Man eller kvinna?

Glatt överraskad av att sportens värld sedan några år inte längre är så trångsynt att man bedömer kön enbart efter kromosomuppsättning. Martin Ritzén förklarar i DN hur man nuförtiden avgör könstillhörighet i internationella tävlingssammanhang apropå ett fall som kommit upp i nu pågående friidrotts-VM.

Sommarlovet är slut – nu börjar 90-talet

Imorgon strömmar Huddinges elever tillbaka till skolorna efter sommarlovet. Där kommer färre lärare och andra vuxna att ta emot dem än som önskade dem glad sommar i början av juni.

Både jag och Karin har tidigare varit inne på regeringens ansvar för att ge kommunerna de resurser som behövs för att värna den välfärd som inte minst barn, unga, gamla och sjuka behöver.

Men i kommunerna kan man förstås inte bara luta sig tillbaka och peka finger åt regeringen, hur vettlös dess politik än må vara. Man måste också fundera över de politiska prioriteringar som gjorts och görs på kommunal nivå. Om jag håller mig till skolan så konstaterar jag att skolorna i Huddinge hade knappa resurser redan innan krisen började få genomslag. Enligt tidningen Fokus genomgång låg Huddinge under 2008 först på 221:a plats bland landets 290 kommuner när det gäller lärartäthet och på 191:a plats när det gäller andelen gymnasiebehöriga elever.

Vi vet hur 90-talskrisen påverkade skolan. Lärarna fick allt fler elever att ta hand om och blev i takt med att skolsköterskor, kuratorer och specialpedagoger försvann, allt mer ensamma i arbetet med de elever som hade störst behov. De blev allt mer stressade och allt mer sjukskrivna. Och följaktligen: Allt fler elever halkade efter i skolan, allt färre tog sig in på - och igenom - gymnasiet.

Det som nu håller på att hända är att historien upprepar sig. 90-talet håller på att gå i repris mitt framför våra ögon. Ska vi låta det ske? Eller ska vi slåss för välfärden på alla politiska nivåer?

Uppluckring av miljölagstiftning

Björn Gillberg och Staffan Michelson skriver på DN Debatt om två utredningar som kopplas till energifrågor genom förutsättningar för vind- och vattenkraftutbyggnad. Energifrågan är enorm och att reda ut energibehov, produktion osv i ett enda blogginlägg är svårt. Det behövs ett helhetsgrepp om frågorna - och inte minst en målsättning om vart man vill komma. Där är en kärnfråga naturligtvis att vi måste effektivisera och till och med prioritera (läs prioritera bort) för att kunna minska elförbrukningen och inte hela tiden öka produktionen av el.

Det som jag tycker är mest illavarslande i den beskrivning Gillberg och Michelson ger är dock den trend som dessa utredningar påstås vara del av, nämligen en successiv uppluckring av miljölagstiftningen under täckmanteln att förenkla "onödig byråkrati". I det här fallet handlar det om att försvaga miljödomstolarna och att upphäva miljöbalkens grundläggande skyddsregel för vatten. När Reinfeldt före valet 2006 deklarerade att miljöfrågorna saknar betydelse hjälper det inte att han visserligen säger sig ha fått insikt om klimatfrågans omfattning, om övriga miljöfrågor lämnas åt sitt öde och den lagstiftning och de organ som ska värna gemensamma värden luckras upp för att underlätta exploatering.

Filippa Reinfeldts bild av Vårdval Stockholm

Får medge att jag studsade för Filippa Reinfeldts bild av vårdval Stockholm som har tagits in som insändare i snart sagt samtliga av länets "Mitt i"-tidningar (t ex i Mitt i Huddinge). Allt verkar vara positivt, med fler vårdcentraler där det varit brist och ökad tillgänglighet för patienterna (enligt Reinfeldt). Det är inte en bild jag riktigt känner igen från media, och såvitt jag kan se på Peter Anderssons blogg är det inte heller en beskrivning som han som landstingspolitiker tycker är riktigt rättvisande.

Bekantas berättelser om kontakter med vården ger även dem en mindre rosenskimrande bild. En bekant gjorde ett antal försök att få sig tilldelad en vårdcentralsläkare som kan skriva den remiss hon behöver för att få komma på mammografi för uppföljning av tidigare bröstcancerbehandling. Hon har fortfarande inte fått någon remiss genom vårdcentralen. I Mitt i Bromma finns på nyhetsplats i samma nummer en redogörelse för hur en patient hamnat mellan stolarna. Tillgängligheten till min egen läkare har kanske ökat eftersom hon nu har personlig telefontid några timmar i veckan - men å andra sidan har tillgängligheten för att boka tid (vilket görs inom dessa timmar) minskat drastiskt jämfört med när det sköttes av sjuksköterska och man kunde ringa under kontorstid varje dag.

Någon väsentlig förbättring verkar inte vårdvalet ha inneburit - och det kanske är det som föranleder Reinfeldt att slå på stora trumman för att berömma den reform hon själv är ansvarig för?

Vårda språket, Östros!

Så meddelar till sist också moderaterna att kommunerna ska tillföras mer pengar i höstbudgeten. Det är naturligtvis välkommet. Men när man i samma andetag säger att man vill gå vidare med de skattesänkningar som vidgar klyftor och gräver hål i statens kassa är det precis som Thomas Östros (S) uttrycker det - ansvarslöst. Jag är övertygad om att en stor majoritet av svenskarna nu vill att varje öre som går att frambringa används för att försvara välfärden och för att bygga om Sverige till ett klimatsmart samhälle.

Vad som däremot bekymrar mig vad gäller Östros uttalande är att han använder sig av uttrycket "välfärderns kärna", som borgligheten så flitigt brukat under den senaste tiden.

Varje krona som går att skrapa ihop måste gå till välfärdens kärna, säger han [Östros].

Om det nu inte bara var Östros som slant med tungan, utan socialdemokraterna som bestämt sig för att anamma uttrycket anser jag att det är problematiskt. En socialdemokrati värd namnet måste väl ändå ha högre ambitioner för välfärden än att den ska leverera just precis den vård, omsorg och utbildning som samhället behöver för att överhuvud taget fungera?

Att nyliberala Timbro med gammelmoderata Thomas Idegaard i spetsen föreslår att kommuner som inte håller sig till "kärnan" utan som spenderar pengar på kultur och fritid ska undanhållas statsbidrag är inte förvånande. Timbro har nämligen aldrig velat att kultur och fritid ska betalas gemensamt. Lågkonjunkturen är bara ett gyllene tillfälle att försöka få den anorktiska offentliga sektor som man önskar sig.

Men om socialdemokratin ska ha relevans i vår tid utgår jag från att man tar välfärden som helhet i försvar, oavsett vilka svåra prioriteringar det akuta läget framtvingar. Man måste tala om att fritidsgårdar, idrottsanläggningar och kulturskolor behövs. Även ur ett strikt ekonomiskt perspektiv - då t.ex. en meningsfull fritid för unga människor förebygger brott och ohälsa.

Om socialdemokratin ska framstå som ett verkligt alternativ till den borgliga ansvarslösheten lyder således min uppmaning till Thomas Östros: Vårda språket!

Jubla inte – tala klarspråk

Fler och fler rapporter kommer nu om att konjunkturen tycks vara på väg att vända. Tidigare i veckan har bl.a. DN jublat över att en strykande åtgång på sprit, cigaretter och sjukvård bromsat BNP-raset. Idag basunerar man ut att "Det har vänt" med syftning på nya arbetsmarknadssiffror från USA.

Kan någon tycka annat än att detta är goda nyheter? Kan någon, i en tid när nästan var tionde svensk är arbetslös, ha mage att säga något annat än jippie? Varför gräver jag inte fram steppskorna ur garderoben istället för att häva mig över tangentbordet för att skriva blogginlägg?

Jag skriver därför att jag är djupt bekymrad över de suckar av lättnad som jag nu hör dras omkring mig. Självklart önskar jag mig inte ekonomisk kris och arbetslöshet. Vreden jag känner över att vårt lands regering låter lärare, vårdbiträden och sjuksköterskor kastas ut i arbetslöshet samtidigt som välbeställda kan gotta sig åt sänkta skatter har jag svårt att tygla. Men om vi nu tror att allt är frid och fröjd och att allt snart kan fortgå som förrut blir jag rädd. För då lär vi snart stå inför en kris av helt andra mått.

Den kris vi befinner oss i är naturligtvis en tragedi för miljontals drabbade människor världen över. Men den är också mänsklighetens möjlighet att stanna upp och tänka efter. Brutalt uttryckt: Att välja mellan sin egen utplåning och en hållbar utveckling.

Det valet vill de flesta ännu väja för. Dagens Nyheter lär stoppa huvudet i sanden ett tag till. Men den gröna rörelsen får inte väja. När 5 miljarder ton av Grönland är på väg ut i havet och västra Kanada håller på att brinna upp kan den inte nöja sig med att bygga vindkraftverk. Den måste tala klarspråk om att krisen inte är över så länge vi i den rika delen av världen fortsätter med en livsstil som tär på jordens resurser, våra medmänniskor och inte minst oss själva.

Fortifikationsverket säljer ut

I DN i dag berättas om hur staten genom Fortifikationsverket hanterar markförsäljning på Ljusterö. Man annonserar ut en strandtomt som inte får bebyggas, utan att upplysa om detta faktum. Från Fortifikationsverket räknar man med att köparen ska söka och få dispens för byggnation, något som kommunens bygglovsadministratör hävdar att man meddelat inte kommer gå igenom.

På den ö där jag själv sommarbor, Muskö, har Fortfikationsverket också varit inblandat i utförsäljning av mark och hus med tveksamt resultat. En av de större fastigheterna, Arbottna, står sedan ett antal år tom (utöver nötboskap som betar på en del av markerna, vilket åtminstone bidrar till att upprätthålla den artrikedom som finns där), liksom ett antal torp som varit uthyrda som sommarstugor. När beslutet om försäljning togs sa man upp kontrakten. De som brukat fastigheterna fick erbjudande om att köpa dem till marknadspriser, vilket de flesta inte kunde göra. Vad gäller Arbottna låg det ute till försäljning och ett antal anbud kom in - varpå hela affären sköts på framtiden med resultatet att gården nu står tom och förfaller med fönstren igensatta för att förhindra skadegörelse. Vilket resursslöseri!