Ikväll talade nästa statsminister i Almedalen. Sveriges första kvinnliga statsminister. Det är känslan efter att ha lyssnat.
Det är tydligt att Mona Sahlin ställt in blicken framåt. Talet var befriande glest på attacker på motståndarna, det var visionerna om ett mänskligare Sverige som stod i centrum. (DN:s Henrik Brors har dock uppenbarligen hört ett helt annat tal.)
Att förtroendet för Mona Sahlin nu visar sig öka kraftigt tror jag är en följd av just denna framtidsinriktning. Kontrasten mot Reinfeldt, som ägnar all tid åt att marknadsföra sitt ”ansvarstagande” för ekonomin, är total. Sahlin är, som ledare för de rödgröna, tydlig med att ansvarstagande inte är passivitet. När var fjärde ungdom saknar arbete är det handling som behövs. Likaså när allt färre elever tar sig in på gymnasiet. För att inte tala om när klimathotet sätter vår överlevnad på spel.
Jag tror att Mona Sahlin blir en utmärkt statsminister. Men även om jag gav stående ovationer framför svt play ikväll är ett starkt grönt inflytande en nödvändighet för en politik som håller ihop. Ingen politik som tar framtidens utmaningar på allvar kan undgå massiva insatser för att ställa om Sverige till ett hållbart samhälle. Därför ser jag fram emot lördagens tal av de gröna språkrören. Då vill jag att de visar vägen bort från ett samhälle beroende av olja, kol och bilar. Mot ett modernt samhälle med plats för människor att växa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar