Det är dags för ett nytt fokus i skolpolitiken. Diskussionen om för eller emot kepsar och mobiltelefoner har inte gett oss en skola för alla. Tvärtom visar nu Lärarnas riksförbund – som i vanliga fall agerar megafon åt Jan Björklund – hur betygsskillnaderna mellan fattiga och rika ökar.
Jag har tidigare skrivit om de fullständigt oacceptabla skillnaderna mellan resultaten i Huddinges skolor. Vi har elever i Huddinge som går på en skola där inte ens hälften av klasskamraterna kommer in på gymnasiet. Vad det betyder för dessa elevers studiemotivation och tro på att kunna lyckas vågar jag knappt tänka på.
Detta måste vi sätta ljuset på i valrörelsen! Allt annat är att svika unga människor vars skoltid inte går i repris. Vi ska stå upp för en skola på vetenskaplig grund. En skola som till skillnad från folkpartiets flumskola ägnar sig åt sådant man genom forskning och erfarenhet vet fungerar. Det handlar INTE om tidigare betyg, utan exempelvis om att satsa på modersmålsundervisning och ämnesundervisning på modersmålet – vilket man vet kan vara avgörande för flerspråkiga elevers skolframgång.
Men hur rätt man än använder pengarna kommer man inte ifrån frågan om resurser. Huddinges skolor ligger långt under genomsnittet när det gäller lärartäthet och satsade pengar på skolan. Här är klasser med över 30 elever ingen ovanlighet. Detta handlar förstås om att ge lärare och elever förutsättningar att göra ett bra jobb. Men som 23 göteborgska psykologer larmade om i lördags är mindre klasser också en fråga om elevernas välbefinnande. Den stress det innebär för barn och unga att vistas i för stora grupper kan vara en hälsofara. Tydligare än så kan knappast behovet av de rödgrönas satsningar på välfärden illustreras.
Folkpartiets paroller har mött verkligheten. Med en grön skolpolitik kan vi förbättra svensk skola på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar