I DN tar man i dag upp diskussionen om friskolor med religiös anknytning. Men hur ser det ut i de kommunala skolorna? I Sverige har vi religionsfrihet och anser oss leva i ett sekulärt samhälle, vilket bland annat har lett till att Svenska kyrkan har skilts från staten. Trots det - eller pga detta - låter åtminstone flera av Huddinges kommunala förskolor och skolor Svenska kyrkan sätta normen. Redan i förskolan bjuder lokala församlingar i Svenska kyrkan in sig för att träffa femåringarna på förskolan, och därefter bjuds femåringarna in till kyrkan (gäller förskolor i centrala Huddinge såväl som i Skogås). I Skogås har barnen i förskoleklassen sedan bjudits in till ett julspel i Mariakyrkan, vilket i 1:a klass följdes av inbjudan till julspel (igen) och ett studiebesök i kyrkan bland annat med beskrivning av dopceremoni. På tre år har barnen alltså haft fem kontakter med Svenska kyrkan, ingen med någon annan religion/församling, vilket bara kan betraktas som ett framgångsrikt systematiskt arbete från Svenska kyrkans sida med att förstärka kristendomen i deras tappning som norm för det svenska samhället.
Från förskolornas/skolornas sida försvaras besöken i allmänhet med att man har till uppgift att lära barnen om svenska traditioner. Det må så vara, men låter man kyrkan sköta den undervisningen har man bidragit till att sätta normen att i Sverige är vi kristna och döper vi våra barn, när våra traditioner i själva verket är ett mishmash av bland annat gamla sedvänjor från asatron, nyare kristna högtider samt annektering av tidigare "hedniska" högtider med nya kristna etiketter och inte minst diverse kommersialiseringar av dessa. Vidare innebär överlåtandet av "traditionsundervisningen" på kyrkan att man ger spelrum åt påståenden som "det var inte Josef som var Jesus pappa, utan det var Gud" samt "det var Gud som skapade världen" (båda citat från min sjuåriga dotter efter det senaste studiebesöket i kyrkan), något som från mitt perspektiv gränsar till vidskeplighet och definitivt inte platsar i den skola på vetenskaplig grund jag förespråkar (varken jungfrufödsel hos människor eller någon guds roll i världens/universums uppkomst har såvitt jag vet hittills kunnat beläggas vetenskapligt*).
Religionsundervisning i skolorna är oerhört viktigt - och blir med globaliseringsprocesser och mångfalden i samhället ännu viktigare. Men då måste man också redan från början etablera förståelsen hos barnen för det som annars kommer att uppfattas som "det främmande" och därigenom även riskerar att bli skrämmande. Skolans lärare bör därför stå för undervisningen vad gäller traditioner och olika religioner. Sedan kan man gå på studiebesök hos flera olika trosamfund och lära sig att det finns olika sätt att hantera dessa frågor - inklusive att inte bekänna sig till någon tro alls.
Några som bloggar om religiösa friskolor: Trollhare och Fredrik
* För att inte missförstås så påpekar jag redan nu att jag inte har något emot att man tror på jungfrufödsel eller att en gud av något slag skapade världen, det jag vänder mig emot är när det berättas på ett sådant sätt att barn uppfattar det som sanning - i synnerhet i sammanhang knutna till skolan, som är intimt förknippad med att man ska lära sig hur saker och ting fungerar och vad som är etablerad kunskap.
Från förskolornas/skolornas sida försvaras besöken i allmänhet med att man har till uppgift att lära barnen om svenska traditioner. Det må så vara, men låter man kyrkan sköta den undervisningen har man bidragit till att sätta normen att i Sverige är vi kristna och döper vi våra barn, när våra traditioner i själva verket är ett mishmash av bland annat gamla sedvänjor från asatron, nyare kristna högtider samt annektering av tidigare "hedniska" högtider med nya kristna etiketter och inte minst diverse kommersialiseringar av dessa. Vidare innebär överlåtandet av "traditionsundervisningen" på kyrkan att man ger spelrum åt påståenden som "det var inte Josef som var Jesus pappa, utan det var Gud" samt "det var Gud som skapade världen" (båda citat från min sjuåriga dotter efter det senaste studiebesöket i kyrkan), något som från mitt perspektiv gränsar till vidskeplighet och definitivt inte platsar i den skola på vetenskaplig grund jag förespråkar (varken jungfrufödsel hos människor eller någon guds roll i världens/universums uppkomst har såvitt jag vet hittills kunnat beläggas vetenskapligt*).
Religionsundervisning i skolorna är oerhört viktigt - och blir med globaliseringsprocesser och mångfalden i samhället ännu viktigare. Men då måste man också redan från början etablera förståelsen hos barnen för det som annars kommer att uppfattas som "det främmande" och därigenom även riskerar att bli skrämmande. Skolans lärare bör därför stå för undervisningen vad gäller traditioner och olika religioner. Sedan kan man gå på studiebesök hos flera olika trosamfund och lära sig att det finns olika sätt att hantera dessa frågor - inklusive att inte bekänna sig till någon tro alls.
Några som bloggar om religiösa friskolor: Trollhare och Fredrik
* För att inte missförstås så påpekar jag redan nu att jag inte har något emot att man tror på jungfrufödsel eller att en gud av något slag skapade världen, det jag vänder mig emot är när det berättas på ett sådant sätt att barn uppfattar det som sanning - i synnerhet i sammanhang knutna till skolan, som är intimt förknippad med att man ska lära sig hur saker och ting fungerar och vad som är etablerad kunskap.
1 kommentar:
Och bilden har alltså ingenting - eller inte så mycket - med Svenska kyrkan att göra, eftersom den visar den lutherska kyrkan i Lushoto.
Skicka en kommentar