De stora dominanterna i svensk politik – Socialdemokraterna och
Moderaterna – rasar i opinionen. Istället stormar Miljöpartiet fram och Feministiskt initiativ närmar sig riksdagsspärren. Det är
uppenbart att det finns en stark törst efter visioner och verklig
förändring. Nu bör vi göra allt för att få till en valrörelse
som sträcker sig bortom plånboken, in i framtiden.
För 20 år sedan stödde mer än 2 av 3 svenskar antingen
Socialdemokraterna eller Moderaterna. I Sifos junimätning är det
hälften av väljarna som säger sig vilja rösta på något av dessa
maktpartier. Folk tycks ha tröttnat på partier som ängsligt följer
opinionen och aktar sig noga för att lägga förslag som kan göra
någon upprörd, som reducerar politiken till en fråga om
privatekonomi eller om förtroende för ledande företrädare och som
vägrar lyfta blicken bortom nästa mandatperiod och förstå vad som
behöver ske för att vi ska tackla framtidens stora utmaningar.
Vi miljöpartister kommer från en mycket ideologisk EU-valrörelse där
vi visat på avgörande vägval för människan. Ska vi fortsätta
bränna fossila bränslen tills samhället kollapsar eller använda
en grön omställning för att få jobb och framtidstro? Ska vi möta
kriser med splittring och hat eller öppenhet och medmänsklighet?
Den gröna visionen om hållbarhet och solidaritet var tydlig.
Feministiskt initiativ möter väljarna med förslag som döms ut som extrema av politiska kommentatorer som vant sig vid trötta powerpointpresentationer från Borg och Löfven. Det handlar inte bara
om radikala förslag för ökad jämställdhet. Det handlar om sex
timmars arbetsdag, militär nedrustning och uppehållstillstånd för
alla papperslösa.
Jag tror på fortsatta grönrosa framgångar. Men jag tror att en
förutsättning för det är att visionerna hålls vid liv. Starka
krafter kommer vilja förminska valet till en affärsuppgörelse
mellan väljare och partier där väljarna kan avläsa i prydliga
tabeller vilket parti som gynnar deras plånbok mest. Då hoppas jag
att gröna och rosa idéer tillåts flyga högt och lyfta alla de
människor i vårt land som längtar efter mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar