Stockholms universitet anordnar seminarium i Almedalen under rubriken "Lärarna, framtiden och forskningen – om vilka krav som ska ställas på framtidens lärare". Då handlar det om gymnasium och grundskola, och för att förbättra skolan ställs frågan: "Hur skulle det vara om lärarna kunde forska kring skolan på samma sätt som läkarna forskar parallellt med sitt kliniska arbete?" Kring rollen som universitetslärare anordnar Stockholms universitet vad jag vet inga seminarier i Almedalen. För att vara en god universitetslärare räcker det med att ha några poäng från högskolepedagogisk utbildning, bara man är en framgångsrik forskare inom sitt ämnesområde. De signaler som ges från kvalitetsarbetet i högskolevärlden är inte heller särskilt förtroendeingivande vad gäller pedagogisk utveckling (se t ex avgående universitetskansler Anders Flodströms kommentarer här och här).
Jag skulle tycka att det var intressant om frågan ställdes: "Hur skulle det vara om universitetslärarna kunde forska kring undervisning på samma sätt som läkarna forskar parallellt med sitt kliniska arbete?" Men visst nej, till det ges i stort sett inga forskningspengar. Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga gren ger nästan bara bidrag till forskning om utbildning inom andra områden än högskola och universitet. Och jag skriver "nästan bara" för att gardera mig, men de som är mer insatta än jag i detta har inte kunnat ge ett enda exempel på högskoleinriktad utbildningsvetenskaplig forskning som fått anslag från Vetenskapsrådet de senaste åren.
Vad gäller skolan tror jag att frågan om forskning är viktig att ställa - men jag tror också att en mer brännande fråga är: "Hur skulle det vara om skolorna fick rimliga resurser för att utföra det uppdrag de har, samt om lärarna fick förutsättningar för att klara alla uppgifter de redan i dag är ålagda." Jag vet inte vilka resurser t ex Rosengårdsskolan fått, men jag blir arg när statssekreterare Bertil Österberg citeras i DN (papperstidningen lördagen 12 juni) angående att skolan inte kan skylla dåliga betyg på bostadssegregation: "Även i Rosengård måste man upprätthålla ambitionsnivån i skolan". Det är naturligtvis sant - men man måste också ha möjlighet att göra det och en sådan kommentar tyder på att man sitter långt, väldigt långt, från verkligheten. Jag är rädd att även den som tror att forskningsanknytning för lärarna är Lösningen med stort L på skolans problem sitter långt från verkligheten. Det är dock intressant att följa svängningarna i debatten om lärarnas funktion och lärarutbildningens innehåll. Jag har uppfattat det som att man vill stärka lärarnas ämneskunskaper - men formuleringen i frågan att "forska kring skolan" tyder på att man vill lyfta fram och stärka den pedagogiska kompetensen. Min egen ståndpunkt är att båda är lika viktiga och att ett utökat samarbete mellan de olika institutioner som står för utbildningen i ämneskunskap respektive ämnesdidaktik inom lärarutbildningarna skulle vara av godo. Och kanske är man lite, lite hemmablind när man från universitetshåll tror att forskningsanknytning ska göra läraryrket mer attraktivt - jag tror att en minst lika bra grund för att bli en bra lärare är en önskan att visa på vägar till kunskap, om man bara får möjlighet att göra det under vettiga arbetsförhållanden och utan att bränna ut sig!
Vad gäller Huddinge har Olof tidigare bloggat om resultat och resurser i kommunens skolor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar