Hur undviker miljöpartiet att gå i samma fälla som centern? Olof har egentligen redan bloggat om det i sin uppmaning till Wetterstrand att verkligen våga driva den politik som är miljöpartiets och jag har varit inne på centerns avsteg från vad i alla fall jag har inbillat mig vara centrala delar i deras politik.
Men vad är då miljöpartiets kännetecken, var måste vi göra avtryck? Som jag ser det är det bl a inom energi- och transportpolitiken som vi inte får eller kan vika ner oss. Det är här som vi måste visa vägen, och här räknas inte bara Förbifarten och kärnkraften in, där vår inställning är självklar, utan energieffektivisering inom boende och annat byggande i både nybyggnation och lite äldre områden som miljonprogrammen. Och det är här det gäller att inte göra som centern och hamna i positionen att tvingas försvara huvudlösa beslut som partiet inte kan stå för.
Miljöpartiet vill ha ett samhälle där utveckling inte likställs enbart med ekonomisk vinst och ökad BNP, vi ifrågasätter slentrianmässiga beslut om att ge mer pengar till vägar än till järnvägar (se t ex Peter Erikssons och Karin Svensson Smiths debattartikel i Aftonbladet) och vi vill möjliggöra ett mänskligare samhälle, också genom att driva mångfalds- och rättighetsfrågor. Det är bland annat här våra styrkor ligger. Och här finns därför ytterst litet utrymme för kompromisser. Ett miljöparti som kompromissar bort alltför stora delar av sin ideologiska kärna kommer att få samma trovärdighetsproblem som centerpartiet brottas med efter att ha sagt ja till både Förbifart Stockholm och mer kärnkraft. Så mycket är makten inte värd!
2 kommentarer:
Du påstår att er styrka är förmågan att inte låta verkligheten komma ivägen för den idealbild av verkligheten ni har målat upp?
Eh...
Förlåt jag frågar, men den dag som er ideologi ställs mot en naturlag, som exempelvis Energiprincipen som säger att energiproduktionen måste vara exakt lika stor som energikonsumtionen, vad tror du vinner? Ideologin eller naturlagen? Kartan eller verkligheten?
Efter den matchen... hur god tror du er trovärdighet är då?
För att parafrasera Franklin: Den som ignorerar verkligheten till förmån för sin önskedröm kommer att förlora greppet om båda.
Det var ett innovativt sätt att retoriskt använda energiprincipen, dvs principen om att energi inte kan förstöras eller skapas, bara omvandlas - och då ofta till för oss oanvändbara former. Man kan ju välja att inte omvandla energi t ex i form av fossila bränslen till former som sedan inte går att använda. Att säga att energiproduktionen måste vara lika stor som energikonsumtionen (eller då snarare omvandlingen till oanvändbara former) är antingen självklart - vi kan inte gärna använda mer än vi har producerat/tillgång till - men går precis lika bra att vända på: vi behöver inte använda mer än vi tycker oss ha tillgång till och som vi tycker är klokt att använda.
Vad gäller verkligheten finner jag den långt ifrån ideal - det är därför jag ser stort utrymme för förbättringar av verkligheten och det är det som driver mitt engagemang. Jag förmodar att detsamma gäller för dig, även om vi inte delar analysen av vad som är förbättringar.
Skicka en kommentar