Utegrupper - när kön blir för lång

Vid vårens sista sammanträde i Förskolenämnden fick vi höra om en relativt nystartad utegrupp. Det är alltid lika inspirerande att få ta del av den utveckling av förskolans verksamhet som drivs av dem som arbetar på förskolorna och det här var inget undantag. Personalen brann för idén att genom att låta barnen vara ute nästan hela tiden visa dem på glädjen i att upptäcka och lära sig saker om omgivningen, antingen det handlade om att ta reda på namn på växter, anlägga en humleträdgård, se vilket "skräp" efter mellanmålet som försvann snabbast (organiskt material från maten) och vilket som blev kvar längst (flärpen från mjölkpaketet) eller rena sand/lervatten med hjälp av kaffefilter.

Personalen hävdade också att både de och barnen är mycket friskare sedan de börjat med uteverksamheten, att arbetsmiljön för barn och vuxna är mindre högljudd och bullrig och att lekarna blivit mindre styrda av barnens könstillhörighet. Idel positiva effekter.

Det som ändå framstår som en smolk i bägaren är att denna verksamhet skapats som en direkt följd av de köer till förskolan vi ser i stora delar av kommunen, vilket även är fallet med andra utegrupper i kommunen. Som miljöpartist är jag oerhört glad över utvecklingen av utegrupper för jag tror att denna sorts verksamhet också främjar en bättre föreståelse för större sammanhang och inte minst då vad gäller olika miljöaspekter, liksom en vana vid att vara ute i naturen (som dock behöver vidmakthållas under de efterföljande skolåren). Vad som oroar mig är att det är först i och med denna platskris som utvecklingen verkar ha fått fart, trots att man sedan ganska länge har talat om betydelsen av vettig och pedagogisk uteverksamhet för förskolebarn, både vad gäller inspirerande gårdar och att man ibland bör styra även uteverksamheten mer än vad som kanske görs.

Hur kommer det sig att chefer, förvaltning och politisk majoritet inte har lyckats fånga upp dessa eldsjälar tidigare? Och hur är det med utrymmet för att driva pedagogisk utveckling i kommunens förskolor? Kanske stämmer det i det här fallet att nöden är uppfinningarnas moder - men man kan komma långt med att skapa arbetsförhållanden som främjar fritt tänkande och inspiration. Något vi som politiker talar om för barnens del, men ser vi vikten av att sörja för att även personalen får arbeta i en sådan miljö?