måndag 30 juni 2014

Ingen vinner på debatt om livet på jorden – utom MP

Kanske kan min önskan från i torsdags infrias. Jag är nämligen inte ensam om att vilja få upp miljöfrågorna överst på den den politiska agendan. Miljöfrågorna tar sig upp på fjärde plats efter skolan, jobben och vården när Ipsos frågar väljarna om vilken politisk fråga de tycker är viktigast. Men när Stefan Löfven talade igår behandlades de gröna frågorna högst pliktskyldigt.

Löfven lyfter helt riktigt fram klimatinvesteringar som ett sätt att skapa jobb. Men någon insikt om vilka genomgripande samhällsförändringar som krävs för att bygga ett hållbart samhälle lyser helt med sin frånvaro. Det behövs ett starkt grönt parti med mod att stå upp för tuffa beslut från flygskatt till skrotad Förbifart om vi ska komma någon vart.

Tyvärr är det nog att hoppas för mycket att Socialdemokraterna ska sätta de gröna frågorna på dagordningen inför valet. Det är helt och hållet upp till Miljöpartiet. I opinionsinstitutens och PR-strategernas tidevarv är det inga andra än Miljöpartiet som har något att vinna på en diskussion om framtiden för livet på jorden – bortsett från de som ska leva här om 50, 100 och 1000 år. De gröna är nämligen fullständigt överlägsna i väljarnas ögon. 60 procent tycker att MP har den bästa miljöpolitiken. Inget av de andra partierna masar sig över 10 procent. Så fort någon yttrar ord som koldioxid eller kemikalier stärks Miljöpartiet.

I övrigt höll Stefan Löfven ett vackert tal igår. Fraser som ”när du är som svagast, ska samhället vara som starkast” genererar såväl gåshud som tårar i ögonvrån. Problemet är att de inte backas upp med särskilt mycket konkret politik. S har ju än så länge mest ägnat sig åt att försöka lägga sig så nära Alliansen som möjligt - även om det nu glädjande nog är delvis andra tongångar i vänstervindens spår. 

Jag önskar mig politiker som har starka, högtflygande visioner – förankrade i handfasta politiska förslag som kan vara tydliga steg på vägen mot målet. Annars är det inga visioner, utan bara kosmetika som ska behaga oss som törstar efter politiker med idéer om förändring.

På onsdag kväll är jag på plats i Almedalen. Då hoppas jag att Åsa Romson möter en växande skara människors önskan och sätter miljöfrågorna främst. Och att politiska förslag presenteras som vittnar om tron på verklig förändring.

torsdag 26 juni 2014

Platsar jordens framtid på agendan?

Almedalsveckan står för dörren. Lobbyister, spinndoktorer och partistrateger laddar för kriget om agendan. Vad ska debatten kretsa kring? Vems frågor ska få facebookflöden att svämma över och Twitter att storma?

20 miljoner fler barn än idag riskerar att svälta 2050 till följd av den globala uppvärmningen. 600 miljoner människor beräknas bli hemlösa om jordens medeltemperatur stiger med tre grader. Göteborg kan tillsammans med tusentals andra städer runt om i världen hamna under vatten.

Vad sägs om att prata lite om detta under veckan? Visst, ingen stämningshöjare i mingeltältet. Men man kan äta snittar och dricka rosé under tiden ifall det underlättar. Bara vi ägnar någon liten stund åt hur vi tryggar en framtid på jorden mellan spekulationer om regeringskonstellationer och utspel om skattesatser.

Valet i höst kommer avgöra vilken miljöminister Sverige skickar till det stora klimattoppmötet i Paris och vad hen kommer säga där. Hur vill du att Sverige ska agera då – fortsätta peka på andra eller kliva fram och ta ansvar?

onsdag 18 juni 2014

Alliansen skräms med gröna spöken

Plötsligt spelar Miljöpartiet huvudrollen i svensk politik. När Socialdemokraterna gör allt för att inte stöta sig med någon inser Alliansen att det är de gröna som utgör den verkliga oppositionen. Följaktligen är det grön politik de försöker skrämma väljarna med. Det blev uppenbart i dagens partiledardebatt när Socialdemokraterna fick stå till svars för Miljöpartiets politik snarare än sin egen. Nu finns en unik möjlighet till viktiga debatter om bland annat energipolitik, arbetstidsförkortning och vägar bort från en ekonomi som är beroende av tillväxt.

Det har aldrig varit enklare att förklara grön politik än nu. Verkligheten gör argumenten tydligare för varje dag som går. Vi kan rakryggat ta debatten om energipolitiken. Kärnkraftverken blir allt äldre och skröpligare. Frågan är inte längre om vi ska hålla liv i gamla reaktorer utan om vi ska ersätta dem med modern förnybar energi eller med nya, dyra kärnreaktorer som i bästa fall kommer förse oss med el om ett antal decennier framåt.

Vi kan med glädje ta debatten om arbetstiden. Arbetslösheten kletar sig fast runt åtta procent. Såväl blå som röda regeringar har misslyckats under årtioenden i den mån de velat nå full sysselsättning. Samtidigt ökar pressen på de som har jobb. Vi sliter ut oss, vänder oss ut och in för att räcka till på jobbet, för våra partners, för våra barn och våra gamla. Vad är det då som är så otäckt med arbetstidsförkortning?

Och äntligen, äntligen kan vi få en diskussion om hur vi skapar en ekonomi som håller. I Sydeuropa ser vi nu resultaten av en ekonomi där jakten på tillväxt skapat bubblor som oundvikligen spruckit. Priset betalas av undernärda barn som svimmar på grekiska klassrumsgolv och spanska familjer som vräks från sina hem. Hur vi skapar en ekonomi som både ger oss välfärd och håller sig inom de gränser planeten drar upp är vår tids stora fråga, som borde hålla varje tänkande varelse vaken om nätterna. Om Alliansens desperata jakt efter en politisk motståndare att skrämmas med kan hjälpa till att väcka liv i den frågan, då är det bara att tacka och ta emot. Vem är rädd för gröna spöken?

söndag 15 juni 2014

Grönrosa idéer kan lyfta valrörelsen

De stora dominanterna i svensk politik – Socialdemokraterna och Moderaterna – rasar i opinionen. Istället stormar Miljöpartiet fram och Feministiskt initiativ närmar sig riksdagsspärren. Det är uppenbart att det finns en stark törst efter visioner och verklig förändring. Nu bör vi göra allt för att få till en valrörelse som sträcker sig bortom plånboken, in i framtiden.

För 20 år sedan stödde mer än 2 av 3 svenskar antingen Socialdemokraterna eller Moderaterna. I Sifos junimätning är det hälften av väljarna som säger sig vilja rösta på något av dessa maktpartier. Folk tycks ha tröttnat på partier som ängsligt följer opinionen och aktar sig noga för att lägga förslag som kan göra någon upprörd, som reducerar politiken till en fråga om privatekonomi eller om förtroende för ledande företrädare och som vägrar lyfta blicken bortom nästa mandatperiod och förstå vad som behöver ske för att vi ska tackla framtidens stora utmaningar.

Vi miljöpartister kommer från en mycket ideologisk EU-valrörelse där vi visat på avgörande vägval för människan. Ska vi fortsätta bränna fossila bränslen tills samhället kollapsar eller använda en grön omställning för att få jobb och framtidstro? Ska vi möta kriser med splittring och hat eller öppenhet och medmänsklighet? Den gröna visionen om hållbarhet och solidaritet var tydlig.

Feministiskt initiativ möter väljarna med förslag som döms ut som extrema av politiska kommentatorer som vant sig vid trötta powerpointpresentationer från Borg och Löfven. Det handlar inte bara om radikala förslag för ökad jämställdhet. Det handlar om sex timmars arbetsdag, militär nedrustning och uppehållstillstånd för alla papperslösa.

Jag tror på fortsatta grönrosa framgångar. Men jag tror att en förutsättning för det är att visionerna hålls vid liv. Starka krafter kommer vilja förminska valet till en affärsuppgörelse mellan väljare och partier där väljarna kan avläsa i prydliga tabeller vilket parti som gynnar deras plånbok mest. Då hoppas jag att gröna och rosa idéer tillåts flyga högt och lyfta alla de människor i vårt land som längtar efter mer.

måndag 9 juni 2014

Fokus på klimat och utbildning – allt annat vore ansvarslöst

Idag beslutas Huddinges budget för 2015. Miljöpartiets förslag är tydligt: Miljö- och klimatinvesteringar och förskola och skola är i fokus. Miljö/klimat och utbildning är våra ödesfrågor för framtiden – klarar vi inte dem, klarar vi inget.

Majoriteten planerar att lägga åtskilliga miljoner av Huddingebornas skattepengar på anslutningar till Förbifart Stockholm. Ett projekt som vi vet kommer förvärra Stockholms trafikproblem, inte lösa dem som vägkramarna påstår. Istället föreslår Miljöpartiet att kommunen ska satsa på att förbereda bygget av den hett efterlängtade Spårväg syd och på rejäla investeringar för cykel. Alltfler väljer cykeln att ta sig fram på. Det måste uppmuntras med nya cykelvägar, moderna cykelparkeringar och andra åtgärder som gör det enklare och säkrare att cykla i Huddinge. För dem som även efter 2030 kommer behöva bil i Huddinge vill vi se till att det finns en ordentlig produktion av biogas och den är biogasen är tillgänglig för Huddingeborna.

Precis som under hela mandatperioden är Miljöpartiet det parti som satsar mest av alla på förskola och skola. Vi ser enorma behov i kommunens förskolor och skolor. Skolklasserna växer och i förskolorna minskar andelen förskollärare stadigt år från år. Huddinge hör till de allra sämsta kommunerna i landet när det gäller andelen högskoleutbildade pedagoger. Ska vi vända den utveckligen måste vi skjuta till pengar, så enkelt är det. Barn och unga måste få kosta pengar, annars lär det stå oss så mycket dyrare i slutändan.

Miljöpartiet vågar prioritera. Vi har inte råd med allt. Men klimatomställning och utbildning investerar vi rejält i. Allt annat vore ansvarslöst.