Göran Hägglund varnar idag för en "kvoteringsoffensiv" vid rödgrön valvinst. Särskilt rädd är han för en ökad kvotering (läs: ökad individualisering) av föräldraförsäkringen. Jag kan bara hoppas att Hägglund har fog för sin rädsla.
Det är intressant att det parti som ser som sin kanske främsta uppgift att värna familjen (eller åtminstone gjorde det innan man övergick till att bekämpa performancekonst och genuspedagoger) motsätter sig åtgärder för ett mer jämställt utag av föräldraledigheten, fast man vet att föräldrar som delar lika mer sällan genomgår skilsmässor (vilket Helene Sigfridson påpekar på sin blogg).
Hägglunds argument om de enskilda familjernas rätt att "välja själva" känns ganska tunt i en verklighet där män ifrågasätts av sina arbetsgivare när de vill ta ut föräldraledighet och där kvinnor som tar huvudansvaret för barnen får dras med sämre villkor livet igenom. Ett tips, Göran Hägglund: Du kan be verklighetens familjer berätta om det, när du slår dig ner vid deras köksbord.
En gång i tiden vill jag också minnas att Kristdemokraterna pratade om barnperspektiv och om barns rätt till två föräldrar. (Ja, det skulle visst nödvändigtvis vara just en mamma och en pappa.) Men att se till att barn fullt ut, från början, får tillgång till båda (eller alla) sina föräldrar, det är tydligen inte aktuellt.
Ska man dra slutsatsen att Kristdemokraterna har övergett familjerna och barnen?
4 kommentarer:
Det ser ut som att kd kommer överge flera av sina principfrågor i jakt på nya väljare. Barns bästa är en, restriktiv alkoholpolitik en annan.
Märkligt. Jag undrar om försvar för människors medborgliga rätt att supa ner sig är det som får fart på KD:s tynande väljarskara.
Barnens bästa är bara intressant om det kan räknas hem i röster. Pappans roll kanske är den klassiska; försörjarens? Kd erkänner inte de faktum att många familjer av tradition och ohejdad vana kör på "som det alltid gjorts". Hur många kvinnor reflekterar ens med knodden på armen över sina pensionspengar, eller annat grått och formellt? Nä, inte så många. Hon "väljer" bort vissa fördelar, utan att veta om att hon väljer bort det. Att skaka om och tvinga fram en situation där kvinnan inte kan välja bort fördelar och skapa sig själv nackdelar, oavsett omd et sker genom kvotering eller annat, är i högsta grad önskvärt.
Precis, det där med att "välja själv" är nog en utopi, när det finns så mycket utalade och outalade förväntningar som ligger och skramlar.
Skicka en kommentar