tisdag 22 juni 2010

Var det allt, Alliansen?

Igår presenterade Alliansen sin miljö- och klimatpolitik. Efter att ha läst frågar jag mig: var det allt? Några vaga meingar om ekonomiska styrmedel, men inga konkreta förslag som riskerar att skrämma någon väljare. Vackra ord om kollektivtrafikens betydelse, men inte en antydan om att ompröva sin prioritering av vägar före järnvägar. Slentrianmässiga formuleringar om att ”stärka Sveriges roll i de internationella klimatförhandlingarna”, men ingen insikt om att detta kräver att man gör sitt på hemmaplan.

Att det krävs åtgärder för att minska utsläppen tänker Alliansen uppenbarligen inte låtsas om, nu när vi går in i en jämn valkamp. Istället förlitar man sig på att andra länder ska ta sitt ansvar och på att koldioxid så småningom ska kunna tryckas ner i marken.

Jag är övertygad om att Alliansens klimatdefensiv inte bara är fullständigt ansvarslös, utan också en strategisk missbedömning. Jag är säker på att de flesta väljare förväntar sig politiker som tar ansvar i klimatfrågan. Dessutom tror jag att fler och fler ser de stora möjligheter som ligger i en grön omställning. Med en tydlig klimatpolitik skapas jobb. Med en satsning på klimatsmart teknik skapas nya svenska exportsuccéer.

Jag längtar efter att ge mig ut i valrörelsen och stolt prata om rödgrön klimatpoltik: rekordsatsningar på järnvägar och annan kollektivtrafik, kilometerskatt på lastbilstransporter, en riskkapitalfond för miljöteknik, upprustning och energieffektivisering av miljonprogramsområden, storsastningar på förnybar energi. Och så vidare.

söndag 20 juni 2010

Ögonblick 2

Politiken nuförtiden är bra på vackra ord
om miljömål, uthållighet och ideal,
men sämre på att genomföra.
Man kunde tro att den bestod av poeter.

lördag 19 juni 2010

Förskolan som arbetsmiljö - för barn och vuxna!

DN skriver i dag om buller i förskolan, apropå en Umeåbaserad studie om detta. En stor andel av personalen har problem med t ex tinnitus och behöver en helt ljudfri miljö utanför arbetet. Visst jobbas det med olika ljuddämpande metoder - men det som verkar vara en genomgående lösning är att minska barngruppernas storlek. Jag har tagit upp frågan nyligen, apropå Stockholmsmoderaternas utspel och snabba återtagande om att slopa maxantalet för barngrupperna. Här finns ytterligare skäl att tänka sig för vad gäller storleken på barngrupper. Det är inte bara personaltäthet det handlar om. Och det vet ju egentligen varje människa att det är stimmigare, rörigare och mindre personligt att röra sig i en stor grupp än i en liten. Det är märkligt att det så lätt förträngs att det är både barns och vuxnas arbetsmiljö det handlar om!

I det senaste numret av Barnens bokklubbs tidning Barnposten tas också vikten av interaktion för barns utveckling upp med hänvisning till brittisk forskning. Min fasta övertygelse är att det blir lättare att se till att den interaktionen fungerar i mindre grupper än i stora. Man visar också att treåringar som dagligen får höra berättelser ligger före vid skolstart inte bara vad gäller språk och kommunikation utan också med andra förmågor som matte, och att detta är ett försprång som de behåller. Däremot ger det ingen vinst att kunna alfabetet eller att kunna räkna tidigt, det försprånget tar de andra snart ikapp.

Vad gäller barngruppernas storlek är detta också något som är synnerligen relevant för fritidshemmen där de ofta är mångdubbelt större jämfört med förskolan. Visst klarar större barn större grupper - men i många fall är de på fritidshemmen så stora att det inte finns något utrymme att bedriva en vettig pedagogisk verksamhet. Det vore intressant att få en bullerstudie från den miljön också!

