Oacceptabla risker med massproducerad kyckling

Den här gången är det kycklingkött som är i fokus i media och vi påminns om det skrämmande och växande problemet med antibiotikaresistenta bakterier. SVT:s Dokument inifrån uppger att var tredje svensk kyckling beräknas bära på antibiotikaresistenta bakterier, som dessvärre också kan spridas till människor. Det är massproduktion av snabbväxande ”superkycklingar” med ett toppstyrt avelssystem som är orsaken.

Det berättas att det är två företag som tillåts dominera avelsarbetet i hela världen. De företagen har bara ett litet fåtal så kallade ”elitdjur” i avelspyramidens topp, och deras miljontals avkommor fortsätter sprida bakterien. Avelsdjur tas kontinuerligt in i Sverige och en del av dem är då redan smittade med antibiotikaresistensen ESBL.

Det är märkligt att höra att båda våra myndigheter Statens veterinärmedicinska anstalt och Livsmedelsverket är medvetna om problemet, men nöjer sig med att rikta rekommendationer till branschen om hur de ska minimera riskerna. Om inte myndighetssverige ryter till så hoppas jag verkligen att branschen tar itu med det här självmant. Och det låter som att det skulle vara tämligen lätt att åtgärda, genom att sätta in andra avelsdjur. Jag tror säkert att konsumenter är beredda att betala för en säker produkt, och som långsiktigt inte riskerar att utvecklas till en pandemi – istället för att försöka tiga ihjäl problemet.

Det finns sätt att skydda sig personligen, genom att vara mycket noga med god hygienen i köket när man ska tillaga kyckling. Vilket dock visat sig vara mycket svårt! Ett annat sätt är att visa sin konsumentmakt och välja bort sådant här kött helt – tills vi får en bättre, mer småskalig och etisk djurhållning! 

Marica Lindblad

Nu håller vi tummarna för COP21

Klimattoppmötet har nu inletts och pågår fram till den 11 december. Totalt är 196 FN-länder på plats och alla blickar riktas nu mot Paris. För en vecka sedan hade jag själv förmånen att lyssna till klimat- och miljöminister Åsa Romson, som deltar i Paris. Hon berättade med stor tillförsikt om regeringens utgångspunkter och förhoppningar inför toppmötet.

Alla tycks plötsligt prata om COP21, som mötet heter, men det är kanske inte helt lätt att förstå vad det betyder och vad Sverige som nation hoppas medverka till. Den övergripande målsättningen med strategin inför mötet i Paris, är att det ska resultera i ett globalt, rättvist och rättsligt bindande klimatavtal som bidrar till att över tid hålla den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt.  Jag tar mig friheten att återge strategin som den är formulerad i tre punkter:

• Sverige ska vara ett föregångsland och skärpa den nationella klimatpolitiken. Sverige verkar även för att EU ska höja sina ambitioner för utsläppsminskningar.
• Det nya klimatavtalet behöver vara dynamiskt, så att ländernas bindande utsläppsmål kan höjas allt eftersom.
• Ett bra avtal kommer bara på plats om villiga länder samarbetar. Sverige ska prioritera samarbete med de länder som också verkar för ett ambitiöst avtal och som är mest utsatta för klimateffekter.

Något som Åsa Romson sade på mötet i förra veckan, som jag särskilt lade på minnet var: "Det är värt att minnas att det sker ett klimatarbete runt om i världen som är större än någonsin, men det behöver skalas upp." Det ger mig hopp om att det kanske ändå finns en liten  ljusning i det kompakta mörker, som man ibland upplever i klimatfrågan. Åsa Romson påminde också om att det inte bara är ministrar och statschefer som deltar, utan också representanter för företag, organisationer med flera. Regeringen har nyligen också startat initiativet "Fossilfritt Sverige", som samlar och stöttar alla de svenska aktörer som vill bidra till att Sverige blir ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det civila samhällets engagemang ökar och många aktörer har anslutit sig på kort tid. Åsa Romson passade också på att under Paris-mötets så kallade Action Day, presentera initiativet "Fossilfritt Sverige" i plenaren.

Jag vill fortfarande om några år kunna se mina barn i ögonen och säga att Sverige verkligen tog frågan om deras framtid på allvar år 2015. Jag vill kunna säga att Sverige gjorde ett riktigt och ärligt försök att rädda det som går att rädda. Med den positiva ansatsen hoppas jag att vi redan nu inom några få dagar kommer kunna skörda frukterna av de engagerade och välorganiserade förberedelserna. Jag önskar alla mina duktiga partikamrater som deltar i Paris varmt lycka till i deras viktiga uppdrag. Jag hoppas att vi alla med stolthet kommer att minnas klimatmötet i Paris!

