Skenbar demokrati bereder väg

I veckan svarade ett antal av kommunens nämnder på de förslag som arbetats fram inom ramen för "Åtgärdsvalsstudie - "Tvärbindelse Södertörn". Det projekt som tog vid, efter att det gamla förslaget om att bygga Södertörnsleden tvärt avbröts den 28 februari 2013. Trafikverkets förslag om att låta en två mil långa motorväg slita itu riksintresse för friluftsliv och delvis gå genom helt orörd natur visade sig i sista stund vara en helt igenom oframkomlig väg. Vägen var både förlegad och olaglig, vilket Miljöpartiet också hävdat i flera år.  Grävskoporna fick moloket vända om! Men om Huddinge kommun och dess politiska ledning hade varit lite förutseende och granskat projektet på ett självständigt sett, och inte så ensidigt bara aktivt och okritiskt agerat för dess genomförande, så hade många års arbete och resurser kunnat användas bättre.

I det förslag som nu presenteras beskrivs satsningen på spår som ett möjligt alternativ, men detta utreds dock inte med samma förutsättningar som alternativet väg. Flera föreslagna åtgärder har bevisligen redan nu avförts från vidare utredning och sägs inte inrymmas i studien. Det är uppenbart och tydligt att direktiven och ramarna för studien används för att begränsa och utesluta ytterligare utredning av bland annat spår.

Det är självklart att hänsyn till klimat och miljö skulle ha varit styrande för att leva upp till de fastställda målen. Det innebär att utbyggnad av spårbunden trafik, däribland Spårväg Syd, ska prioriteras medan nya vägar ska undvikas, och i synnerhet i känsliga områden. Godstransporter på väg står för en mycket stor och ökande del av koldioxidutsläppen i Sverige och måste därför överföras till järnväg. Befintliga vägar kan förbättras genom steg 2- och 3- åtgärder, men olika åtgärder måste till för att fler människor ska åka kollektivt i stället för bil. Biltrafiken ska ju minska och inte öka, vilket den ovillkorligen gör ifall åtgärdsvalsstudiens förslag genomförs.

Arbetet med åtgärdsvalsstudien och kommunens hantering leder tanken till en alltigenom skenbar demokrati - med några få stora elefanter som dansar - och vars syfte och mål är att bereda ny väg!

Barnlek i trafiken

När alla pratar om bilbränder och kongressdebatter tänkte jag istället skriva några rader om en rutchkana. En trivial fråga kan tyckas, men i den döljer sig något viktigt om perspektiv. Som miljöpartist är det för mig en självklarhet att all kommunal fysisk planering ska utgå från ett barnperspektiv. Rutchkanan som upptar mina tankar idag visar att det inte är en självklarhet för alla.

Att ha med sig ett barnperspektiv i den fysiska planeringen. Vad betyder det? I ett rättighetsperspektiv kan vi hänvisa till FNs Barnkonvention, och när det gäller kommunens fysiska planering kanske speciellt artikel 3 som i korthet säger att barnens bästa ska sättas i första rummet i alla beslut som rör barn. Men även utan konventionen kan vi hänvisa till lite vanligt sunt förnuft - tänk på hur beslut påverkar barn, och anpassa besluten så att de påverkar barn på bästa möjliga sätt.

Jag bor i Visättra, ett utomordentligt bra område för småbarnsföräldrar. Vi flyttade hit i stor utsträckning på grund av närheten till naturen. Förutom det finns en bra grundskola, flera bra förskolor, och något som är viktigt för småbarnsföräldrar - det finns många andra småbarnsfamiljer. Det är ingen brist på lekplatser, och de är placerade på tryggt avstånd från trafik som de borde vara.

Visättra centrum, däremot, är ingen rolig plats. Där finns ett par små butiker, en frisör och två restauranger i en ganska trist, grå miljö. För de allra flesta är det framför allt en plats vi åker förbi i bil, eller går till för att hoppa på en buss. Detta ville Huddinge kommun åtgärda och rusta upp. Planerarna på kommunen kom fram till att det som skulle lyfta centrumet var om det fanns mer att göra på platsen. Eftersom det inte fanns planer på ny service eller liknande, så bestämde sig  kommunen för att omvandla cirkulationsplatsen till Visättra Torg. Med hjälp av blomrabatter, bänkar och nya trappor ner från bostadshusen skulle platsen blir mer attraktiv att uppehålla sig på. Än så länge, allt väl.

Men någonstans här i planeringen föddes en tanke, som säkert hade goda intentioner, men ändå blev så vansinnigt fel. Planerarna tänkte att platsen skulle bli tryggare och trevligare om även barn hade något att göra här. En spektakulär rutchkana från Sågstuvägen 2 ner mot torget blev svaret. Barn i alla åldrar skulle därmed lockas från de vanliga lekplatserna i grönområdena för att istället förgylla det nya torget med sin närvaro. Kommunens planerare har säkert helt rätt i att barn är bra för torget - men om de hade haft med sig ett barnperspektiv skulle de först ställa sig frågan om torget är bra för barn!

Alla småbarnsföräldrar jag och min fru har pratat med i Visättra säger samma sak. Varför ska våra barn leka i en trafikmiljö, där alla bilar, bussar och lastbilar till och från Visättra måste passera, när vi har ett överflöd av grönområden utan trafik? Ska inte Visättras föräldrar våga släppa ut sina barn för att leka? Kommunen svarar att det bara är lokal trafik och att kommunen har haft en medborgardialog med boende i Visättra, där vi ska ha önskat oss mer att göra på torget. Den andra saken som kommer fram av våra samtal med föräldrar är att ingen känner till medborgardialogen. Den har ägt rum, men har uppenbart inte nått särskilt många småbarnsföräldrar. "Om de frågat mig, varför vet jag inte om det?", säger någon.

Missnöjet bubblar bland småbarnsföräldrarna, och även bland andra som har någorlunda inlevelseförmåga för hur det här projektet upplevs av föräldrar. Kommunen har fått frågan från föräldrar via kommunens hemsida, från oss via facebooksidan, och även genom Miljöpartiets främste lokala politiker Marica Lindblad, oppositionsråd. Svaret till alla har varit detsamma. Rutchkanan är en del av upprustningen och den ska vara kvar. De skriver också att de tänker sig att rutchkanan ska nyttjas av barn som är stora nog att vistas i en trafikmiljö. I den meningen avslöjas verkligen hur feltänkt hela idén är från början. En lekplats mitt i en trafikmiljö. De skriver ingenting om hur de barn som är stora nog att leka självständigt på en trygg lekplats, men ännu inte är stora nog för att vistas själva i trafiken ska hållas borta. De får helt enkelt hållas inne eller ha sina föräldrar med sig upp i högre åldrar än i andra bostadsområden.

Jag hoppas att kommunen vågar tänka om, ta föräldrarnas oro på allvar och inse att trafikmiljö och lekplats för barn är två saker som inte ska förenas. Sätt barnens bästa i främsta rummet. Och gör det innan vi behöver dra lärdomen att även lokal trafik kan köra över små barn.

Södertörnsleden planeras om

Plötsligt händer det! Miljöpartiet har under många år krävt att Södertörnsleden bör planeras och prövas utifrån dagens lagstiftning, istället för lagstiftningen som gällde i slutet av 90-talet då planeringen började. Idag meddelar Trafikverket i ett pressmeddelande att det nu ska bli verklighet.

Det är inte sällan som en oppositionspolitiker kan känna viss frustration över att ständigt behöva lägga protokollsanteckningar och reservationer, med vetskapen om att det bara blir en sidnot i ett protokoll som mycket få läser. Speciellt när det gäller dessa stora och utdragna ärenden som Södertörnsleden som ständigt kommer tillbaka till nämnderna i olika skeden, under flera år. 

Därför känns det väldigt skönt en dag som denna att se att det envisa slitet, som inte sällan hånats av övriga partier, ibland faktiskt kan ge resultat. Miljöpartiet vill naturligtvis helst se att pengarna styrs bort från nya motorvägar till ordentliga satsningar på kollektivtrafik. Där är vi inte ännu, även om fler partier gärna pratar väl om kollektivtrafiken som framtiden. Pengarna går alltjämt i första hand till vägar, i andra hand till vägar och i tredje hand till... ja, kanske lite kollektivtrafik om det finns pengar kvar.

Men om nu vägar ska byggas, så är det rimligt att de åtminstone uppfyller hårda och moderna miljökrav. Motorvägssatsningar blir visserligen fortfarande inte hållbara för det, men vi kan åtminstone kräva att miljöförlusterna blir så små som möjligt. Skademinimering, i frånvaro av riktigt hållbar politik. 

Vi har därför hårt och envist drivit linjen att Södertörnsleden ska prövas enligt dagens miljöbalk, som ställer betydligt högre krav än miljölagstiftningen från 90-talet. Och att Södertörnsleden ska prövas som en sammanhållen väg, inte som fyra delprojekt. Det kräver att Trafikverket utreder vägen och dess miljökonsekvenser som en helhet. 

Mot bakgrund av den överklagan som nu ligger och väntar på avgörande hos regeringen, har Trafikverket beslutat att på eget bevåg att göra just detta - att dels planera och pröva vägen utifrån dagens lagstiftning och se vägen som ett sammanhållet investeringsprojekt. Det kan inte ses som annat än ett steg i rätt riktning, även om det återstår att se vad resultatet blir.