tisdag 28 februari 2012

Med sikte på ett grönt val 2014!

Miljöpartiet i Huddinge har ny ordförande och vice ordförande – och vi heter Johan Tjerneng och Hanna Skogsmark. Att få detta uppdrag tycker vi känns oerhört roligt. Miljöpartiet i Huddinge är på väg uppåt med ett starkt stöd för vår politik.

Karin Reuterswärd, avgående ordförande, finns tack och lov kvar i styrelsen för hennes förståelse för partiet och starka engagemang skulle vi inte klara oss utan. Liksom var och en av de engagerade och viktiga medlemmar Miljöpartiet i Huddinge har. Medan vårt lysande oppositionsråd Marica Lindblad fortsätter att leda det politiska arbetet i kommunhuset och i media, på det framgångsrika sätt hon gjort, blir det vår uppgift att stärka organisationen bakom och förbereda Miljöpartiet i Huddinge för ett framgångsrikt val 2014.

Även majoriteten i kommunen, de som företräder alliansen, börjar känna sig märkbart hotade av vår starka opposition och visioner. Vi har fått fart. Alliansens politik går på tomgång och klimatpolitiken går baklänges som om regeringen redan har gett upp kampen för ett hållbart samhälle. Men medan Reinfeldt varnar för visioner blir det tydligt för allt fler att det är dags för något nytt. Framtidsvisioner är inte ett hot, de är en möjlighet till något bättre för kommande generationer.

Miljöpartiet i Huddinge ska ta krafttag för att på hemmaplan visa att det finns andra sätt leda landet än att nedmontera välfärden och omfördela samhällets resurser, så att de redan överfulla borden dignar än mer medan andras gapar tomma. För vi förstår att samhället är bräckligt och dagens orättvisor alltför många.

Vi ska visa att politik inte handlar om att vidarebefordra redan fattade beslut så att ”Det finns inget vi kan göra” är sant när beskedet mottas. För vi är övertygade om att sann demokrati innebär att människor är delaktiga, inte att politiken är ett spel för galleriet när besluten fattats bakom stängda dörrar.

Vi ska lyfta fram vår vision om det samhälle vi kan bygga tillsammans genom kloka investeringar som bidrar till ökad välfärd i hela landet. Exempelvis genom att våga släppa urtids-energiförsörjningen och satsa på de hållbara teknikerna.

Genom att ta tag i och styra upp de utmaningar vi idag möter, så som ökade utsläpp, bygger vi ett Sverige som håller både nu och för framtiden.

Vi är så redo man kan bli. Nu är det dags!

Johan Tjerneng, ordförande och Hanna Skogsmark, vice ordförande

söndag 26 februari 2012

Gör inte om misstagen från 2010!

Alliansens försprång i opinionen har minskat kraftigt den senaste månaden. Snart kan det vara helt utraderat. Det är förstås trevligare att läsa om för oss som vill ha en ny regering i Sverige än att "socialdemokratin gett upp tanken om maktskifte 2014" som somliga förstå-sig-påare påstod för bara ett ögonblick sedan. Men jag vill hissa varningsflagg. Om oppositionen i allmänhet och socialdemkratin i synnerhet tror att krisen är över är risken stor att misstagen från den förra mandatperioden upprepas. Vi kan inte nöja oss med att vara den lite mer humana variant på Alliansen vi framstod som i valet 2010. Vi måste – varje parti på sitt håll – formulera rejäla alternativ. Den läxan tycks Vänsterpartiet ha gjort, medan jag sätter frågetecken för mitt eget gröna parti i det avseendet. Vad socialdemokratin anbelangar är väl det mesta ett frågetecken än så länge.

Om målet blott är att inta Rosenbad kan det tyckas logiskt att försöka lägga sig så nära den borgliga regeringen som möjligt. Blidkar man den där mytiska Mittenväljaren ska det nog gå vägen. Då kan det verka osmart att lägga fram förslag som pekar ut en riktning som ligger allt för långt ifrån den politiska kurs som vunnit väljarnas förtroende de senaste åren. Jag tror att det är fel tänkt. Alldeles bortsett från att jag skiter fullständigt i vilka som möblerar i Rosenbad, om samhällsutvecklingen förblir den samma, tänker jag att det är en självmordstaktik. Den provades inför valet 2010. Vi vet hur det gick.

