onsdag 30 oktober 2013

Lär av Uppdrag granskning, Huddinge!

Den som sett kvällens Uppdrag granskning har sett den allra vidrigaste konsekvensen av vinstdrivna skolor: vissa elever blir önskade och andra oönskade. SVT:s reportage visade hur skolor i strid med skollagen väljer bort elever som anses kräva för stora resurser eller som kan skita ner en ”fin” skolas rykte. Att det händer borde egentligen inte förvåna någon. När vi låter vinstintressen styra får vi inte en skola för alla. Huddinge kommun kan ta lärdom av kvällens Uppdrag granskning och tänka om när man nu söker efter mer vinstdrivande förskoleverksamhet.

Vi gröna säger nej till vinstintressen, men ja till pedagogisk mångfald. När den borgerliga majoriteten i Huddinge vill att en nybyggd förskola i Smista ska drivas i fristående regi vill vi att man i så fall uppmuntrar pedagoger med intressanta idéer att forma ett personalkooperativ. Då kan personalens kreativitet tas till vara och beslutsvägarna bli korta. Men majoriteten säger nej. De riggar istället för att en vinstdrivande koncern tar över genom att kräva att man ska ha tidigare erfarenhet av att driva förskola med den profil man tänker sig.

Det kokar av vrede runt om i landet. Svenska folket har fått nog av vinstdriven välfärd. Låt det snart vara val.

måndag 28 oktober 2013

Skicka grönt dream team till Bryssel!

I maj är det EU-parlamentsval. Igår presenterade Miljöpartiets valberedning sitt förslag på kandidater. På topp-5 återfinns mycket dugliga kandidater som påminner om vilka viktiga frågor som EU-valet handlar om – oavsett om det kommer att märkas i medierapporteringen eller inte. Miljöpartister kan som bekant tänka själva. Därför väntar nu en spännande ”intern valrörelse” inför den beslutande medlemsomröstning som säkerligen kommer förändra valberedningens förslag, mer eller mindre.

Överst på valberedningens lista finns en av de politiker som jag hyser allra störst respekt inför av alla nu levande politiker: Isabella Lövin. Hon har med sin enträgna kamp för ett hållbart fiske fört EU:s fiskepolitik viktiga steg i rätt riktning, trots massivt motstånd från mäktiga lobbyorganisationer.

På tredje plats finns Bodil Ceballios. Hennes gedigna kunskaper om flyktingpolitik skulle vara ovärderliga i EU-parlamentet i en tid när å ena sidan bruna krafter är på frammarsch och å andra sidan allt fler reagerar mot EU:s murar mot resten av världen. Hon kan bli en stark kraft i kampen för att öppna lagliga vägar till EU så att människor slipper vara beroende av flyktingssmugglare för att söka en fristad i Europa. Flyktingpolitiken är en fråga om liv eller död för så ofantligt många människor. Därför ser jag gärna att Bodil flyttas upp ytterligare ett pinnhål på listan.

På plats fem sätter valberedningen Linnea Engström – den gröna rörelsens kanske klarast lysande feministiska stjärna. Jag hoppas att hon placeras ännu högre. Den djupa kunskap och det glödande engagemang hon besitter lär behövas för att tackla könsmaktordningen i Bryssel och ta sig an gigantiska uppgifter som att försvara aborträtten och bekämpa trafficking.

I EU-parlamentet kan en enskild ledamot spela stor roll. Det har inte minst de nuvarande gröna parlamentarikerna Carl Schlyter och Isabella Lövin visat. Därför vill jag uppmana alla miljöpartister att göra ett aktivt val i medlemsomröstningen. Jag önskar att vi skickar ett grönt dream team till Bryssel för att göra Europa mer hållbart, öppet och jämställt. Heja Isabella, Bodil och Linnea!

torsdag 24 oktober 2013

John Bauer-skandalen håller liv i vinstfrågan

Idag avslöjar SVT att den konkursade John Bauer-koncernen använt 200 skolpengsmiljoner till att betala räntor – på ett lån ägarna tog när man köpte koncernen av sig själva.

Uppenbarligen saknas gränser för hur mycket vinstdrivna välfärdskoncerner kan sprätta med medborgarnas pengar. Så länge det är möjligt att sko sig på skattebetalarna kommer bolagen göra det. Det är upp till politiken att sätta gränserna. Nu får det vara nog med tomtar, troll och kommersiella aktörer i vård och skola. Alla skattepengar ska stanna i verksamheten och bli till nytta för de patienter och elever som de avsetts för.

