska elit. Det finns risk att Hägglunds och kristdemokraternas upprepade utspel spelar sverigedemokraterna i händerna mer än det gagnar dem själva. För jag antar att det bland kd:s väljare finns många som inte instämmer i den bild som Hägglund tecknar. I Expressen kommenterar t ex Wijkman, tidigare kd:s representant i EU-parlamentet och framstående miljöpolitiker, att han inte känner igen sig i Hägglunds beskrivning. Och de som instämmer kanske ser sd som ett bättre alternativ? Det är ett högt spel han spelar i sin balansgång på spärrlinjen, Hägglund. Man bör också behålla i minnet att det är små grupper som stödjer den intoleranta ideologi som sd står för, även om de är högljudda.

Slutligen, för att förekomma: vill du bara ge en hatisk kommentar så kan du bespara dig besväret - dessa rensas bort. Kommentarer i sak och hållna i resonabel ton välkomnas.