Rösta feminstiskt i EU-valet!

I EU-parlamentet är de politiska skillnaderna gigantiska. Inte bara när det gäller klimat och invandring som jag varit inne på tidigare, utan i högsta grad också i jämställdhetsfrågor. Det som är självklarheter i Sveriges riksdag, som kvinnors rätt till abort, är stridsfrågor i EU-parlamentet. Vill vi att mänskliga rättigheter ska omfatta kvinnor ska vi rösta på feministiska kandidater i EU-valet.

Det spelar roll vilka EU-parlamentariker vi skickar från Sverige. När EU-parlamentet röstar om rätt till abort, sexualundervisning och föräldraförsäkring då röstar Alf Svensson (KD) nej tillsammans med sina konservativa kompisar från övriga Europa. Hur fräscht känns det på en skala?

Det behövs fler feminister i EU-parlamentet. Personligen kommer jag att kryssa Linnea Engström (MP) i valet den 25 maj. Hennes glödande feministiska engagemang behövs i ett Europa där högerextremister marscherar och katolska kyrkan alltjämt håller emot när kvinnor kämpar för rätten till sin egen kropp och HBTQ-personer för rätten till sin egen kärlek. Jag vill skicka Linnea till parlamentet så att hon kan arbeta mot sexköp och trafficking och för aborträtt, föräldraförsäkring och HBTQ-personers rättigheter.

Grundläggande rättigheter står på spel i EU-valet. Därför röstar jag feministiskt den 25 maj.

Här skriver Linnea Engström tillsammans med Per Bolund (MP) under rubriken "Sluta buga för Putin".

Läs också Hans Wåhlbergs utmärkta inlägg om EU-valet. Här om valets betydelse för maten på våra tallrikar.

Fortsatt tyst om säkerhetspolitisk rävsax

Krigsmullret fortsätter i Ukraina och oron växer. Samtidigt höjs fler röster för tuffare sanktioner mot Ryssland. Men fortfarande är det tyst som i graven om det faktum att vi gjort oss beroende av rysk olja. Så länge nära hälften av Sveriges oljeimport och mer än hälften av EU:s kommer från Ryssland är utrymmet att agera minst sagt begränsat.

Det må vara enklare att slänga ur sig några krav på sanktioner eller för den delen önska sig fler JAS-plan än att inse att vi av flera skäl behöver ställa om hela vårt samhälle. Men det spelar liksom ingen roll ifall vi inte ser de säkerhetspolitiska aspekterna av oljeberoendet. Vi måste bryta det ändå.

Den gröna skuggbudget som presenterades igår skulle vara ett första steg mot att övervinna oljeberoendet om den blev verklighet efter valet. Där finns inte minst en rad förslag för att sätta fart på omställningen av transportsystemet. Det handlar om ny järnvägsräls, fler cykelbanor och mer kollektivtrafik. Där finns morötter i form av stöd till biogasmackar och elbils-laddstolpar och om oundvikliga piskor som flygskatt, lastbilsskatt och höjd koldioxidskatt. Där finns ingen slutgiltig lösning, men en tydlig kurs framåt.
 

Du som läser suckar kanske något om att rabiata miljöpartistiska gräsrötter pratar om grön omställning oavsett vilken fråga det är man diskuterar. Så är det förstås. Men vad ska vi annars prata om i en tid när klimathotet ställt oss inför vår kanske svåraste utmaning under människans tid på jorden? Den säkerhetspoltiska rävsax som vårt oljeberoende innebär är bara ett av de oändliga skäl som finns för att ställa om. Nu. Med fullaste fart.

Linnea Engström (MP), kandidat till EU-parlamentet är ett lysande undantag i debatten när hon påtalar vikten av att bryta oljeberoendet för att kunna bedriva en självständig utrikespolitik med mänskliga rättigheter i fokus.

EU-valet en strid om klimatet

Det är sjukt bråttom att minska utsläppen. Vi har några få år på oss, annars riskerar klimatet att gå bananer. Hoppet står till kraftfulla politiska åtgärder. Det bekräftas i den tredje delrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) som presenterades idag. Varför inte göra EU-valet till startpunkten för dessa politiska åtgärder?