Marica Lindblad

Fler och mer vattenblänk i staden

Dagvatten är en verklig doldis, i dubbel bemärkelse. Få känner till begreppet och hur vattnets väg till sjöar och vattendrag (recipienter) ser ut. Utöver ett svårt begrepp så är dagvattnet också nästintill omöjligt att få syn på, ens om man letar. I planeringen av våra stadsmiljöer och tätorter har man sedan decennier byggt utifrån principen att allt regnvatten snabbt och smidigt ska ledas bort, kulverteras och döljas. Men vatten kan ju vara ett av de bästa och trevligaste inslagen i en stadsbild. Och istället för att se dagvatten som ett problem och något som snabbt ska ledas bort, så tycker jag att vi ska betrakta vattnet som en tillgång. Vi måste tänka om, se regnvatten i sin renare form, som den fantastiska tillgång det faktiskt kan vara i vår stadsmiljö.

Kraftigt och måttligt förorenat dagvatten måste renas på ett professionellt sätt. Men det finns också nästintill ”rent” vatten som samlas i samband med regn som lätt borde kunna samlas upp i snygga och ändamålsenliga mindre anläggningar istället för att ledas ner i marken och döljas. Att planera stadsmiljön med inslag av vatten i mindre dammar, diken och små kanaler har många värden utöver att det kanske också hinner renas och avdunstar långsamt.

Vatten är livgivande och en naturlig del av vår miljö – och det är vackert och rogivande med vattenblänk. Det finns många inspirerande och fina exempel runtom i landet på hur vatten på ett modernt sätt omhändertas och förhöjer livskvaliteten i våra bostadsområden. Därför vill jag slå ett slag för att förtäta staden – med mindre dammar, fördröjningsmagasin och nedsänkta växtbäddar etc.

Hoppas att kommunerna tar tillvara de tillfällen och möjligheter som ges för att inspirera exploatörerna till nytänkande och lite mod att göra det där lilla extra för att frågor om vatten ska kunna lösas praktiskt och bli estetiskt tilltalande! Allt finns att vinna på fler och mer vattenblänk i staden!

Marica Lindblad

Självförsörjande tysk by visar vägen

Jag har besökt den självförsörjande byn Feldheim, som ligger i Treuenbritzen, drygt åtta mil utanför Berlin. Det var en gråmulen dag och regnet hängde i luften. Det är stora öppna ytor och många större byggnader som blir synliga när vi närmar oss. De större husen visar sig vara kvar från tiden i DDR, och då det fanns en stor telekommunikationsanläggning här.

Feldheim är ett litet samhälle med 128 invånare och ca 40 bostadshus, och är idag helt självförsörjande med hjälp av sin egenproducerade förnyelsebara energi. Bakgrunden till den här satsningen var stora prisändringar på marknaden. Ursprungligen odlades här flera grödor, med en majoritet potatis och sockerbönor, kompletterat med en stor djurhållning. År 2004 föll dock priset på de grödor som odlades, samtidigt som energipriserna steg. Det scenariot lade grunden till en total omläggning, och byn valde att använda grödor/restprodukter och gödsel till biogasproduktion.

Byn har en egen vindkraftspark, som består av 47 turbiner. Den el som kommer från vindkraften går alltid i första hand ut till de egna hushållen, först därefter förs överskottet ut på det nationella mötet. Medan el som producerats med hjälp av biogas i första hand förs ut på det nationella elnätet, eftersom den elen betalas bäst i det tyska systemet. De nya EEG-reglerna har sänkt ersättningen till producenterna av grön el, sedan starten av Energiewende och elpriset har fallit kraftigt.

Hushållen i byn värms upp med vatten som värms centralt och sedan distribueras via ett ledningssystem. I jämförelse med Sverige så har Tyskland fördelen att ha långt mer vattenburen värme än vad vi har i Sverige.

För att utveckla sitt system ett steg längre, bestämde byn sig för att investera i ett batterisystem för att bli verkligt oberoende. Bygget av ”batterihuset” startade 2014 och fungerar för lagring och balansering av energi. Sista steget att bygga ut och komplettera med ett ”batterihus” ligger också i linje med den starka trend vi ser i Tyskland.

Stora investeringar och bidrag från EU har gjort det möjligt att realisera tanken om att bli självhushållande. Det är nu till och med så att byn producerar mer el än vad som förbrukas. Intressant exempel som visar vägen!

 Läs mer om Feldheim

Om dessa annonser

Ibland kan några av dina besökare se en annons här.

Tell me more | Stäng detta meddelande

Otydliga budskap om Huddingevägen

Det pågår många projekt längs Huddingevägen, väg 226, och det saknas en helhetssyn för framtiden. Därför genomför nu Trafikverket tillsammans med Länsstyrelsen, Trafikförvaltningen, Stockholms stad, Botkyrka och Huddinge kommun en åtgärdsvalsstudie, där en gemensam bild av vägens framtida utformning ska tas fram.

Några av de brister som hittills har identifierats uppges vara:

• Låg kapacitet och trafiksäkerhet i korsningar
• Parallellt lokalvägnät saknas
• Låg framkomlighet för busstrafik
• Sammanhängande cykelled saknas.

Ett förslag med tämligen långt gången planering för ombyggnation av Huddingevägen 226 tillsändes oss i Huddinge kommun tidigare hösten 2015. Förslaget från Trafikverket överraskade då oss rejält i Huddinge kommun. Förslaget kom både hastigt till oss, och förslagen i sig var inte alls i linje med kommunens tankar om fortsatt långsiktig planering. Trafikverkets förslag förvånade oss, men kommunens politiskt förtroendevalda beslutade att snabbt besvara detta och skicka med våra synpunkter till verket så snart det gick efter att vi hade fått kännedom om det. Kommunens svar gavs i form av tjänstemannasynpunkter. Jag kan dock inte minnas att vi politiker fick ta del av det svar som Huddinge kommun lämnade till Trafikverket.

Idag fick vi besök av Trafikverket, och jag hade då hoppats få svar på våra frågor och få tillfälle att räta ut flera frågetecken. Den presentation vi fick ta del av idag var dock på ett mycket mycket övergripande plan, utan några som helst konkretiseringar. När jag ställde uppföljande frågor visade det sig att det troligen var Trafikverkets konsult, som hade gått händelserna i förväg och satt samman det förslag som vi fått oss tillsänt formellt förut. Det förslaget uttrycks nu ha varit en typ av avvägningar som egentligen skulle ha blivit aktuella först i samband med en vägplan, som ska ske i ett långt senare skede.

Trafikverket uppger att kommunen nu bara ska ge synpunkter på utformningsprinciper. Dessa principer är mycket summariska i går inte alls in och visar på de konfliktpunkter och svåra avvägningar som blev uppenbara för oss när vi tog del av Trafikverkets tidigare material i höstas.

Med detta bevittnar vi ännu en gång en märklig tingens (o)ordning, som ytterligare försvårar den demokratiska processen gällande stora infrastrukturprojekt.

Marica Lindblad

Huddinge

Efterlängtad biogasproduktion på Södertörn!

Äntligen har turen kommit till Södertörn och Huddinge att kunna producera egen biogas. Nyligen invigdes den efterlängtade biogasanläggningen i Gladö. Projektet är ett samarbete mellan Scandinavian Biogas och SRV Återvinning, som ägs gemensamt av Huddinge, Haninge, Botkyrka, Salem och Nynäshamn.

Jag har haft fördelen att följa projektet både som politiskt förtroendevald och genom mitt styrelseuppdrag i det kommunala bolaget SRV. Och jag är nu självklart mycket glad för att äntligen se detta realiseras. Grunden är ju också de viktiga förberedelserna och valen mellan att samla in och röta rent avfall, eller att samröta med förorenat avloppsslam. Den här processen ger oss en ren restprodukt, vilket för mig har varit en oerhört viktig utgångspunkt. För Stockholms län innebär den nya biogasanläggningen att produktionen av lokalt producerad biogas kommer att öka med 50 procent.

Anläggningen är ett efterlängtat projekt, som gör det möjligt att ta tillvara organiskt avfall och matrester och aktivt bidrar till minskade koldioxidutsläpp. Och om detta talade också Göran Persson, tidigare statsministern som nu företräder Scandinavian Biogas, som tillsammans med energiminster Ibrahim Baylan (S) klippte banden på den högtidliga invigningen den 2 oktober. De båda betonade vikten av hållbarhet och påminde om jordens ändliga resurser i sina tal. Göran Persson berättade också på ett levande sätt om hur han som barn uppmanades av sin mamma att äta upp sin mat, och att inget fick gå till spillo. Ett varmt och personligt inlägg i hans tal.

Det här är den första industriella anläggningen utformad för matavfall i Stockholms län, och som kommer att ta tillvara på energin från 50 000 ton matavfall per år. Det betyder att ca 30 procent av det matavfall som invånarna i Stockholms län ger upphov till nu kan tas om hand och omvandlas till 80 GWh biogas. Det motsvarar ca 8,8 miljoner liter bensin!

Rolig att få vara med den här dagen då anläggningen invigdes, som innebar att vi kan ta ännu ett viktigt steg för att minska vårt fossila beroende!

Marica Lindblad

Huddinge

Skenbilder duger inte!

Att lämna de fossila bränslena bakom oss och minska en kommuns totala koldioxidutsläpp är ingen lek – utan ett arbete som måste tas på blodigt allvar. Men då måste vi också få en rättvisande bild framför oss. Skenbilder och vilseledande statistik duger inte!