Det är möjligt att de rödgröna partierna – precis som under förra mandatperioden – kan rycka åt sig en ledning i opinionen genom lite allmän snällhet. Men förr eller senare vaknar det Schlingmanska PR-monstret igen. Då är vi kort sagt rökta om vi inte med pedagogisk övertydlighet kan visa att valet inte handlar om "kompetens" eller "ansvarstagande" utan om att vi vill ha ett annat samhälle.

För tillfället har oppositionen till och med Expressen på sin sida (nåväl, nästan), men när den borgliga pressen återgår till det normala duger det inte att vara som Alliansen fast lite snällare – och snålare med skattesänkningar. Vi måste visa att vi bygger något nytt. Att vi bygger ett samhälle som håller ihop, med en stark välfärd som finns där för oss när vi behöver den. Ett samhälle som bygger på solidariet snarare än girighet. Ett samhälle som fungerar när oljan sinar.

Därför blir jag bekymrad när det första uttlande Socialdemokraternas nya ekonomisk-politiska talesperson gör går ut på att folk inte behöver oroa sig för skattehöjningar med en S-ledd regering. Därför spritter jag av otålighet i väntan på att de gröna språkrören ska börja tala klarspråk om att vi inte vill fortsätta med den arbetslinje som inte tagit kol på arbetslösheten, men väl på människor och att vårt alternativ handlar om att dela på jobben och bryta tillväxthetsen. Därför blir jag glad när jag hör Jonas Sjöstedt (V) med klar och tydlig stämma säga nej såväl till att göda riskkapitalbolag i välfärden som att pumpa in skattepengar i banker.

En opposition som inte vill något annat än regeringen är meningslös. En opposition som formulerar ordentliga alternativ till en regering som sparkar på människor och rycker på axlarna åt framtiden har alla förutsättningar att vinna människors förtroende.

fredag 17 februari 2012

Vad var det de sa sa du?

Moderaterna har tillsammans med någon förtappad PR-byrå tagit fram tidernas mest intetsägande politiska kampanj. Jag förundras över djupet i intetsägande i detta ”politiska utfästelsen” och jag förundras över hur befriat från verkligheten det är att komma dragandes med detta meddelande i dessa tider.


Är de på riktigt?

Är detta det besked moderaterna vill lämna i tider då regeringen gång på gång ifrågasätts för sin frånvaro i den politiska debatten, för avsaknaden av raka besked, när bristen på ansvarstagande för landet och befolkningen lyfts fram och bristen på idéer för hur landet ska formas och upptornande problemen bäst kan stävjas påtalas ?


Om man ser denna verklighet hur, jag frågar HUR kan man komma dragandes med den publikfriande one-linern ”Vi älskar människor”?

Reinfeldt & co, nu ska jag vara lite generös och dela med mig av en vedertagen sanning som ni kan dra nytta av när ni nästa gång vill blida er i folkets ögon. Jag hoppas ni kan ta till er det trots att det bäst sägs på engelska: ”Action speaks louder than words”.

Liksom få budskapet att överensstämma med verkligheten, inte försöka förvrida sanningen och leverera floskler så sticker det mindre i folks ögon. Varsågod. Ett uppenbart välbehövt tips.

torsdag 16 februari 2012

Du förtjänar bättre - ögonblick 4

Miljöpartiet kör tågpolitikskampanj. Vi behöver utbyggd järnväg (och annan kollektivtrafik) och obyggd Förbifart så att inte enorma summor pengar binds upp i omoderna transportsätt. Själv återanvänder jag i god miljöpartistisk anda en reflektion från hösten 2009, tillkommen på ett stillastående pendeltåg på Årstabron(?):

Pendeltågsresenärens ordlista

Tågkö
Signalfel
Lövhalka
Vagnfel
Spårbrist

Termometerns minusgrader
en svuren fiende
när växel efter växel
fryser fast

söndag 12 februari 2012

Vem vinner - bilismen eller lagen?

