torsdag 26 augusti 2010

Som DN frågar får väljarna svar

Idag presenterade Demoskop en opinionsundersökning som visar att en majoritet av Stockholmarna föredrar stora satsningar på kollektivtrafik framför förbifart Stockholm.

Samtidigt basunerar Alliansens inofficella organ Dagens Nyheter ut nyheten att stockholmarna vill ha förbifarten. Hur är det möjligt? Jo, DN presenterar nämligen en helt annan undersökning med frågan: Är du för eller emot att förbifart Stockholm byggs? Majoriteten är för när frågan formuleras på detta vis. Att det finns en annan undersökning som pekar i en helt annan riktning låtsas naturligtvis inte DN om när man drar sina slutsatser.

Det är mycket man vill ha. Personligen tycker jag att det vore kalas med fri tillgång till vaniljhjärtan. Men tvingas jag välja mellan att satsa skattepengar på vaniljhjärtesubventioner eller schysstare skolor och förskolor föredrar jag det sistnämnda.

Politik är att välja. Därför är undersökningen som ställer alternativen mot varandra så mycket mer relevant. Den som låtsas att det finns pengar kvar för stora kollektivtrafiksatsningar efter att man plöjt ner 28 miljarder i förbifarten är inte trovärdig någonstans utanför Bil Swedens konferensrum. Vi måste välja. Jag väljer det all forskning visar är enda vägen att minska bilköerna: kollektivtrafik.

lördag 21 augusti 2010

Tack för lånet, ungar – vi betalar när vi får råd

Från och med idag lånar vi resurser från kommande generationer. Världsnaturfonden räknar varje år ut hur länge, från nyåret räknat, naturens resurser räcker för en långsiktigt hållbar konsumtion. Förra året räckte resurserna till slutet av september. I år knaprar vi alltså redan på naturens kapital, fastän vi inte hunnit längre än till den 21 augusti.

Med den vetskapen – vad tycker du valröreslen ska handla om: burkor, tunnelbanebutlers och skatteavdrag för hundpassning eller jordens och mänsklighetens framtid?

Jag röstar för det senare. Särskilt som ett intensivt arbete för en hållbar utveckling också innebär så stora möjligheter till nya gröna jobb och ett modernare samhälle. Det finns helt enkelt ingen anledning att stoppa huvudet i sanden. Vill vi så kan vi välja en hållbar väg. Välja järnvägar före motorvägar. Satsningar på förnybara bränslen före billig bensin. Lokal handel nära människor före monster-köpcentrum. Och så vidare, och så vidare. Vi måste bara inse att miljöproblem inte är ett oundvikligt öde som drabbar oss. Det är politiska val det handlar om. Om detta måste vi berätta. Dag och natt till den 19 september.

söndag 15 augusti 2010

Demokrati - en fråga om din plånbok?

I Aftonbladets värld är valet en fajt om våra plånböcker. Allt handlar om att om att lista ut vilket alternativ som passar den egna privatekonomin, vilket tidningen hjälper till med. Enkelt och smidigt.

I min värld är valet en fajt om framtiden. I min värld är det ett hån mot demokratin att förminska valet till en fråga om vem som ”vinner” och vem som ”förlorar” på de olika alternativen. Jag tror inte jag är ensam. Jag tror svenskarna söker svar på större frågor än de Aftonbladet ger svar på i dagens tidning. Och tyvärr tycks det som om vi får söka noga för att finna. Aftonbladet är inte ensamma i medielandskapet med sin besatthet av plånboken.

Jag är övertygad om att såväl det rödgröna alternativet som i längden hela demokratin har allt att vinna på att lyfta blicken och spana mot framtiden. Vad rustar förskola och skola våra barn med – prestationsångest och tinnitus eller kunskap, trygghet och självförtroende? Vad väntar de unga när skolan är över – ska de få vara med och bygga ett modernt samhälle eller slängs de ut i arbetslöshet? Ska vi stanna kvar i fossilsamhället tills det rasar samman av sig självt eller ska vi skapa ett hållbart samhälle med förnybar engergi, ny teknik och världens bästa kollektivtrafik? Det är frågor jag vill ta mig an i valrörelsen.

Att demokratin är större än den egna plånboken betyder inte att privatekonomi är oviktigt. Tvärtom är det för många människor ovärderligt med mer pengar i plånboken för att tillvaron ska gå ihop. Och om detta ska vi naturligtvis också tala. Att vi får en A-kassa och en sjukförsäkring som människor kan känna sig trygga med, att pensionärer inte ska betala mer skatt än de som jobbar och att ensamföräldrars situation förbättras är mycket viktiga åtgärder för att skapa ett samhälle som håller ihop.

Valet handlar om framtiden. Om livet. Mindre pompöst än så förmår jag inte uttrycka mig.

tisdag 10 augusti 2010

Ut och jobba!

En Sifo-undersökning visar att ytterst få väljare ser miljöpartiet som främsta parti när det gäller jobbpolitiken.

Märkligt, kan vi som är övertygade om att grön politik är rätt väg till nya jobb muttra. Men det lär ju inte hjälpa. Vi måste ut i valrörelsen och jobba häcken av oss för att kopplingen mellan klimatfrågan och jobbfrågan ska bli tydlig för det stora flertalet. Vi måste tjata, tjata, tjata om att en grön omställning ger oss nya, moderna, hållbara jobb. Och skryta, skryta, skryta över en grön politik för entrepenörskap, med bl.a. sänkt tjänstemoms och sänkta arbetsgivaravgifter. Mycket av vår politik för fler och växande företag har vi dessutom fått med oss S och V på i den överenskommelse som presenterades idag.

Kort sagt: Ut och jobba, miljöpartister!

söndag 8 augusti 2010

Rödgrönt slagläge

Dagens SIFO-mätning visar på en knapp ledning för Alliansen när valrörelsen startar på allvar. Oroväckande, kan man tycka. Men jag ser flera skäl till att se fram emot valrörelsen med rödgrön tillförsikt:

1. Valrörelser vinner man genom att tala om framtiden.

Under Almedalsveckan blev det närmast övertydligt att de rödgröna är framtidsalternativet i svensk politik. Det är vi som har en politik för att rusta skolan, vården och omsorgen. Det är vi som är beredda att ta krafttag mot arbetslösheten med investeringar i utbildning, välfärd och klimatomställning. Det är vi som pekar ut riktningen mot ett fossilfritt samhälle. Allt medan allianspartierna dels gör populistiska utspel i icke-frågor och dels försöker låtsas som om ”ansvarstagande” är det samma som passivitet. Det är min fasta övertygelse att om vi lyckas få valrörelsen att handla om de stora vägvalen vinner de rödgröna.

2. Sahlin har stått pall för stormen

Kampanjen mot Mona Sahlin har varit lång och smutsig. Ändå står hon upp. Ändå var hon den lysande stjärnan under Almedalsveckan, där hennes höjdpunkt var ett visionärt och framtidsinriktat tal. Rimligtvis kommer Mona Sahlin vinna respekt under valrörelsen om hon fortsätter att enträget tala om en ny färdrikting för Sverige medan motståndarna kastar dynga på henne.

3. Många, många är osäkra

Andelen väljare som bestämmer sig sent har ökat val efter val. Inget tyder på att trenden skulle brytas i årets val. Det finns alltså gott om väljare att vinna. Miljöpartiet har en tydlig kampanj med ett positivt budskap: Modernisera Sverige! Jag tror chanserna är goda för att den gröna framgångsvågen rullar vidare den 19 september och att detta säkrar en rödgrön seger. Du hänger väl med?

måndag 2 augusti 2010

Efter Pride

Jag trodde att jag skulle skriva flera blogginlägg under Prideveckan i synnerhet som media har fyllts av "pride-rapportering", men det har inte riktigt velat sig. Ambivalensen mellan att hbtq-personer en enda vecka på året lyfts fram och gullas med som något exotiskt samtidigt som många av dessa människor lever med en kontinuerlig otrygghet som Andreas Novotny beskriver i sin blogg har inte lämnat mig någon riktig ro. DN:s "komma ut"-serie handlar ju till stor del om rätten att oreflekterat kunna tala om för vänner och bekanta och visa offentligt att jag är kär, något som borde vara en självklarhet.

Politikerna sluter upp till Pride-paraden, och visst ska de det - motsatsen vore förskräcklig - man får bara hoppas att det även åtföljs av handling, t ex genom förändring av det regelverk som omgärdar personer som är aktuella för könsbyte och där alla partier verkar vara överens enligt DN.

Och jag kan inte låta bli att leka med tanken; hur skulle det vara med festivalveckor för andra grupper som utsätts för hot, diskriminering och oförståelse i samhället? För funktionshindrade? För invandrade? Nej, hbtq-folket motsvarar våra förväntningar på det lagom exotiska, något som till och med får oss att acceptera en festival i huvudstaden, vilket DN:s Jens Liljestrand skriver träffande om.

Parallellt med Pride har DN rapporterat om att Frankrike agerar mot sin romska befolkning, något som redan är gamla nyheter från Italien - och nu beskriver DN hur Sverige utvisar romer på ibland godtyckliga grunder. Rosa Taikon kommenterar utvisningarna och migrationsminister Tobias Billströms ställningstagande och Henrik Berggren påpekar i DN att detta är varningstecken att ta på allvar, när etniska grupper utpekas och särbehandlas. Öppenhet och tolerans gentemot hbt-personer beskrivs av DN:s Peter Wolodarski som ett mått på hur fritt ett samhälle är - benägenheten att göra syndabockar av etniska folkgrupper är absolut ett annat.