I Huddinge kommun har vi en "Klimat och energiplan". Planen börjar bli ålderstigen och ska revideras. Hur har denna plan aktivt bidragit i kommunens strävan att minska sitt koldioxidavtryck? Kommunen beskriver själv målen som tuffa, men nödvändiga för att vi ska ta ansvar och bidra till en begränsad höjning av jordens medeltemperatur. Jag håller helt med om nödvändigheten av tuffa mål. Men hur ser det verkliga arbetet ut och VAD är det vi mäter på vägen dit?

Vi kan börja med att titta på planen, och vad som INTE finns med: 

• Utsläpp från trafik. För att följa det arbetet hänvisas man till kommunens Trafikstrategi, som är ett helt annat dokument. 
• Fjärrvärme och el som produceras på annan ort och transporteras hit.
• Mat och alla konsumtionsvaror som används i kommunen, men som producerats i andra länder och har fraktats hit.

Men vad blir då kvar att ta med in i det här arbetet undrar vän av ordningen? Jo - en tumme! En prydlig och tillrättalagd bild, som med sina färggranna pilar och diagram lyckas förmedla en bild av hyfsat minskade utsläpp och ett framgångsrikt klimatarbete! 

Att bara mäta utsläpp från det som produceras på orten kallas för produktionsperspektivet, och är i allra högsta grad otillräckligt eftersom det inte synliggör de verkliga utsläpp som invånarna ger upphov till. Statistiken blir med detta grovt missvisande och ger en felaktig och lugnande bild.

Vi kan inte längre nöja oss med bristfälliga och vilseledande mått för koldioxidutsläpp. Vi måste sträva efter att få med hela kommunen som geografiskt område. Vi måste beskriva den verkliga bilden av koldidoxidutsläppen och hur dessa ska minska. Några kommuner och orter verkar gå i bräschen och försöka komma tillrätta med den vilseledande statistiken och arbeta enligt konsumtionsperspektivet, däribland Stockholms stad. Hoppas också att den kommun jag bor och verkar i är beredd att visa de verkliga siffrorna och ge oss den grund att stå på, som vi alla måste ha för att prioritera rätt åtgärder och inte bara fortsätta beskriva "en tumme"!

Marica Lindblad
Huddinge

Huddinges fjärde största parti saknar politiskt engagemang

Det är en hektisk period i kommunpolitiken för att det är nu budgetförslag ska läggas fram. Budgetförslaget är således det grundläggande underlaget för varje enskilt parti. Man föreslår hur kommunens pengar ska fördelas för kommande året och det är där vart och ett av partierna tydligt visar sitt ställningstagande i skilda politiska sakfrågor. Där lyfter alltså partierna fram sina hjärtefrågor och de flesta är väldigt seriösa i detta arbete.  Varje krona och öre övervägs noga och placeras efter långa gruppdiskussioner. 

Men det finns ett parti som nästintill saknar några som helst seriösa politiska förslag.  Ett parti som igenom möten och diskussioner vidhåller tystnad och likgiltighet.Detta parti har än så länge inte ens lämnat något budgetförslag och det trots att det är några få dagar kvar till beslut.

Detta parti är Sverigedemokraterna. De saknar brett politiskt engagemang, de saknar lösningar för våra skolor, våra vägar, de saknar bostadspolitik och ungdomspolitik.

Att  inte lägga fram förslag, att inte vara engagerad , att brista så här allvarligt i sina åtaganden är respektlöst och ansvarslöst inte bara gentemot Huddingebor utan även gentemot deras väljare.

Detta är populism och främlingsfientlighet när det är som värst. 

Detta parti livnär sig och existerar bara och endast på människohat. Det livnär sig på att skapa ett "vi och de tänk" för om hatet försvinner har de ingenting att tillföra. Om  deras väljare bryr sig om Sverige borde de tänka om , för måttet på kärleken till vårt Sverige borde inte vara människohat , det borde vara politisk engagemang och seriositet på alla nivåer inom alla områden och för alla Sverigebor.

Zaire Kanat Yildirim

Roundup används storskaligt inom staten - vem tar ansvar nu?

Roundup är ett av världens mest använda ogräsmedel och rapporteras nu "sannolikt" cancerframkallande.  Det är WHO:s cancerforskningsinstitut IARC som drar den slutsatsen.  Produkten används storskaligt inom jordbruk, bekämpning av ogräs på banvallar och bangårdar etc. Riskerna med Roundup och det aktiva ämnet glyfosat har varit kända sedan 1985. Trots riskläget så har ändå produkten använts storskaligt av företag, kommuner och statliga verk. 

Företaget Monsanto ligger bakom produkten och hela den kedja av genmodifierade grödor (GMO) som anpassas till bekämpningsmedlet. Utsädet är modifierat så att det är resistent mot Roundup och ofta även infertilt. Monsanto tecknar sedan avtal med odlare som tvingar dem att använda företagets produkter. Monsanto är en stor internationell maktfaktor, och tar på olika sätt plats i viktiga forum och företag. Det ger dem också möjlighet att "styra" bort från kritiken och även medverka till nya studier som är specialdesignade för deras syften.

