Det blir mer och mer ovanligt med bullerfria vardagsmiljöer. Vi omges av trafikbuller, ventilationssystem som brusar, slamriga arbetsplatser och högljudda förskole-, fritids- och i värsta fall skolmiljöer. Musiklärarna på Adolf Fredriks musikskola talade redan för flera år sedan om att allt fler barn som söker till skolan (i tredje klass) hade skrikit sönder sina röster och forskare har visat att bullerstörningar påverkar vår hälsa. Därför är det viktigt att freda områden där tystnaden än så länge råder. Området kring Visättra ängar och Flemingsbergsskogen är ett sådant område. Där var jag med familjen och goda vänner i dag för att förbereda en vandring för Naturskyddsföreningen i Huddinge. Det var snöpulsning, spårsökning, skidåkare - och en djup tystnad (som ibland avbröts av lekande barn). Fridfullt.
Även andra har noterat tystnaden i Flemingsbergsskogen. När Södertörnsledsprojektet senast var uppe besökte en chef från Vägverket området tillsammans med Naturskyddsföreningen i Huddinge. Iförd lågskor var han med ute i skogen - och bet sig nog i tungan efter att ha fällt kommentaren "Vad tyst det är här!" För om Vägverket får bestämma kommer man att dra en stor väg som passerar den västra änden av Flemingsbergsviken och går på skrå upp i och genom Flemingsbergsskogen, ett kommunalt naturreservat. Då är det slut på det fridfulla lugnet och tystnaden i området. Då kommer ännu ett stort område att utsättas för bullerstörningar - och det blir ännu färre platser kvar där man verkligen kan njuta av rofylldheten. Är det verkligen det vi vill?!
Jag har även skrivit om andra aspekter på Södertörnsleden i det senaste programbladet för Naturskyddsföreningen i Huddinge, vilket kan läsas på hemsidan (kommer inom kort i brevlådan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar