Civil olydnad räddar Ojnareskogen

Tack. Det är vad jag vill säga idag. Tack till alla kloka, modiga, envisa människor som försvarat den ovärderliga Ojnareskogen mot Nordkalk som ville ödelägga den genom att bryta kalk. Nu har Högsta domstolen meddelat att de miljöprövningar som gjorts inte duger och att en helhetsbedömning av miljökonsekvenserna måste göras om det ska kunna bli tal om brytning. En helhetsbedömning som många tror att bolaget får svårt att klara. Rättvisan tycks kunna segra. En seger som möjliggjorts tack vare de modiga gotlänningar som använt sig av civil olydnad för att försvara sin skog.

Såväl S-regeringen som Alliansregeringen gav fritt fram. Två juridiska instanster har sagt OK. I åtta år har myndigheterna krattat managen för det bolag som var beredda att skövla en skog full av rödlistade arter för att inleda en kalkbrytning som skulle innebära stora problem för dricksvattenförsörjningen. Det är lätt att se att ödeläggelsen varit ett faktum för länge sedan om inte människor vakat över sin skog dag och natt, om inte aktivister kedjat fast sig i träden och om inte bönder ställt sig i vägen med sina traktorer när skogsmaskinerna stod redo. Utan civil olydnad hade inte rättvisan haft en chans. Då hade gruvbolaget fått tillträde till skogen på juridiskt mycket tvivelaktiga grunder.

Tack, underbara gotlänningar. Ni har visat att det går att vinna över mäktiga intressen. Och att en demokratisk rättsstat behöver civil olydnad.

Huddinge kommun har i en undersökning av Naturvårdsverket tillsammans med Nacka placerat sig främst som friluftslivskommun i länet (alltså inte landet, där bland annat Örebro visar framfötterna). Det är naturligtvis glädjande och naturvårdsavdelningen med naturguiden Richard Vestin i spetsen bör ha en stor eloge för sitt arbete.

Man kan nu bara hoppas att denna placering också blir en ögonöppnare för styrande politiker och förvaltningar om att närheten till natur är ett reellt värde, inte bara en floskel att ta till i reklamkampnajer. Då kanske man slutar exploatera på ett sätt som hotar denna ställning. Man kan ju börja med att inte jämna alla träd med marken när kommunen själv förbereder för förskolor. Till exempel. Och ställa krav på externa exploatörer om att behålla uppvuxna träd och naturliga terrängförhållanden. Och göra en översiktsplan som på allvar hanterar naturvärden. Och fundera på om det är en hållbar lösning att bygga en fyrfilig väg (för nu är det väl sagt så, vad gäller Södertörnsleden) genom ett naturreservat.