Inga fler förlorare

Ett samhälle där människor upplever sig som förlorare är ett farligt samhälle. Det om något borde vara en självklar lärdom för alla som studerar historien. Därför närde jag en from liten förhoppning när jag lyssnade till utbildningsminister Jan Björklunds sommartal. Att han åtminstone skulle antyda något om behovet av rejäla satsningar för att lyfta den skola där mer än var tionde elev inte lär sig tillräckligt för att ta sig in på gymnasiet. Så blev det inte. Tvärtom. Av talet att döma tycks utbildningsministern vara mer sugen på fler skattesänkningar. Oj, vad jag längtar efter en ny regering.

Sex veckor av flygbladsdelande, debatterande och evigt samtalande ligger framför oss som bestämt oss för att Sverige ska få en ny riktning.  Vi kommer att stå ut med både forsande svett och sömnbrist för att vi är så många som långt ner i magen känner att förändring är en nödvändighet. För att vi inte har råd att låta fler människor känna sig som förlorare. Inte i klassrummet för att deras lärare inte har tiden som behövs för att se. Inte i eftersatta bostadsområden som inte rustas upp. Inte på arbetsmarknaden för att politikerna rullar tummar istället för att sätta fart på en klimatomställning med ny räls, grön elproduktion och förnybara bränslen.

Inga fler förlorare. Nu bygger vi ett samhälle som vinner i längden.

Centern vågar drömma

Håll i dig nu. Här kommer något som aldrig tidigare hamrats fram på mitt tangentbord: Ett positivt inlägg om Centerpartiet. För första första gången under åtminstone den här mandatperioden får ett riksdagsparti medialt genomslag med ett förslag som kan kallas visionärt. Och det är det just Centern av alla som är avsändaren. I förslaget till nytt idéprogram förs nämligen idén om fri invandring fram. Jag kan inte annat än applådera – både över att partiet så tydligt lyfter fram invandring som något positivt för vårt land och över att man vågar drömma lite och levererar ett radikalt förslag i en annars allt sömnigare och mer teknokratisk inrikespolitisk debatt.

Den som känner mig vet att jag sällan är helt utan invändningar. Inte heller nu. Den argumentation man använder finns all anledning att ifrågasätta. Enligt ideprogramsgruppens ordförande Per Ankarsjö ”finns ett väldigt stort behov av arbetskraft i vissa typer av jobb som svenskar inte vill ha”. Invandrare ska alltså komma hit för att ta jobb med låg lön och låg status, som många infödda svenskar ratar. Det är lätt att konstatera att det många gånger fungerar så idag. Men till skillnad från Ankarsjö tycker jag att klassklyftor ska bekämpas.

Den grumliga argumentationen förtar inte min glädje över att Centern vågar befatta sig med en vision. Jag står gärna på samma sida som Ankarsjö när det handlar om att slåss för öppnare gränser. Det hindrar inte att jag hatar det klassamhälle han försvarar och att jag avfärdar hans arbetsmarknadspolitik som leder till att människor med små resurser utnyttjas.

Fler som bloggar: Birger Schlaug, Röda Malmö

Björklund levererar billig arbetskraft

Skolminister Björklund jobbar på. Nu ska en ny ettårig gymnasieutbildning skapas. De som går den ska själva plocka ihop sina kurser och de ska helt kunna undvika teoretiska ämnen. Man kan fråga sig hur dessa ungdomar ska kunna konkurrera på en arbetsmarknad som ställer allt högre krav på såväl teoretiska som praktiska kunskaper och där det idag knappt finns rum för de som tagit sig igenom en treårig gymnasieutbildning. Men kanske är tanken just att arbetsmarknaden ska svämma över av ungdomar med låg utbildning som inte har mycket att sätta emot arbetsgivare som är sugna på billig arbetskraft.

Björklund menar att förslaget ska möta de stora avhopp vi ser från gymnasiet. Dessa är onkeligen värda att ta på allvar, då de leder till utslagning av unga människor. Men om det var det man var ute efter tänker jag att man snarare skulle lägga sin energi på att skapa en gymnasieskola som bättre ser till vars och ens behov.

