Nej till mångfald, fram för enfald?!

Det som jag trodde var ett klavertramp i Almedalstalet (som jag bloggat om här) visar sig vara Hägglunds fulla allvar, eftersom han återkommer med att i dag på DN debatt veva samma visa en gång till. På samma sätt som Reinfeldt med sina nygamla moderater kidnappade begreppet arbetarparti är nu Hägglund ute efter att trumma in sin definition av "vanligt folk" som den gällande normen. Vanligt folk sticker inte ut, vanligt folk "har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest" (Hägglund i Almedalstalet), vanligt folk uppfattar sig enligt Hägglund som styrda av en kulturell elit som talar om för dem hur de ska bete sig. Till eliten räknar sig tydligen inte Hägglund själv, nej han är en av de vanliga, oavsett sin politiska och - förmodar jag - ekonomiska maktställning.

Hägglund skriver bland annat i debattartikeln:

Människor har i allmänhet gott uppsåt och är i stånd att använda sunt förnuft. Men sitter man högt på hästryggen och blickar ut över menigheten är det förstås passande att bortse från det och låtsas som något annat. Så fort det ges tillfälle skall de i stället bli certifierade och normkontrollerade.

Säger partiledaren för det parti där Alf Svensson tidigare i regeringsställning absolut skulle ha in "kristna värderingar" i styrdokument för skolan - tar man Hägglund på allvar innebär det att det är skillnad på elit och elit, och skillnad på ideologi och ideologi. Skillnaden består i att Hägglund vill verka för ett homogeniserat Sverige, han känner sig hotad av dem som vill att människor ska slippa styras så hårt av normer och värderingar, som vill öka toleransen för avvikelser från vanlighetsnormen oavsett om det handlar om könsroller, familjekonstellationer, sexuella preferenser eller något annat.

Det är klart att för ett parti som är på vippen att halka ur riksdagen finns allt att vinna i att definiera sig som företrädare för det vanliga folket - förutsatt att den förmodade majoriteten av vanligt folk definierar sig på det sätt som Hägglund vill samt inte minst accepterar utestängandet av alla dem som inte passar in. För ve den som avviker från Hägglunds definition av "vanlighet" - den blir genast inklassad i en kulturell vänsterelit och anklagad för att se ner på de sk vanliga människorna. Jag undrar vad liberalerna säger om det? Jag för min del tycker det ligger otäckt nära Sverigedemokraternas sätt att resonera, med utestängande av allt som särskiljer i stället för tolerans och uppskattning av allas våra olika styrkor och erfarenheter.


Andra som bloggat: Tomas Eriksson (mp), Peter Andersson (s), Kent Persson (m) m fl