I EU-parlamentet är den politiska striden om klimatet övertydlig. Det är tåg mot flyg. Kol och skiffergas mot sol och vind. Konservativa mot gröna. Röstar vi fram ett parlament som kan göra EU till ett lok istället för en bromskloss i klimatomställningen är därför mycket vunnet.

Miljöpartiet går till val med en tydlig agenda. EU:s resurser ska användas för en klimatomställning som också är ett sätt att möta den ekonomiska krisen. Satsningar på järnväg, moderna bränslen och förnybar energi ger jobb och framtidstro. Lägg till skatt på flygresor och koldioxid och vi kan äntligen se utsläppen vända nedåt.

Valet den 25 maj är ingen uppvärmning för hösten. Hur lite politiska reportrar än förstått det är EU-valet ett ödesval på två sätt. Det handlar om klimatet och det handlar om demokratin. Vad vill vi ha i Bryssel – fascister och kolkramare eller gröna parlamentariker som slåss för hållbarhet och öppnare gränser?

Fler som bloggar: Hans Wåhlberg (MP)

Ångrar vi kortare arbetstid på dödsbädden?

Igår kom regeringens vårbudget. Metereologen Anders Borg talade om en kommande vår i ekonomin och pekade på prognoser om stigande tillväxt som når över tre procent nästa år. Men för alla de som går utan jobb var beskeden dystra. Arbetslösheten håller sig kvar över sju procent. Gång på gång visar verkligheten att en en hög tillväxt inte knäcker arbetslösheten. Är det inte då hög tid att börja ifrågasätta fokuserandet på tillväxten och söka en ny inriktning på den ekonomiska politiken?

Tack vare teknisk utveckling producerar vi ständigt mer på kortare tid. Datorer och maskiner tar över det människor gjort tidigare. Inget konstigt med det. Så länge vi använde en del av det utrymme som skapades till att korta arbetstiden var det inga problem, tvärtom. Men nu är doktrinen att mer arbete alltid är av godo, oavsett hur vi mår av det och hur planeten där vi bor påverkas. Och oavsett hur många som står utanför arbetsmarknaden.

Är det inte dags att dela nu? Dela på jobben och därmed också på utrymmet för konsumtion. En del av oss kommer få avstå en och annan Thailandsresa eller ny köksö. I gengäld får vi mer tid för dem vi bryr oss om. Jag har svårt att se att vi skulle ångra oss på dödsbädden.

Ny framgång för högerextrema – öppenheten på spel i EU-valet

Förra helgen gick högerextrema Nationella fronten starkt framåt i de franska lokalvalen. Idag ser nationalistiska Fidesz med premiärminister Orban i spetsen ut att åter vinna regeringsmakten i Ungern. Vid sidan av dem växer Jobbik – ett parti som gjort sig kända för mycket hätska utfall mot romer och judar. Båda valen är obehagliga påminnelser om vad som står på spel i EU-valet den 25 maj. Då gäller det att alla goda krafter mobiliserar för öppenhet och demokrati. Annars lämnas fältet fritt för hat och syndabockstänkande.

Runt om i Europa profiterar rasister och nationalister på stigande arbetslöshet och växande klyftor. Orbans Ungern hör till de mer otäcka exemplen. Här har pressfriheten i praktiken avskaffats och rättsväsendets oberoende satts på undantag. Samtidigt har Jobbik med en mycket agressiv retorik utsett romer och judar som syndabockar för landets alla problem. Fasaden har putsas och den uttalade rasismen har städats undan från partiprogrammet, men fortfarande finns många företrädare som gjort fasansfulla anti-romska och anti-judiska uttalanden kvar.

Låt valen i Frankrike och Ungern bli en väckarklocka. Låt oss tjata oss hesa överallt, dygnet runt, på alla vi möter om vikten av att rösta i EU-valet. Igår stod jag i Vårby gårds centrum och pratade med folk. Det är slående hur många som överhuvud taget inte känner till att det är val till EU-parlamentet, än mindre som har en bild av vad det innebär. Så får det inte vara. Mobiliseringen måste starta nu, med full kraft. Hatet ska ge vika, demokratin resa sig, öppenheten segra.

