Grekland borde aldrig
släppts in i Eurozonen, uttalade Angela Merkel härom dagen. I
Sverige har inte minst Anders Borg använt Grekland för att få den
svenska ekonomiska politiken att framstå som ansvarsfull. Självklart
finns det interna problem i Grekland, både i form av korruption och
skattebefrielser för de rika. Detta har drabbat det grekiska folket
mycket hårt. Men ingen nordeuropeisk politiker vill prata om hur
problemen i Sydeuropa hänger samman med den politik de själva står
för.
Ingen talar om att vi skapat en ekonomi som kräver ständig tillväxt byggd på lån. I Grekland är det främst staten som skuldsatt sig, i Spanien har enskilda lockats att ta billiga lån. Hjulen ska snurra och bankerna ska göra miljardvinster.
Få låtsas heller om det faktum om att en stor del av det kapital som skuldsatt Sydeuropa strömmat från norra Europa. I den mycket sevärda SVT-dokumentären Lönesänkarna beskrivs hur den politik som i nordeuropeiska länder lett till allt högre vinster för företagen är en del av problemet. Bland annat med hjälp av skattesänkningar har krav på löneökningar kunnat pressas tillbaka och vinsterna skjutit i höjden under de senaste decennierna. Den inhemska efterfrågan har dämpats något medan exporten skjutit i höjden. Det har uppstått stora exportöverskott. Men ett exportöverskott i ett land är alltid ett exportunderskott någon annanstans – i det här fallet Sydeuropa. Samtidigt blir det då en massa kapital ”över” i nord som via de internationella kapitalmarknaderna hamnar i syd där exportunderskottet följaktligen skapat ett behov av kapital, för att kunna köpa mer än man säljer.
Sammanfattningsvis kan sägas att nord har blivit rikare på syds bekostnad, i både syd- och nord har löntagarna förlorat på kapitalägarnas bekostnad och i slutändan kan den här obalansen mellan nord- och syd bidra till att hela systemet vräks omkull. Att i Nordeuropa stå och peka finger mot Sydeuropa är varken rättvist eller konstruktivt. Mer välgörande vore en grundläggande diskussion om hur vi skulle kunna skapa en ekonomi som är såväl ekologiskt som socialt hållbar.
Rimligtvis är arbetstidsförkortningar ett viktigt inslag i en ny, sundare ekonomi. Det borde inte vara för mycket begärt att löntagarna fick tillbaka något av de jättevinster man skapat åt företagen genom att producera allt mer effektivt. Arbetstidsförkortning är ett sätt att åstadkomma det, samtidigt som fler får dela på jobben och konsumtionen hamnar på en mer hållbar nivå. I längden är det knappast någon som vinner på att företagen gör groteska vinster som blir till kapital på en orolig penningmarknad. Fortsätter vi bygga upp stora spänningar inom och mellan länder kan följderna inte bli annat än katastrofala.
4 kommentarer:
Hej Olof,
Ja du har säkert hört talas om Kajsa Ekis Ekmans bok "Skulden"? Den kan vara spännande att läsa eftersom den är så aktuell också. En intervju på tv med henne finns på den här länken: http://www.youtube.com/watch?v=Xy4Fqy3JZVs
Aha, tack för tipset! Hade helt missat den.
Olof! Dina texter är alldeles för bra för att "bara" finnas på er blogg! Inget ont om bloggen, men har inte miljöpartiet något forum där det behövs en ledarskribent? Då kunde fler än de som hittat fram till Huddingeperspektiv ta del av dina utmärkta analyser av sakernas tillstånd.
Tack, du är snäll du! Självklart vore det kul med fler läsare, men det jag mest av allt vill med mina texter är att göra världen aningen mindre obegriplig för mig själv...
Skicka en kommentar