söndag 25 mars 2012

Mitt i vardagen med välbehållna visioner?

Att Miljöpartiet är partiet för den som bryr sig om mänsklighetens fortlevnad är redan väl etablerat hos väljarna. Den lilla uppgiften har man alltså att utföra och jag påminner om den allt som oftast i hopp om att man inte ska glömma bort den. Men ska partiet fortsätta växa och bli den samhällsförändrande kraft som behövs måste man också vara partiet för dem som söker lösningar på problem här och nu, mitt i vardagen. Hur ska jag hitta ett jobb? Hur ska ungarna lära sig mer i skolan? Var i hela världen ska jag få någonstans att bo? De gröna måste ha svaren – och ständigt söka dem på nytt.

De gröna har svar. Det är nog vi som redan är frälsta överens om. Men det hjälper ju föga om inte människor utanför partilokalerna uppfattar det så och idag är det få väljare som har störst förtroende för Miljöpartiet i några andra frågor än miljöfrågor. Här finns alltså en stor utmaning, som det heter nuförtiden. En utmaning som partiet tycks ha antagit. I vinterns partiledardebatt ställde Gustav Fridolin statsministern till svars för regeringens handfallenhet inför arbetslösheten och redan under Maria Wetterstrands tid började fokus i skoldebatten tack vare MP skifta från katedrar och kepsar till pedagogik och resurser. Nu har det blivit dags att också på allvar ge sig in i bostadsdebatten.

Det behövs en massa bostäder. Energieffektiva bostäder som unga människor kan ha råd att bo i. Språkröret Åsa Romson presenterade därför i fredags tre förslag som ska ge 30 000 bostäder på 30 kvadrat, för 3000 kronor i månaden, för unga under 30. Bland annat ska AP-fondernas önskemål om att investera mer i fastigheter tillgodoses för att få loss kapital.

Att se till att människor utan skattkistor fulla med guldpengar kan bo någonstans handlar också om att försvara hyresrätten på de platser där den hotas. Det gör Miljöpartiet idag på Ekerö där det hålls en folkomröstning om att den borgliga majoriteten vill sälja hela det kommunala bostadsbolaget.

De gröna blir bredare. De gröna lär sig allt mer, om allt fler områden. De gröna visar hur frågor hör ihop. Människors behov här och nu ofta kan mötas samtidigt som man formar framtidens samhälle. En grön omställning kan ge såväl moderna bostäder som jobb. Och den förutsätter en bra skola där man rustas för att vara med och hitta nya vägar. Lyckas Miljöpartiet befinna sig mitt i vardagen och hålla visionerna levande kan framtiden bli grön.

söndag 18 mars 2012

Moderat trafikstrategi - kursändring eller slag i luften?

Huddinges nya trafikstrategi säger att kommunen behöver en trafikplanering som leder till ett hållbart och attraktivt samhälle. Liksom sina kollegor i Stockholms stadshus har moderaterna lanserat ännu ett dokument som slår fast det som Miljöpartiet sagt de senaste trettio åren  i ett hållbart samhälle måste vi prioritera gång-, cykel- och kollektivtrafik och minska biltrafiken. Det kan naturligtvis ses som ett tydligt erkännande för den gröna trafikpolitiken.

I en snabbt växande Stockholmsregion kommer behovet av transporter ständigt att öka. Utan ett nytt tankesätt och helt andra prioriteringar än idag står vi inför en trafikinfarkt. Prognoser från Länsstyrelsen säger att vägtrafiken, med den förväntade befolkningsökningen och de investeringar som nu planeras, kommer att öka i länet med 80 procent fram till 2030. Det säger sig självt att det är raka motsatsen till ett hållbart och attraktivt samhälle.

Redan idag misslyckas Stockholms län med att leva upp till EUs miljökvalitetsnormer för god luftkvalitet. Såväl hälsovådliga partiklar som kvävedioxid når på vissa platser så pass höga halter att de är direkt skadliga för människors hälsa, och dessa platser är alla i tätt befolkade områden i centrala staden och längs med större trafikstråk som E4/E20 och Nynäsvägen. Att nå upp till EUs miljökvalitetsnormer är inte nog som målsättning  de anger den absoluta miniminivån för vad som är acceptabelt. Och dit når inte Stockholm idag. Med en 80-procentig ökning av vägtrafiken kommer det inte spela någon roll att bilarna om 20 år är bränslesnålare och renare än idag. Den miljövinst som teknikutvecklingen innebär med renare bilar äts upp av att de blir så många fler.