Hur reagerar svenska myndigheter på de nya uppgifterna? Svenska Livsmedelsverket försöker lugna oss och säger att man mycket sällan hittar glyfosat vid provtagning på mat. Kemikalieinspektionen betonar att Sverige kanske är det land i världen som har de mest långtgående restriktionerna vad gäller användningen av glyfosat.  ”Sverige tillåter till exempel inte användning av ämnet strax före skörd, vilket är vanligt i andra delar av världen, eftersom det ger höga resthalter.” 

Tyvärr är nog läget mer oroande och omfattande än vad våra myndigheter i detta läge vill medge. I Sverige är det känt att glyfosat sedan decennier förorenat yt- och grundvatten och även våra dricksvattentäkter. Trots detta är provtagningarna undermåliga, eller i vissa fall helt obefintliga. 

Viktigt att nu också uppmärksamma de stora personalgrupper, som tvingats använda bekämpningsmedlet i sin yrkesutövning. Statliga myndigheter och verk såsom Trafikverket, tidigare Banverket och Svenska Kraftnät har i åratal använt Roundup storskaligt. Trots att riskerna med glyfosat varit kända i mer än 30 år, och att det finns alternativa metoder, så har de ändå valt att fortsätta använda produkten. De restriktioner som funnits kring hanteringen har varit enkla, och det har varit tämligen lätt att få tillstånd att sprida Roundup även inom vattenskyddsområde etc. 

Jag anser att det redan finns så många indikationer som visar på risker för både djur, människa och miljö, så att anställda ska inte längre behöva arbeta med produkten. Tidigare Banverket har drivit ett stort antal ärenden till högsta instans för att få igenom sina besprutningar, trots att kommuner och markägare sagt NEJ! Vem tar ansvar för deras agerande nu? Nu vill jag att regeringen tar itu med frågan på allvar och ser till att Sverige, inom ramen för EU-samarbetet, omedelbart och med kraft tillser att Roundup och glyfosat slutar spridas på det sätt som nu sker.

Marica Lindblad

Huddinge 

(Personligen har jag tillskrivit samtliga butikskedjor som säljer produkten och frågat om de är beredda att ta bort produkten ur sortimentet.)

Förbifarten är ingen trofé, Persson!

Förre statsministern Göran Persson gav i kvällens ”Agenda” råd till Stefan Löfven om hur han ska manövrera ut Miljöpartiet i regeringsförhandlingarna. Genom att peka på svårigheten att få igenom överenskommelserna i riksdagen kan Löfven få miljöpartisterna att överge drömmarna om ”troféer” som ett stopp för Förbifart Stockholm. Men Persson har inte förstått. Ett stopp för Förbifarten är inte en trofé. Det är en grundförutsättning för all grön politik i Stockholmsregionen.

Med Förbifart Stockholm grusas alla förhoppningar om ett hållbart transportsystem runt huvudstaden. Efter att ha plöjt ner bortåt 60 miljarder i Sveriges överlägset dyraste vägsträcka finns det helt enkelt inga pengar kvar till nödvändiga kollektivtrafiksatsningar. Och vi kan säga bye, bye till klimatmålen – det har Trafikverket själva konstaterat.

Förbifarten är – om uttrycket tillåts – ett vägval för Stockholm och Sverige. Det finns som jag ser det ingenting som går att lägga i den andra vågskålen som kan kompensera ifall bygget genomförs. Därtill handlar det om för mycket pengar och för stora konsekvenser för miljö och klimat.

Dessutom menar jag att Persson, vilket förvånar mig mer, gör en grav politisk missbedömning när han tror att Miljöpartiet kan släppa igenom Förbifarten med hänsyn till ett svårt parlamentariskt läge. Gröna gräsrötter kommer knappast kunna försvara tuffa kompromisser i röken från förbifartens tunnelmynningar. En byggstart för förbifart Stockholm skulle riskera att spränga sönder det miljöparti Göran Persson vill att Socialdemokraterna regerar tillsammans med.

Moderaterna ger SD nyckelroll i Huddinge

Moderaterna i Huddinge skickade igår ett pressmeddelande med budskapet att de tänker fortsätta styra kommunen, trots att den sittande majoriteten har tappat och inte längre har majoritet. Hur ska detta gå till? Svaret är lika skrämmande som enkelt: SD får vågmästarrollen och kan därmed hjälpa Moderaterna att sitta kvar trots valförlusten.

Sanningen är att väljarna inte gett majoritet åt något block. Moderaterna tappar kraftigt, medan övriga alliansen (FP, C och KD) totalt sett får oförändrat stöd, tack vare att Centerpartiet går framåt. Våra lokala partier, Drevvikenpartiet och Huddingepartiet förlorar varsitt mandat, medan S och V får varsitt nytt mandat. Valets stora framgångar gör Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, som båda ökar med två mandat var. Se valresultatet för Huddinge kommun här. 

Den naturliga slutsatsen av väljarnas röster borde vara att dödförklara blockpolitiken. Inget block kan styra kommunen denna mandatperiod. Det enda sättet vore att antingen bjuda in Sverigedemokraterna, eller föra en politik som gör att Sverigedemokraterna ändå röstar för den. Det första är inget block berett att göra. Men Moderaterna deklarerar alltså att de tänker gå vidare enligt det andra alternativet. Det innebär i praktiken att Sverigedemokraterna får makten av Moderaterna att fälla avgörandet i alla frågor i alla nämnder och styrelser, till och med i kommunstyrelsen. De enda undatagen blir de frågor där Socialdemokraterna istället röstar med alliansen. Vilket blir svårt att tänka sig i till exempel budgetfrågorna.

Miljöpartiet har svarat att vi hellre ser en stabil majoritet och öppnar för samarbete med alla demokratiska partier, som värnar alla människors lika värde. Min personliga tolkning av det är att vi vill föra samtal med alla partier, utom SD, för att hitta en blocköverskridande majoritet som tillsammans kan enas kring en konstruktiv politik för Huddinges bästa. Folket har röstat, och nu är det upp till partierna att ta ansvar för resultatet och hitta en väg att omsätta folkviljan i praktisk politik. Då duger inte att bara hålla fast vid en lösning som hade folkets stöd i förra valet, utan att se framåt utifrån dagens förutsättningar.

Vad valet handlar om

Jag gillar inte förenklingar. Men för mig kokar valet på söndag ner till frågan om vad vi svarar våra barn när de frågar vad vi gjorde åt klimathotet. Ni visste – vad gjorde ni?

På söndag kan du stoppa Vattenfalls kolkraftsprojekt som gör att företaget släpper ut mer koldioxid än hela Sverige. Eller så kan du ge ditt tysta medgivande. När din röst landar i urnan kan du sätta full fart på kollektivtrafikutbyggnaden. Eller så kan du ge fritt fram för nya motorvägar som gör grus av klimatmålen, utan att lösa trafikproblem. Du kan välja de politiker som vill att Sverige tar chansen att gå före i omställningen. Eller de som skyller på Kina.

Vad säger du när barnen frågar?

Valrörelsen – ett parallellt universum

Har ikväll kämpat mig igenom SVT:s duell mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. En trött statsminister som liknöjt rycker på axlarna inför varje samhällsproblem. En utmanare som har viktiga förslag om vård, sjukförsäkring och skola, men saknar en politik som möter vår tids största utmaning: klimatförändringarna. För mig har behovet av en stark tredje kraft i svensk politik aldrig varit mer uppenbart.

Den här valrörelsen är som ett sorts parallellt universum. Efter en sensommar med skogsbränder, skyfall och bibliska översvämningar: Hur är det möjligt att prata om annat än klimatet? Hur kan Sveriges alla politiska reportrar undvika att avkräva svar från partierna på hur klimathotet ska mötas? Hur kan så många vara så tysta i den fråga som mer än någon annan avgör vår framtid?

Jag stänger av TV:n och släcker lampan. Imorgon ska jag prata klimat med alla jag möter.

Kampen mot SD ingen hockeymatch

DN skriver idag om valets ”bronsmatch” mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Formuleringen äcklar mig. Kampen mellan MP och SD om att bli tredje största parti är ingen hockeymatch. Det handlar om vilken debatt vi vill ska föras i Sverige de kommande åren: Ska ”invandringens kostnader” vara i topp på agendan eller ska diskussionen handla om vår tids största utmaning: klimatomställningen?

Moderaterna har de senaste veckorna gjort sitt bästa för att bädda för Sverigedemokraterna i syfte att de ska ta socialdemokratiska röster. Genom att statsministern skyller frånvaron av satsningar på skola, sjukvård och klimatomställning på kostnader för flyktingmottagande har Jimmie Åkesson fått debatten precis dit han vill. Men låt oss komma ihåg att de allra flesta svenskar tror på ett öppet Sverige. Sista veckan hoppas jag att många av dem bestämmer sig för att rösta in så tydliga motkrafter till Sverigedemokraterna som möjligt.

Den hårda striden om att bli tredje största parti kommer hålla gröna valarbetare igång hela vägen fram till valet. Inte för att vi är intresserade av bronsmedaljer, utan för att vi vägrar låta den politiska agendan sättas av krafter som ser på människor som problem.

Efter feministisk vår: skördetid

Under EU-valrörelsen stod den feministiska våren i full blom. Nu har hösten kommit och visst är både luften och debattklimatet kallare. Men höst betyder också skördetid. Med Miljöpartiet i majoritet i riksdagen, Stockholms landsting och Huddinge är det dags att göra verklighet av efterlängtade jämställdhetsreformer.

