Roundup används storskaligt inom staten - vem tar ansvar nu?

Roundup är ett av världens mest använda ogräsmedel och rapporteras nu "sannolikt" cancerframkallande.  Det är WHO:s cancerforskningsinstitut IARC som drar den slutsatsen.  Produkten används storskaligt inom jordbruk, bekämpning av ogräs på banvallar och bangårdar etc. Riskerna med Roundup och det aktiva ämnet glyfosat har varit kända sedan 1985. Trots riskläget så har ändå produkten använts storskaligt av företag, kommuner och statliga verk. 

Företaget Monsanto ligger bakom produkten och hela den kedja av genmodifierade grödor (GMO) som anpassas till bekämpningsmedlet. Utsädet är modifierat så att det är resistent mot Roundup och ofta även infertilt. Monsanto tecknar sedan avtal med odlare som tvingar dem att använda företagets produkter. Monsanto är en stor internationell maktfaktor, och tar på olika sätt plats i viktiga forum och företag. Det ger dem också möjlighet att "styra" bort från kritiken och även medverka till nya studier som är specialdesignade för deras syften.

Hur reagerar svenska myndigheter på de nya uppgifterna? Svenska Livsmedelsverket försöker lugna oss och säger att man mycket sällan hittar glyfosat vid provtagning på mat. Kemikalieinspektionen betonar att Sverige kanske är det land i världen som har de mest långtgående restriktionerna vad gäller användningen av glyfosat.  ”Sverige tillåter till exempel inte användning av ämnet strax före skörd, vilket är vanligt i andra delar av världen, eftersom det ger höga resthalter.” 

Tyvärr är nog läget mer oroande och omfattande än vad våra myndigheter i detta läge vill medge. I Sverige är det känt att glyfosat sedan decennier förorenat yt- och grundvatten och även våra dricksvattentäkter. Trots detta är provtagningarna undermåliga, eller i vissa fall helt obefintliga. 

Viktigt att nu också uppmärksamma de stora personalgrupper, som tvingats använda bekämpningsmedlet i sin yrkesutövning. Statliga myndigheter och verk såsom Trafikverket, tidigare Banverket och Svenska Kraftnät har i åratal använt Roundup storskaligt. Trots att riskerna med glyfosat varit kända i mer än 30 år, och att det finns alternativa metoder, så har de ändå valt att fortsätta använda produkten. De restriktioner som funnits kring hanteringen har varit enkla, och det har varit tämligen lätt att få tillstånd att sprida Roundup även inom vattenskyddsområde etc. 

Jag anser att det redan finns så många indikationer som visar på risker för både djur, människa och miljö, så att anställda ska inte längre behöva arbeta med produkten. Tidigare Banverket har drivit ett stort antal ärenden till högsta instans för att få igenom sina besprutningar, trots att kommuner och markägare sagt NEJ! Vem tar ansvar för deras agerande nu? Nu vill jag att regeringen tar itu med frågan på allvar och ser till att Sverige, inom ramen för EU-samarbetet, omedelbart och med kraft tillser att Roundup och glyfosat slutar spridas på det sätt som nu sker.

Marica Lindblad

Huddinge 

(Personligen har jag tillskrivit samtliga butikskedjor som säljer produkten och frågat om de är beredda att ta bort produkten ur sortimentet.)

Nu laddar Lena Ek bössan

Dumheterna duggade tätt från Regeringskansliet igår. Strax efter Attenfall (KD) skrivit om sitt förslag att sätta stopp för kommunernas ambitioner att bygga miljövänligt, kom en salva från miljöminister Lena Ek (C).

I strid mot den samlade forskarkåren, EUs habitatdirektiv och hela miljörörelsen gick ministern ut med att hon tänker sig att vargstammen ska bevaras genom att jagas till utrotningens gräns. Det självpåtagna epitetet "Alliansens gröna röst" börjar andas desperation när opinionsundersökningarna en efter annan pekar en bra bit under 4 %-spärren för Centerpartiet.

Förre centerpartistiska miljöministern, Andreas Carlgren, lyckades inte föra mycket vettig miljöpolitik under sin tid på posten. Det var under hans tid som hetsjakten på varg startade och mycket annat kom inte ut från departementet. Mitt personliga intryck var dock att Carlgren hade ett verkligt miljöintresse, som dock inte fick något handlingsutrymme med den moderata fotboja som med järnhand styrdes från finansdepartementet och bromsklossen Anders Borg. Jag gissar att det inte var helt utan lite lättnad som Carlgren lämnade in sin avskedsansökan.

När det kommer till Lena Ek är mitt intryck ett annat. Kanske är trycket från den desperata opinionen nu större, men jag kan inte se något annat än populism bakom Lena Eks förakt för kunskap och bristande intresse för biologisk mångfald. Att som minister bestämma att vargstammen ska bestå av 170-270 djur, när forskarna säger att det krävs runt 700 för en livskraftig vargstam, det är inget annat än en politisk eftergift till en stark lobbygrupp. Detta efter att såväl miljöorganisationerna, forskarpanelen och jägarna enats kring att vargstammens omfattning ska utgå från forskning och expertkunskap, snarare än politikers godtycke. En kompromiss som kunde ha gett en långsiktig lösning i frågan som accepterats av alla seriösa aktörer i frågan.

Nej, när det kommer till vargutrotningsminister Lena Eks miljöpolitiska ambitioner kan jag inte komma på annat än att parafrasera Tage Erlander:
- Huka er, gubbar å kärringar, nu laddar hon om!

Fler har kommenterat vargbeslutet: Aftonblandets Eva Franchell, DNs Hanne Kjöller