måndag 8 juli 2013

Efter Almedalen

Almedalsveckan är över. Dags för oss politiskt besatta att ta sommarlov. Men först några korta reflektioner om veckan som gick.

1. Ett år före valet uppträder partierna ängsligt och försiktigt. Med undantag från Vänsterpartiets förslag för att värna offentliga verksamheter med en grundlagsändring yttrade knappast de demokratiska partierna något under veckan som fick någon att sätta mingelbubblet i vrångstrupen. Moderaterna gör sitt bästa för att framstå som socialdemokrater och socialdemokraterna ser till att inte trampa någon på tårna. Redan innan regeringen har lovat något femte jobbskatteavdrag har S-ledningen lovat att inte ta bort det om kommer. Att låta regeringen sätta ramarna för vad som är politiskt möjligt att genomföra är i mina ögon en sorglig inställning till politik. Särskilt som längtan efter politisk handlingskraft växer hos väljarna efter två mandatperioder med en regering som passivt ser på när arbetslösheten stiger, skolresultaten sjunker och klimatet skenar.

2. Försiktigheten hos de demokratiska partierna gör att utrymmet för rasister och sexister ökar. Jag tycker det är utmärkt att mitt parti utmanar Sverigedemokraterna genom att ta strid för en öppnare migrationspolitik. Svenska folket står på solidaritetens sida och det är när ljuset riktas migrationsfrågorna som beslut tas i rätt riktning. Men att SD får stå i centrum när de stora partierna ägnar sig åt regeringsfrågan istället för ideologiska strider är djupt olyckligt. Att Stefan Löfven och Socialdemokraterna kommer sätta fart på debatten om framtidens Sverige ter sig allt mer avlägset. Men MP kan om man vågar och vill. En tydlig grön röst som tar avstånd från den misslyckade arbetslinjen och kräver delade jobb och massiva investeringar i klimat och utbildning skulle vara mycket uppfriskande i det offentliga samtalet.

3. Slutligen kan jag nöjt konstatera att skoldebatten har svängt och nu är sundare än på mycket länge. Det handlar inte längre om kepsar och betyg. Utan om sådant som på riktigt är viktigt för lärare och elevers förutsättningar att lyckas i sitt arbete. I tisdags lyfte Gustav Fridolin fram förslag för att förbättra arbetsmiljön på skolorna och igår talade Stefan Löfven om mindre klasser i de yngre åldrarna.

Nu tar jag sommarledigt från bloggen. Är åter i augusti om inget händer innan dess som gör mig nödd och tvungen att angripa tangentbordet. Ha det så fint på picnicfiltar, i hängmattor och för den delen på arbetsplatser!

torsdag 4 juli 2013

Grundlagsändring mot välfärdsrea

Vänsterpartiet föreslår idag en grundlagsändring som ska göra det svårare att sälja ut egendom som vi äger gemensamt. För att sälja offentligt ägda bolag, allmännyttiga bostäder och välfärdsverksamheter skulle det krävas antingen tre femtedelars majoritet eller två beslut med ett val emellan. Förslaget är mycket intressant. Dels för att det förhoppningsvis skulle innebära en mer respektfull hantering av det gemensamt ägda och dels för att det skulle stärka demokratin på ett område där den allt för ofta satts ur spel.

Utspelen under den första halvan av Almedalsveckan har varit försiktiga. Men dagens V-förslag har klös. Det skulle innebära en viktig maktförskjutning om det förverkligades. Från resursstarka, hårdlobbande bolag som vill göra vinst med skattemedel till väljarna. Med den lag som vänstern nu föreslår skulle knappast den långa rad av utförsäljningar till underpris av bland annat vårdcentraler, hemtjänst och förskolor vi sett i Stockholmsområdet de senaste åren varit möjliga. Jag har svårt att se att ens de mest förhärdade moderata poltiker hade gått till väljarna och bett om mandat för att rea bort stadens egendom. Då hade stockholmarna sluppit betjälas på hundratals miljoner kronor och då hade vi haft verksamheter som fokuserat på att ge bästa tänkbara vård, omsorg och utbildning, inte på att generera vinst.

Det är mycket glädjande att höra den miljöpartistiska partiledningen villig att noga överväga Vänsterpartiets förslag. Den gröna kongressen fattade nyligen ett mycket tydligt beslut: kommersiella aktörer har inte i välfärden att göra. Låt oss hjälpas åt att få den vacklande socialdemokratiska partiledningen på rätt spår.

Mer att läsa: Birger Schlaug

tisdag 2 juli 2013

Farväl till plånbokspolitiken

2010 valde vi parti efter vad vi trodde skulle gynna vår plånbok. I dagstidningarna fanns prydliga tabeller där man förföriskt enkelt skulle kunna avläsa hur de olika budgetalternativen skulle påverka den egna privatekonomin. 2014 ser ut att bli ett val där vi istället återigen tar ställning till vilket samhälle vi vill ha. När Novus frågar svenskarna om hur de vill att regeringen ska prioritera får ett femte jobbskatteavdrag storstryk av såväl satsningar på vård och skola som av investeringar i infrastruktur och förnybar energi.

Behovet av politisk handling är enormt efter två perioder med en alliansregering som lagt sig platt inför alla samhällsproblem. Efter åtta långa år av passivitet inför sjunkande skolresultat, krisande sjukvård, stigande arbetslöshet och skenande klimatproblem. Att en förkrossande majoritet av svenskarna vill möta de gemensamma behov vi har innan man ber om mer till den egna plånboken är därför mycket glädjande. Det är som medborgare vi tänker gå till valurnorna nästa år och inte som kunder, sökande den bästa dealen för just oss själva.

Mer att läsa på Miljöpartiets dag i Almedalen: Åsa Romson och Isabella Lövin (MP) om hur Östersjön kan räddas, Helena Leander (MP) om behovet av en klimatlag och Birger Schlaug med tips till Gustav Fridolin inför hans tal ikväll. Artiklar i DN, SvD, Aftonbladet, Expressen och Expressen igen om bland annat utspelet om en välbehövlig satsning på bättre arbetsmiljö i skolorna.

måndag 1 juli 2013

Rättfärdighetens dag – inte järnrörshögerns

Nej, det är inte Sverigedemokraternas dag idag. Det är rättfärdighetens. Idag får nämligen gömda och papperslösa rätt till skolgång och vård. En lagändring som blivit möjlig tack vare ett grönt parti som både tydligt pekar ut riktningen mot ett öppnare och medmänskligare Sverige och är beredda att kompromissa med andra partier för att göra skillnad på riktigt. Sällan är jag så mallig över att vara miljöpartist som idag.

Nu gäller det – förutom att se till att kommunerna efterlever lagen – att fortsätta kampen för en human flyktingpolitik. För vägen dit är lång. Än utvisas svårt sjuka människor till länder där de inte får möjlighet till den vård de behöver. Än nickar Sverige instämmande när EU bygger murar mot resten av världen. Än kritiseras Sverige återkommande av FN:s tortyrkommité för att man slentrianmässigt skickar tillbaka människor till tortyr.

Jag är glad över att MP-ledningen vill göra migrationspolitiken till en viktig valfråga nästa år. Måhända kan järnrörshögrern gynnas av det i termer av procentenheter hit eller dit. Men de senaste åren har visat att det är när ljuset riktas mot migrationsfrågorna som steg tas i rätt rikning i verkligheten. När Svenska kyrkan drog igång påskuppropet 2005 kunde Miljöpartiet baxa igenom en tillfällig asyllag som gav hundratals människor en fristad. Och det var när vreden över Reva-projeket vällde fram i våras som MP kunde få regeringen med på en lagändring som ska ge fler barn rätt att stanna i Sverige. Därför ska vi inte rädas en strid mot brunakrafter 2014. Svenska folket står stadigt på rättfärdighetens sida, det har vi visat gång efter annan.

Mer att läsa: Birger Schlaug Maria Ferm (MP) Hans Wåhlberg (MP) Tomas Eriksson (MP) och Helene Öberg (MP) som skriver i Nortelje Tidning om att MP nu vill ta nästa steg och erbjuda alla vård på lika villkor.