söndag 29 september 2013

IPCC larmar – då sänker regeringen klimatbiståndet

FN:s klimatpanel skärpervarningarna för katastrofala konsekvenser av klimatförändringar under nuvarande århundrade. Samtidigt sänker Alliansen det klimatbistånd som ska hjälpa fattiga länder med investeringar i klimatomställning med hundratals miljoner i årets budget. De fattiga länder som drabbas hårdast av de utsläpp som rika länder är skyldiga till får klara sig bäst de kan.

Beskedet vittnar inte bara om att regeringen varken tar fattigdomsbekämpning eller klimatfrågan på allvar. Det är också fullständigt ologiskt mot bakgrund av hur regeringen har argumenterat förut. Tidigare har man ursäktat sina låga ambitioner för utsläppsminskningar inom Sveriges gränser med att man vill göra så kostnadseffektiva insatser som möjligt och därför gör en del åtgärder i andra länder istället. Detta har naturligtvis varit ett högst diskutabelt sätt att resonera, då klimatomställningen av samhället inte är ett val utan något vi måste göra för att samhället ska fungera i längden. Men nu bryr man sig alltså inte om att vara ett föredöme vare sig på hemmaplan eller bortaplan.

Miljöpartiet väljer en annan väg. I partiets skuggbudget finns både satsningar på ökat klimatbistånd och stora investeringar i klimatomställning på hemmaplan. Det har man råd med eftersom man väljer bort nya jobbskatteavdrag. Nu ser jag fram mot ett val där vi väljer vilket Sverige vi ska ha. Ett där min plånbok sväller en aning och jag kan konsumera tills allt rasar samman. Eller ett där vi bygger en framtid tillsammans.

torsdag 26 september 2013

Hög tid att göra upp med mörk historia

Det är långt ifrån något nytt att romer behandlas illa i Sverige. För 400 år sedan föreskrev ”zigenarstadgan” att romska kvinnor och barn skull fördrivas från landet medan romska män fick dödas utan att gärningsmännen straffades. För så sent som 50 år sedan var det förbjudet för romer att ha en fast bostad. Kvinnor tvångssterilserades och barn omhänderstogs slentrianmässigt av myndigheterna. Skånepolisens vedervärdiga registrering som nu uppdagats erbjuder en möjlighet att en gång för alla gå till botten med vårt lands smutsiga historia. Jag hoppas regering och riksdag ser till att så sker.

Redan 2010 föreslog Maria Leissner som leder Delegationen för romska frågor en sanningskommisson som skulle genomlysa romers situation idag och i historien. Regeringen sa nej. Istället tas en vitbok om övergrepp mot Sveriges romer under 1900-talet fram. Såväl historiker som romska organisationer säger nu att detta är otillräckligt. Det måste regeringen lyssna till. Man måste nu göra allt som överhuvud taget är möjligt för att bygga förtroende mellan majoritetssamhälle och romska grupper. Skånepolisens registrering kan leda till en välbehövlig ögonöppnare för oss alla. Må så ske.

måndag 23 september 2013

IPCC påminner om allvaret

Nu har FN:s klimatpanel IPCC satt sig ner i Stockholm för att komma överens om de slutgiltiga skrivningarna i den stora rapport om hur forskningsläget ser ut när det gäller jordens klimat. Av det som läckt ut förstår vi att det inte kommer bli någon munter läsning. Bland annat lär prognoserna för hur mycket havsnivåerna kan komma att stiga bli ännu mer alarmerande i den förra rapporten 2007. Vad vi kan hoppas på är att rapporten kommer väcka en avsomnad klimatdebatt och att ansvarslösa politiker ställs mot väggen.

I det utkast till IPCC-rapporten som läckte ut i somras spåddes en havsnivåhöjning på en meter till nästa sekelskifte. Det kan jämföras med den nivåhöjning på mellan 21 och 59 centimeter som IPCC varslade om i 2007 års rapport. Sedan dess har tyska forskare kritiserat IPCC:s metoder och hävdat att det finns skäl att frukta att havet stiger med två meter. Vilket skulle innebära att 187 miljoner människors hem försvinner i havet.

