Skolkonkurser föräldrarnas ansvar?

Begär ut bokslut innan du sätter dina barn i en friskola. Det rådet får föräldrar av skolinspektionen efter att JB-koncernens konkurs tvingat tusentals elever att byta skola. Nej, nu får det väl räcka ändå? Nu måste gränsen ha passerats för hur mycket man vältra över samhällsproblem på enskilda individer. Nu är det tid för politik. Inte minst är det hög tid att sätta stopp för vinstdrivande företag i välfärden.

Skolinspektionen konstaterar att de själva inte har den kompetens de behöver för att kunna bedöma skolornas ekonomi. Men käcka uppmaningar till föräldrar om att vara kritiska och frågvisa drar man sig inte för, även om man harklande tillstår att det inte är lika enkelt för alla föräldrar att agera jobbiga kunder.

Jag kräks. Jag vill inte vara kund. Jag vill vara medborgare i ett land där vi kan lita på att alla skolor är bra skolor. Jag vill ha ett samhälle där vi löser problem gemensamt, inte ett där arbetslöshet blir ett problem endast för den arbetslöse, miljöproblem blir en samvetsfråga för ensamma konsumenter och skolkonkurser något som drabbar slarviga familjer som inte haft koll på bokföringen. Politik vill jag ha. En politik som bygger ett samhälle. Som rustar välfärden och sätter stopp för de vinstuttag som dränerar våra gemensamma resurser och urholkar kvaliteten i vård och skola.

Det är utmärkt att vänsterledaren Jonas Sjöstedt spelar så högt i vinstfrågan och gång på gång upprepar att man inte sätter sig i en regering som ”fortsätter privatiseringspolitiken”. Kanske kommer Stefan Löfven med illa dold lättnad låta sig köras över av vänstern. På så sätt kan han blidka den massiva opinion av socialdemokratiska väljare och gräsrötter som liksom folket i övrigt fått nog av det slöseri med skattemedel som vinsterna innebär.

Grundlagsändring mot välfärdsrea

Vänsterpartiet föreslår idag en grundlagsändring som ska göra det svårare att sälja ut egendom som vi äger gemensamt. För att sälja offentligt ägda bolag, allmännyttiga bostäder och välfärdsverksamheter skulle det krävas antingen tre femtedelars majoritet eller två beslut med ett val emellan. Förslaget är mycket intressant. Dels för att det förhoppningsvis skulle innebära en mer respektfull hantering av det gemensamt ägda och dels för att det skulle stärka demokratin på ett område där den allt för ofta satts ur spel.

Utspelen under den första halvan av Almedalsveckan har varit försiktiga. Men dagens V-förslag har klös. Det skulle innebära en viktig maktförskjutning om det förverkligades. Från resursstarka, hårdlobbande bolag som vill göra vinst med skattemedel till väljarna. Med den lag som vänstern nu föreslår skulle knappast den långa rad av utförsäljningar till underpris av bland annat vårdcentraler, hemtjänst och förskolor vi sett i Stockholmsområdet de senaste åren varit möjliga. Jag har svårt att se att ens de mest förhärdade moderata poltiker hade gått till väljarna och bett om mandat för att rea bort stadens egendom. Då hade stockholmarna sluppit betjälas på hundratals miljoner kronor och då hade vi haft verksamheter som fokuserat på att ge bästa tänkbara vård, omsorg och utbildning, inte på att generera vinst.

Det är mycket glädjande att höra den miljöpartistiska partiledningen villig att noga överväga Vänsterpartiets förslag. Den gröna kongressen fattade nyligen ett mycket tydligt beslut: kommersiella aktörer har inte i välfärden att göra. Låt oss hjälpas åt att få den vacklande socialdemokratiska partiledningen på rätt spår.

