onsdag 31 mars 2010

Förbifarten - har vi råd med så dyra misstag?

Det har varit en hel del kommentarer om Förbifart Stockholm de senaste dagarna efter först regeringens och sedan Carin Jämtins utspel i måndags, även av Olof i ett tidigare inlägg här på bloggen. Här kommer ytterligare ett hastigt inlägg apropå att de borgerliga partiledarna i går gjorde sig besväret att åka till Malmö Centralstation för att presentera infrastrukturförslag, vilket DN rapporterar om. Man kan dock misstänka att resan dit inte gjordes per tåg - klimatkompenserar regeringen sina flygresor? Oavsett hur det är med det finns det skäl att klimatkompensera infrastrukturförslagen. DN:s grafik (i papperstidningen) lämnar en del övrigt att önska när man ska bena ut vad som går till vägtrafik och vad som går till järnvägar. Klart är dock att för drift och underhåll går betydligt mer till vägar. När det kommer till specifika projekt ser mönstret ut att vara detsamma - även om grafiken nöjer sig med att redovisa järnvägsprojekt på mer än 5 miljarder kronor och vägprojekt på mer än 1 miljard kronor, vilket gör det svårt att veta vad som eventuellt faller bort. För Stockholmsområdet dominerar Förbifart Stockholm med sina nästan 30 miljarder. Bortsett från att det är en satsning som lämnar luckor i finansieringen av nödvändiga kollektivtrafiksprojekt, vilket kommenteras av bland annat Nisha Besara på Dagens Arena, HBT-sossen och Peter Andersson (s), har Naturvårdsverket såväl som Naturskyddsföreningen i DN kritiserat att denna vägsatsning helt enkelt inte går ihop med miljömål om att minska sk växthusutsläpp. Nu riktas även kritik från forskare om att regeringen gjort alldeles för optimistiska kalkyler vad gäller klimatutsläpp från Förbifarten (i DN:s papperstidning).

Naturskyddsföreningen lyfter också frågan om finansieringen i en rapport som visar att det är flera väldigt optimistiska antaganden som ligger till grund för hur de lån staten avser att ta för att bekosta vägen ska kunna betalas tillbaka. Bland annat påpekar man att det är viktigt att kostnaderna för vägbygget inte ökar för att prognosen ska hålla. Enligt Vägverket är det dock vanligt med ett 15-procentigt överdrag för projekt på mer än 100 miljoner kronor (sidan 5 i rapporten). I rapporten beskrivs olika scenarior för vad som händer om dessa antaganden inte håller, vilket visar hur skakig finansieringen faktiskt är.

Åtskilliga sossar försvarar vägen som nödvändig och visar därmed att man är lika fast i det gamla tänkandet som de borgerliga partierna - och hur gärna centern än vill att det ska vara så är inte motorvägsprojekt några miljöprojekt, även om t ex Ankersjö (c) har svårt att erkänna det (inte minst kommentarerna till inlägget är intressanta!). Märkligare är dock att det vad jag har sett varit en ytterst begränsad självkritik om Jämtins kommentarer om att köra över mp och vänsterpartiet (det enda undantag jag har hittat är HBT-sossen). Den sortens "ledarskap" från sossarna hade jag hoppats hörde till gångna tider. Det har också bidragit till åtminstone två röster färre för (s), röster som nu i stället går till miljöpartiet. Vidare tycker jag att det är märkligt att sossarna som borde kunna se genusperspektiven där fler kvinnor än män utnyttjar kollektiva färdmedel och därmed är i behov av kollektivtrafiksatsningar i så liten utsträckning tar fatt i den frågan. Det är inte konstigt att fler kvinnor än män är emot Förbifarten enligt en undersökning från Demoskop. Det sägs att man ska satsa på kollektivtrafiken OCKSÅ. Men varför planeras då inte bygget av t ex Spårväg Syd innan man bygger Södertörnsleden? Varför börjar man inte med att bygga ut kollektivtrafiken riktigt rejält innan man bygger Förbifart Stockholm? Kan det vara för att då skulle vägprojekten inte längre behövas? Eller är det för att det fortfarande i hög utsträckning är män som tar besluten vad gäller infrastruktursatsningar och de prioriteringar som görs? Fogelqvist skriver också om det underliga i att Förbifartsprojektet inte redan har lagts ner.