Siffrorna är ogreppbara. Men vi borde vara förmögna att inse att det är allvar. Att det är vår arts överlevnad som står på spel. Låt oss ta den chans IPCC-rapportern innebär att ge klimatfrågan den uppmärksamhet den förtjänar. Och att ställa politiker med strutsbeteende till svars. Gå in i valåret och skrika för full hals: Nej! Inte fler jobbskatteavdrag. Inte fler motorvägsbyggen. Inte fler kolkraftverk från Vattenfall. Nu har vi fått nog av hyckleriet. Nu kräver vi handling på riktigt. Nu lägger vi räls, bygger vindkraft och delar på jobben.
 
Fler som bloggar: Röda Malmö 
 
Givetvis går det inte att blogga en dag som denna utan att kommentera den avskyvärda registrering som Skånepolisen ägnat sig åt. Må denna granskning fortsätta. Huvuden måste rulla och ansvariga ställas inför rätta.

torsdag 19 september 2013

Tramsdebatt gynnar järnrörshögern

Kritik riktas mot den rödgröna oppositionen för att man med Sverigedemokraternas hjälp försöker sätta stopp för regeringens förslag att höja brytpunkten i skattesystemet så att färre behöver betala statlig skatt. Jag förstår ingenting. Problemet med SD är väl att de står för en rasistisk, homofobisk och antifeministisk politik – inte att de råkar ha samma syn på en skattepolitisk detalj som S, V och MP?

Om de rödgröna har chans att göra regeringens budget en aning mindre ansvarslös och värna åtminstone några skattekronor som behövs för investeringar i välfärd och klimat – ska man då avstå att göra det i rädsla att förknippas med ett brunt och bakåtsträvande parti? DET vore väl om något att ge partiet en roll de inte förtjänar?

Att man från Alliansens sida kritiserar att S, V och MP lägger förslag som eventuellt går igenom med SD:s hjälp är obegripligt. 99,9 procent av deras budget går ju igenom just med SD:s hjälp. Men att rödgröna försöker göra en poäng av att regeringen stödjer sig på SD är också sorgligt. De enda som tjänar på en sådan sandlådediskussion är med säkerhet just den järnrörshöger alla säger sig vilja bekämpa. Så länge man lägger fram den politik de tror på och inte kompromissar för att få SD med sig kan jag inte förstå problemet med att råka hamna på samma sida.

Jag tror att det finns ett enda sätt för oppositionen att bekämpa Sverigedemokraterna: Att formulera tydliga alternativ till den regeringspolitik som river upp stora hål i vårt samhälle. Ett alternativ som krossar arbetslösheten med delade jobb, investeringar i grön omställning och upprustad välfärd.

söndag 15 september 2013

Nu stoppar vi Förbifarten!

Optimism är inte min starkaste sida. Om någon påstår att världen går åt helvete är jag sällan den som invänder. Men nu gror hoppet i mig. Allt mer övertygad blir jag om att vansinnesprojektet Förbifart Stockholm kommer att gå i graven. Enligt en färsk opinionsundersökning har motorvägsivrarna nu en massiv opinion emot sig. Endast 37 procent av stockholmarna prioriterar Förbifarten framför utbyggd kollektivtrafik, medan 60 procent gör den omvända prioriteringen. För de vägkramande socialdemokraterna i Stockholms stadshus borde undersökningen stämma till eftertanke. Hela 70 procent av deras sympatisörer föredrar en rejäl kollektivtrafikutbyggnad före Förbifarten.

Att stödet för Förbifarten stadigt minskat de senaste åren kan ses som ett uttryck för att kunskapen ökat. Allt fler inser att enda möjligheten att lösa regionens trafikproblem är en gigantisk satsning på kollektivtrafiken. Nya vägar leder endast till ny trafik och därmed nya köer. Det är vad all forskning och erfarenhet säger oss och det börjar nu också sjunka in i det allmänna medvetandet. Dessutom finns nu flera konkreta kollektivtrafikprojekt som kan ställas mot Förbifarten. Det handlar om utbyggd tvärbana till Kista, Spårväg Syd på Södertörn och inte minst en rad nya tunnelbanesträckningar. Projekt som sannerligen inte är gratis. Flertalet kan komma på fråga först om planerna på Förbifarten läggs på is.

Med ett starkt grönt val på alla nivåer nästa år finns alla chanser att stoppa Förbifarten och istället börja bygga hållbara trafiklösningar. Vi har tiden på vår sida. För att inte tala om framtiden.

fredag 13 september 2013

Nu laddar Lena Ek bössan

Dumheterna duggade tätt från Regeringskansliet igår. Strax efter Attenfall (KD) skrivit om sitt förslag att sätta stopp för kommunernas ambitioner att bygga miljövänligt, kom en salva från miljöminister Lena Ek (C).

I strid mot den samlade forskarkåren, EUs habitatdirektiv och hela miljörörelsen gick ministern ut med att hon tänker sig att vargstammen ska bevaras genom att jagas till utrotningens gräns. Det självpåtagna epitetet "Alliansens gröna röst" börjar andas desperation när opinionsundersökningarna en efter annan pekar en bra bit under 4 %-spärren för Centerpartiet.

Förre centerpartistiska miljöministern, Andreas Carlgren, lyckades inte föra mycket vettig miljöpolitik under sin tid på posten. Det var under hans tid som hetsjakten på varg startade och mycket annat kom inte ut från departementet. Mitt personliga intryck var dock att Carlgren hade ett verkligt miljöintresse, som dock inte fick något handlingsutrymme med den moderata fotboja som med järnhand styrdes från finansdepartementet och bromsklossen Anders Borg. Jag gissar att det inte var helt utan lite lättnad som Carlgren lämnade in sin avskedsansökan.

När det kommer till Lena Ek är mitt intryck ett annat. Kanske är trycket från den desperata opinionen nu större, men jag kan inte se något annat än populism bakom Lena Eks förakt för kunskap och bristande intresse för biologisk mångfald. Att som minister bestämma att vargstammen ska bestå av 170-270 djur, när forskarna säger att det krävs runt 700 för en livskraftig vargstam, det är inget annat än en politisk eftergift till en stark lobbygrupp. Detta efter att såväl miljöorganisationerna, forskarpanelen och jägarna enats kring att vargstammens omfattning ska utgå från forskning och expertkunskap, snarare än politikers godtycke. En kompromiss som kunde ha gett en långsiktig lösning i frågan som accepterats av alla seriösa aktörer i frågan.

Nej, när det kommer till vargutrotningsminister Lena Eks miljöpolitiska ambitioner kan jag inte komma på annat än att parafrasera Tage Erlander:
- Huka er, gubbar å kärringar, nu laddar hon om!

Fler har kommenterat vargbeslutet: Aftonblandets Eva Franchell, DNs Hanne Kjöller

torsdag 12 september 2013

Regeringen stoppar miljövänligt byggande

Regeringens bostadsminister föreslår att strypa utvecklingen mot mer miljövänligt byggda bostäder. Förslaget om tvingande nationellt gemensamma byggnormer sätter ribban på en låg nivå och hindrar kommuner att driva utvecklingen framåt.

Statliga Boverket sätter miniminivån för byggnormerna i Sverige, som bland annat säger hur energikrävande bostadshus får byggas. Det är upp till byggbolagen att komma på hur bostäderna ska uppfylla dessa krav. Det är bra att staten sätter en lägstanivå i miljökraven. Men denna nivå är också en väldigt låg ambition, eftersom den måste ta hänsyn till att förutsättningarna för energieffektiva bostäder skiljer sig väldigt i vårt avlånga land, beroende på skillnader i klimat och befolkningstäthet. Det krävs helt enkelt mycket mer för att bygga lika energieffektivt i Norrbottens glesbygd än i till exempel Huddinge eller Malmö.

Därför har kommuner med bättre förutsättningar för energieffektivt byggande fått ställa högre krav på byggbolagen än den statliga lägstanivån. Det här har bostadsminister Stefan Attefall (KD) svårt för. Att kommuner med bra förutsättningar höjer miljöambitionen gör byggandet dyrare, resonerar ministern, och hänvisar till att det blir knepigare för industriell produktion av småhus att anpassa sina produkter om kommuner ställer olika krav. Han ignorerar fullständigt den kostnadsminskning och miljövinster som det innebär att bygga ett hus som förbrukar mindre energi. Han ignorerar också att hans resonemang inte gäller hus som byggs på plats, vilket är fallet för större byggen av flerfamiljshus (vilket också är den typ av hus som det behövs mest av i de tätbefolkade kommuner som ställer högre krav).

Han hävdar i sin debattartikel att det är bättre att höja lägstanivån. Det vore befängt att hoppas på att det blir de ambitiösa kommunerna, som till exempel Malmö och Stockholm, som får sätta ribban. Det skulle i princip göra det omöjligt att överhuvudtaget bygga bostäder utanför dessa kommuner. Det är snarare så, att lägstanivån med nödvändighet kommer sättas av de kommunerna med allra sämst förutsättningar och Attefalls förslag innebär därmed att det läggs en död hand över utvecklingen mot mer miljövänliga bostäder. Inte bara stoppas utvecklingen framåt, de kommuner som redan kommit långt tvingas backa bandet många år.

Bostadsministern jämför med bilproduktionen. Han menar att det vore ju omöjligt för Volvo att producera bilar som ska klara helt olika krav beroende på i vilket kommun bilen ska säljas i. Exemplet haltar på en rad olika punkter. Framför allt är det så att bilar produceras för en global marknad. Att ett land ställer högre miljökrav på bilarna gör att tillverkaren anstränger sig för att möta dessa krav för att kunna sälja bilar. Det ger mer miljövänliga bilar både i landet med högre krav, men också i övriga länder då kunskapen och tekniken går framåt. Miljövinsten spiller så att säga över nationsgränserna tack vare landet som går före med hårdare krav. Samma resonemang borde gälla bostadsbyggandet i Sverige. En kommun som ställer högre krav driver på teknikutvecklingen, vilket kommer till nytta även i övriga kommuner. När kunskapen om hur vi bygger mer miljövänligt väl är på plats blir det billigare att tillämpa även i kommuner med sämre förutsättningar och till slut kan lägstanivån höjas.

Förslaget är så dåligt att Sveriges kommuner nu protesterar i kör, och det är oavsett om kommunen styrs av rödgröna eller alliansen. Daniel Helldén (MP) bemöter Attenfalls debattartikel idag. Stockholms centerpartistiska miljöborgarråd, Per Ankersjö, kallade förslaget för ”hål i huvudet” för bara ett par veckor sedan.

De enda som gynnas av ministerns huvudlösa förslag är företag som säljer prefabricerade småhus. Alltså villor som byggs i fabrik och sedan körs ut i princip färdiga till platsen där de ska stå. Det är tyvärr inte långt till tanken att förslaget ger sken av en ren beställningsprodukt från en liten, men lyckosam, lobbyorganisation. Eftersom regeringen, då främst Moderaterna, motsätter sig att medborgarna får insyn i partiernas finansiering, så får vi aldrig veta om så är fallet. Är detta förslag ytterligare ett exempel på där privata intressen fått köpa sig ett lagförslag, liksom Olof Olsson tidigare tagit upp den uppenbart misstänkta relationen mellan McDonalds och regeringens skattepolitik?

Förloraren är miljön, som så ofta förr med alliansens politik. Utvecklingen mot ett hållbart samhälle har fått vänta länge och i flera fall tagit stora kliv bakåt. Det räcker nu. Moderaterna gillar att prata om ansvar, men när det gäller att faktiskt ta ansvar står den moderatledda alliansen och himlar med ögonen. Förhoppningsvis tar svenska folket det ansvaret nästa år och röstar på partier som bryr sig mer om framtiden än om att kortsiktigt gynna privata särintressen.

Rösta för en öppen kyrka!

På söndag är det kyrkoval. Bortglömt av de flesta, men Sverigedemokraterna laddar för att ”Ta tillbaka fädernas kyrka”, som man uttrycker det. Målet är att få inflytande över såväl församlingar som kyrkomöte – och vrida klockan tillbaka. Med bruna krafter i kyrkan är risken uppenbar att vi får en mer islamofob, homofob och ojämställd kyrka. För alla oss som vill ha ett öppet samhälle och riva ner gamla maktstrukturer finns all anledning att rösta i valet – oavsett vilken relation vi har till kyrkan.

Jag kan förstå att den som inte i vanliga fall har kontakt med kyrkan kan undra varför man ska bry sig. Men kyrkan är Sveriges största förening. Hur kyrkan agerar påverkar samhället på djupet. Om man öppnar sina kyrkor för att gömma flyktingar eller sviker dem som nekas en fristad i Sverige. Om man bidrar till dialog mellan kristna, judar, muslimer och andra religiösa grupper eller om man sprider ett vi-och-dom-tänkande. Om man bejakar människors kärlek eller om vissas kärlek räknas som finare än andras.
 
