Ekonomisk våryra – då sparas på förskolan

Idag presenterade Anders Borg regeringens budgetproposition. Trött, idéfattig och tom på åtgärder mot såväl jobbkris som klimatkris.

Igår presenterade också den borgliga majoriteten i förskolenämnden i Huddinge hur man ser på läget inför den budget kommunfullmäktige ska anta i juni. Hur jag ska beskriva detta förslag har jag svårt att hitta ord för. Dumsnålt är det snällaste jag kan säga. Komplett vansinnigt är en mer träffande beskrivning.

Efter ett år med 244 miljoner i överskott i kommunen så väljer Alliansen att i praktiken skära ner på förskoleverksamheten trots att förskolans behov är skriande. Gång på gång påpekar Huddinges styrande hur stark Huddinges ekonomi står, men att fullt ut kompensera förskolan för de pris – och löneökningar som väntar anser man sig inte ha råd med. Samtidigt kan man läsa i Mitt i Huddinge om att bristen på förskollärare i kommunen är så akut att förvaltningen åker till Karlstad för att ragga förskollärare. Jag kan bara önska förvaltningen lycka till med att försöka locka förskollärare från Värmland till en kommun som skär ner på förskollornas anslag till och med i de godaste ekonomiska tider.

Jag har flera gånger bloggat om den allvarliga situationen i Huddinges grundskolor, där allt färre elever uppnår gymnasiebehörighet. Om majoriteten menar allvar när de instämmer i problembilden måste den enda rimliga slutsatsen bli rejäla satsningar på hela utbildningssystemet. För många barn är en förskola av god kvalitet helt ovärderlig för den fortsatta kunskapsutvecklingen. Men om Huddinges styrande ska fortsätta behandla våra förskolor så styvmoderligt som nu sker så är risken stor att klyftorna kommer fortsätta att öka mellan de som lyckas och misslyckas i Huddinges skolor. Jag kan inte annat än hoppas att de borgliga tänker ett varv till innan det är dags att klubba budgeten i juni.

Majoritet för rätt till mer tid i förskolan?

Trots att folkpartiet under hela mandatperioden varit med om att rösta emot miljöpartiets, socialdemokraternas och vänsterns förslag om att öka tiden för barn till arbetslösa och föräldralediga i förskolan säger man nu i sitt kommunalpolitiska valmaterial att man går till val på att öka tiden för dessa barn. I Malin Danielssons (kommunalråd FP) personvalskampanj specificeras siffran till att nuvarande "15-timmarsbarn" ska ha rätt till 30 timmar. Betyder det att oavsett vilka partier som bildar majoritet i Huddinge efter valet kommer tiden att utökas om majoritet i frågan kan nås över blockgränsen? Man kan bara hoppas, för det är inte rimligt att barns rätt till förskola ska begränsas i sådan utsträckning av föräldrarnas situation när forskningen visar vilka fördelar man t ex sedan har i skolan om man har haft tillgång till förskolan och dess pedagogik.

Priset till årets pedagog blir chefernas pris

Idén verkade god från början, att för att synliggöra uppskattade och kompetenta lärare på olika nivåer i skolorna instifta pris till Årets pedagog i Huddinge kommun.

Resultatet har dock blivit ett annat, enligt beslut i förskolenämnden på tisdagkvällen. Man instiftar ett pris där kriterierna inte bara handlar om att visa pedagogisk skicklighet, utan man måste även uppvisa implementering av den politiska ledningens och förvaltningens skötebarn, projektet "handlingskraft" (från den borgerliga majoritetens idéer om entreprenörskap). Som om den toppstyrningen inte vore nog ställs även krav på att tävlingsbidraget ska vara sanktionerat genom signatur av förskolechef/rektor och endast ett bidrag per förskola/skola får lämnas. Däremot gick man oppositionen till mötes i att föräldrar till barn i förskolan ska kunna föreslå pristagare. Trots det skiner bakomliggande avsikter, de må vara medvetna eller omedvetna, igenom. Priset handlar om att premiera lojalitet, inte pedagogiskt nytänkande eller utveckling driven av engagerade pedagoger. En pedagog som arbetar med annat än påbjudna projekt, eller bara väljer att lyfta fram sitt arbete med pedagogisk utveckling med fokus på något annat än just "handlingskraft", får inga priser - oavsett pedagogisk skicklighet.

