måndag 2 augusti 2010

Efter Pride

Jag trodde att jag skulle skriva flera blogginlägg under Prideveckan i synnerhet som media har fyllts av "pride-rapportering", men det har inte riktigt velat sig. Ambivalensen mellan att hbtq-personer en enda vecka på året lyfts fram och gullas med som något exotiskt samtidigt som många av dessa människor lever med en kontinuerlig otrygghet som Andreas Novotny beskriver i sin blogg har inte lämnat mig någon riktig ro. DN:s "komma ut"-serie handlar ju till stor del om rätten att oreflekterat kunna tala om för vänner och bekanta och visa offentligt att jag är kär, något som borde vara en självklarhet.

Politikerna sluter upp till Pride-paraden, och visst ska de det - motsatsen vore förskräcklig - man får bara hoppas att det även åtföljs av handling, t ex genom förändring av det regelverk som omgärdar personer som är aktuella för könsbyte och där alla partier verkar vara överens enligt DN.

Och jag kan inte låta bli att leka med tanken; hur skulle det vara med festivalveckor för andra grupper som utsätts för hot, diskriminering och oförståelse i samhället? För funktionshindrade? För invandrade? Nej, hbtq-folket motsvarar våra förväntningar på det lagom exotiska, något som till och med får oss att acceptera en festival i huvudstaden, vilket DN:s Jens Liljestrand skriver träffande om.

Parallellt med Pride har DN rapporterat om att Frankrike agerar mot sin romska befolkning, något som redan är gamla nyheter från Italien - och nu beskriver DN hur Sverige utvisar romer på ibland godtyckliga grunder. Rosa Taikon kommenterar utvisningarna och migrationsminister Tobias Billströms ställningstagande och Henrik Berggren påpekar i DN att detta är varningstecken att ta på allvar, när etniska grupper utpekas och särbehandlas. Öppenhet och tolerans gentemot hbt-personer beskrivs av DN:s Peter Wolodarski som ett mått på hur fritt ett samhälle är - benägenheten att göra syndabockar av etniska folkgrupper är absolut ett annat.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Som man själv vill bli bemött, så skall man bemöta andra! Men, det gäller även romer! Tyvärr är en orimligt hög procent av dem brottsbelastade, främst åldringsbrott som de nästan är ensamma om. Tyvärr är den romska kulturen mycket rasistisk, ser ner på andra "raser"! Sedan är de utsatta för ett enormt grupptryck om de vill bryta sig loss, blir utstötta och vem klarar det? Då måste man vara stark, mycket mycket stark! Och eftersom man med automatik blir klassad som SD eller värre om man inte sliter sig i sitt hår över hur ELÄNDIGA vi vanliga medborgare är, föredrar jag att vara anonym.

Anonym sa...

Under Pride åker jag T-bana. En heterosexuell vit medelålders man.
Vid Fridhemsplan stiger ett ungt lesbiskt par på, tydligen på väg till Prideområdet vad jag förstår. De börjar hångla. Sen slutar de och en av dom lutar sig fram emot mig och säger: "Blir du kåt nu, heterogubbe!". Så visst förstår jag de som känner sig otrygga pga sin sexuella läggning som jag. Den heterosexuelle som varit slagpåse från feminister och hbt-personer i åratal nu.