Det finns flera alternativ för dig som vill rösta för en öppen och kärleksfull kyrka. Själv röstar jag på Miljöpartister i Svenska kyrkan. Vänstern i Svenska kyrkan och den partipolitiskt fristående nomineringsgruppen Öppen kyrka är andra som tydligt står för en fortsatt utveckling av kyrkan. Använd din rösträtt på söndag – annars finns rasister, homofober och sexister som röstar i ditt ställe.
 
Tappat bort röstkortet? Ingen fara. Om du röstar i din vallokal på valdagen räcker det med legitimation. Mer info om valet här.

måndag 9 september 2013

Vårbacka plaza-skandalen väcker frågor

Sitter i kommunfullmäktige där vi ikväll bland annat diskuterar skandalen på det vinstdrivna äldreboendet Vårbacka Plaza där det uppdagats fler svåra missförhållanden. Det var omöjligt att inte uppröras över rapporterna i somras om bland annat en 72-årig autistisk man låsts in i ett fönsterlöst rum vid flertal tillfällen. Men något politiskt ansvarstagande eller eftertanke får vi inte se från majoriteten. Tvärtom skyller äldreomsorgsnämndens ordförande Eva Carlsson-Paulsén (M) på personalen.

Vårdskandalen på Vårbacka Plaza är ett plågsamt tydligt exempel på hur politiker flyr ansvar när missförhållanden uppenbarar sig hos privata utförare. Under tiden skandalen rullats upp har ordförande Carlsson-Paulsén upprepat att Huddinge enbart har ansvar för de boende kommunen själva köpt plats för, medan det är andra kommuner som placerat de äldre som drabbats i det aktuella fallet. Logiken av det kan knappast begripas av någon utanför kommunhuset. Som medborgare förväntar man sig rimligen att alla äldre på alla boenden som finns i kommunen får den vård och omsorg de behöver – oavsett vilken kommun de kommer ifrån.
Skandalen väcker också allvarliga frågor om vilka risker som finns med kommersiellt driven vård och omsorg. Det finns också all anledning att fundera över konsekvenserna i de senaste årens nedskärningar inom äldreomsorgen i Huddinge. Vi miljöpartister har vid åtskilliga tillfällen velat skjuta till pengar, senast i samband med att kommunbudgeten beslutades i juni. Oavsett vad orsakerna till missförhållandena på Vårbacka Plaza kan vi se att våra pengar hade behövts. Men majoriteten sitter nöjt stilla och skjuter allt ansvar ifrån sig.

Har för övrigt också hunnit med att lämna in två motioner. En om att vegetarisk mat bör vara grundalternativ och kött ett tillval i bland annat skolmatsalarna och en om att göra Huddinge till en regnbågskommun med hjälp av HBT-certifiering. Dessutom har jag i debatten om planer på ny externhandel i Vårby hoppat på majoriteten för att man utarmar lokala centrum och bygger fast oss i bilberoende - helt i strid med den trafikstrategi som tidigare klubbats i stor politisk enighet och som Johan bloggat om tidigare.

söndag 8 september 2013

McModeraterna går till val?

Moderaterna sviker sitttidigare löfte om en lag som ska tvinga partierna att redovisa vilka de tar emot bidrag ifrån. Nu säger de nej med hänvisning till att det skulle hota den personliga integriteten och sätta valhemligheten på spel. Uppenbarligen sätter man hellre medborgarnas förtroende för partierna och det demokratiska systemet på spel och öppnar för fler beslut som köps av mäktiga ekonomiska intressen. Kanske framstår möjligheten till värdefulla tillskott i valkassan från McDonald´s och andra som allt för frestande.

Det finns inga bevis för att Moderaterna har tagit emot kampanjbidrag från McDonald´s. Men så länge partiet vägrar redovisa sina finansiärer finns all anledning att misstänka det. Inte nog med att en rad beslut Alliansregeringen fattat – inte minst om halverad arbetsgivaravgift för unga och sänkt restaurangmoms – gjort snabbmatskedjan många miljoner rikare. Dessutom har moderata partiföreträdare vid ett otal tillfällen gjort oförblommerad reklam för företaget. I Almedalen i somras var det självaste statsministern som från stora scenen öste beröm över hamburgerjätten för att man ”tror på Sveriges ungdomar”. Tidigare har Fillipa Reinfeldt poserat på företagets brickunderlägg där hon intygat att Mc Donald´s tänker på allergiska barn medan flera tongivande stockholmspolitiker med Krisitna Axén Olin i spetsen hållit valtal där de framhållit företagets insats för integrationen. När man ser den samlade bilden – är det möjligt att undvika frågan vad McDonald´s betalat?