SVT:s avslöjande är utmärkt. Det bidrar förhoppningsvis till att hålla frågan kvar på den politiska dagordningen. Jag hoppas att vi gröna – som numer säger tydligt nej till vinster i välfärden – vågar sätta ljuset på frågan. Personligen kommer jag i alla fall göra allt vad jag kan för att driva frågan i landstinget om jag får chansen under nästa mandatperiod. Där måste Alliansens utförsäljningspolitik upphöra och en vinstfri vård efter behov säkras.

Läs Hans Wåhlbergs utmärkta bloggserie ”Patientens pris” om resultatstyrningen i vården – som låter pengarna styra snarare än patienternas behov.

torsdag 17 oktober 2013

Bryt köttnormen - lev livet!

Nu slår ännu en studie fast att vegetarianer lever längre än köttätare. Att för mycket kött ökar risken för bland annat tjocktarmscancer och hjärt- kärlsjukdomar är en del av förklaringen. Samtidigt ökar medvetenheten om att köttkonsumtionen måste minska om vi ska klara klimathotet. Som så ofta är det som är bra för miljön också bra för oss människor. Nu måste vi på allvar göra minskad köttkonsumtion till en politisk fråga.

Nyligen la jag en motion i kommunfullmäktige med rubriken ”Bryt köttnormen!”. När vi vet att vegetarisk kost är bra för både miljön och vår hälsa borde den inte ses som specialkost. Vegetarisk mat borde vara huvudalternativ såväl i skolbespisning som på kommunala konferenser. Rimligen är det den som vill äta kött som ska göra ett aktivt val.

Alla måste inte bli vegetarianer. Men vi måste sätta stopp på det slentrianmässiga, oreflekterade köttätandet. Att göra vegetarisk mat till grundalternativ är ett led i det. På det nationella planet är det hög tid för en köttskatt. Idag är kött gynnat på vegetabiliska livsmedels bekostnad, inte minst genom EU:s jordbrukssubventioner. En köttskatt skulle kunna rätta till den skevheten.

Politiker med självaktning måste våga fatta tuffa beslut som vi ser är nödvändiga på lång sikt, även om det kan göra människor upprörda. Upp med biffen på agendan!

Sugen på vego-middag ikväll? Här är ett recept på vegetarisk lasagne.

onsdag 16 oktober 2013

Skolmat och politiska beslut som gått upp i rök!

En av de frågor som vi i Miljöpartiet månar om är de måltider som serveras i kommunens verksamheter. Miljöpartiet är det parti som lade grunden för arbetet med ekologiska livsmedel, fler tillagningskök och bättre kvalitet på råvarorna.

Vi vill ha bättre mat till barn, unga och äldre. Och därför startade vi ett sådant arbete när vi satt i majoritet. Och nu i opposition fortsätter vi oförtrutet att lägga fram våra förslag och påminna om de beslut som har fattats. Allt för att hålla liv i matfrågan!

När fullmäktige samlades i oktober besvarades vår och Vänsterpartiets gemensamma motion ”Laga mat från grunden”. Det sades att vårt förslag ”i princip” redan var genomfört. Och med det tycktes den borgerliga majoriteten vara nöjd!

I debatten sade Malin Danielsson (FP), som är ansvarig för skolan, att kommunen nu äntligen skaffat ett ”verktyg” som följer upp hur skolmaten är. Det handlar om beräkning av matsvinn, matsäkerhet, vitaminer, måltidssituation och i vilken utsträckning skolorna serverar ett vegetariskt alternativ.

Att skolorna ska servera ett vegetariskt alternativ var det för övrigt vi i Miljöpartiet som föreslog redan för flera år sedan. Miljöpartiet fick då också till svar att det ”i princip” redan var genomfört.

MEN hur blev det egentligen med det beslut som kommunens högsta beslutande organ tog? Jo, Malin Danielsson (FP) fortsätter:

-      ”Innan vi började mäta hade vi inte en aning om att alla skolor inte varje dag serverade det vegetariska alternativ som vi faktiskt beslutat om.”

Och hon sade också att det tycktes bara som om att det var vi i fullmäktige som var tillräckligt passionerade och ville ha beslut om vilken skolmat som skulle serveras. Men att passionen sedan inte tycktes räcka ända ner i verksamheterna. "Tyvärr" avslutade Malin Danielsson!

Men då undrar jag och vän av ordningen: ”Var tog den politiska styrkraften vägen Malin?” Det är ju faktiskt du som är ansvarig för att skolorna följer de beslut som fullmäktige har fattat. Varför har du inte tagit itu med den här frågan förut och tillsett att skolmåltiderna ser ut så som vi har lovat våra barn och unga?

Marica Lindblad
Oppositionsråd (MP)

söndag 13 oktober 2013

Mänsklig flyktingpolitik kräver strid

Vi är många som förfärats av den senaste tidens stora katastrofer då hundrattals flyktingar förolyckats på överfulla båtar. Den självklara politiska slutsatsen borde vara att öppna fler lagliga vägar in Europa. Människor som behöver skydd ska inte vara beroende av flyktingsmugglare. Men i Italien är svaret istället att förstärkt militär ska hindra fler flyende människor, bland annat med hjälp av drönare. Och i Sverige avfärdar såväl Socialdemokraterna som Moderaterna förslaget om att flyktingar ska kunna söka asyl på svenska ambassader. Vi behöver starka röster för solidaritet i såväl EU-parlamentet som riksdagen. Därför hoppas jag att asylfrågorna kommer i fokus i båda valrörelserna nästa år.

Det är möjligt att en intensiv debatt om asylpolitiken kan ge en och annan extra brun röst i valurnorna. Men de allra flesta svenskar står för medmänsklighet. När de fasansfulla konsekvenserna av en iskall asylpolitik visar sig reagerar människor. Då skapas ett tryck för förändring. Det har vi sett vid flera tillfällen sedan 2005, då dåvarande ärkebiskopen KG Hammar ledde påskuppropet som ledde till en tillfällig asyllag som tillät fler att stanna.

Det är fullt möjligt att förändra asylpolitiken i solidarisk riktning. Men det kräver politisk strid. Vi som vill öppna fler dörrar till Europa och Sverige måste väcka opinion. Och vi måste ställa sossar och moderater mot väggen när de ena stunden talar vackert om att de står för en human flyktingpolitik för att i nästa ögonblick säga kallt nej när förslag förs fram som kan ge fler människor en fristad från krig och förföljelse.
Läs också Flyktingbloggen

fredag 11 oktober 2013

McModeraterna äventyrar partiernas förtroende

Ett ny lag ska reglera ekonomiska bidrag till partierna. Det meddelade moderate justitieministern Beatrice Ask idag. Ett förslag som är helt otillräckligt om ambitionen är att vi ska kunna lita på att partierna inte låter företag köpa politiska beslut. Inte minst är det en stor brist att regeringen fortfarande vill att anonyma bidragsgivare ska fortsätta vara tillåtna.

Sverige har idag extremt slappa regler kring partiernas finansiering, något som exempelvis fått Europarådet att kritisera vårt land. Miljöpartiet har länge krävt en ny lagstiftning och på senare tid har även Socialdemokraterna anslutit sig till den linjen. I förhandlingar med regeringen har den samlade oppositionen drivit på för en bred uppgörelse kring regler som ska ge genomskinlighet i partiernas finansiering. Att regeringen nu kastar fram ett eget urvattnat förslag är högst olyckligt.

I en demokrati måste man vara överens om de grundläggande spelreglerna. I en demokrati måste vi också kunna lita på att partierna driver idéer de tror på, inte gör sig till verktyg för resursstarka intressen. Det kan vi inte nu. Kanske låter det som om den gapiga miljöpartisten fått tidig valfrossa och försöker smutskasta den regering han starkt ogillar. Men precis så illa är det, menar jag. När misstankar finns om att McDonald´s köpt politiska beslut (läs tidigare inlägg här, här och här) måste regeringen inse allvaret, oavsett om misstankarna stämmer eller inte. Då måste man göra vad man kan för att stärka förtroendet för de partier som utgör kärnan av vår demokrati.

Resumé från juni 2007 om hur privata etermediebolag betalat pengar till partier för att få dem att fatta beslut som gynnar dem.

söndag 6 oktober 2013

Varning för plånboksfällan

”Partiet som ger dig mest i plånboken.” Det var rubriken på Aftonbladets löpsedel igår. Vi känner igen den från valrörelsen 2010 då man i alla de stora tidningarna kunde läsa sig till vilket partis politik som var mest gynnsam för den egna privatekonomin. Jag hoppas kvällens partiledardebatt visar att det finns partier som vill något mer än att köpa folks röster med löften om mer i plånboken. Jag hoppas innerligt att vi gröna aktar oss noga för att trampa i plånboksfällan och konsekvent ägnar varje dag fram till valet till att måla upp visionen om ett hållbart samhälle för alla.

Alliansen har allt att vinna på en debatt som stannar i plånboken. Inte för att de flesta vinner på Alliansens politik i kronor och ören räknat, utan för att själva sättet att tänka bygger på en nyliberal logik. En logik som innebär att allt kan köpas för pengar och att egenintresset är det enda som räknas. Vi som tror på att bygga ett samhälle där vi solidariskt hjälps åt och det finns ett skyddsnät som tar emot när vi behöver måste stå upp för det innan det är för sent. För ju mer samhället slits isär och ju mindre människor litar på det gemensamma – att samhället tar emot den dag man blir sjuk eller arbetslös, att alla skolor ger en bra utbildning och att alla äldreboenden ger bra omsorg – ju mer kommer vi att tänka på oss själva. Att vi skaffar oss resurser för att se till att vi själva och våra närmaste får det de behöver.

Men det är inte för sent. Trots sju år med Alliansens se-om-ditt-eget-hus-politik. Tvärtom finns nu en rytande hunger efter politik som utgår från vad som i längden är bäst för oss alla. När Novus frågade väljarna vad de ville att regeringen skulle prioritera i budgeten var det endast sex procent som svarade ett nytt jobbskatteavdrag. 30 procent svarade sjukvården, nästan lika många skolan. Även investeringar i järnväg och förnybar energi utklassade jobbskatteavdraget. Inte så konstigt då att Alliansen sjunker som en sten i opinionsmätningarna.

Om valet nästa år inte reduceras till en affärsuppgörelse mellan politiker och väljare utan handlar om det Sverige vi vill ha, då får vi en ny regering. Låt oss se till att det blir så.

torsdag 3 oktober 2013

Politiker som väljer eller sväljer?

Vi är bästa ”jobb-partiet”. Det är nu huvudbudskapet från såväl Socialdemokraterna som Moderaterna. Skulle jag vara dem skulle jag vara lite ödmjuk. Fakta är att varken socialdemokrater eller moderater har lyckats knäcka arbetslösheten på decennier – om de ens haft ambitionen att göra det. När arbetslösheten parkerat runt åtta procent och allt fler förlorar hoppet om att någonsin släppas in på arbetsmarkanden – är det då inte läge att ompröva och slå in på en ny väg?

Jag säger inte att det är oväsentligt om vi får en röd eller blå statsminister efter nästa val. Exempelvis finns i Socialdemokraternas skuggbudget en rad viktiga utbildningssatsningar. Men såväl moderater som socialdemokrater saknar politik som kan ge Sverige full sysselsättning. För det första: För att ekonomin ska stå pall när klimatkrisen tilltar och oljeresurserna sinar krävs att vi omedelbart sätter högsta fart på den gröna omställningen. Här står båda de stora partierna tomhänta. Tvärtom vill man bygga fast oss ytterligare i fossilsamhället med vansinnessatsningar som Förbifart Stockholm. Dessutom skyr man de miljöskatter som behövs om man vill styra om till hållbara lösningar och få snurr på utvecklingen av alternativen.

För det andra: Vi måste inse att ny teknik och nya produktionsmetoder leder till ett minskat behov av arbetskraft. Därför gav exempelvis det löpande bandets intåg arbetarna kortare arbetstid. Men sedan 70-talet har arbetstiden varit i stort sett den samma, trots att vi fortsatt producera allt mer effektivt. Följaktligen har arbetslösheten stigit runt om i västvärlden. Endast perioder då ekonomier ”dopats” genom förödande skuldsättning har arbetslösheten tillfälligt pressats tillbaka.

Det går att föra en politik som krossar arbetslösheten. Låt oss kräva det. Låt oss vara så högljudda i våra krav att vi hjälper våra politiker att vara modiga och förändra på riktigt. Som står upp för kortare arbetstid, tuffa miljöskatter och massiva klimatinvesteringar. Som väljer bort ökad konsumtion och jobbskatteavdrag – även när Alliansen redan mutat väljarna. Som inser att politik är att välja, inte att svälja.

Ibland är Anders Borg ärlig. Det lär inte hända igen före valet. Men läs här om hans uttalande om att en arbetslöshet på fem eller sex procent är önskvärd.