tisdag 29 december 2009

2010 - köpstopp och systemkritik

2010 står för dörren. Det är dags att avge sitt nyårslöfte. Jag lovar att inte köpa några nya kläder, skor eller prylar under året som kommer. Detta för att visa för mig själv och min omgivning att man kan ha roligt (ännu roligare) utan överkonsumtion. Min syster har just genomfört ett sådant köpstopp tillsammans med tre barn och en prylkåt make och de verkar ha kul mest hela tiden.

Det var en kollega som utmanade mig att plocka upp stafettpinnen. Sedan dess har ytterligare ett antal anslutit sig via Facebook. Det är roligare om man är flera. Vill du vara med? Utmana din granne eller personliga bankrådgivare. (Om du behöver inspiration kan lyssna till min syster och systerdotter när de berättar om sitt köpstopp i detta inslag från Radio Skaraborg.)

Om jag sedan får önska mig något inför det politiska året 2010 bortom maktskifte och fontänbad i valnatten så är det att Miljöpartiet använder sin medvind till att smälla upp garderobsdörren på vid gavel och komma ut igen som det systemkritiska parti man måste vara. Det är dags att tala klarspråk: Den västerländska livsstilen är inte OK. Men jag kan sätta min platt-tv på att livet inte kommer bli ett dugg mindre spännande utan köttfrosseri och överkonsumtion.

fredag 25 december 2009

Förskolenämnden vill inte minska negativ påverkan från verksamheten på miljön!

I början på december deltog jag i mitt sista möte i förskolenämnden för denna gång, eftersom jag avsäger mig uppdraget till nästa kommunfullmäktige. Avsägelsen är pga tidsbrist, men man kan också känna sig lite uppgiven över den slumpvisa påverkan man åstadkommer i opposition.

Vid det senaste mötet bestämde sig nämnden (dvs den borgerliga majoriteten - vi andra reserverade oss) för att ta bort målet om att minska verksamhetens negativa påverkan på miljön ur den verksamhetsplan som beslutades så sent som i november. Detta gjordes med motivationen att vi har för många mål (kan jag instämma i) och vi har ju ändå målet "Alla barn utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp". Det sistnämnda argumentet tyder på kompakt oförståelse för var olika mål ligger hierarkiskt. Målet om att barnen ska förstå något om sin roll i naturens kretslopp kan vara en del av målet att minska negativ miljöpåverkan från verksamheten, men fungerar inte som paraply åt det sistnämnda. I en tid när klimatfrågor så gott som dagligen varit på agendan väljer alltså den borgerliga majoriteten att aktivt plocka bort mål som siktar mot ett systematiskt arbete med miljöfrågor inklusive klimatrelaterade frågor. Tyvärr är det inte särskilt överraskande eftersom den politiska ledningen inte heller har förstått behovet av miljöledningssystem och därför inte sett till att förvaltningen har uppfyllt de åtaganden man haft om utveckling av detta, något som jag alltför ofta har haft anledning att återkomma till i protokollsanteckningar, reservationer och muntliga kommentarer vid sammanträdena.

Däremot antog nämnden till vår glädje vårt förslag om att i samband med byggande av ny förskola/skola i Glömsta ska man t ex undersöka möjligheten att satsa på sk passivhusteknik* (enkelt uttryckt innebär det att man bygger så att man i princip inte ska behöva tillföra energi för uppvärmning) och möjligheten av att införa en bilfri zon runt förskolan/skolan. Passivhustekniken har fångat även den borgerliga majoritetens intresse, men vad gäller bilfria zoner är det nog lite klenare ställt med viljan att genomdriva detta. Än så länge är man i ett relativt tidigt planeringsstadium så det ska bli spännande att så småningom se resultatet av våra påpekanden.

Ny representant för mp i förskolenämnden blir min bloggkollega här, Olof, vilket känns tryggt och bra! Av samma skäl som min avsägelse kommer förmodligen bloggandet ske ganska sporadiskt under en tid framöver. Dygnet har inte mer än 24 timmar.


*Se även Sweden Green Tech Building i Stockholm där Passivhuscentrum är med.

lördag 19 december 2009

Bryt ihop och kom igen, världen!

Världens ledare har kommit överens: Vi låter mänskligheten utplånas.