Risken för köpta beslut har inte precis minskat med den växande välfärdsmarknad där företag med tusentals anställda gör mångmiljonvinster på skattefinansierad verksamhet. Nyligen rapporterades att vårdföretaget Attendo delade ut en miljard till sina ägare. En miljard. 1 000 000 000. Nio nollor. Pengar som vi betalat i skatt för att få vård och omsorg. Det borde betecknas som stöld, men är fullt förenligt med gällande lagstiftning. När den typen av summor står på spel är det förstås extremt
viktigt för de stora välfärdsföretagen att hålla de politiska partierna på gott humör. Att då tillåta hemliga partibidrag är att bädda för ett system där den som betalar bäst får sina intressen företrädda

torsdag 5 september 2013

Nu kommer vardagen, Fredrik Reinfeldt

Grattis, Fredrik Reinfeldt. Du har fått din belöning för din undergivenhet gentemot USA och fått sola dig i Obamas stjärnglans. Just nu är de kritiska rösterna svaga. Få når igenom bruset med kritik mot Sveriges flathet i avgörande frågor. Inte vill man sabba den festliga stämningen genom att ifrågasätta möjligheten att bomba fram fred och demokrati i Syrien. Eller genom att påpeka det absurda i att regeringen finner sig i spioneri på svenska medborgare – och dessutom kommer undan med det i den inrikespolitiska debatten. Men nu är vardagen här, herr statsminister. Säkert hoppas du på att alla bilderna på det tjusiga sällskapet ska ge ett lyft i opinionen. Men så lättimponerade tror jag faktiskt inte svenska folket är. Så lätt låter sig knappast regeringens misslyckanden på hemmaplan skylas över.

Skälet till att Moderaterna och Alliansen tappar mark är inte att vi misstror Reinfeldts förmåga att föra sig bland stormakters ledare. Vi vet att han kan hålla såväl amerikanska som ryska presidenter på gott humör. Vi vet att han kan klappa medhårs. Vi vet att han kan le och skaka hand och prata engelska. Vad som gör att svenska folket inte vill ha fyra år till med Reinfeldt är att vår vardag blir sämre med en politik som sätter skattesänkningar före välfärd. Så länge regeringen vänder bort blicken när äldre lämnas ensamma och nedkissade kan man arrangera hur många middagar som helst. Om vi inte litar på att alla barn blir sedda i våra skolor, när kommun efter kommun skär ned på stödet till barn i behov av stöd spelar det ingen roll vilka potentater statsministern är du med. Om Reinfeldt fortsätter se på medan arbetslösheten stiger är det obetydligt vilka presskonferenser han håller. Vi låter oss inte bländas. Det är inte fler PR-jippon som vi längtar efter utan politiker som bygger ett samhälle.
 

tisdag 3 september 2013

För en vinstfri vård för alla

Jag vill arbeta för en bra sjukvård för alla, fri från vinstintressen. Det är huvudskälet till att jag bestämt mig för att kandidera till landstinget i valet 2014.

MP-kongressens beslut i våras att välfärden ska vara fri från vinstutdelning och kommersiella aktörer var klokt och välförankrat. Jag vill vara med förverkliga den politiken i Stockholms län. Alliansens utförsäljningar måste upphöra. Skattepengarna ska värnas, personalen få arbetsro och kvaliteten sättas i första rummet. Genom att sätta stopp för de vinstdrivande kommersiella aktörerna värnar vi också de små idéburna verksamheter som kan tillföra verklig mångfald och valfrihet i vården.

I övrigt vill jag vara med och fortsätta det utmärkta arbete landstingsgruppen bedrivit under mandatperioden för bland annat massiv kollektivtrafikutbyggnad, förstärkt akutsjukvård och ett större fokus på förebyggande hälsovårdsarbete.

Det är hög tid att bygga en hållbar Stockholmsregion. Det kräver ett starkt grönt inflytande. Det är jag beredd att jobba för!