Apropå övergången förskola-förskoleklass (men i min värld också fritidshem) skriver bloggen På förskolan om det märkliga i hur fort nyfikna förskolebarn tappar lusten för att lära när de hamnar i skolmiljön. Som man ser av kommentarerna är det olika inställningar till hur generaliserbart detta är, men det är en utmaning att få denna övergång att bli lustfylld och utmanande. Jag har en ännu inte färdigbearbetad tanke om att de stora grupper som även är i förskoleklassen och sedan de lägre årskurserna gör att det blir svårt för läraren/lärarna att hinna med alla barn, vilket innebär att stödet hemifrån kanske i synnerhet från årskurs ett blir centralt och att de barn som inte stöttas lika mycket hemma redan från början riskerar att halka efter - något som inte stimulerar nyfikenhet och inlärning.

fredag 18 juni 2010

Centern + kärnkraft = sant

Gårdagens kärnkraftsbeslut måste ju kommenteras på något sätt, samtidigt känns ämnet efter maratondebatten i riksdagen och dess föregående diskussioner på gränsen till uttömt. Vad kan man säga som gör någon skillnad? Möjligen tycker DN.se samma sak eftersom "nyheten" om att stödet för monarkin sjunker* ligger högre upp på sidan än riksdagens med knapp marginal röstade ja till nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Även rapporteringen andas en viss trötthet, med temat "Energibolagen jublar, miljöorganisationerna är besvikna" - vad annat var att vänta? Också SvD skriver. Friederike Gerlach har bloggat om säkerhetsaspekterna och har man missat det kan man lyssna på Maria Wetterstrands anförande i efterhand. I sammanhanget går det ju heller inte att komma undan Tage Danielssons monolog Om sannolikhet.

Jag tror ändå att jag nöjer mig med att konstatera att jag helt enkelt inte begriper mig på centern. Det parti som en gång för länge, länge sedan gjorde mig lite, lite intresserad av politik - inte minst för att jag uppfattat att Thorbjörn Fälldin hade får, och en person som är fårägare var i mitt barnasinne en trovärdig och sympatisk person. Det parti som nu fullständigt har sålt ut de hjärtefrågor som jag har sympatiserat med och lämnar kvar ett tomt skal av svikna ideal. (Thorbjörn Fälldin och Lennart Daléus har för övrigt ifrågasatt centerns ställningstagande för kärnkraft i en artikel i Aftonbladet) Tage Danielsson riktade sig visserligen mot sossarna, men frågorna i hans sång skulle i dag likaväl kunna ställas till centern:
Var blev ni av, ljuva drömmar,
om en rimligare jord?
Ett nytt sätt att leva,
var det bara tomma ord?

Jag har bloggat på temat om centerns förvandling tidigare, t ex här och här. Andra som har bloggat om centerns ändrade ståndpunkt är Daniel Helldén (MP) och Peter Andersson (S) och i gårdagens Aftonbladet hade MP:s språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand en debattartikel på temat.

För den som vill höra Monica Zetterlund sjunga Tage Danielssons rader, så finns den på youtube. Det gör även Hasse och Tages "Inte mod" som skulle kunna tillägnas centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren som gick emot partiets nya ståndpunkt och i DN förklarar varför.


*Jag ser snabbt i DN:s ingress om det svaga stödet för monarkin att detta anses vara "Trots ett år av massiv medierapportering inför bröllopet" Det är lite roligt. Jag har hört ett antal personer som tidigare har tyckt att det är bra med monarki som just på grund av den fullständigt oproportionerliga mediebevakningen, festivaler och annat ändrat inställning under den senaste tiden. Det kan nog kallas övermättnad. Man får hoppas att motsvarande inte drabbar valet i september, för med den uppsjö av opinionsmätningar som regnar över oss kan nog riskerna vara likartade.

torsdag 17 juni 2010

Män och kvinnor i offentligheten

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när en bekant på facebook kritiserar Andreas Carlgrens sätt att under riksdagsdebatten konsekvent benämna Maria Wetterstrand med enbart förnamn - och den kommentaren omedelbart föranleder hätska påhopp från en man om att kvinnor bara är fåfänga. Det kan man kanske tycka med ett enda exempel ryckt ur sitt sammanhang - men omvänt använder Wetterstrand hela namnet på Carlgren. Och det handlar inte om ett enda exempel, utan detta gäller genomgående i media etc för kvinnor - det är Mona, Maud och Maria men sällan Fredrik, Anders eller Jan. Utom när Reinfeldt skulle vara "kvinnornas Fredrik", förstås...

Någon frågade en gång* "vad var det nu sossarnas kvinnliga försvarsminister hette" och jag svarade Björklund, varpå det blev tyst en stund medan alla tänkte på Jan Björklund och undrade vad jag menade - tills poletten trillade ner: ja just det LENI. Kvinnor associeras sällan till sina efternamn - och använder man efternamnet är det i kombination med förnamnet. Det går bra att säga Björklund eller Borg eller Reinfeldt - men vem tänker på Filippa om man säger enbart Reinfeldt?

Men när sådana här strukturer och mönster tas upp går en del män igång och börjar slå vilt omkring sig med påhopp om att det tjafsas (man kan observera ordvalet - män beskylls sällan för att tjafsa, de argumenterar), det är inte att agera (ett manligt, pålitligt verb), och plötsligt är man inne i en fullständigt fruktlös diskussion där kvinnorna får höra att de "springer som höns när tuppen gal". För mig är det obegripligt att man kan sänka sig till den nivån - och att man kan känna ett sådant raseri mot kvinnor som grupp, för det är ju det som lyser fram.

Vi uppmanades att skriva utåt (dvs agera), inte bara "tjafsa" på facebook, vilket härmed har verkställts - om nu bloggen får betraktas som mer åtåtriktad. Jag vill även minnas att jag har tagit upp frågan om hur kön kan tänkas spela in i politiska/mediesammanhang tidigare, t ex här och här.


*roligt nog var det vid den genusutbildningsdag som kommunen anordnade som frågan om försvarsministern ställdes, vilket möjligen gjorde frågeställarna mer benägna att uppmärksamma sin egen tolkning

onsdag 16 juni 2010

Framtidens lärare?

Stockholms universitet anordnar seminarium i Almedalen under rubriken "Lärarna, framtiden och forskningen – om vilka krav som ska ställas på framtidens lärare". Då handlar det om gymnasium och grundskola, och för att förbättra skolan ställs frågan: "Hur skulle det vara om lärarna kunde forska kring skolan på samma sätt som läkarna forskar parallellt med sitt kliniska arbete?" Kring rollen som universitetslärare anordnar Stockholms universitet vad jag vet inga seminarier i Almedalen. För att vara en god universitetslärare räcker det med att ha några poäng från högskolepedagogisk utbildning, bara man är en framgångsrik forskare inom sitt ämnesområde. De signaler som ges från kvalitetsarbetet i högskolevärlden är inte heller särskilt förtroendeingivande vad gäller pedagogisk utveckling (se t ex avgående universitetskansler Anders Flodströms kommentarer här och här).


Jag skulle tycka att det var intressant om frågan ställdes: "Hur skulle det vara om universitetslärarna kunde forska kring undervisning på samma sätt som läkarna forskar parallellt med sitt kliniska arbete?" Men visst nej, till det ges i stort sett inga forskningspengar. Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga gren ger nästan bara bidrag till forskning om utbildning inom andra områden än högskola och universitet. Och jag skriver "nästan bara" för att gardera mig, men de som är mer insatta än jag i detta har inte kunnat ge ett enda exempel på högskoleinriktad utbildningsvetenskaplig forskning som fått anslag från Vetenskapsrådet de senaste åren.


Vad gäller skolan tror jag att frågan om forskning är viktig att ställa - men jag tror också att en mer brännande fråga är: "Hur skulle det vara om skolorna fick rimliga resurser för att utföra det uppdrag de har, samt om lärarna fick förutsättningar för att klara alla uppgifter de redan i dag är ålagda." Jag vet inte vilka resurser t ex Rosengårdsskolan fått, men jag blir arg när statssekreterare Bertil Österberg citeras i DN (papperstidningen lördagen 12 juni) angående att skolan inte kan skylla dåliga betyg på bostadssegregation: "Även i Rosengård måste man upprätthålla ambitionsnivån i skolan". Det är naturligtvis sant - men man måste också ha möjlighet att göra det och en sådan kommentar tyder på att man sitter långt, väldigt långt, från verkligheten. Jag är rädd att även den som tror att forskningsanknytning för lärarna är Lösningen med stort L på skolans problem sitter långt från verkligheten. Det är dock intressant att följa svängningarna i debatten om lärarnas funktion och lärarutbildningens innehåll. Jag har uppfattat det som att man vill stärka lärarnas ämneskunskaper - men formuleringen i frågan att "forska kring skolan" tyder på att man vill lyfta fram och stärka den pedagogiska kompetensen. Min egen ståndpunkt är att båda är lika viktiga och att ett utökat samarbete mellan de olika institutioner som står för utbildningen i ämneskunskap respektive ämnesdidaktik inom lärarutbildningarna skulle vara av godo. Och kanske är man lite, lite hemmablind när man från universitetshåll tror att forskningsanknytning ska göra läraryrket mer attraktivt - jag tror att en minst lika bra grund för att bli en bra lärare är en önskan att visa på vägar till kunskap, om man bara får möjlighet att göra det under vettiga arbetsförhållanden och utan att bränna ut sig!


Vad gäller Huddinge har Olof tidigare bloggat om resultat och resurser i kommunens skolor.

Vanligt folk

Lyssnar på någon sorts morgonTV i ett väntrum och hör hovets Tarras-Wahlberg (?) deklarera att till kvällens fest i samband med prinsessebröllop så har landshövdingarna fått bjuda med representanter för Svenska Folket, och det ska inte vara  några höjdare utan vanliga människor som rap-artister och ishockeyspelare. Undrar om det är samma människor som Hägglund (KD) refererar till med sitt verklighetens folk?

lördag 12 juni 2010

Ögonblick 1

Ibland räcker inte tiden till strukturerade blogginlägg, men till ögonblicksiakttagelser. Denna är några år gammal, men inte mindre aktuell för det, särskilt inte vid den här tiden på året. Alltså, inte på allmän begäran men på uppmaning av någon som jag har stort förtroende för (trots att h*n envist hänger med ett helt annat parti...).

turistbussarna
vaggar som stora valar
uråldriga dinosaurier
runt sta’n

obligatoriska stopp vid
Slottet, Stadshuset
Vasamuséet

grupper av japaner
tyskar fransoser
breda amerikaner

var finns kenyanerna
moçambiqanerna?
de fick inga visum
kvalificerar sig inte
som turister

måndag 7 juni 2010

Ansvarsfullt, Borg?

Finansminister Borg är trovärdig. Borg har varit ansvarsfull genom den ekonomiska krisen och Borg är den trygga skeppare vi kan lita på ifall stormen skulle tillta. Den bilden har moderata spinndoktorer varit framgångsrika med att etablera i medierna.

I det sammanhanget blir det lite intressant när han bedyrar att Eurons kris inte fått honom att omvärdera ett svenskt medlemsskap. Detta samtidigt som ledande brittiska ekonomer i en annan tidning spår att Eurosamarbetet som det ser ut idag är på väg att spricka.

Jag undrar hur ansvarsfullt svenska väljare tycker det är att vår finansminister vill driva oss in i en krisande valutaunion?

söndag 6 juni 2010

En köksbordsreflektion

Ibland blir det så tokigt. Jag satt och slöläste på paketet med ekologisk leverpastej till frukosten - är man läsberoende läser man tvångsmässigt det som finns framför ögonen om man inte har något bättre att tillgå för stunden ;-) Hur som helst sjönk texten så småningom in. Pastejköket påstår att deras ekologiska leverpastej utgår från naturens "behov". Grisarnas behov av att födas upp (på ekologiskt odlat foder som inte besprutats) för att bli leverpastej då? Nej, självklart utgår den ekologiska leverpastejen, precis som alla andra pastejer och livsmedel, från människans behov (eller begär). Med den ekologiska har man förhoppningsvis sett till att minska negativa effekter på miljön och ha drägliga uppfödningsförhållanden för djuren. Det är det Pastejköket borde skriva på förpackningen. Men det låter väl inte lika trevligt.