Med gröna i regeringen ska pappamånaderna bli fler. Lönerna ska bli jämställda med hjälp av medlingsinstitutet. Och genom en ny våldtäktslagstiftning ska ett nej betyda nej.

Med gröna i styret för landstinget ska sjuksköterskor och barnmorskor få högre lön, bättre arbetsvillkor och fler kollegor att dela ansvaret med.

Med gröna i majoritet i Huddinge ska kommunen gå i täten för arbetet med jämställda löner. Genuspedagogik och ett normkritiskt arbetssätt i förskolor och skolor ska ge barn och unga utrymme att växa till hela människor. Kommunens verksamheter ska HBT-certifieras för att vi ska känna oss trygga med att möta personal som reflekterat över samhällsnormer kring kön och sexualitet för att kunna möta alla med respekt.

Den feministiska våren satte jämställdhetsfrågorna på dagordningen. Nu ska vi skörda! 

Med 15 dagar kvar spår DN att valet i Huddinge blir en rysare. Ut och jobba!

Sveriges unga: Rasism, nej tack!

Tack, Sveriges unga. Ni har gett mig nytt hopp och ny energi. En färsk opinionsundersökning visar att stödet för Sverigedemokraterna rasar bland väljare under 30. Endast 5 procent stödjer dem som tror att svaret på Sveriges utmaningar är stängda gränser. 22 procent sätter sitt hopp till Miljöpartiet som är största parti i mätningen. Precis det besked vi behöver i en valrörelse där regeringen hellre talar om ”flyktingmottagandets kostnader” än om hur Sverige ska möta klimatutmaningen.

I Huddinge centrum står Miljöpartiets valstuga bredvid Sverigedemokraternas. Vid tre tillfällen bara under eftermiddagen idag har jag hört hur barn och ungdomar gått fram till deras stuga och sagt ifrån mot brun, rasistisk politik: ”Ni vill stoppa alla invandrare – det är ju helt sjukt!” ”Ni sprider ju fördomar!” ”Vadå, är jag inte svensk? – jag är ju född här!”

Det engagemang jag ser hos unga människor för öppenhet och människors lika värde gör mig varm. Den otålighet jag möter hos ungdomar som vill se mindre snack och mer verkstad i klimatpolitiken ger mig hopp. Nu orkar jag 16 dagar till av kampanjarbete. Sen ska vi bygga det öppna och hållbara samhället.

Carl Schlyter gav energi till kampanjen

I lördags var riksdagskandidaten och före detta EU-parlamentarikern Carl Schlyter i Huddinge och gav energi till den lokala valkampanjen. Smittade av Carls hängivenhet för det hållbara samhället kommer vi nu orka jobba dag och natt ända fram till valdagen för att folk ska veta vad vi står för. Personligen är jag extra glad att Carl med sitt starka engagemang för och djupa kunskaper om arbetstidsförkortning kommer in i riksdagsgruppen.

Under decennier har röda och blåa bråkat om vilka som är bäst på att ”skapa jobb”. Samtidigt har den långsiktiga trenden varit stigande arbetslöshet – ända sedan de generella arbetstidsförkortningarna upphörde på 70-talet. Borde det inte då vara dags att pröva något nytt?

Miljöpartiet vill under mandatperioden ta steg mot kortare arbetstid. För det första ska anställda i vården, som idag alltför ofta slits ut långt innan pensionen prioriteras. Det är också en viktig reform för att kunna locka den personal vi behöver till vården i framtiden. För det andra ska vi alla ges rätt att ta ut löneökningar i kortare arbetstid. Detta är viktiga steg på vägen – som jag hoppas leder till rejälare kliv längre fram.

Vill du också vara med i vår roliga valrörelse?

Anmäl dig här till pass i vår valstuga till pass i vår valstuga.

Anmäl dig här till andra utåtriktade aktiviteter.

Romson ryter ifrån mot Moderaternas smutsiga spel

Den senaste veckan har valrörelsen varit förfärlig. Moderaternas tal om ökade kostnader för flyktingmottagande som en ursäkt för att inte stärka välfärden och göra viktiga samhällsinvesteringar har luktat illa. Idag gjorde Åsa Romson sitt för att skifta fokus till verkliga samhällsproblem när hon sommartalade i Rinkeby. Tack Åsa, för att du sätter ner foten mot Moderaternas cyniska spel med konstaterandet att flyktingkostnaderna är en ”västanfläkt” jämfört med kostnaderna för klimatförändringarna.

Runt 100 miljarder årligen har försvunnit från statskassan till följd av moderata skattesänkningar. Ändå försöker Moderaterna få svenskarna att känna att vi är i krisläge genom att peka på ökade kostnader för flyktingmottagande – trots att det handlar om betydligt mindre summor pengar. Partiet vill att vi ska glömma förhoppningar om stärkt välfärd och investeringar i framtiden.