Mer att läsa: Birger Schlaug

Grönare vänster manar till eftertanke

Den nya vänsterledaren satte klimatfrågan i fokus i sitt linjetal idag, precis som han gjort under sin kandidatur och genom sitt första politiska utspel som partiledare. I dagens tal upprepades ambitionen om att göra Vänsterpartiet till det ledande klimatpartiet.

Ur ett grönt perspektiv inger Sjöstedts tillträde både hopp och manar till eftertanke. Hopp för att oppositionen som helhet förhoppningsvis får en vitamininjektion. Med en mer seriös, framåtblickande och konstruktiv vänster ökar förhoppningsvis trycket på regeringen.

Men för Miljöpartiets del innebär Jonas Sjöstedt också en del att fundera över. Utmaningen om de gröna väljarna är tydlig. Det kan innebära en gyllene chans att få hjälp med att sätta de gröna frågorna på agendan, vilket i sin tur kan ha stor betydelse för innehållet i den politik som en ny regering förhoppningsvis ska utforma efter valet 2014. Men det förutsätter att Miljöpartiet antar utmaningen och visar vad som gör partiet unikt. Annars lär det inte resultera i så mycket mer än att V möjligen växer på MP:s bekostnad.

Vänstern har redan idag många bra förslag på miljö- och klimatområdet. Problemet har varit dels att miljöfrågor aldrig varit prioriterade på allvar och dels att man saknar insikt om omöjligheten med evig tillväxt. Det återstår att se vad som händer med miljöambitionerna när de ska vägas mot andra ”politikområden”, för tyvärr betraktas nog miljöfrågor just som ett område bland flera av de flesta vänsterpartister. En jämförelse mellan de rödas och de grönas skuggbudgetar från i höstas visar också att de förra har en hel del att lära om ekonomiska styrmedel som medel i en grön omställning. Men i och med att vänstern håller fast vid – och väcker liv i – frågan om arbetstidsförkortning visar man i praktisk politik att man ser andra värden än ekonomisk tillväxt. I det läget vore det mycket olyckligt om Miljöpartiet tonade ner sina visioner om kortare arbetstid, särskilt som MP och V med stor sannolikhet tillsammans kommer utgöra en majoritet av regeringsunderlaget och långt ifrån bara ett litet påhäng till Socialdemokraterna om det blir en rödgrön regering 2014.

Jonas Sjöstedt gör det som få andra gör i svensk politik just nu. Han talar om de stora, svåra frågorna. Inte minst har han presenterat det jag otåligt väntar på att språkrören ska komma ut med: en analys av finanskrisen. Bland annat ger han uttryck för intressanta tankar om att genom lagstiftning dela upp bankerna så att spekulationen skiljs från den samhällsviktiga in- och utlåningen som ett sätt att skydda småspararna. Analysen är knappast heltäckande eller kanske ens särskilt grundlig, i synnerhet saknas ett grönt perspektiv. Men han tar sig i alla fall an den kris som nu resulterar i att barn svimmar av undernäring i grekiska klassrum. Vilket borde vara en plikt för alla politiker med ambitioner om att möta nutidens problem.

Jag hoppas att ett grönare och friskare vänsterparti kan ge mitt eget parti inspiration, men också ett tillfälle till reflektion över vad som ska vara vår uppgift i svensk politik. För det finns bara ett grönt parti och det förpliktigar. Vi måste vara partiet som idogt värnar miljön även när medierna tappar intresset och som orkar tänka långsiktigt när andra vänder kapporna mot opinionsvindarna. Vi måste vara dem som vågar tala klarspråk om att den västerländska livsstilen och klamrandet vid den kapsejsande tillväxtfixerade ekonomin leder oss rakt in i väggen och att konsumtionshets, bilberoende och köttfrosseri måste brytas. Vi måste vara dem som visar vägen mot en annan tillvaro med plats för både jagens frihet och vi:ets kraft. För om inte vi, ingen annan heller.

Fler som bloggar: Birger Schlaug, Peter Högberg (S) och huvudpersonen själ(v)