söndag 11 mars 2012

Ett år efter katastrofen: De bor där man inte kan bo

Idag är det på dagen ett år sedan tsunamin som orsakade kärnkraftskatastrofen i Japan. För en tid sedan konstaterades i förbifarten att det varit nära en ännu värre katastrof som skulle gjort hela Tokyo obeboligt och att myndigheterna i hemlighet gjort sig redo att försöka evakuera stadens över 30 miljoner invånare. Sådant kan man läsa i tidningen om man läser noga. Ändå tycks den svenska debatten om kärnkraften mest handla om hurvida vi ska plöja ner astromiska summor i NYA kärnkraftverk.

Det värsta scenariot inträffade aldrig. Men det borde det räcka med vetskapen om det som faktiskt hände för att aldrig någonsin tänka tanken att bygga ett kärnkraftverk igen. I ett utmärkt reportage av Johanna Lagerfors i Ordfront magasin skildras situationen för den miljon människor som idag lever i ett område där strålningsnivåerna ligger över vad som i de allra flesta stater anses aceeptabelt. I Japan höjde myndigheterna gränsvärdena efter katastrofen för att slippa evakuera fler människor. En Fukushimabo ska idag klara 20 gånger högre stråldos en den genomsnittliga världsmedborgaren.

Hängde du med där, Jan Björklund? Jag tar det en gång till för säkerhets skull: En miljon människor bor i ett område där man egentligen inte kan bo. En miljon. 1 000 000. Behöver jag ge dig fler argument för att du ska droppa idéerna om ny kärnkraft?

Fler som bloggar: Hans Wåhlberg (MP) om en tvivelaktig EU-rapport om Europas "säkra" kärnkraft och Moteld (V) om kärnkraften som ett hinder för utvecklingen av förnybar energi.

1 kommentar:

anita sa...

Artikeln i Ordfront som du refererar till är mycket bra. Det sorgliga är att de som borde läsa den knappast gör det. När det gäller kärnkraftskramarna så tycks INGENTING bita på dem. Numera har de börjat prata om en "ännu bättre, ännu säkrare" teknik. Då undrar jag i mitt stilla sinne: är inte den teknik som använts hittills "bra"? Kan något vara "lite säkert"?