Samtidigt fortsätter Moderaterna att rycka på axlarna när tecknen på klimatförändringarna uppenbarar sig inför våra ögon genom skogsbranden i Västmanland och översvämningarna i Västsverige. Detta trots att både de mänskliga och ekonomiska kostnaderna är enorma – och riskerar att bli ännu mycket större framöver. Enligt en statlig utredning från 2007 kan klimatförändringarna kosta oss hundratals miljarder det kommande seklet.

Istället för att ta den senaste tidens extrema väderhändelser som en allvarlig varningsklocka går Moderaterna till attack mot Miljöpartiet som kräver bättre krisberedskap och klimatanpassning. Det är ”osmakligt” att göra politik på mänsklig tragedi är budskapet. Men att använda de människor som flytt för sina liv från Syrien och Irak som intäkt för att slippa prata om behovet av investeringar i välfärd och grön omställning är tydligen ok. Jag tycker det är äckligt.

Låt oss nu använda de tre veckor som återstår till valdagen till att prata om verkliga samhällsutmaningar och hur vi kan möta dem. Vi har råd att rusta vård och skola, investera i grön omställning och öppna dörren för människor på flykt. Det är en fråga om politisk vilja – och om mod att höja skatten för de som har råd att betala. Återigen: Tack Åsa, för att du reagerar mot Moderaternas smutsiga spel. 

Läs också: Regeringens flyktingutspel får kritik från ledande ekonom

Förbifarten "invigdes" - mot Stockholmarnas vilja

Idag ”invigde” Alliansen bygget av Förbifart Stockholm. Detta trots att flera juridiska processer återstår innan det ens är möjligt att påbörja bygget. Syftet är förstås att försöka påskina att bygget nu är igång och att Miljöpartiet med flera vill avbryta något som redan påbörjats. Samtidigt kommer nu ytterligare en undersökning som visar att Stockholmarna precis som Miljöpartiet hellre vill att miljarderna satsas på en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken.

Äntligen börjar kunskapen spridas om att utbyggd kollektivtrafik är det enda som kan lösa Stockholms trafikproblem. Detta trots de enorma resurser som läggs ned på att odla myten om att Förbifarten kan minska bilköerna, när den i själva verket skapar nya köer. I en undersökning från Demoskop säger 7 av 10 att de prioriterar ny kollektivtrafik före Förbifart Stockholm. En andel som ökat från ungefär 5 av 10 sedan förra valet.

Under tiden som Alliansens ”invigning” pågick idag cyklade ett antal miljöpartister med språkrören i spetsen över Västerbron. Under bron kan nämligen den orange tunnelbanelinje från Älvsjö till Bromma och Täby som kan bli verklighet om vi prioriterar kollektivtrafik framför vägar. Denna kommer också att förse 50 000 bostäder i Bromma parkstad med tunnelbana om Bromma flygplats läggs ned och lämnar plats för människor.

Nu går vi ut i valrörelsen och berättar om hur vi kan modernisera Stockholmsregionen. Stockholmarna är på vår sida.

Ansvar för ekonomin – och planeten

SVT utlovar en debatt ”nära människors plånböcker” ikväll. Jag kan bara hoppas att Per Bolund (MP) ser till att samtalet inte stannar där. Privatekonomi har naturligtvis enorm betydelse för de människor i Sverige som lever på marginalen. Problemet är att det sällan är de som står i fokus i diskussionen kring hur ”valet påverkar din plånbok”. Och att vi som väljare blir betraktade som vandrande kassaböcker, separerade från varandra istället för människor som är beroende av varandra och jorden vi lever av, luften vi andas och vattnet vi dricker.

Moderaterna satsar nu allt på ett kort. Förutom att sprida lögner och halvsanningar om oppositionspartiernas politik vill man bara tala om ekonomi. Ord som ”ansvar” och ”ordning och reda” trummas in. Men ett parti som begränsar ekonomi till en fråga om att få plus och minus i statsbudgeten att gå ihop och vägrar se sambanden mellan ekonomi och ekologi saknar i längden all trovärdighet.

Vi vet att oljepriserna kommer att stiga drastiskt inom överskådlig tid. Detta kommer att innebära ett mycket hårt slag mot såväl människors privatekonomi som Sveriges ekonomi som helhet. Om vi inte fått fart på omställningen till dess vill säga. Om vi inte gjort en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken för att göra människor i städer oberoende av egen bil. Om vi inte fått fart på omställningen till elbilar och biobränslen så att människor på landsbygden kan fortsätta köra bil.

Den här omställningen är fullt möjlig. Men den kräver modiga politiska beslut. Att vi väljer bort svindyra motorvägar till förmån för ny kollektivtrafik. Att vi vågar höja bensinskatten så att vi kan stimulera alternativen.

Om detta borde debatten handla om ikväll. Om hur miljö och ekonomi hör ihop. Ansvar för ekonomin kräver ansvar för planeten.