måndag 16 november 2009

Vårdnadsbidrag hotar barns språkutveckling

Vårdnadsbidraget är inte bara problematiskt ur jämställdhetssynpunkt. Det är dessutom ett hot mot flerspråkiga barns språkutveckling.

Rapport berättade i ett inslag igår kväll (som jag tyvärr inte hittar någon länk till, men som SvD skrivit om tidigare) om att familjer med invandrarbakgrund i betydligt högre utsträckning än helsvenska familjer väljer att hålla barnen hemma med hjälp av vårdnadsbidrag. Det är lätt att tänka att skillnaden bottnar i olika syn på vad som är bäst för barnen, men som en förskolechef påpekar i tv-inlsaget kan ekonomi vara en minst lika viktig faktor. Att familjerna i svenneglesa Tensta ofta väljer vårdnadsbidrag före förskola kan vara en konsekvens av att många som saknar egen försörjning på så sätt kan dryga ut en mycket mager hushållskassa.

Det är upp till var och en att välja själv, menar Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen. Men jag undrar om Hägglund - som i andra sammanhang påstår att han utgår från barnens perspektiv - då också är beredd att stå för de konsekvenser vårdnadsbidraget kan få för barn som får vänta på att lära sig svenska? Och vad säger hans kollega Björklund som påstår att han bedriver en politik med fokus på kunskap?

Språkforskningen visar på betydelsen av att möta ett språk före tre års ålder (se t.ex. boken Flerspråkighet i förskolan). Den som har ett annat (eller flera andra) modersmål än svenska och tidigt börjar på förskola kan utveckla s.k. "simultan flerspråkighet", d.v.s modersmålet och svenskan utvecklas parallellt. Särskilt viktig för språkutvecklingen är perioden mellan 18 och 36 månader. Barn som under denna tid får gå i en förskola av hög kvalitet, där de får utveckla såväl svenskan som sitt modersmål, får en bra grund för att uppnå flerspråkighet på en hög nivå. Då får de samtidigt goda förutsättningar att utveckla sin förmåga till kunskapsinhämtning, problemlösning, empati och allt annat som underlättas av flerspråkighet på en hög nivå.

Vill Hägglund förvägra barn detta? frågar sig en pedagog i den av Hägglund så omhuldade verkligheten.

3 kommentarer:

Samuel Bothen sa...

Frågan är bara om syftet med förskolan är att främja barns språkutveckling eller om det främst ska vara ett verktyg för småbarnsföräldrar som vill yrkesarbeta på samma sätt som vårdnadsbidraget kan vara en hjälp för den osm vill tillbringa mer tid med sina barn. Är det experter eller föräldrar som ska uppfostra sina barn?

http://samuelbothen.wordpress.com/2009/11/16/aktuellt-framlingsfientliga-antydningar-och-myrdalisk-syn-pa-barnuppfostran/

Olof Olsson sa...

Det är en viktig fråga du ställer. Allt för ofta reduceras förskolan till att bli en praktisk lösning för föräldrar som vill yrkesarbeta och för samhället som behöver arbetskraft. Men en bra förskola kan man lägga grunden för ett livslångt lärande, om vi ska dra till med en sliten men vacker klyscha. De flesta barn skulle förmodligen klara sig bra ändå, men för andra kan det vara avgörande för hur det sedan går i skolan. Detta gäller inte minst för många barn med ett annat modersmål än svenska. Detta innebär INTE att förskolan konkurrerar med vårdnadshavarna om att vara de viktigaste i barnens liv.

Jag läser att du i ditt eget inlägg invänder mot beskrivningen av vårdnadsbidraget som problematiskt för barns språkutveckling med argumentet att inte alla invandrare har problem med svenska språket. Självklart inte. Men i många områden (som Tensta) talar de flesta föräldrar ett annat språk än svenska med sina barn. Det gör de fullständigt rätt i. Inte minst för att barnen då har möjlighet att utveckla flerspråkighet vilket för en massa positiva saker med sig, vilket jag nämner i mitt inlägg. För att denna positiva utveckling ska vara möjlig krävs dock att barnen får massvis av stimulans på båda språken. Och då är en bra förskola och skola med ett medvetet språkutvecklande arbetssätt ovärdelig.

Karin Reuterswärd sa...

Samuel, jag vänder mig också mot beskrivningen att förskolan ska "uppfostra" barnen. Förskolan ska som Olof skriver lägga grunden för ett livslångt lärande, dess främsta uppgift är definitivt inte att uppfostra barn (även om man inte heller kan påstå att förskolan inte spelar någon roll i det avseendet, för det är jag övertygad om att den gör). Och även för enbart svenskspråkiga barn har man kunnat visa att har man gått i förskola har man en bättre grund för sitt fortsatta lärande. Föräldrar är de viktigaste personerna för sina barn - men de flesta av oss kan inte bara rakt av ersätta funktionen av en god pedagog. I så fall behövdes ju heller ingen förskollärarutbildning.