Luften i Stockholm är till följd av trafiken så hälsofarlig att Sverige riskerar böter av EU-kommisionen om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Länsstyrelsen föreslår nu det Miljöpartiet länge drivit, men som alliansen ännu så länge avfärdat – trängselavgifterEssingeleden. Samtidigt läser jag om Naturvårdsverket uppfattning att Trafikverkets miljökonsekvensbeskrivningar av bygget av Sveriges dyraste och mest miljöfientliga motorväg Förbifart Stockholm inte lever upp till de lagar som gäller. Frågan är nu: Vad väger tyngst – de lagar och regler som ska skydda människor och miljö eller de intressen som vill fortsätta vårt bilberoende?

Under förbifartsbygget planerar Trafikverket att anlägga tre tillfälliga hamnar för att frakta undan schaktmassor. Konsekvenserna för bland annat grundvattnet kan bli stora. Genom att lämna in fyra separata ansökningar till Mark- och miljödomstolen för dessa hamnar undviker Trafikverket en helhetsbild av konsekvenserna. Tillvägagångssättet känner vi igen från Huddinges eget vansinniga vägprojekt Södertörnsleden. Denna väg har vid trafikverkets skrivbord delats upp i flera separata vägar för att man ska undgå en mer genomgripande miljöprövning. Åtskilliga knep har också tagits till för att i strid mot miljöbalkens intentioner kunna överskrida miljökvalitetsnormer för bland annat hälsovådliga partiklar i luften. Exempelvis drar man till med att luftkvaliteten längs med vägen i genomsnitt är OK. Som om det skulle hjälpa dem som bor längs de avsnitt där luften är en cancerogen cocktail av partiklar och avgaser.

Kalla mig gärna gubbe. Men jag tycker det är dags att stå upp för lag och ordning. Den offentliga olydnad som sätter bilar före hälsa och miljö är inte anständig i ett civiliserat samhälle.

P.S. Stefan Löfven gör sin första stora TV-intervju som S-ledare i kvällens Agenda. Kan man hoppas få skymta en gryende insikt om att socialdemokratin måste ta de gröna frågorna på betydligt större allvar om man ska gå i takt med tiden? D.S.

tisdag 7 februari 2012

Demokrati i görningen

Som ni säkert uppmärksammat så har debatten om vinst i skolverksamhet som rör runt i nationella politiken även nått denna blogg och visar upp en breddidéer även inom vår lokala avdelning här i Huddinge.

Miljöpartiet har bland annat genom debattartiklar klargjort Miljöpartiets ståndpunkt i frågan.

Miljöpartiet i Huddinge har undertecknat en intressant motion i frågan om vinst i skolverksamhet med vårt kommunstöd som är inlämnad till kongressen. Motionen begränsar vinst inom sådan verksamhet på ett sådant sätt som vi lokalt finner stort stöd för.

Att frågor som denna diskuteras och stöts och blöts öppet även då delade meningar råder är endast tecken på en sann och sund demokratisk anda inom partiet. Det är nog faktiskt precis så demokrati är tänkt att fungera.

Jag skulle faktiskt våga säga att det är motsatsen till Alliansens upprapande av linjer hit och linjer dit. Vid samtliga uttalanden från någon av deras talespersoner ges samma svar och samma missledande statistiska uppgifter.

Jag blir faktiskt upplyft av tanken att vi är ett parti som tillåter åsikter! Att vi vågar tycka olika inom partiet i sakfrågor eftersom vi vet att vi alla i slutändan har en relativt klar idé om vår gröna vision. En vision som ligger i tiden och fylls på med fakta för var dag som går. Där vår vision inte måste bemöta statistik om hur det ser ut i världen och Sverige genom att rakt ut ljuga för att finna stöd, utan tvärtom kan låta den bära oss.

Jag är stolt över den tolerans och frispråkighet som Miljöpartiet visar upp. Och hur vi medlemmar inbjuds till diskussion.