Jag vill se en gymnasieskola där man har större möjligheter att kombinera teori och praktik. Det finns exempelvis goda erfarenheter av satsningar på lärlingsutbildningar. Elever som varit skoltrötta kan få ett lyft även i de teoretiska ämnena om de tillbringar en del av tiden på bra praktikplatser där de får känna att de lyckas och gör nytta. Jag vill också se en gymnasieskola som blir mycket bättre på att stödja elever som har det tufft att nå målen. Behovet av "tidiga insatser" upprepas ofta som ett mantra i skoldebatten. Om eleverna bara får hjälp tidigt under skolgången ordnar sig det mesta. Det är förstås sant att det är viktigt att få stöd i tid. Men alltför ofta lämnas elever som klarat grundskolan tack vare omfattande stöd helt åt sitt öde när de kommer till gymnasiet. Här finns massor att göra om vi vill få fler att klara gymnasiet.

Men kanske är Björklunds förslag ingenting annat än ett led i arbetslinjen. Som jag bloggade om förra söndagen handlar inte den om att bekämpa arbetslösheten utan om att få människor att ta vilka jobb som helst, till vilka villkor som helst. Med Björklunds skola får vi fler lågutbildade människor som är värnlösa mot arbetsgivare på jakt efter billig, lydig och flexibel arbetskraft.

För övrigt tycker jag att det är förfärligt sorgligt att skolpolitik nuförtiden aldrig ses i något annat perspektiv än arbetsmarknadens. Som lärare vill jag inte begränsas till att utbilda bemanningsföretagens legoknektar (det är väl dem som ska dominera framtidens arbetsmarknad är det tänkt.) Jag vill utbilda demokratiska medborgare. Men det är väl så otidsenligt att det närmast kan få skolministern själv att framstå som i takt med tiden.

Fler som bloggar: Röda Berget (S), Roger Jönsson (S) och Martin Moberg (S)

Visar Sjöstedt vägen?

Vänsterpartiet föreslår nu att det ska bli förbjudet för arbetsgivare att säga upp personal och ersätta dem med anställda på bemanningsföretag. Dessutom vill man ha ge fackföreningar möjlighet att lägga in sitt veto mot att anlita bemanningsföretag. Det framkom i Jonas Sjöstedts sommartal idag. Jag tycker det låter som utmärkta förslag i en tid när otryggheten breder ut sig på arbetsmarknaden. Att ha en fast anställning – och därmed möjlighet att planera sitt liv, skaffa bostad, ta ett lån till rimlig ränta etc – har blivit en lyx. Mycket praktiskt för arbetsgivarna vilka får tysta och lydiga anställda som aktar sig för att höja rösten mot taskig behandling och missförhållanden. I det läget måste politiken reagera.

Jag hoppas den gröna partiledningen tar intryck av Vänsterpartiets utspel. Vill vi vara ett parti i takt med tiden behöver vi ta ett rejält grepp om arbetsmarknadsfrågorna. Den som inte gör det kommer i slutändan sakna relevans för den unga generation som bemannar arméerna av springvikarier, Nisse från Manpower, projektanställda etc.

Jag hoppas också att vi gröna kan lära av Sjöstedts utspel när det gäller att ge raka besked. Att Miljöpartiets uppgång i opinionen brytits det senaste halvåret tror jag delvis kan förklaras med blygsel. Vi lockar inte människor genom att vara en grönare variant av ängsliga socialdemokrater som försöker vara alla till lags. Vi måste tala klarspråk. Jag har efterlyst det förr när det gäller bland annat konsumtionssamhället, köttfrosseriet och vinstutdelning i välfärden. Det vore också utmärkt om man kan formulera skarpa förslag som på allvar stärker löntagarnas rättigheter på arbetsmarknaden. Den som känner mig anar att jag i sammanhanget inte kan avhålla mig från att önska mig en arbetstidsförkortning. En sådan skulle hjälpa till att hålla tillbaka den arbetslöshet som är en viktig orsak till otrygghet på arbetsmarknaden.

På onsdag sommartalar språkröret Åsa Romson. Tar hon då chansen att tala klarspråk om dagens arbetsmarknad?   Fler som bloggar: Peter Andersson (S) - med en annan syn på Sjösteds tal, Samuel Sandberg och Jonas Sjöstedt själv