Miljöpartiet har alltid varit ett parti med ett stort fokus på skolpolitik. Vid sidan av miljöpolitiken är det utbildnings- och skolfrågor som varit partiets starkaste kort. Vi har alltid haft ett högre väljarstöd bland lärare och studenter, jämfört med vårt stöd hos väljarna i allmänhet. Även bland våra egna medlemmar kan vi se en stark representation av lärare och studenter.
Vi har haft en mycket tydlig linje i skolpolitiken - vi gillar mångfald. Friskolor har alltid setts som ett bra komplement till den kommunala skolan, och en förutsättning för att erbjuda en mångfald av pedagogiska inriktningar som utvecklar skolan till det bättre. Vi ser att barn och ungdomar har olika behov, olika sätt att lära sig, olika förutsättningar och därför inte bör pressas in i samma trånga mall. Istället för fokus på betyg och disciplin har den miljöpartistiska skolpolitiken varit inriktad på att ge vettiga förutsättningar för lärande. Vi har alltid haft fokus på mindre klasser, ökad status för läraryrket, möjligheter för lärarnas vidareutbildning och framför allt - att en skolgång inte ska behöva vara en rak linje, utan att det ska finnas möjligheter att komma tillbaka senare i livet och göra om eller ändra inriktning.
Konkret har den här inställningen lett till att vi varit med om att driva på för friskolerefomer i Sverige. Det är positivt. Det betyder också att vi generellt i våra kommunala budgetförslag oftast är det partiet som lägger mest pengar på skolan. Driftsformen är egentligen helt ointressant om det inte finns resurser för en vettig verksamhet.
På Miljöpartiets senaste kongress uppstod dock en infekterad debatt. Skandalerna var många kring oseriösa skolföretag som hade större intresse för avancerad skatteplanering än pedagogik och självklart sticker det i ögonen att våra gemensamma skolpengar sticker iväg till skatteparadis. Debatten kom att handla om vinster i skolan. Det var en intensiv debatt, där tyvärr känslorna stundtals styrde mer än förnuftet. Resultatet blev en ganska otydlig kompromiss mellan förbudsivrarna och de som ville behålla vår skolpolitik som den var. Resultatet, att vinst inte ska vara huvudsyfte för företag som driver skolor, blev så pass otydligt att förbudsivrarna kunde tro att de vunnit debatten, samtidigt som de som vill tillåta vinst i skolan hade ett kryphål att fortsätta business as usual. Men en kompromiss där båda sidor tror sig ha vunnit är egentligen bådas förlust.
Jag hoppas att Miljöpartiet hittar tillbaka till en tydlighet i skolpolitiken. Frågan om vinst i skolan är i sig ganska ointressant - fokus i debatten borde vara hur vi behåller och främjar en mångfald av pedagogiska alternativ och hur utbildningen håller bästa möjliga kvalitet med de resurser som kommunerna tilldelar skolan.
Läs gärna Miljöpartiets försök att förtydliga den nya linjen på sin hemsida och på DN Debatt.
2 kommentarer:
Hej Johan!
Redan 2005 fattade MP-kongressen dessa beslut:
1. "Vi vill motverka att fristående skolor ska kunna drivas i vinstsyfte."
2. "Den offentliga sektorn har en viktig roll att spela som en del av vår gemensamma välfärd. Den ger förutsättningar för och bär upp övriga delar av samhället. Vård, skola och omsorg ska i huvudsak vara offentligt och solidariskt finansierad. Sjukvård, barn- och äldreomsorg och utbildning ska inte styras utifrån ett förenklat konkurrens- och resultattänkande som riskerar att sätta människor i kläm mellan samhällets ansvar och ekonomiska vinstintressen."
hälsningar
Marie
Hej Marie,
Jag tycker inte att kongressbeslutet från varken 2005 eller 2011 ger stöd för förbudslinjen, men det är min tolkning.
1) Självklart ska huvudsyftet för någon som driver skola pedagogiskt, oavsett driftsform. Att vinst inte är huvudsyftet är dock inte synonymt med förbud för vinstuttag.
2) Privata utförare är offentligt och solidariskt finansierade och ingår därför i praktiken i den offentliga sektorn. Det är rimligt att de agerar under samma villkor vad gäller offentlighetsprincip, meddelarfrihet, kvalitetskrav etc som kommunala utförare. Men det hindrar heller inte vinst, så länge inte det blir vinst på bekostnad av kvalitet eller "samhällets ansvar" att leverera vård, skola och omsorg. Om företag tar ut övervinster genom blöjvägning, skatteparadis eller genom att på annat sätt inte leverera vad de fått betalt för så är det där problemet ligger, inte i att de är privata företag och därmed måste gå runt för att inte hamna i konkurs.
Samtidigt finns det många som tolkar de beslut som du citerar som stöd för förbudslinjen och just däri ligger den otydlighet som försvårar debatten.
Skicka en kommentar