Krigsmullret fortsätter i Ukraina och
oron växer. Samtidigt höjs fler röster för tuffare sanktioner mot
Ryssland. Men fortfarande är det tyst som i graven om det faktum att
vi gjort oss beroende av rysk olja. Så länge nära hälften av
Sveriges oljeimport och mer än hälften av EU:s kommer från
Ryssland är utrymmet att agera minst sagt begränsat.
Det må vara enklare att slänga ur
sig några krav på sanktioner eller för den delen önska sig fler
JAS-plan än att inse att vi av flera skäl behöver ställa om hela
vårt samhälle. Men det spelar liksom ingen roll ifall vi inte ser
de säkerhetspolitiska aspekterna av oljeberoendet. Vi måste bryta
det ändå.
Den gröna skuggbudget som
presenterades igår skulle vara ett första steg mot att övervinna
oljeberoendet om den blev verklighet efter valet. Där finns inte
minst en rad förslag för att sätta fart på omställningen av
transportsystemet. Det handlar om ny järnvägsräls, fler cykelbanor
och mer kollektivtrafik. Där finns morötter i form av stöd till
biogasmackar och elbils-laddstolpar och om oundvikliga piskor som
flygskatt, lastbilsskatt och höjd koldioxidskatt. Där finns ingen
slutgiltig lösning, men en tydlig kurs framåt.
Du som läser suckar kanske något om
att rabiata miljöpartistiska gräsrötter pratar om grön
omställning oavsett vilken fråga det är man diskuterar. Så är
det förstås. Men vad ska vi annars prata om i en tid när
klimathotet ställt oss inför vår kanske svåraste utmaning under
människans tid på jorden? Den säkerhetspoltiska rävsax som vårt
oljeberoende innebär är bara ett av de oändliga skäl som finns
för att ställa om. Nu. Med fullaste fart.
Linnea Engström (MP),
kandidat till EU-parlamentet är ett lysande undantag i debatten när
hon påtalar vikten av att bryta oljeberoendet för att kunna bedriva
en självständig utrikespolitik med mänskliga rättigheter i fokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar