Det är inte sällan som en oppositionspolitiker kan känna viss frustration över att ständigt behöva lägga protokollsanteckningar och reservationer, med vetskapen om att det bara blir en sidnot i ett protokoll som mycket få läser. Speciellt när det gäller dessa stora och utdragna ärenden som Södertörnsleden som ständigt kommer tillbaka till nämnderna i olika skeden, under flera år.
Därför känns det väldigt skönt en dag som denna att se att det envisa slitet, som inte sällan hånats av övriga partier, ibland faktiskt kan ge resultat. Miljöpartiet vill naturligtvis helst se att pengarna styrs bort från nya motorvägar till ordentliga satsningar på kollektivtrafik. Där är vi inte ännu, även om fler partier gärna pratar väl om kollektivtrafiken som framtiden. Pengarna går alltjämt i första hand till vägar, i andra hand till vägar och i tredje hand till... ja, kanske lite kollektivtrafik om det finns pengar kvar.
Men om nu vägar ska byggas, så är det rimligt att de åtminstone uppfyller hårda och moderna miljökrav. Motorvägssatsningar blir visserligen fortfarande inte hållbara för det, men vi kan åtminstone kräva att miljöförlusterna blir så små som möjligt. Skademinimering, i frånvaro av riktigt hållbar politik.
Vi har därför hårt och envist drivit linjen att Södertörnsleden ska prövas enligt dagens miljöbalk, som ställer betydligt högre krav än miljölagstiftningen från 90-talet. Och att Södertörnsleden ska prövas som en sammanhållen väg, inte som fyra delprojekt. Det kräver att Trafikverket utreder vägen och dess miljökonsekvenser som en helhet.
Mot bakgrund av den överklagan som nu ligger och väntar på avgörande hos regeringen, har Trafikverket beslutat att på eget bevåg att göra just detta - att dels planera och pröva vägen utifrån dagens lagstiftning och se vägen som ett sammanhållet investeringsprojekt. Det kan inte ses som annat än ett steg i rätt riktning, även om det återstår att se vad resultatet blir.