Jag är stolt över hur jag ur min egen upplevelse kan gå i god för ett parti som tar till vara på sina medlemmars vilja och engagemang då jag som relativt ny som aktiv i politiken togs emot av mina partikamrater med lika öppna famnar som deras sinnen är, liksom alla tas emot som vill engagera sig i vår politik.

Jag är stolt över att jag kan vittna om sann kontakt mellan gräsrötterna och partitoppen då jag fick ett mailsvar av våra språkrör när jag vid kommun och landstingsdagarna lyfte en fråga för den näringslivs-panel som jag lyssnade till under ett seminarie.

Jag är stolt över att vara del i ett parti där folk är som folk är mest och inte ”polerade och sluga” som politiker annars lätt framstår som.

Det är så här politik ska föras. I öppna processer där stödet visas genom uppslutningen. Där andra kanske uppfattar diskussionen som ”olika bud” och ”lite virrig” så gläds jag åt den. Och jag gläds åt att vi tillåter varandra att höras och lyssnar och värderar utifrån oss själva. För det är bara att erkänna, vi Miljöpartister är alldeles för fritänkande individer för att bara slå blunder i våra ögon och föra dolda agendor med intressen från andra än oss.

Vår politik förs från folket och fram!


söndag 5 februari 2012

Rädda mångfalden – stoppa skolornas vinstuttag

I veckan skrev Åsa Romson med flera ledande miljöpartister på DN Debatt under rubriken ”Friskolornas passion ska vara utbildning – inte vinst”. För att möta problemen med de bolag som lever loppan för skattepengar på bekostad av undervisningens kvalitet föreslås bland annat att alla aktiebolag som driver skolor ska deklarera i sin bolagsordning att verksamhetens syfte inte är vinst. Johan Tjerneng menade i ett inlägg på den här bloggen att utspelet innebär ett välkommet förtydligande av Miljöpartiets politik. Jag håller inte med. Även om debattartikeln skrämt slag på friskolejättarna tycker jag partiet behöver gå längre för att vara trovärdiga när det gäller att bekämpa profiterandet på människors behov av kunskap – och för den delen av vård och omsorg.

Som jag ser det ska varje skattekrona som satsas på skolan användas för att lära och varje skattekrona som spenderas på vård ska användas för att vårda. Vinster som inte återinvesteras hör helt enkelt inte hemma i de offentliga verksamheter vi alla är beroende av. Johan Tjerneng skriver att ”frågan om vinst i skolan är i sig ganska ointressant” och menar att fokus i den gröna skolpolitiken bör vara pedagogisk mångfald och kvalitet. Jag menar att det är ett misstag att blunda för mer eller mindre oundvikliga konsekvenser möjligheten att göra vinst förr eller senare får för kvaliteten. Inkomsten ökar inte om lärare och vårdpersonal presterar bättre (mer än möjligen på sikt om man lockar fler ”kunder”.) Vägen till vinst går via pressade kostnader. Eller annorlunda uttryckt: Via vägda blöjor och färre lärare. Att aktiebolagsägda skolor har 6,8 lärare per 100 elever mot kommunala skolors 7,9 lärare och föreningsdrivna skolors 8,6 lärare är knappast en slump.

Den som känner mig sedan länge kanske tänker att det är den tonårige kommunistslyngeln i mig som vaknat. Må så vara. Jag har dock svårt att se något liberalt i att plöja ner skattemiljoner i företagsägares fickor. Att förbjuda vinster i välfärden är dessutom långt ifrån extremt ur ett internationellt perspektiv. Faktum är att inget annat land i världen tillåter vinstuttag ur skolor. Det betyder inte att Sverige är ensamt om pedagogisk mångfald. I Nederländerna går mer än två tredjedelar av eleverna i offentligt finansierade fristående skolor – som är förbjudna att plocka ut vinst.

Den extremt oreglerade välfärdsmarknad vi har i Sverige är ingen garant för mångfald. Tvärtom vill jag påstå att enfalden hotar att ta över skol-Sverige. De små friskolorna byggda på pedagogiska idéer får det allt tuffare medan de stora koncernerna tar över. Jag har svårt att se det pedagogiska värdet i att skolor tjänar pengar genom att kalla det ”modernt” att eleverna får klara sig mer eller mindre på egen hand.

