söndag 21 september 2014

Förbifarten är ingen trofé, Persson!

Förre statsministern Göran Persson gav i kvällens ”Agenda” råd till Stefan Löfven om hur han ska manövrera ut Miljöpartiet i regeringsförhandlingarna. Genom att peka på svårigheten att få igenom överenskommelserna i riksdagen kan Löfven få miljöpartisterna att överge drömmarna om ”troféer” som ett stopp för Förbifart Stockholm. Men Persson har inte förstått. Ett stopp för Förbifarten är inte en trofé. Det är en grundförutsättning för all grön politik i Stockholmsregionen.

Med Förbifart Stockholm grusas alla förhoppningar om ett hållbart transportsystem runt huvudstaden. Efter att ha plöjt ner bortåt 60 miljarder i Sveriges överlägset dyraste vägsträcka finns det helt enkelt inga pengar kvar till nödvändiga kollektivtrafiksatsningar. Och vi kan säga bye, bye till klimatmålen – det har Trafikverket själva konstaterat.

Förbifarten är – om uttrycket tillåts – ett vägval för Stockholm och Sverige. Det finns som jag ser det ingenting som går att lägga i den andra vågskålen som kan kompensera ifall bygget genomförs. Därtill handlar det om för mycket pengar och för stora konsekvenser för miljö och klimat.

Dessutom menar jag att Persson, vilket förvånar mig mer, gör en grav politisk missbedömning när han tror att Miljöpartiet kan släppa igenom Förbifarten med hänsyn till ett svårt parlamentariskt läge. Gröna gräsrötter kommer knappast kunna försvara tuffa kompromisser i röken från förbifartens tunnelmynningar. En byggstart för förbifart Stockholm skulle riskera att spränga sönder det miljöparti Göran Persson vill att Socialdemokraterna regerar tillsammans med.

fredag 19 september 2014

Moderaterna ger SD nyckelroll i Huddinge

Moderaterna i Huddinge skickade igår ett pressmeddelande med budskapet att de tänker fortsätta styra kommunen, trots att den sittande majoriteten har tappat och inte längre har majoritet. Hur ska detta gå till? Svaret är lika skrämmande som enkelt: SD får vågmästarrollen och kan därmed hjälpa Moderaterna att sitta kvar trots valförlusten.

Sanningen är att väljarna inte gett majoritet åt något block. Moderaterna tappar kraftigt, medan övriga alliansen (FP, C och KD) totalt sett får oförändrat stöd, tack vare att Centerpartiet går framåt. Våra lokala partier, Drevvikenpartiet och Huddingepartiet förlorar varsitt mandat, medan S och V får varsitt nytt mandat. Valets stora framgångar gör Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, som båda ökar med två mandat var. Se valresultatet för Huddinge kommun här. 

Den naturliga slutsatsen av väljarnas röster borde vara att dödförklara blockpolitiken. Inget block kan styra kommunen denna mandatperiod. Det enda sättet vore att antingen bjuda in Sverigedemokraterna, eller föra en politik som gör att Sverigedemokraterna ändå röstar för den. Det första är inget block berett att göra. Men Moderaterna deklarerar alltså att de tänker gå vidare enligt det andra alternativet. Det innebär i praktiken att Sverigedemokraterna får makten av Moderaterna att fälla avgörandet i alla frågor i alla nämnder och styrelser, till och med i kommunstyrelsen. De enda undatagen blir de frågor där Socialdemokraterna istället röstar med alliansen. Vilket blir svårt att tänka sig i till exempel budgetfrågorna.

Miljöpartiet har svarat att vi hellre ser en stabil majoritet och öppnar för samarbete med alla demokratiska partier, som värnar alla människors lika värde. Min personliga tolkning av det är att vi vill föra samtal med alla partier, utom SD, för att hitta en blocköverskridande majoritet som tillsammans kan enas kring en konstruktiv politik för Huddinges bästa. Folket har röstat, och nu är det upp till partierna att ta ansvar för resultatet och hitta en väg att omsätta folkviljan i praktisk politik. Då duger inte att bara hålla fast vid en lösning som hade folkets stöd i förra valet, utan att se framåt utifrån dagens förutsättningar.

onsdag 10 september 2014

Vad valet handlar om

Jag gillar inte förenklingar. Men för mig kokar valet på söndag ner till frågan om vad vi svarar våra barn när de frågar vad vi gjorde åt klimathotet. Ni visste – vad gjorde ni?

På söndag kan du stoppa Vattenfalls kolkraftsprojekt som gör att företaget släpper ut mer koldioxid än hela Sverige. Eller så kan du ge ditt tysta medgivande. När din röst landar i urnan kan du sätta full fart på kollektivtrafikutbyggnaden. Eller så kan du ge fritt fram för nya motorvägar som gör grus av klimatmålen, utan att lösa trafikproblem. Du kan välja de politiker som vill att Sverige tar chansen att gå före i omställningen. Eller de som skyller på Kina.

Vad säger du när barnen frågar?

söndag 7 september 2014

Valrörelsen – ett parallellt universum

Har ikväll kämpat mig igenom SVT:s duell mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. En trött statsminister som liknöjt rycker på axlarna inför varje samhällsproblem. En utmanare som har viktiga förslag om vård, sjukförsäkring och skola, men saknar en politik som möter vår tids största utmaning: klimatförändringarna. För mig har behovet av en stark tredje kraft i svensk politik aldrig varit mer uppenbart.

Den här valrörelsen är som ett sorts parallellt universum. Efter en sensommar med skogsbränder, skyfall och bibliska översvämningar: Hur är det möjligt att prata om annat än klimatet? Hur kan Sveriges alla politiska reportrar undvika att avkräva svar från partierna på hur klimathotet ska mötas? Hur kan så många vara så tysta i den fråga som mer än någon annan avgör vår framtid?

Jag stänger av TV:n och släcker lampan. Imorgon ska jag prata klimat med alla jag möter.

lördag 6 september 2014

Kampen mot SD ingen hockeymatch

DN skriver idag om valets ”bronsmatch” mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Formuleringen äcklar mig. Kampen mellan MP och SD om att bli tredje största parti är ingen hockeymatch. Det handlar om vilken debatt vi vill ska föras i Sverige de kommande åren: Ska ”invandringens kostnader” vara i topp på agendan eller ska diskussionen handla om vår tids största utmaning: klimatomställningen?

Moderaterna har de senaste veckorna gjort sitt bästa för att bädda för Sverigedemokraterna i syfte att de ska ta socialdemokratiska röster. Genom att statsministern skyller frånvaron av satsningar på skola, sjukvård och klimatomställning på kostnader för flyktingmottagande har Jimmie Åkesson fått debatten precis dit han vill. Men låt oss komma ihåg att de allra flesta svenskar tror på ett öppet Sverige. Sista veckan hoppas jag att många av dem bestämmer sig för att rösta in så tydliga motkrafter till Sverigedemokraterna som möjligt.

Den hårda striden om att bli tredje största parti kommer hålla gröna valarbetare igång hela vägen fram till valet. Inte för att vi är intresserade av bronsmedaljer, utan för att vi vägrar låta den politiska agendan sättas av krafter som ser på människor som problem.