Ska man tro politiska förstå-sig-påare var det bl.a. beskedet om att de rödgröna höjer bensinskatten vid en valseger i höst som fick alliansen att ta ledningen i opinionen. Men Maria Wetterstrand räds inte en debatt om bensinskatten. Det var tydligt när hon talade i Almedalen idag.
Även efter att miljöpartiet gjort verklighet av den massiva utbyggnad av kollektivtrafiken man planerar för kommer det finnas människor i Sverige, inte minst på landsbygden, som behöver bil. För dessa människor är det helt avgörande med en ansvarsfull politik som genomför den omställning från fossila till förnybara bränslen som behövs. Att höja skatten är ett av flera sätt att få fart på framställningen av moderna bränslen.
Ett annat sätt är stimulera produktionen av biogas. Bland annat vill miljöpartiet återinföra det klimatinvesteringsprogram (KLIMP) som regeringen skrotat, vilket kan hjälpa kommuner att göra investeringar i biogasanläggningar och andra viktiga insatser för klimatomställningen. Som jag bloggat om tidigare har vi i Miljöpartiet i Huddinge en offensiv politik för att få fart på produktionen av biogas i kommunen och för att få fram fler tankställen.
Låt de som behöver bil slippa bli stående med tom tank och tom plånbok den dag som oljepriset skenar – för den dagen kommer. Skjut inte upp den omställning som kan ge oss både fler jobb och ett modernare Sverige. Ställ dig på bilisternas sida och rösta grönt i höst!
lördag 10 juli 2010
torsdag 8 juli 2010
Blicken framåt
Ikväll talade nästa statsminister i Almedalen. Sveriges första kvinnliga statsminister. Det är känslan efter att ha lyssnat.
Det är tydligt att Mona Sahlin ställt in blicken framåt. Talet var befriande glest på attacker på motståndarna, det var visionerna om ett mänskligare Sverige som stod i centrum. (DN:s Henrik Brors har dock uppenbarligen hört ett helt annat tal.)
Att förtroendet för Mona Sahlin nu visar sig öka kraftigt tror jag är en följd av just denna framtidsinriktning. Kontrasten mot Reinfeldt, som ägnar all tid åt att marknadsföra sitt ”ansvarstagande” för ekonomin, är total. Sahlin är, som ledare för de rödgröna, tydlig med att ansvarstagande inte är passivitet. När var fjärde ungdom saknar arbete är det handling som behövs. Likaså när allt färre elever tar sig in på gymnasiet. För att inte tala om när klimathotet sätter vår överlevnad på spel.
Jag tror att Mona Sahlin blir en utmärkt statsminister. Men även om jag gav stående ovationer framför svt play ikväll är ett starkt grönt inflytande en nödvändighet för en politik som håller ihop. Ingen politik som tar framtidens utmaningar på allvar kan undgå massiva insatser för att ställa om Sverige till ett hållbart samhälle. Därför ser jag fram emot lördagens tal av de gröna språkrören. Då vill jag att de visar vägen bort från ett samhälle beroende av olja, kol och bilar. Mot ett modernt samhälle med plats för människor att växa.
Det är tydligt att Mona Sahlin ställt in blicken framåt. Talet var befriande glest på attacker på motståndarna, det var visionerna om ett mänskligare Sverige som stod i centrum. (DN:s Henrik Brors har dock uppenbarligen hört ett helt annat tal.)
Att förtroendet för Mona Sahlin nu visar sig öka kraftigt tror jag är en följd av just denna framtidsinriktning. Kontrasten mot Reinfeldt, som ägnar all tid åt att marknadsföra sitt ”ansvarstagande” för ekonomin, är total. Sahlin är, som ledare för de rödgröna, tydlig med att ansvarstagande inte är passivitet. När var fjärde ungdom saknar arbete är det handling som behövs. Likaså när allt färre elever tar sig in på gymnasiet. För att inte tala om när klimathotet sätter vår överlevnad på spel.
Jag tror att Mona Sahlin blir en utmärkt statsminister. Men även om jag gav stående ovationer framför svt play ikväll är ett starkt grönt inflytande en nödvändighet för en politik som håller ihop. Ingen politik som tar framtidens utmaningar på allvar kan undgå massiva insatser för att ställa om Sverige till ett hållbart samhälle. Därför ser jag fram emot lördagens tal av de gröna språkrören. Då vill jag att de visar vägen bort från ett samhälle beroende av olja, kol och bilar. Mot ett modernt samhälle med plats för människor att växa.