Nytt kommunhus i Huddinge känns inte helt genomtänkt

Igår togs ytterligare ett steg i arbetet inför ett nytt kommunhus i Huddinge, och det var dags att välja mellan ett öppet kontorslandskap eller ett aktivitetsbaserat. Men jag och mina partikamrater känner oss inte trygga med att alla har kommit till tals ännu och befarar att förslaget inte är riktigt genomtänkt. Vi är också oroade över alltför snäva kalkyler som riskerar att slå snett. Jag föreslog därför på mötet i kommunens Planerings- och personalutskott (PPU) att ärendet skulle återremitteras för att fördjupa kunskaperna om de olika lösningarna samt föra fortsatt dialog med medarbetarna och de fackliga organisationerna. Men tyvärr vann inte mitt yrkande något gehör.

Miljöpartiet har inte sett ett helt nytt kommunhus som ett av de mer prioriterade projekten, men förstår att frågan om nya lokaler måste ses i nytt ljus eftersom flera hus som idag används för kommunens verksamheter är i dåligt skick. Men Miljöpartiet tycker att de kalkyler som finns för ett nytt kommunhus känns snäva. Det finns också en risk att det liggande förslaget har fått sin form för att ändå i någon mån kunna motivera att bygga ett helt nytt kommunhus.

Vi är tyvärr också fortfarande osäkra på valet av kontorslösning, en så kallad aktivitetsbaserad lösning utan personliga platser. Den typen av kontor kan initialt vara billigast, men strategiskt och långsiktigt riskerar kostnader att skjuta i höjden om inte utredningen har gjorts grundligt.

Det är många kommunhus som har byggts under senare år, som har visat sig bli på tok för dyra, därför är det extra viktigt att vara vaksam på våra kalkyler i Huddinge. Vi vill också att medarbetarna ska ha ett stort inflytande i valet av kontorsutformning och att kommunen ska ha målet om att vara en attraktiv arbetsgivare i fokus.

Marica Lindblad
Oppositionsråd (MP)

Alliansens förföriska klimatlögn

Riksrevisionen totalsågade regeringens klimatarbete. Nu kommer regeringens svar. Den som förorenar klimatet ska betala för sig, lyder rubriken. Men den stolta principen tycks vara helt utan innehåll. I Sverige har vi redan varit så duktiga på att minska utsläppen att det är bättre vi inriktar oss på att investera i ”billigare” utsläppsminskningar utomlands än att ställa om vårt eget samhälle, är den tanke som genomsyrar Alliansens så kallade klimatpolitik.

Alliansens resonemang bygger på en förförisk lögn: att de svenska utsläppen minskar. Detta är enbart sant om man bara mäter de utsläpp som sker i Sverige. Räknar man istället på vilka utsläpp svenskars konsumtion ger upphov till – vilket rimligen är det som är relevant om vi vill skapa ett hållbart sätt att leva på – fortsätter utsläppen stadigt att stiga.

Självklart ska vi bidra med klimatinvesteringar utomlands. Levnadsstandarden i fattigare länder måste kunna öka utan att klimatutsläppen skenar. Miljöpartiet har föreslagit rejäla satsningar på klimatbistånd, som tyvärr röstats ner i riksdagen. Att Alliansens partiledare nu anklagar MP för ”klimatnationalism” när vi står fast vid att vi måste bygga ett hållbart samhälle i Sverige är därför befängt.

Klimatet klarar koldioxidutsläpp på två ton per person och år. I Sverige släpper vi ut mer än tio ton per person. Hur kan man då rycka på axlarna och säga att ”det spelar ingen roll var i världen utsläppen sker”? Hur ska man få med sig andra på de åtgärder som krävs om vi själva vägrar ställa om?

Jag spricker snart. Jag står inte ut med mer lögn och hyckleri i klimatpolitiken. Snälla snälla svenska folket, rösta på politiker som är redo att agera på riktigt.

Samtidigt rullar Nuonaffären vidare. Och regeringen låter Vattenfall fortsätta elda på i sina kolkraftverk och släppa ut mer koldioxid än hela Sverige (förvisso enligt den förädiska statistik som jag just kritiserade, men ändå).