Utegrupper - när kön blir för lång

Vid vårens sista sammanträde i Förskolenämnden fick vi höra om en relativt nystartad utegrupp. Det är alltid lika inspirerande att få ta del av den utveckling av förskolans verksamhet som drivs av dem som arbetar på förskolorna och det här var inget undantag. Personalen brann för idén att genom att låta barnen vara ute nästan hela tiden visa dem på glädjen i att upptäcka och lära sig saker om omgivningen, antingen det handlade om att ta reda på namn på växter, anlägga en humleträdgård, se vilket "skräp" efter mellanmålet som försvann snabbast (organiskt material från maten) och vilket som blev kvar längst (flärpen från mjölkpaketet) eller rena sand/lervatten med hjälp av kaffefilter.

Personalen hävdade också att både de och barnen är mycket friskare sedan de börjat med uteverksamheten, att arbetsmiljön för barn och vuxna är mindre högljudd och bullrig och att lekarna blivit mindre styrda av barnens könstillhörighet. Idel positiva effekter.

Det som ändå framstår som en smolk i bägaren är att denna verksamhet skapats som en direkt följd av de köer till förskolan vi ser i stora delar av kommunen, vilket även är fallet med andra utegrupper i kommunen. Som miljöpartist är jag oerhört glad över utvecklingen av utegrupper för jag tror att denna sorts verksamhet också främjar en bättre föreståelse för större sammanhang och inte minst då vad gäller olika miljöaspekter, liksom en vana vid att vara ute i naturen (som dock behöver vidmakthållas under de efterföljande skolåren). Vad som oroar mig är att det är först i och med denna platskris som utvecklingen verkar ha fått fart, trots att man sedan ganska länge har talat om betydelsen av vettig och pedagogisk uteverksamhet för förskolebarn, både vad gäller inspirerande gårdar och att man ibland bör styra även uteverksamheten mer än vad som kanske görs.

Hur kommer det sig att chefer, förvaltning och politisk majoritet inte har lyckats fånga upp dessa eldsjälar tidigare? Och hur är det med utrymmet för att driva pedagogisk utveckling i kommunens förskolor? Kanske stämmer det i det här fallet att nöden är uppfinningarnas moder - men man kan komma långt med att skapa arbetsförhållanden som främjar fritt tänkande och inspiration. Något vi som politiker talar om för barnens del, men ser vi vikten av att sörja för att även personalen får arbeta i en sådan miljö?

Mål för förskolenämndens verksamhet

I Förskolenämnden i Huddinge är sedan några år ett av målen i verksamhetsplanen att nämnden ger förutsättningar för minskat skatteuttag. Andra mål talar t ex om trygga barn, pedagogisk utveckling, jämställdhet och något lite om miljö och hållbar utveckling. För mig är det mycket märkligt att på nämndnivå ha mål om att sänka skatterna (eftersom det är kommunfullmäktige som beslutar om skattesatser). Det känns också otillfredställande att man inte någonstans talar om vad som ska prioriteras då mål står i konflikt med varandra - är det skattesänkningarna som går först eller är det de kvalitetsrelaterade målen? Skiljer det sig mellan olika kvalitetsmål; är kärnverksamheten i form av pedagogisk verksamhet högre prioriterad än skattesänkningar medan mål för jämställdhet och miljö är lägre prioriterade? Och hur mäter man måluppfyllelsen? Hur mycket har nämnden bidragit till den skattesänkning som har gjorts i kommunen? Och hur mycket bidrar denna skattesänkning till de sämre ekonomiska förhållandena för nämnden i dag, eller hur mycket (läs lite) som har gjorts på miljöledningsområdet?