Vad vill alliansen?

Fredrik Reinfeldt varnade för visioner på moderaternas partistämma i oktober i år.

I sig är detta ett mycket intressant uttalande från en statminister. I vad består en statsministers uppdrag? Att leda landet. För att få leda landet så ska man få majoritet av folkets röster. För att få folk med sig är det fördel att beskriva bilden man har för det man vill skapa genom sitt ledarskap. I dagligt tal kallat vision.

Vi har ju alla hört Fredrik tala. Många storslagna meningsladdade termer fyller talen. Frihet. Öppenhet. Ansvar. Arbetslinjen kan man väl orda om den är så meningsladdad egentligen. Men vad betyder dessa ord om de inte förmedlar en vision? Vad är innehållet? Vad är meningen?

Det är vid sådant fall de storslagna termer blir floskler.

När man läser moderaternas idéprogram talar de sig varma om rättvisa, frihet och jämlikhet. I stort är det som hämtat från ett vänstermanifest när det begav sig. Även om det emellanåt trängs in några rader om rättsapparat och annat som för tankarna till det konservativa grunden. Men om man granskar moderaternas historiskt förda politik och dagens reformer framstår hur illa den rimmar med de omtalade värderingarna i idéprogrammet. Även till exempel hur samhället de fakto blivit mindre jämlikt under regeringen rimmar illa med den bild som speglas i idéprogrammet Om man i praktiken utövar en politik som går mot ett mer ojämlikt samhälle, kan man då påstå sig sträva mot jämlikhet?

I idéprogrammet blandas termer som i många fall står i motsats till varandra hejvilt. Stark stat och demokrati. Marknadsekonomi och hållbar tillväxt. Under rubriken Hållbar tillväxt i idéprogrammet nämns faktiskt ett stycke här citerat: ”Uthållig tillväxt kan aldrig komma ur kortsiktighet, rovdrift på naturresurser eller genom att lämna många människor att leva på litet.” Ja, det låter i stort sätt ordagrant som en fri oreglerad marknadsekonomi det ju.

Då måste man fråga sig, vad är moderaternas vision? Bara för att man trycker in alla termer som brukar lyftas som ideal i politiska sammanhang innebär det då att man inte måste säga vilken av vägarna man tänker välja då de drar åt olika håll? Ska vi ledas av en regering som listat ut vilka ord som vi lystrar till, utnyttja det för att sedan genomföra motsatt politik? Att säga en sak och göra en annan?

Det skrevs kilometervis med tidningsspalter om de lögner som Moderaternas idéprogram innehöll när det presenterades i höstas. Sofia Arkelsten satt och stammade fram osanningar som tillrättavisades om och om igen av reportrar bland annat i DN. En revidering av programmet utlovades men efter granskning så här tre månader senare kan man konstatera att det inte har gjorts.

Att göra viktiga reformer som ligger till grunden för hur vi definierar vårt samhälle, men göra dem i smyg är ännu ett grepp vi finner att vår regering använder sig av så som omskrivningar i föräldraförsäkringen med klara politiska inslag.

Även dribblande med statistik för att påskina en verklighet som inte är sann är en otäck företeelse. Arbete är nya moderaternas stora paroll som de gärna framlyfter som ett av de viktigaste incitamenten till ett samhälle där alla tar sitt ansvar. Att folk ogärna knegar dagarna i ända för att grannen ska ligga på sofflocket har minsann moderaterna tagit till sig. Men nu råkar det ju vara så att varken arbetslösheten gått ner bland kvinnor eller unga eller annan grupp i samhället heller för den del. Och att byta benämning på de olika bidragen och kasta ut folk ur systemet vid skiften är inte heller ett sätt att magiskt få ner socialbidragstagande eller förtidspensionering. Men enligt regeringen så kan man ju ignorera dessa fakta och trolla lite med statistiken så vipps har vi en ny verklighet. I alla fall i media.

Att på detta sätt använda media för att beskriva hur världen blivit en bättre plats tack vare moderaterna är ju onekligen skrämmande. Det är genom tiderna en väl beprövad metod som sällan fört något gott med sig och som baserar sig på en osund syn på hur samhälle ska styras och dess medborgare.

Härmed inte sagt att alla andra svenska regeringar genom tiderna varit ofelbara. Men att ifrågasätta, genomlysa och söka bekräftelse på att vi som medborgare inte blivit vilseledd är allas vårt ansvar oavsett vilken färg regeringen har.

Reinfeldt och hans allians fick vid förra valet fler av folkets röster. Men för vilka löften och på vilka grunder? Och vilka av deras väljare blev lurade?