torsdag 13 september 2012

Välfärden hotas – då matar vi storföretagen

Europa fortsätter att gunga. Grekland balanserar åter på den yttersta avgrunden och Barosso talar om att kontinentens räddning är att bygga ett Europas förenta stater. Denna oroliga tid möter Alliansen – påhejade av Socialdemokraterna och i värsta fall också Miljöpartiet – med en omfattande bolagsskattesänkning. Storföretagen blir matade, men en redan ansträngd välfärd riskerar svältdiet om den ekonomiska krisen på allvar drabbar Sverige.

Jag hoppas verkligen att Miljöpartiet avhåller sig från att delta i detta skattesänkningsrace. Den ekonomisk-politiske talespersonen Per Bolund har uttalat sig positivt till sänkt bolagsskatt, även om han är tveksam till storleken på regeringens skattesänkning. När han tar fram miniräknaren ser han förhoppningsvis att det inte finns utrymme för sådant sprättande med pengarna om vi ska rusta Sverige för framtiden. I ett demokratiskt land borde det väl inte vara för mycket begärt med åtminstone ett trovärdigt oppositionsparti? Ett sådant måste kunna formulera ett alternativ till regeringens budget – inte en ängslig efterapning.

Det Sverige behöver nu är massiva framtidsinvesteringar i bland annat järnväg, förnybar energi och bostäder och att trygga resurser för en hotad välfärd. Om krisen slår till med full kraft kan annars konsekvenserna bli förödande. Sverige stannar, arbetslösheten skenar. Barn, sjuka och gamla lämnas åt sitt öde när lärare, sjuksyrror och vårdbiträden får gå. Som på 90-talet, fast i värsta fall sju resor värre. Jag vill inte måla fan på väggen. Men när såväl regering som opposition låtsas som om solen skiner och det finns gott om stålar att sprätta iväg över bolagen, då känner jag mig tvungen att ta fram den tjocka penseln.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Problemet är väl att man inte vet vad en bolags skattesänkning kostar. Det man räknar på är ju det statiska läget just nu, utan några positiva effekter av en sänkning.

Och man kommer inte heller att sedan efter en tid att veta det. Eftersom en gynnsam eventuell utveckling då kan bero på andra saker.

Vad vi vet är i alla fall att den ideologiska temperaturen stiger lite. Och möjligen har moderaterna kalkylerat med det som en positiv bieffekt.

Olof Olsson sa...

Nej, det är förstås sant att man inte kan veta vad det kostar. Men helt klart drar det här och nu drar undan resurser från det offentliga som jag menar skulle behövts för stora framtidsinvesteringar och för att säkra välfärden.

Hur menar du att den ideologiska temperaturen stiger? Jag tycker det känns som om alla utom Vänsterpartiet just nu deltar i någon sorts följa john-lek.

Anonym sa...

Ja det har du ju rätt i. Att alla verkar följa varandras idéer och tankar. Och nivån av egna mer identitetstypiska förslag är ovanligt låg. Åtminstone känns det så.

Men min tanke var att moderaterna, just därför, ville passa på att hitta ett område som skulle tvinga fram någon form av konflikt eller mothugg från socialdemokraterna. (Om jobbskatteavdragen tidigare skulle skapa konflikt, så skulle sänkt bolags skatt nu göra det.). Men det verkar kanske inte fungera. Socialdemokraterna ligger ju fortsatt lågt och avvaktar bara. "Vi skall fundera lite på saken. Utvärdering pågår", ungefär. Så den ideologiska konflikten får man väl mest leta efter på bloggsidorna. (Även om det även där känns rätt lugnt och avslaget om jag tänker efter. Vad är det med alla?)

anita sa...

För mig framstår moderaternas senaste utspel enbart som försök att döda kritiken. Plötsligt låter Anders Borg som en kopia av vad sossarna har sagt i ett par år nu. Det tycks uteslutande handla om att ta udden av kritik. Syfte? Att sitta kvar i maktens boningar. Men vad man vill göra med sin makt står skrivet i stjärnorna.

Olof Olsson sa...

Anonym: Eller hur, vad är det med alla?

Anita: Ja och Löfven har låtit som en moderat (om än på ångermanländska) sen han tillträdde, så snart vet man inte vem som är en kopia av vem, bara att orginalen lyser med sin frånvaro.

anita sa...

Kan bara hålla med. Om det åtminstone handlade om ideologi, men den lyser med sin frånvaro i politiken idag. En ideologi kan man förhålla sig till - oavsett om man gillar eller ogillar den. Det börjar bli trångt i mittfåran nu, när alla politiker plaskar omkring där på sin jakt efter "medelklassen". Det börjar bli svårt för politikerna att ta ut simtagen ordentligt, oavsett partifärg. Med resultat - att alla drunknar?