Så gick mina tankar imorse när jag vaknade till de dystra rapporterna från klimatmötet i Köpenhamn. I tre timmar har jag nu gått omkring med missmod och katastroftankar. Jag har tidigare sagt att ett misslyckat möte i Köpenhamn inte är det värsta som kan hända, så länge det inte framställs som en framgång. Men även om jag visste att en överenskommelse om nödvändiga åtgärder var helt osannolik kommer jag inte undan känslorna av oro, frustration och uppgivenhet.

Nu sätter jag mig vid tangentbordet för att försöka formulera mig tillbaka till trotsig optimism och framtidstro. Krisärmöjlighetkrisärmöjlighetkrisärmöjlighet, säger jag till mig själv. Jag begrundar Maria Wetterstrands artikel på DN Debatt och tänker att kanske, kanske, kanske, ger misslyckandet plats för nya idéer om hur man ska hitta framkomliga vägar. Inte ens den allra mest hycklande regeringschef kan nu ge sig på att försöka framställa sig som hjälte.

Kanske, kanske, kanske att Wetterstrands förslag om en allians av länder som vill gå före i klimatarbetet istället för att vänta in bromsklossarna visar på en möjlighet. På något sätt måste det bli synligt att det inte bara är kostsamt och besvärligt att ta farväl av fossilsamhället utan att omställningen också innebär fantastiska möjligheter för människor och företag. Jag föreställer mig att det är minst lika kul att tjäna pengar på ny solcellsteknik som på kolkraftverk. Att sitta på pendeln (eller i spårbilen!) med en god bok (eller en ond gratistidning) är trevligare än att grymta i bilköer. Och så vidare.

För att Wetterstrands idé ska fungera krävs det att det också blir politiskt lönsamt att stå upp för tuffa åtgärder för klimatet. Vi medborgare som vet att en omställning både är möjlig och nödvändig måste skrika högt. Dessutom måste vi belöna modiga politiker.

Jo. Jo. JO! Jag är optimist. Nu bryter vi ihop och kommer igen.

söndag 13 december 2009

Logisk rödgrön ledning

Den senaste tiden har den politiska debatten handlat om viktiga politiska frågor som berör människor på djupet. Det har handlat om människors behov av ekonomisk trygghet när de blir sjuka och - framför allt - om hur vi ska rädda mänskligheten från en analkande klimatkatastrof.

Att de rödgröna nu rycker åt sig en rejäl ledning enligt den senaste Sifo-mätningen känns därför logiskt. Ännu en gång visar det sig att innehållet i politiken inte är de borgligas bästa gren. De kan vinna framgångar så länge diskussionen kretsar om vem som ska samarbeta med vem, om vem som är den skickligaste statsministerkandidaten, om vem som borde avgå och vem som fått en ny kavaj. Men nu handlar det istället om människors livsvillkor och då är alliansen genast chanslös.

När jag betraktar opinionsläget med mina gröna ögon tycker jag förstås att det är särskilt logiskt att mitt eget parti är det som vinner allra störst framgångar för tillfället (även om S ökar mest i just Sifo-mätningen). I en tid när människor väntar sig ansvarsfulla och modiga politiker som tar de steg som krävs för att rädda världen från en klimatkollaps har vi en statsminister som ägnat de senaste veckorna åt att dra ner förväntningarna inför Köpenhamnsmötet istället för att ställa tuffa politiska krav. Allt för att kunna framställa sig själv som en vinnare i slutändan. Det är glädjande att konstatera att Reinfeldts klimatdefensiv tycks vinna föga respekt hos svenska folket. I förra veckans undersökning av partiernas trovärdighet i klimatfrågan var MP överlägset. Även bland borgliga väljare har de gröna klart störst trovärighet. Säkert är det en viktig förklaring till att MP nu vinner väljare från alla borgliga partier utom Kristdemokraterna, enligt SCB:s stora undersökning i veckan. En annan förklaring kan nog vara att de borgliga har övergett småföretagen - för vilka MP har en ambitiös och offensiv politik. Sammantaget innebär detta att det borde finnas goda möjligheter att göra ytterligare inbrytningar i den borgliga terrängen.

Om debatten fram till valet handlar om politikens innehåll så vinner vi, det är jag fullkomligt övertygad om. MEN. Starka krafter kommer göra allt för att styra fokus till saker som regeringsduglighet och statsministerkandidaternas skicklighet. Det finns bara en sak att göra: Gå ut på gatorna, på nätet och överallt där väljare finns. Och prata, tjata och skoja om det som verkligen betyder något, om hur vi kan värna och främja själva livet. Vi ses!