Fler mp-kommentarer: Stefan Nilsson, Emilia Hagberg, Daniel Helldén

tisdag 30 mars 2010

Mindre prylar - mer tjänster!

Många godbitar finns i förslaget till grönt valmanifest som presenterades idag. Sängen bredvid mig skriker "sov mig!". Därför nöjer jag mig för ögonblicket med att nöjt konstatera att partiledningen tar tag i frågan om hur man kan främja klimatsmart konsumtion av tjänster framför prylkonsumtion, vilket jag efterlyst tidigare. Som alternativ till de borgligas skatteavdrag för hushållsnära tjänster - som främst kommer de välbeställda till godo - föreslår nämligen MP-ledningen sänkt moms på tjänster. Kan låta som ett tort och tekniskt förslag, men är i grunden ideologisk. Vill vi hetsshoppa prylar eller köpa tjänster som ger oss mer tid och fler upplevelser?

måndag 29 mars 2010

Avbryt de rödgröna samtalen!

Efter de borgliga partiledarnas utspel om att 28 miljarder satsas på förbifart Stockholm går oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S) ut och lovar att förbifarten ska byggas. Vänstern och miljöpartiet ska inte utgöra något hinder - dessa ska kort och gott köras över, proklamerar Jämtin.

Vi trodde att socialdemokratin insett att vi lever i en ny tid. Vi trodde de lämnat arrogansen och maktfullkomligheten bakom sig. Carin Jämtins uttalande tyder på att socialdemokratin inte är redo för ett samarbete byggt på ömsesidig respekt. Om inte Jämtin skyndsamt tar tillbaka sitt uttalande kan jag bara se att det finns en sak att göra för miljöpartiet i Stockholms stad: avbryta alla diskussioner om samarbete med socialdemokraterna.

Jag utgår ifrån att socialdemokraterna i Stockholms län och på riksnivå tydligt deklarerar att man inte delar Carin Jämtins syn på hur frågan om förbifarten ska lösas. Annars är min uppmaning den samma till miljöpartisterna i länet och riket: Avbryt alla samtal med socialdemokraterna.

Förbifarten är inte vilken fråga som helst. Frågan om förbifarten är frågan om hur vi möter framtiden: Ska vi asfaltera oss fast i ett bilberoende och klimatfientligt samhälle? Eller ska vi bygga ett modernt och hållbart samhälle där en väl utbyggd kollektivtrafik är det självklara valet för den som ska förflytta sig? Att som socialdemokraterna säga att man både ska satsa stort på kollektivtrafiken och bygga förbifarten saknar all trovärdighet. Om minst 28 miljarder plöjs ner i förbifarten - i så fall den största infrastruktursatsningen i Sverige sedan Öresundsbron - kan vem som helst räkna ut att det inte finns resurser till de massiva kollektivtrafiksatsningar som behövs för att vi ska kunna resa hållbart i framtiden.

Kort sagt: Frågan om förbifart eller kollektivtrafikutbyggnad är viktigare än det rödgröna samarbete som Carin Jämtin nu sätter på spel.

lördag 27 mars 2010

Släck lampan - sätt ljus på klimatfrågan!

Ikväll är det dags för Earth hour. Mellan 20.30 och 21.30 ikväll uppmanar Världsnaturfonden alla att hålla sina lampor släckta. Efter haverade klimatförhandlingar och en intensiv debatt om påstått forskningsfusk inom FN:s klimatpanel är arrangemanget mycket angeläget. Det gäller att visa världens makthavare att vi inte gett upp hoppet om framtiden bara för att världens ledare inte vill ta sitt ansvar och för att världens medier låter klimatskeptiker löpa amok och förvirra debatten.

