Mer än en miljard hungrar

DN skriver om den förestående "hungerkonferensen" i Rom, där man ska försöka hitta sätt att stoppa det ökande antalet (över en miljard) som hungrar. Olivier de Schutter, matrapportör för FN, underkänner både resonemang om att det räcker med att producera mer mat eller att frihandelsavtal skulle räcka till för att avhjälpa problemen. Han säger i DN-artikeln

- Problemet är inte att det produceras för lite mat, det handlar i stället om social orättvisa.

Med den njugghet som finns från bland annat Sverige om att aktivt minska vår egen påverkan på klimatutsläppen och i stället kräva att utvecklingsländerna ska ta sitt ansvar och hålla nere sina utsläpp trots att utsläppen per person i Sverige vida överstiger dem per person i de flesta utvecklingsländer undrar jag hur det ser ut vad gäller solidariteten på matområdet. Är vi beredda att fatta beslut som gynnar oss själva mindre, eller som till och med missgynnar oss, om det ökar möjligheterna att få bukt med den ökande hungern i världen?