tisdag 22 juni 2010

Var det allt, Alliansen?

Igår presenterade Alliansen sin miljö- och klimatpolitik. Efter att ha läst frågar jag mig: var det allt? Några vaga meingar om ekonomiska styrmedel, men inga konkreta förslag som riskerar att skrämma någon väljare. Vackra ord om kollektivtrafikens betydelse, men inte en antydan om att ompröva sin prioritering av vägar före järnvägar. Slentrianmässiga formuleringar om att ”stärka Sveriges roll i de internationella klimatförhandlingarna”, men ingen insikt om att detta kräver att man gör sitt på hemmaplan.

Att det krävs åtgärder för att minska utsläppen tänker Alliansen uppenbarligen inte låtsas om, nu när vi går in i en jämn valkamp. Istället förlitar man sig på att andra länder ska ta sitt ansvar och på att koldioxid så småningom ska kunna tryckas ner i marken.

Jag är övertygad om att Alliansens klimatdefensiv inte bara är fullständigt ansvarslös, utan också en strategisk missbedömning. Jag är säker på att de flesta väljare förväntar sig politiker som tar ansvar i klimatfrågan. Dessutom tror jag att fler och fler ser de stora möjligheter som ligger i en grön omställning. Med en tydlig klimatpolitik skapas jobb. Med en satsning på klimatsmart teknik skapas nya svenska exportsuccéer.

Jag längtar efter att ge mig ut i valrörelsen och stolt prata om rödgrön klimatpoltik: rekordsatsningar på järnvägar och annan kollektivtrafik, kilometerskatt på lastbilstransporter, en riskkapitalfond för miljöteknik, upprustning och energieffektivisering av miljonprogramsområden, storsastningar på förnybar energi. Och så vidare.

2 kommentarer:

Torbjörn Wigge sa...

Jag känner hopp.
En orolig, men tydlig och varm start, inleder den här sidan, med fina förslag på vettiga lösningar inför framtiden.
Klimathotet t.ex. pågår inte vid nordpolen, uppe i himlen, eller ute i skogen. Klimathotet står vi mitt i. Det är vi själva som är orsaken! Det är vi själva, som förstör för oss själva. Alltför många förstår inte det. Bråttom är det också.
Nu kommer jag spontant att tänka på en annan okunnig varelse: Jästsvampen.
Att jäsa vin på frukter är en ganska vanlig hobby. Där används jästsvampar, som är lika dumma som människor. Dessa svampar häller hobbyisten i frukternas sockerarter som jästen uppfattar som outtömliga. Där njuter de och förmodligen tror de att så här härligt kommer det att få vara för evigt. Tyvärr lämnar de ämnen efter sig som är förödande. De är inte medvetna om hur tillintetgörande resultatet kommer att bli. Deras avfallsprodukt, som vintillverkaren vill ha, blir alkohol. Spriten tar till slut livet av dem och jäsningen upphör...

Olof Olsson sa...

Tack Torbjörn!

Spännande liknelse!