I Sverige är det särskilt viktigt eftersom vi närmar oss val. Världen behöver länder som går före i klimatfrågan - metoden med globala förhandlingar där de som vill minst får sätta ribban har nått vägs ände. Om klimatfrågan blir en stor valfråga ökar sannolikheten att Sverige efter valet kan lämna sin hopplösa allt-är-Kinas-och-USA:s-fel-position och bli en konstruktiv kraft som visar att det lönar sig såväl ekonomiskt som politiskt att ta krafttag mot klimatförändringarna.

fredag 26 mars 2010

Bjästa är inte ett isolerat fall!

Våldtäktsfallen i Bjästa och deras efterspel har med all rätt väckt uppmärksamhet och upprörda känslor (se t ex DN, Dagens Arena, Peter Andersson och många fler). Något som också oroar mig är alla de mindre extrema fall, där vi vuxna sticker huvudet i sanden av lathet, oförmåga eller för att rädda vårt eget skinn. Katarina Wennstam har som reporter och författare tagit upp våldtäkter, hur de hanteras i rättssystemet och det slentrianmässiga skuldbeläggandet och ifrågasättandet av den som blivit utsatt. Det har förhoppningsvis förbättrats eftersom Wennstams reportage i bokform (bland annat Flickan och skulden) har några år på nacken, men Bjästafallet väcker förstås frågor om i vilken utsträckning. Det är alltså viktigt att inse att det här inte är något isolerat fall, även om det fått extrema proportioner. Jag tänker t ex på den gymnasieflicka i ett av Sveriges storstadsområden som efter att ha kontaktat stödpersonal på sin skola om att hon blivit hotad av en annan elev våldtogs i skolan av densamme - och sedan uppmanades av skolledningen att inte polisanmäla*. Det senare under täckmantel att det var för hennes eget bästa och orkade hon verkligen med en rättegång? Jag tänker också på de normer som fortfarande gör sexuellt aktiva tjejer till ett problem och som legitimerar att de baktalas och smutskastas, vilket i sin tur fått en ännu mer omfattande och snabbare spridning med hjälp av internet, medan killar med motsvarande beteende antingen beundras eller åtminstone urskuldas med att det ligger i deras "natur". Det är därför olyckligt att många kommentatorer alienerar sig från fallet Bjästa genom att beskriva det som "den där hålan" och därmed underförstått gör det till ett landsbygdsproblem, eller överhuvudtaget ger sken av att det handlar om ett enstaka fall där något gått snett. Vidden av uppslutningen för gärningsmannen och mobbandet av flickorna är kanske extrem just här, men mekanismerna och värderingarna bakom bara alltför vanliga.

Även Trollhare lyfter samma frågor.


*Här ryckte flickans sociala nätverk snabbt in och markerade mot det felaktiga beteendet - det skall dock inte vara nödvändigt.

onsdag 24 mars 2010

Nya partier och gamla

Jag måste säga att jag tycker det är intressant hur man retoriskt försöker spela ut andra partier genom att formulera vad man vill på nya sätt. Nya moderaterna tog över jobbfrågorna och genomförde en skattesänkarpolitik av vanligt moderatsnitt. Nya kristdemokraterna säger sig inte bara vara "verklighetens" eller "vanlighetens" folk (tidigare blogginlägg av mig och Olof) utan har även försökt värva röster genom att föra en retorik som säger att de ska arbeta för att politiken i mindre utsträckning ska lägga sig i. (Partiets koppling till frikyrkor är ur mitt perspektiv dock ganska ovanlig - och Anders Wijkmans kommentar i senaste VI (just den artikeln dock inte på nätet), när han nu som partioberoende intervjuas, om att han inte trodde att "underlivsfrågorna" skulle inta en så central position i KD är möjligen naiv men återspeglar också att KD kanske inte är så vanliga som de vill låta oss tro.) Den senaste variationen om att partierna inte ska lägga sig i går även igen hos Nya centern t ex i en kommentar till ett blogginlägg av Daniel Helldén där Gustav Andersson (centerpartist i Stockholms läns landsting) skriver:

Den viktigaste värderingen för oss centerpartister är övertygelsen att samhället ska växa underifrån, inte genom politisk centralplanering.

KD är välkänt för att vilja lägga sig i väldigt mycket av det som rör familjer och jag har överhuvudtaget svårt att tänka mig att någon engagerar sig politiskt om man inte vill vara med och påverka och planera samhället - däremot skiljer det sig mellan partierna i vilka frågor och på vilket sätt man vill styra utvecklingen. Här kan man inte annat än häpna över hur Nya centern (som verkligen gör skäl för epitetet "nya") så radikalt har brutit med vad vi utomstående har upplevt som grundläggande värderingar, vilket jag har kommenterat tidigare. Och nog underlättar någon form av politisk centralplanering en samordning och ett översiktligt angreppssätt som är en förutsättning för att motverka t ex negativ påverkan på miljön, frågor som åtminstone periodvis varit centrala även för centern. Sedan är nog miljöpartiet sedan gammalt minst lika måna om att gräsrötterna - eller ogräsrötterna med tanke på vår maskros - ska komma till tals och delta i beslut, som centerpartiet säger sig vara när de vill att samhället ska växa underifrån. Frågan är hur det vad gäller centerpartiet går ihop med den press som enskilda riksdagledamöter utsätts för när partipiskan viner i kärnkraftsfrågan* och tidigare i FRA-debatten.


*även om Sven Bergström (C) vidhåller att han inte påverkas av någon partipiska inför riksdagens ställningstagande om nya kärnkraftsreaktorer i juni.


tisdag 23 mars 2010

Fridolin till Huddinge!

Gustav Fridolin ger sig in i partipolitiken igen, vilket rapporteras i DN och redan uppmärksammats av bl a Daniel Helldén, och kommer både att kandidera till riksdagen och till den partistyrelse som kongressen väljer i maj. Till partistyrelsen föreslås för övrigt också Daniel, för omval. Spekulationer om ministerposter för Fridolin har hörts ett tag i diverse mediaförslag till en rödgrön regering och då och då lyfts han fram som möjligt språkrör då Wetterstrand och Eriksson lämnar sina uppdrag. Det är bara att glädjas över att miljöpartiet får tillbaka en politiker som under sin förra period i riksdagen fick stort genomslag!

Snart kommer Fridolin också till Huddinge! Den 21 april är du välkommen att komma och lyssna på Gustav Fridolin vid ett öppet möte i Huddinge kommun. Vi återkommer med tid och plats när vi fått detta bekräftat. Välkommen önskar Miljöpartiet de Gröna i Huddinge!

måndag 22 mars 2010

Aprilskämt från Försäkringskassan?

Studsade lite inför annonskampanjen i tunnelbanan i förra veckan. Det vill säga, första dagen studsade jag inte, då seglade jag snabbt förbi reklamen på T-centralen och uppfattade ur ögonvrån det som att SL ville förbättra tryggheten i T-banan och uppmärksammade detta genom att be om åsikter per annonstavla. Det var först dag två jag la märke till att det inte alls var SL, utan moderaterna som ville ha åsikter och som stod för kampanjen. Konstaterade att det jag hade tagit för den SL-blå färgen var den moderata lite mer babyblå tonen (den för nya moderaterna - jag har uppenbarligen inte vant mig av vid att tänka mig M med den gamla mer bestämt mörkblå nyansen). Och det var då jag studsade lite över intrycket jag fått från föregående dag, hur mycket man läser in budskap inte bara i innehåll och typsnitt, utan också i "signalfärger".

Betydligt mer överraskad blir jag av morgonens blogguppmärksamhet vad gäller annonser från Försäkringskassan, som ska vara hämtade från diverse (föräldra)sajter på nätet enligt nedanstående bild (lånad från Martin Moberg (s)). Man kan inte låta bli att undra om det är någon som aprilskämtar, på ett ganska hånfullt sätt med tanke på dem som för närvarande utförsäkras från Försäkringskassan, och efter att ha letat lite utan att hitta en enda försäkringskasseannons på nämnda sajter började jag misstänka att så kanske faktiskt var fallet - att det helt enkelt var någon skämtsamt lagd person som lyckats prångla in falska annonser under söndagen, trots att det är några veckor kvar till första april. På försäkringskassans hemsida kan man dock om inte hitta den nya loggan så i alla fall hitta kampanjen för Nya försäkringskassan, så kanske är det sant. Kanske har man så dåligt omdöme att man inte ser vad det gör med förtroendet när man parafraserar moderaternas logga rakt av. För inte är det väl så att moderaterna och Nya försäkringskassan är samma sak?

Fler bloggar: Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Andrea Doria

måndag 15 mars 2010

Våga välja spår före väg

Spårväg syd behövs för tillväxten i södra Stockholm. Det hävdar Huddinges kommunstyrelseordförande Daniel Dronjak Nordqvist (M). I en artikel på DN Debatt uppmanar han tillsammans med 8 kollegor i södra Stockholms län regeringen att proritera den spårsatsning som ska knyta ihop Flemmingsberg, Kungens kurva och Älvsjö. Det är naturligtvis mycket välkommet att man trycker på för denna viktiga investering.

Vad man däremot inte nämner är att Spårväg syd hotas att trängas undan av det vansinniga vägprojekt som kallas Södertörnsleden - och som forceras fram av borgliga och socialdemokrater. Som om det inte vore nog att den sträckning av motorleden som föreslås tar såväl naturreservat som jordbruksmark i anspråk och utsätter människor för oanständiga nivåer av buller och luftföroreningar. Vägprojektet riskerar alltså dessutom att bli fysiskt hinder för Spårväg syd, vilket också Karin bloggat om tidigare.

För den som vill ha en konsekvent politik för hållbara transportsystem finns bara ett alternativ i höstens val. Våga välja spår före väg!

söndag 14 mars 2010

Svenska kyrkan tillåts sätta normen i Huddinges förskolor och skolor


I DN tar man i dag upp diskussionen om friskolor med religiös anknytning. Men hur ser det ut i de kommunala skolorna? I Sverige har vi religionsfrihet och anser oss leva i ett sekulärt samhälle, vilket bland annat har lett till att Svenska kyrkan har skilts från staten. Trots det - eller pga detta - låter åtminstone flera av Huddinges kommunala förskolor och skolor Svenska kyrkan sätta normen. Redan i förskolan bjuder lokala församlingar i Svenska kyrkan in sig för att träffa femåringarna på förskolan, och därefter bjuds femåringarna in till kyrkan (gäller förskolor i centrala Huddinge såväl som i Skogås). I Skogås har barnen i förskoleklassen sedan bjudits in till ett julspel i Mariakyrkan, vilket i 1:a klass följdes av inbjudan till julspel (igen) och ett studiebesök i kyrkan bland annat med beskrivning av dopceremoni. På tre år har barnen alltså haft fem kontakter med Svenska kyrkan, ingen med någon annan religion/församling, vilket bara kan betraktas som ett framgångsrikt systematiskt arbete från Svenska kyrkans sida med att förstärka kristendomen i deras tappning som norm för det svenska samhället.

Från förskolornas/skolornas sida försvaras besöken i allmänhet med att man har till uppgift att lära barnen om svenska traditioner. Det må så vara, men låter man kyrkan sköta den undervisningen har man bidragit till att sätta normen att i Sverige är vi kristna och döper vi våra barn, när våra traditioner i själva verket är ett mishmash av bland annat gamla sedvänjor från asatron, nyare kristna högtider samt annektering av tidigare "hedniska" högtider med nya kristna etiketter och inte minst diverse kommersialiseringar av dessa. Vidare innebär överlåtandet av "traditionsundervisningen" på kyrkan att man ger spelrum åt påståenden som "det var inte Josef som var Jesus pappa, utan det var Gud" samt "det var Gud som skapade världen" (båda citat från min sjuåriga dotter efter det senaste studiebesöket i kyrkan), något som från mitt perspektiv gränsar till vidskeplighet och definitivt inte platsar i den skola på vetenskaplig grund jag förespråkar (varken jungfrufödsel hos människor eller någon guds roll i världens/universums uppkomst har såvitt jag vet hittills kunnat beläggas vetenskapligt*).

Religionsundervisning i skolorna är oerhört viktigt - och blir med globaliseringsprocesser och mångfalden i samhället ännu viktigare. Men då måste man också redan från början etablera förståelsen hos barnen för det som annars kommer att uppfattas som "det främmande" och därigenom även riskerar att bli skrämmande. Skolans lärare bör därför stå för undervisningen vad gäller traditioner och olika religioner. Sedan kan man gå på studiebesök hos flera olika trosamfund och lära sig att det finns olika sätt att hantera dessa frågor - inklusive att inte bekänna sig till någon tro alls.

Några som bloggar om religiösa friskolor: Trollhare och Fredrik

* För att inte missförstås så påpekar jag redan nu att jag inte har något emot att man tror på jungfrufödsel eller att en gud av något slag skapade världen, det jag vänder mig emot är när det berättas på ett sådant sätt att barn uppfattar det som sanning - i synnerhet i sammanhang knutna till skolan, som är intimt förknippad med att man ska lära sig hur saker och ting fungerar och vad som är etablerad kunskap.

söndag 7 mars 2010

Vart tog indignationen vägen?

När Mona Sahlin ertappas med att äga en dyr väska går medier och proffstyckare i spinn. Liksaså när diverse sossehöjdare gör avdrag för hushållsnära tjänster. (Borde kanske jag som är emot de borgligas inkomstskattesänkningar enligt samma logik be skatteverket om ett inbetalningskort?)

Men vart tog indignationen vägen när Sveriges Radio gör genomarbetade avslöjanden om skogsskövling, stressade djur och massiv kemikalieanvändning som baksidan av billigt brasilianskt kött? Kom vi för nära vår egen tallrik då? Är den logiska slutsatsen att vi måste hitta politiska lösningar för att minska vår köttkonsumtion lite för obekväm?

lördag 6 mars 2010

Ge alla elever chansen!

Den borgliga majoriteten i Huddinge skryter nu över att snittbetygen i kommunens grundskolor förbättrats - trots de magra resurser man tilldelar skolorna. Vad man däremot inte talar om är de avgrundsdjupa skillnader som finns mellan resultaten i olika skolor. Samtidigt som det finns skolor där en bra bit över 90 procent av eleverna uppnår behörighet till gymnasiet finns det elever som går på en skola där inte ens hälften av klasskamraterna tar sig in på gymnasiet. Detta är fullständigt oacceptabelt och om inte de ansvariga politikerna vill se verkligheten som den är måste detta bli en av de stora frågorna i höstens val.

Alla skolor måste få de resurser som krävs för att ge alla elever förutsättningar att lyckas. Men pengar är inte hela lösningen. De pengar som satsas måste användas till en undervisning på vetenskaplig grund. Skolan ska ägna sig åt sådant man vet fungerar. Exempelvis vet man sedan länge att flerspråkiga elevers skolresultat starkt gynnas av en god grund i modersmålet - ändå är modersmålsundervisningen allt för ofta eftersatt i skolan.

Låt oss ta strid för kunskap och kvalitet - i alla skolor!

måndag 1 mars 2010

Du har en poäng, Schlingmann

Moderaterna tar upp kampen med det framstormande miljöpartiet med hjälp av gröna affischer och miljösnack. På det stora hela framstår naturligtvis inte detta som mycket mer än ett tafatt skämt.

Men på en punkt tycker jag faktiskt - helt utan ironi - att partisekreterare Schlingmann hade en poäng när den gröna valstrategin presenterades. Han menade att alliansens skatteavdrag för hushållsnära tjänster var klimatsmart politik. "Om jag köper en stereo eller om jag köper städning, vilket har mest klimatpåverkan, stereon eller städningen?", frågade Schlingmann retoriskt.

Missförstå mig rätt: Jag vill INTE ha några skatteavdrag för hushållstjänster. Inte minst är det fördelningspolitiskt uppåt väggarna, eftersom det främst utnyttjas av dem med goda inkomster. Men Schlingmans retoriska offensiv mot miljöpartiet pekar ändå på betydelsen av att MP utvecklar en tydlig och konsekvent politik som gynnar tjänstekonsumtion framför prylkonsumtion. Här har det verkligt gröna partiet en hemläxa att göra.