Jag är helt överens med Johan Tjerneng om att tydlighet är eftersträvansvärt i den gröna skolpolitiken. Men min slutsats är att vinstuttag ska förbjudas för att värna såväl mångfald som kvalitet.

P.S. Idag ser jag fram emot att kasta alla mina fördomar om Finland på sophögen när de finska väljarna förhoppningsvis ger ett starkt stöd till de grönas Pekka Haavisto. Hyvää, Soumi! Hyvää Pekka! D.S.

Fler som bloggar: Röda berget (S), Birger Schlaug och Superpedagogen

torsdag 2 februari 2012

Datorer och pennor - varför antingen eller?

Jag åt frukost i tisdags till DN:s artiklar om Sollentuna och kommunens syn på datorer respektive klassiska läromedel. Och jag får erkänna att jag, precis som Jan Björklund (FP) som jag annars brukar stå långt ifrån åsiktsmässigt, blev provocerad. Frågan är dock hur mycket som är DN:s försök att vinkla artikeln just för att provocera och hur mycket som verkligen återspeglar en så rigid inställning som jag tycker mig utläsa av citaten. Citat är visserligen citat, och ska ju direkt stå för åsikten hos den som uttalar sig - men citat väljs och hanteras trots allt av artikelförfattaren. För det som provocerar är ju inte ATT man väljer att använda surfplattor och datorer i läsinlärning och annan undervisning när och om det ger en positiv effekt (vilket Mikael Damberg tycks mena i ett påpassligt utspel i sin blogg efter Björklunds uttalande), utan när man kategoriskt uttrycker det som att "Vi tror inte på klassiska läromedel" eller när man menar att papper och penna ska inte användas förrän eleverna går i tvåan. Då visar man sig ju precis lika kategoriskt insiktslös som om man skulle hävda att datorer inte har någon plats i skolan. Ju mer man kan anpassa läromedel och pedagogiska hjälpmedel till vad som ska läras och till individuella inlärningsstilar desto bättre - men att bara lita till visserligen nyare men ändå bara en sorts hjälpmedel och läromedel känns tämligen trångsynt. Maria Stockhaus (moderat utbildningspolitiker i Sollentuna) som uttalar sig om att det kan finnas fel i läroböcker och att det på internet finns många fler källor (förmodat felfria då?) framstår i det här sammanhanget som ganska naiv. Men om ökat användande av internetkällor leder till en förbättrad källkritik hos eleverna så är jag den förste att välkomna det. Det är också mycket prat om att man "förbereder eleverna för ett modernt samhälle" och att barnen ska få en digital kompetens, det sista i dagens DN. Men är det den digitala kompetensen som brister hos eleverna. Det är ju inte så att man inte använder datorer alls i andra skolor, och när eleverna blir studenter inom högre utbildning är det i alla fall inte den digitala kompetensen jag saknar, utan i högre grad förmågan att t ex läsa kurslitteratur på engelska, skriva sammanhängande texter och - inte minst - att studera strukturerat och sätta ihop sina tidigare kunskaper med nya kunskaper och att göra dessa kunskaper begripliga i ett större perspektiv.

Något som jag inte heller har sett tas upp i debatten, varken av experten som är för eller den som är emot Sollentunas satsning eller i de övriga artiklarna, är ergonomiska aspekter. Det sägs ju ytterst sällan att vi av arbetsmiljöskäl sitter för lite vid datorer. Jag tycker personligen att jag har större möjlighet att variera arbetsställningen om jag inte är låst till ett tangentbord hela tiden, hur en surfplatta påverkar detta vet jag mindre om. Likaså är min personliga erfarenhet att saker som jag skriver ned för hand också hanteras genom någon sorts motoriskt minne. Det finns säkert mycket forskning angående detta, hur etablerat det är vet jag inte, men en passage i Siri Hustvedts bok "Den skakande kvinnan" kommer för mig. Hustvedt beskriver en person (som hon i sin tur läst om i neurologisk/psykologisk/psykiatrisk litteratur) som fått någon skada på förbindelsebalken mellan de två hjärnhalvorna så att hen inte minns tidigare händelser - men med en penna i handen kan hen skriva ner dem (beskrivningen återgiven fritt ur mitt minne). Kanske skulle det fungera likadant om hen skrev på en dator, kanske inte.

Medan jag skriver det här ser jag min nyblivna sexåring som ligger på golvet och ritar en teckning till mig, varpå hon övergår till att skriva "Till mamma" med omsorgsfullt formade bokstäver. Finns det någon gräns mellan skriva och rita? Om man kan rita bilder (och det är det väl ingen som vill undanhålla barnen tills de har bättre motorik) verkar det komma ganska oreflekterat att också vilja forma bokstäver när man har upptäckt deras betydelse och funktion. Bättre då att uppmuntra den upptäckten av den egna förmågan - och att överhuvudtaget använda sig av en mångfald av olika pedagogiska hjälpmedel och inlärningsmetoder!

Tydlighet i skolpolitiken

Miljöpartiet har alltid varit ett parti med ett stort fokus på skolpolitik. Vid sidan av miljöpolitiken är det utbildnings- och skolfrågor som varit partiets starkaste kort. Vi har alltid haft ett högre väljarstöd bland lärare och studenter, jämfört med vårt stöd hos väljarna i allmänhet. Även bland våra egna medlemmar kan vi se en stark representation av lärare och studenter.

Vi har haft en mycket tydlig linje i skolpolitiken - vi gillar mångfald. Friskolor har alltid setts som ett bra komplement till den kommunala skolan, och en förutsättning för att erbjuda en mångfald av pedagogiska inriktningar som utvecklar skolan till det bättre. Vi ser att barn och ungdomar har olika behov, olika sätt att lära sig, olika förutsättningar och därför inte bör pressas in i samma trånga mall. Istället för fokus på betyg och disciplin har den miljöpartistiska skolpolitiken varit inriktad på att ge vettiga förutsättningar för lärande. Vi har alltid haft fokus på mindre klasser, ökad status för läraryrket, möjligheter för lärarnas vidareutbildning och framför allt - att en skolgång inte ska behöva vara en rak linje, utan att det ska finnas möjligheter att komma tillbaka senare i livet och göra om eller ändra inriktning.

Konkret har den här inställningen lett till att vi varit med om att driva på för friskolerefomer i Sverige. Det är positivt. Det betyder också att vi generellt i våra kommunala budgetförslag oftast är det partiet som lägger mest pengar på skolan. Driftsformen är egentligen helt ointressant om det inte finns resurser för en vettig verksamhet.

På Miljöpartiets senaste kongress uppstod dock en infekterad debatt. Skandalerna var många kring oseriösa skolföretag som hade större intresse för avancerad skatteplanering än pedagogik och självklart sticker det i ögonen att våra gemensamma skolpengar sticker iväg till skatteparadis. Debatten kom att handla om vinster i skolan. Det var en intensiv debatt, där tyvärr känslorna stundtals styrde mer än förnuftet. Resultatet blev en ganska otydlig kompromiss mellan förbudsivrarna och de som ville behålla vår skolpolitik som den var. Resultatet, att vinst inte ska vara huvudsyfte för företag som driver skolor, blev så pass otydligt att förbudsivrarna kunde tro att de vunnit debatten, samtidigt som de som vill tillåta vinst i skolan hade ett kryphål att fortsätta business as usual. Men en kompromiss där båda sidor tror sig ha vunnit är egentligen bådas förlust.

Jag hoppas att Miljöpartiet hittar tillbaka till en tydlighet i skolpolitiken. Frågan om vinst i skolan är i sig ganska ointressant - fokus i debatten borde vara hur vi behåller och främjar en mångfald av pedagogiska alternativ och hur utbildningen håller bästa möjliga kvalitet med de resurser som kommunerna tilldelar skolan. 

Läs gärna Miljöpartiets försök att förtydliga den nya linjen på sin hemsida och på DN Debatt.