Den nya strategin, som först lanserades av Stockholmsmoderaterna och nu följs upp i Huddinge, kan tolkas som att moderaterna och övriga allianskollegor äntligen har anammat en grön trafikpolitik. Tyvärr finns oroväckande brister i Huddinges trafikstrategi som väcker frågetecken. Huddinges miljöförvaltning skriver i sin kommentar till strategin att många av åtagandena är för diffusa för att kunna uppfyllas eller följas upp, att den är en otydlig ansvarsfördelning för åtgärder som föreslås. Om det inte går att mäta målen och det inte går att utläsa vem som ska göra vad, är risken överhängande att ingenting blir gjort.

Även om ambitionen i trafikstrategin är alldeles utmärkt, måste den sättas i relation till något så krasst som den verklighet vi lever i. De projekt som prioriteras av Huddinge kommuns politiska majoritet idag, med stöd av det för tillfället största oppositionspartiet (S), leder till rakt motsatt utveckling än vad trafikstrategin föreslår. Byggandet av Södertörnsleden och Förbifart Stockholm kommer att öka vägtrafiken, både vad gäller personresor och godstransporter. Satsningen på externa köpcentra, som expansionen av Kungens Kurva uppmuntrar också ett ökat bilberoende. De enorma resurser som nu går till motorvägsbyggen gör också att Huddinges viktigaste satsning på spårbunden kollektivtrafik, Spårväg Syd, inte blir av eller åtminstone skjuts upp på obestämd framtid.

Samma summa pengar som går till att bygga Förbifarten och Södertörnsleden skulle räcka till att rusta upp järnvägen och bygga bort de värsta flaskhalsarna på spåren, inte bara i Stockholm utan i hela Sverige (där visserligen Stockholmsregionen står för en stor del). När vi står på pendeltågets perronger om vintern och förbannar alla dessa meddelanden om växelfel, signalfel och annat som innebär att vi kommer sent till jobbet ännu en dag, då beror det inte på otur eller på att tåg är ett dåligt transportmedel. Det beror på politiska prioriteringar.

fredag 16 mars 2012

Huddinge kommun har i en undersökning av Naturvårdsverket tillsammans med Nacka placerat sig främst som friluftslivskommun i länet (alltså inte landet, där bland annat Örebro visar framfötterna). Det är naturligtvis glädjande och naturvårdsavdelningen med naturguiden Richard Vestin i spetsen bör ha en stor eloge för sitt arbete.
Man kan nu bara hoppas att denna placering också blir en ögonöppnare för styrande politiker och förvaltningar om att närheten till natur är ett reellt värde, inte bara en floskel att ta till i reklamkampnajer. Då kanske man slutar exploatera på ett sätt som hotar denna ställning. Man kan ju börja med att inte jämna alla träd med marken när kommunen själv förbereder för förskolor. Till exempel. Och ställa krav på externa exploatörer om att behålla uppvuxna träd och naturliga terrängförhållanden. Och göra en översiktsplan som på allvar hanterar naturvärden. Och fundera på om det är en hållbar lösning att bygga en fyrfilig väg (för nu är det väl sagt så, vad gäller Södertörnsleden) genom ett naturreservat.

söndag 11 mars 2012

Ett år efter katastrofen: De bor där man inte kan bo

Idag är det på dagen ett år sedan tsunamin som orsakade kärnkraftskatastrofen i Japan. För en tid sedan konstaterades i förbifarten att det varit nära en ännu värre katastrof som skulle gjort hela Tokyo obeboligt och att myndigheterna i hemlighet gjort sig redo att försöka evakuera stadens över 30 miljoner invånare. Sådant kan man läsa i tidningen om man läser noga. Ändå tycks den svenska debatten om kärnkraften mest handla om hurvida vi ska plöja ner astromiska summor i NYA kärnkraftverk.

Det värsta scenariot inträffade aldrig. Men det borde det räcka med vetskapen om det som faktiskt hände för att aldrig någonsin tänka tanken att bygga ett kärnkraftverk igen. I ett utmärkt reportage av Johanna Lagerfors i Ordfront magasin skildras situationen för den miljon människor som idag lever i ett område där strålningsnivåerna ligger över vad som i de allra flesta stater anses aceeptabelt. I Japan höjde myndigheterna gränsvärdena efter katastrofen för att slippa evakuera fler människor. En Fukushimabo ska idag klara 20 gånger högre stråldos en den genomsnittliga världsmedborgaren.

Hängde du med där, Jan Björklund? Jag tar det en gång till för säkerhets skull: En miljon människor bor i ett område där man egentligen inte kan bo. En miljon. 1 000 000. Behöver jag ge dig fler argument för att du ska droppa idéerna om ny kärnkraft?

Fler som bloggar: Hans Wåhlberg (MP) om en tvivelaktig EU-rapport om Europas "säkra" kärnkraft och Moteld (V) om kärnkraften som ett hinder för utvecklingen av förnybar energi.

torsdag 8 mars 2012

8 mars

8 mars, internationella kvinnodagen.

Bläddrar bland mina blogginlägg och inser att jag inte skrivit ett inlägg om jämställdhet sedan juli 2010. Jag som tänkt skriva ett sedvanligt gnälla-på-regeringen-inlägg för att de glömt bort jämställdhetsfrågorna. Men jag besparar glashuset mina stenar för denna gång och ber att få återkomma någon dag när jag har mer energi, med en mer konstruktiv ansats. Påminn mig gärna om jag glömmer igen.

Kanske skriver jag då om behovet av en modern föräldraförsäkring som ger barnen rätt till alla sina föräldrar: Eller om genuspedagogik som ett verktyg för att befria unga människor från begränsande könsroller.

lördag 3 mars 2012

Vill S ha pangpang eller utveckling?

I veckan önskade sig ÖB 30 nya, "uppgraderade" Jas-plan. Hur mycket det skulle kosta ville han inte prata om, men tidigare beräkningar säger att prislappen skulle bli minst 30 miljarder. Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman, som inte brukar ha något emot pangpang, tror att 50 miljarder är en mer trolig summa. Idag skriver språkröret Gustav Fridolin tillsammans med ledamoten i försvarsutskottet Peter Rådberg (MP) i Aftonbladet om hur vansinnigt det skulle vara att göra mångmiljardsatsningar på stridsflygplan i en tid när behovet av investeringar i grön omställning och utbildning är skriande. Att Socialdemokraterna tycker att det verkar vara en bra idé att vräka miljarder på Jas väcker frågor inför ett eventuellt rödgrönt regeringssamarbete.

Att Sveriges överbefälhavare vill ha nya stridsflygplan att leka med är ingenting att förvånas över. Men att Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist kommenterar ÖB:s utspel med orden ”intressanta synpunkter” får mig att baxna. Har socialdemokratin inte förstått någonting om vilken tid vi lever i? Att vi behöver hundratals mil ny räls om Sverige inte ska stanna. Att de förnybara bränslena måste växa fram i raketfart om vi ska kunna fortsätta åka bil. Att vi må se till att rusta upp våra bostadsområden om vi inte vill frysa framöver. Att jobb och utveckling imorgon förutsätter investeringar i utbildning idag, från förskola till forskning i frontlinjen. Kom inte och säg att ”det ena inte utesluter det andra”. Det gör det visst! Lika omöjligt som det är att möta Stockholmsregionens gigantiska behov av ny kollektivtrafik efter att ha plöjt ner 30 miljarder i Förbifart Stockholm, lika omöjligt är det genomföra en grön omställning i Sverige om vi tror oss ha råd att lägga miljarder på stridsflygplan. Vi kan inte fortsätta föra en politisk debatt som om det inte finns några begränsningar. Allt är inte möjligt. Vi måste välja. Ska vi bygga framtidens samhälle eller hoppas på det bästa? Väljer vi det förra måste vi konsekvent prioritera en grön omställning. Vi har inte råd med fler idiotprojekt.

Det är oroväckande att socialdemokratin tycks så fjärran från den insikten. Jag har förstås inga illusioner om att sossarna till 2014 ska förstå vad ett hållbart samhälle innebär. Men ett parti som leds av en man som ”förstår industrins villkor”, som det sagt oss, borde väl åtminstone förstå behovet av historiska satsningar på järnväg, förnybar energi och utbildning. Och vara tillräckligt kapabla att räkna för att inse att det kräver tuffa prioriteringar.

Jag ska naturligtvis inte döma ut möjligheten för ett lyckosamt rödgrönt regeringssamarbete efter ett uttalande av en grå socialdemokratisk försvarspolitiker. Ett sådant samarbete är vad jag hoppas på. Men då vill det till ett stort, starkt och ståndaktigt grönt parti som orkar hålla blicken riktad mot framtiden.