Drömmar och visioner
Medan vänner och bekanta både jobbar och firar semester i "den snackande klassens" Almedalen som Gustav Fridolin träffande uttrycker det är jag fullständigt nöjd med att slippa åka dit. Jag delar mycket av den skepsis DN:s Jacques Wallner uttrycker i sina krönikeartade kommentarer från Visby (av allt att döma endast i papperstidningen) där han bland annat liknar Almedalen vid en politikens Kiviks marknad och ifrågasätter vilken kvalitet journalistiken därifrån är av. DN:s Johan Croneman är inne på samma spår i sin TV-krönika, där han kommenterar hur journalistena lydigt hugger på varje utspel. Andra är mer positiva, som Daniel Helldén (MP) som poängterar att det inte är särskilt vanligt i andra sammanhang att folk lyssnar på 45 minuters politiska tal. Även Peter Andersson (S) bloggar, både om bloggar och om utspel, och säkert många, många fler.
På väg med bil in mot vårt bostadsområde en av högsommareftermiddagarna får vi en liten pojke på 4-5 år framför oss. Han cyklar på vägen efter vad jag antar är en förälder med ytterligare ett barn i barnsadel bakom sig. Föräldern är fullt upptagen med att prata i mobilen och märker nog överhuvudtaget inte vår närvaro, men lillkillen vrider nästan nacken ur led och vinglar ut lite i vägen. Vi avvaktar med att köra om. Man kan bli irriterad på den ouppmärksamma föräldern - jag skulle inte våga ta ut min 4-åring (och knappt min 8-åring heller) på cykel på trafikerad väg. Inte för att de inte kan cykla eller visa någorlunda "trafikvett", utan för att jag har sett så många exempel på att de i plötsligt uppkomna situationer (på gång- och cykelvägar) inte vet hur de ska reagera. Men man kan också börja fundera på varför de cyklade där. Kanske var de på väg från en härlig eftermiddag vid badstranden? För långt för att gå och äldsta barnet för stort för vagnen? Inte vill vi att de ska ta bilen dit. Nej, cykeln är ett utmärkt transportmedel utan att curla barnet med att skjutsa i bil eller vagn. Men då behövs vettiga trafiklösningar. Om det var från badstranden de kom hade de cyklat några hundra meter antingen på en mer kraftigt trafikerad väg, eller på dess ämligt smala trottoar innan de svängde in på den väg vi såg dem på, där de också var hänvisade antingen till körbanan eller till en trottoar som man inte får cykla på. Och det är det här som är viktigt! Hur planerar man ett samhälle där det inte hela tiden är bilen som går först?! Hur får man till nät av cykel- och gångvägar som är funktionella (för dem som ska använda dem, inte i första hand för bilisterna)? Vi gör det ju oreflekterat för bilar, ser till att det finns farbara vägar varthelst man ska. Varför gör vi det inte för cyklar och gående? Jag tror att en del av svaret ligger i att det saknas visioner. Som Fridolin i helt annat sammanhang skriver:
På väg med bil in mot vårt bostadsområde en av högsommareftermiddagarna får vi en liten pojke på 4-5 år framför oss. Han cyklar på vägen efter vad jag antar är en förälder med ytterligare ett barn i barnsadel bakom sig. Föräldern är fullt upptagen med att prata i mobilen och märker nog överhuvudtaget inte vår närvaro, men lillkillen vrider nästan nacken ur led och vinglar ut lite i vägen. Vi avvaktar med att köra om. Man kan bli irriterad på den ouppmärksamma föräldern - jag skulle inte våga ta ut min 4-åring (och knappt min 8-åring heller) på cykel på trafikerad väg. Inte för att de inte kan cykla eller visa någorlunda "trafikvett", utan för att jag har sett så många exempel på att de i plötsligt uppkomna situationer (på gång- och cykelvägar) inte vet hur de ska reagera. Men man kan också börja fundera på varför de cyklade där. Kanske var de på väg från en härlig eftermiddag vid badstranden? För långt för att gå och äldsta barnet för stort för vagnen? Inte vill vi att de ska ta bilen dit. Nej, cykeln är ett utmärkt transportmedel utan att curla barnet med att skjutsa i bil eller vagn. Men då behövs vettiga trafiklösningar. Om det var från badstranden de kom hade de cyklat några hundra meter antingen på en mer kraftigt trafikerad väg, eller på dess ämligt smala trottoar innan de svängde in på den väg vi såg dem på, där de också var hänvisade antingen till körbanan eller till en trottoar som man inte får cykla på. Och det är det här som är viktigt! Hur planerar man ett samhälle där det inte hela tiden är bilen som går först?! Hur får man till nät av cykel- och gångvägar som är funktionella (för dem som ska använda dem, inte i första hand för bilisterna)? Vi gör det ju oreflekterat för bilar, ser till att det finns farbara vägar varthelst man ska. Varför gör vi det inte för cyklar och gående? Jag tror att en del av svaret ligger i att det saknas visioner. Som Fridolin i helt annat sammanhang skriver:
I det samhället är det inte nödvändigtvis bilisterna som ensamma ska komma i första rummet. Och det gäller att tänka brett så att man får med både genusperspektiv, barnperspektiv, folkhälsoperspektiv och klimatperspektiv (bland andra) i både samhällsplaneringen och visionerna.Vad Sverige behöver är givetvis en ny politik, men det räcker inte. Vi måste också bygga oss en ny dröm, en bättre idé om vilket samhälle vi vill ha.
