torsdagen den 2:e februari 2012

Datorer och pennor - varför antingen eller?

Jag åt frukost i tisdags till DN:s artiklar om Sollentuna och kommunens syn på datorer respektive klassiska läromedel. Och jag får erkänna att jag, precis som Jan Björklund (FP) som jag annars brukar stå långt ifrån åsiktsmässigt, blev provocerad. Frågan är dock hur mycket som är DN:s försök att vinkla artikeln just för att provocera och hur mycket som verkligen återspeglar en så rigid inställning som jag tycker mig utläsa av citaten. Citat är visserligen citat, och ska ju direkt stå för åsikten hos den som uttalar sig - men citat väljs och hanteras trots allt av artikelförfattaren. För det som provocerar är ju inte ATT man väljer att använda surfplattor och datorer i läsinlärning och annan undervisning när och om det ger en positiv effekt (vilket Mikael Damberg tycks mena i ett påpassligt utspel i sin blogg efter Björklunds uttalande), utan när man kategoriskt uttrycker det som att "Vi tror inte på klassiska läromedel" eller när man menar att papper och penna ska inte användas förrän eleverna går i tvåan. Då visar man sig ju precis lika kategoriskt insiktslös som om man skulle hävda att datorer inte har någon plats i skolan. Ju mer man kan anpassa läromedel och pedagogiska hjälpmedel till vad som ska läras och till individuella inlärningsstilar desto bättre - men att bara lita till visserligen nyare men ändå bara en sorts hjälpmedel och läromedel känns tämligen trångsynt. Maria Stockhaus (moderat utbildningspolitiker i Sollentuna) som uttalar sig om att det kan finnas fel i läroböcker och att det på internet finns många fler källor (förmodat felfria då?) framstår i det här sammanhanget som ganska naiv. Men om ökat användande av internetkällor leder till en förbättrad källkritik hos eleverna så är jag den förste att välkomna det. Det är också mycket prat om att man "förbereder eleverna för ett modernt samhälle" och att barnen ska få en digital kompetens, det sista i dagens DN. Men är det den digitala kompetensen som brister hos eleverna. Det är ju inte så att man inte använder datorer alls i andra skolor, och när eleverna blir studenter inom högre utbildning är det i alla fall inte den digitala kompetensen jag saknar, utan i högre grad förmågan att t ex läsa kurslitteratur på engelska, skriva sammanhängande texter och - inte minst - att studera strukturerat och sätta ihop sina tidigare kunskaper med nya kunskaper och att göra dessa kunskaper begripliga i ett större perspektiv.

Något som jag inte heller har sett tas upp i debatten, varken av experten som är för eller den som är emot Sollentunas satsning eller i de övriga artiklarna, är ergonomiska aspekter. Det sägs ju ytterst sällan att vi av arbetsmiljöskäl sitter för lite vid datorer. Jag tycker personligen att jag har större möjlighet att variera arbetsställningen om jag inte är låst till ett tangentbord hela tiden, hur en surfplatta påverkar detta vet jag mindre om. Likaså är min personliga erfarenhet att saker som jag skriver ned för hand också hanteras genom någon sorts motoriskt minne. Det finns säkert mycket forskning angående detta, hur etablerat det är vet jag inte, men en passage i Siri Hustvedts bok "Den skakande kvinnan" kommer för mig. Hustvedt beskriver en person (som hon i sin tur läst om i neurologisk/psykologisk/psykiatrisk litteratur) som fått någon skada på förbindelsebalken mellan de två hjärnhalvorna så att hen inte minns tidigare händelser - men med en penna i handen kan hen skriva ner dem (beskrivningen återgiven fritt ur mitt minne). Kanske skulle det fungera likadant om hen skrev på en dator, kanske inte.

Medan jag skriver det här ser jag min nyblivna sexåring som ligger på golvet och ritar en teckning till mig, varpå hon övergår till att skriva "Till mamma" med omsorgsfullt formade bokstäver. Finns det någon gräns mellan skriva och rita? Om man kan rita bilder (och det är det väl ingen som vill undanhålla barnen tills de har bättre motorik) verkar det komma ganska oreflekterat att också vilja forma bokstäver när man har upptäckt deras betydelse och funktion. Bättre då att uppmuntra den upptäckten av den egna förmågan - och att överhuvudtaget använda sig av en mångfald av olika pedagogiska hjälpmedel och inlärningsmetoder!

Inga kommentarer: