Roliga skämt, tragiskt miljöförakt

Igår lämnade Åsa Romson Reinfeldts avlagda gröna tröja för att han skulle kunna plocka upp den under sitt tal idag. Men varken tröjan eller miljöpolitiken tog statsministern upp i kvällens tal i Almedalen. Ett enda miljöförslag nämnde Reinfeldt – de ännu ofinansierade järnvägssatsningar som ska inledas lagom till nästa val 2018.

Jag ska villigt, okej motvilligt, erkänna att Reinfeldt fick mig att skratta flera gånger under talet. Hans självironiska skämt om sitt tjat om statsfinanserna var faktiskt sanslöst roliga. Det råder inte överskott på humor i svensk politik, så det kan han på riktigt få cred för. Men det djupa förakt och oförståelse inför klimatutmaningen som vår statsminister gav uttryck för är inte kul. Det är djupt tragiskt.

Enligt klimatforskarna har vi runt 5 år på oss att börja minska de globala utsläppen. Ändå nämndes inte ett enda förslag som skulle kunna ge utsläppsminskningar i närtid. Däremot hann statsministern med att häckla gröna förslag om koldioxidskatt, flygskatt, stängning av Bromma flygplats och stoppad förbifart.

Istället för att möta den växande skara av väljare som sätter miljö- och klimatfrågorna främst upprepade Reinfeldt lögnen om att Sveriges utsläpp minskar samtidigt som ekonomin växer. Naturligtvis vet statsministern att svenska utsläpp ökar stadigt år från år om man räknar på det sätt som är det enda rimliga, det vill säga tar med utsläppen från de varor som importeras till Sverige.

Efter bedyrandet av den svenska förträffligheten följde sedan en lång harang om att Kina och andra inte är lika bra som vi. Till sist proklamerade statsministern att han gärna skulle företräda Sverige på klimattoppmötet i Paris 2015, men att det viktiga inte är att vara bäst i klassen utan att ”kontrollera de som skolkar”. Det är ju också en syn på ledarskap. Man kanske inte borde vara så förvånad över regeringens misslyckade skolpolitik, trots allt.

Hans lilla gröna om Miljöpartiet, Almedalen, valfläsk och liberala mediers valkampanj