onsdag 7 juli 2010
Nu blir skolan också en vinnarfråga!
De rödgröna är överens om skolpolitiken. Med satsningar på fler behöriga lärare och mindre klasser och fokus på vad varje elev behöver har de rödgröna nu chans att göra skolan till en vinnarfråga.
Jag har aldrig förespråkat tidigare betyg, men om man får sina första betyg i sexan, sjuan eller åttan är inte den stora frågan. Kompromissen med betyg från 7:an tycker jag är fullt rimlig. Man ger också ett mycket viktigt besked när man säger nej till betygsliknande omdömen i tidigare åldrar. Sexåringar ska inte få en stämpel i pannan!
Jag har flera gånger bloggat om de stora behoven i skolan, inte minst i Huddinge. Med rödgröna löften om satsningar på välfärden i allmänhet och skolan i synnerhet hoppas jag nu att uppmärksamheten kan riktas mot dessa behov, snarare än mot betygsfrågan där blocken nu ligger nära varandra.
Jag längtar efter att prata skolpolitik i valrörelsen! S-bloggaren Peter Andersson kan foga skolan till listan över rödgröna vinnarfrågor.
Till sist välkomnar jag avhoppade C-ledamoten Solveig Ternström till det rödgröna lägret. Svensk politik behöver fler rakryggade människor som dig!
Jag har aldrig förespråkat tidigare betyg, men om man får sina första betyg i sexan, sjuan eller åttan är inte den stora frågan. Kompromissen med betyg från 7:an tycker jag är fullt rimlig. Man ger också ett mycket viktigt besked när man säger nej till betygsliknande omdömen i tidigare åldrar. Sexåringar ska inte få en stämpel i pannan!
Jag har flera gånger bloggat om de stora behoven i skolan, inte minst i Huddinge. Med rödgröna löften om satsningar på välfärden i allmänhet och skolan i synnerhet hoppas jag nu att uppmärksamheten kan riktas mot dessa behov, snarare än mot betygsfrågan där blocken nu ligger nära varandra.
Jag längtar efter att prata skolpolitik i valrörelsen! S-bloggaren Peter Andersson kan foga skolan till listan över rödgröna vinnarfrågor.
Till sist välkomnar jag avhoppade C-ledamoten Solveig Ternström till det rödgröna lägret. Svensk politik behöver fler rakryggade människor som dig!
tisdag 6 juli 2010
Modern föräldraförsäkring rödgrön vinnarfråga
SCB presenterar idag statistik som visar på behovet av en offensiv jämställdhetspolitik. På en del områden kan små framsteg noteras, men helhetsintrycket är att män och kvinnor står och stampar i åtskilda spiltor.
Exempelvis tar män fortfarande ut bara lite drygt 20 procent av föräldraledigheten. Att få ett mer jämställt uttag av föräldraledighet tänker jag på många sätt är en nyckelfråga för att få ett mer jämställt samhälle. Ett skäl är att förväntningarna på att kvinnor ska ta merparten av föräldrarledigheten är förödande för jämställdheten på arbetsmarknaden. Kvinnor får sämre karriärmöjlgheter, sämre löneutveckling och lägre pension. Män som vill ta ut förädraledighet ifrågasätts av sina arbetsgivare.
Men jag ser också en mer jämställd föräldraförsäkring som en central fråga därför att det handlar om vilka relationer föräldrar skapar till sina barn. Föräldraledigheten kan vara en hjälp för pappor som själva växt upp med mer eller mindre frånvarande pappor att knyta nära band till sina barn. Och dessa barn kommer i sin tur vara befriade från föreställningar om att omsorg och omhändertagande är förbehållet kvinnor.
Svenska folket består inte av dinosaurier. Jag är säker på att såväl män som kvinnor är angelägna om att vi får en annan ordning än vi har idag. Så en mer individualiserad föräldraförsäkring är ett svar på S-bloggaren Peter Anderssons utmaning ”Vilka ser du som de rödgröna fördelarna på valdagen?”. Jag hoppas därför att det kommer en rödgrön uppgörelse i den här frågan och jag hoppas att man vågar ta rejäla steg mot en individualisering.
Men vadå? Har inte var och en rätt att bestämma själv? Jo, var och en får leva precis hur ojämställt som helst. Men skattepengar ska inte subventionera ojämställdhet. Basta.
Exempelvis tar män fortfarande ut bara lite drygt 20 procent av föräldraledigheten. Att få ett mer jämställt uttag av föräldraledighet tänker jag på många sätt är en nyckelfråga för att få ett mer jämställt samhälle. Ett skäl är att förväntningarna på att kvinnor ska ta merparten av föräldrarledigheten är förödande för jämställdheten på arbetsmarknaden. Kvinnor får sämre karriärmöjlgheter, sämre löneutveckling och lägre pension. Män som vill ta ut förädraledighet ifrågasätts av sina arbetsgivare.
Men jag ser också en mer jämställd föräldraförsäkring som en central fråga därför att det handlar om vilka relationer föräldrar skapar till sina barn. Föräldraledigheten kan vara en hjälp för pappor som själva växt upp med mer eller mindre frånvarande pappor att knyta nära band till sina barn. Och dessa barn kommer i sin tur vara befriade från föreställningar om att omsorg och omhändertagande är förbehållet kvinnor.
Svenska folket består inte av dinosaurier. Jag är säker på att såväl män som kvinnor är angelägna om att vi får en annan ordning än vi har idag. Så en mer individualiserad föräldraförsäkring är ett svar på S-bloggaren Peter Anderssons utmaning ”Vilka ser du som de rödgröna fördelarna på valdagen?”. Jag hoppas därför att det kommer en rödgrön uppgörelse i den här frågan och jag hoppas att man vågar ta rejäla steg mot en individualisering.
Men vadå? Har inte var och en rätt att bestämma själv? Jo, var och en får leva precis hur ojämställt som helst. Men skattepengar ska inte subventionera ojämställdhet. Basta.
måndag 5 juli 2010
Nytt fokus i skolpolitiken
Det är dags för ett nytt fokus i skolpolitiken. Diskussionen om för eller emot kepsar och mobiltelefoner har inte gett oss en skola för alla. Tvärtom visar nu Lärarnas riksförbund – som i vanliga fall agerar megafon åt Jan Björklund – hur betygsskillnaderna mellan fattiga och rika ökar.
Jag har tidigare skrivit om de fullständigt oacceptabla skillnaderna mellan resultaten i Huddinges skolor. Vi har elever i Huddinge som går på en skola där inte ens hälften av klasskamraterna kommer in på gymnasiet. Vad det betyder för dessa elevers studiemotivation och tro på att kunna lyckas vågar jag knappt tänka på.
Detta måste vi sätta ljuset på i valrörelsen! Allt annat är att svika unga människor vars skoltid inte går i repris. Vi ska stå upp för en skola på vetenskaplig grund. En skola som till skillnad från folkpartiets flumskola ägnar sig åt sådant man genom forskning och erfarenhet vet fungerar. Det handlar INTE om tidigare betyg, utan exempelvis om att satsa på modersmålsundervisning och ämnesundervisning på modersmålet – vilket man vet kan vara avgörande för flerspråkiga elevers skolframgång.
Men hur rätt man än använder pengarna kommer man inte ifrån frågan om resurser. Huddinges skolor ligger långt under genomsnittet när det gäller lärartäthet och satsade pengar på skolan. Här är klasser med över 30 elever ingen ovanlighet. Detta handlar förstås om att ge lärare och elever förutsättningar att göra ett bra jobb. Men som 23 göteborgska psykologer larmade om i lördags är mindre klasser också en fråga om elevernas välbefinnande. Den stress det innebär för barn och unga att vistas i för stora grupper kan vara en hälsofara. Tydligare än så kan knappast behovet av de rödgrönas satsningar på välfärden illustreras.
Folkpartiets paroller har mött verkligheten. Med en grön skolpolitik kan vi förbättra svensk skola på riktigt.
Jag har tidigare skrivit om de fullständigt oacceptabla skillnaderna mellan resultaten i Huddinges skolor. Vi har elever i Huddinge som går på en skola där inte ens hälften av klasskamraterna kommer in på gymnasiet. Vad det betyder för dessa elevers studiemotivation och tro på att kunna lyckas vågar jag knappt tänka på.
Detta måste vi sätta ljuset på i valrörelsen! Allt annat är att svika unga människor vars skoltid inte går i repris. Vi ska stå upp för en skola på vetenskaplig grund. En skola som till skillnad från folkpartiets flumskola ägnar sig åt sådant man genom forskning och erfarenhet vet fungerar. Det handlar INTE om tidigare betyg, utan exempelvis om att satsa på modersmålsundervisning och ämnesundervisning på modersmålet – vilket man vet kan vara avgörande för flerspråkiga elevers skolframgång.
Men hur rätt man än använder pengarna kommer man inte ifrån frågan om resurser. Huddinges skolor ligger långt under genomsnittet när det gäller lärartäthet och satsade pengar på skolan. Här är klasser med över 30 elever ingen ovanlighet. Detta handlar förstås om att ge lärare och elever förutsättningar att göra ett bra jobb. Men som 23 göteborgska psykologer larmade om i lördags är mindre klasser också en fråga om elevernas välbefinnande. Den stress det innebär för barn och unga att vistas i för stora grupper kan vara en hälsofara. Tydligare än så kan knappast behovet av de rödgrönas satsningar på välfärden illustreras.
Folkpartiets paroller har mött verkligheten. Med en grön skolpolitik kan vi förbättra svensk skola på riktigt.
lördag 3 juli 2010
Klimat, jobb och välfärd - rätt rödgrön väg!
De rödgröna partierna är överens. Det är satsningar på välfärd, jobb och klimatinvesteringar som gäller. Till detta kommer de rödgröna använda varje krona som regeringen föreslår i ytterligare skattesänkningar.
Jag kan inte göra annat än att applådera. (Jo, jag skulle förstås kunna skriva en kritisk betraktelse över utspelspolitiken och över att båda blocken tycks förhålla sig mer till varandra än till framtiden. Men det får bli en annan gång, nu gäller det att tydliggöra alternativen.)
Menar vi allvar med att ställa om till ett hållbart samhälle då är det offensiva satsningar NU som gäller. Och ska vi med trovärdighet tala om vikten av god utbildning för att möta framtiden krävs handling när förskolegrupper med över 20 barn och lågstadieklasser med runt 30 elever är legio.
Samtidigt slår 23 psykologer i Göteborg larm om att de stora grupperna i många förskolor och skolor leder till en stress hos barnen som kan ge bestående skador. Jag jobbar själv på en förskola med över 20 barn i grupperna och tvivlar inte på att psykologerna har fog för sin oro. (Läs vad Karin tidigare har skrivit i ämnet här och här.
Jag kan inte göra annat än att applådera. (Jo, jag skulle förstås kunna skriva en kritisk betraktelse över utspelspolitiken och över att båda blocken tycks förhålla sig mer till varandra än till framtiden. Men det får bli en annan gång, nu gäller det att tydliggöra alternativen.)
Menar vi allvar med att ställa om till ett hållbart samhälle då är det offensiva satsningar NU som gäller. Och ska vi med trovärdighet tala om vikten av god utbildning för att möta framtiden krävs handling när förskolegrupper med över 20 barn och lågstadieklasser med runt 30 elever är legio.
Samtidigt slår 23 psykologer i Göteborg larm om att de stora grupperna i många förskolor och skolor leder till en stress hos barnen som kan ge bestående skador. Jag jobbar själv på en förskola med över 20 barn i grupperna och tvivlar inte på att psykologerna har fog för sin oro. (Läs vad Karin tidigare har skrivit i ämnet här och här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)