Så har ytterligare ett år gått av den värdefulla tid vi har på oss.
Larmrapporterna om vårt klimat, om orättvisorna för produktionen av våra konsumtionsvaror och växande klyftor har duggat täta de senaste åren. Det som står på spel är det högsta man kan tänka sig. Framtiden. Våra medmänniskors väl. Vårt samhälles grundstomme och värderingar. Med tanke på att alla på jorden berörs av förändringarna är vi relativt få kämpar för en bättre värld.
En av de mest förolämpande och opinionsvridande termer som brukar användas för att beskriva oss som faktiskt bryr oss är alarmister. Alarmister. Som om vi bara låter massa, mest hela tiden och varnar för något. Men knappast något man måste lyssna till. En massa ståhej om höga halter koldioxid och smältande polarisar. Om ett antal år framöver. Så varför ens lyssna till det?
Men miljöfrågan är inte bara en fråga om något så abstrakt som koldioxidutsläpp eller några graders temperaturhöjning. Det kanske är för mycket begärt av gemene man att ha insikt i hur känslig ekologin är. Och det är svårt för soldyrkande Svenssons att avstå charterresan eller shoppingrundan för det.
Till miljöfrågan finns även en demokratisk aspekt som inte kan förbises. Om vi som samhälle verkligen anser att industrierna har rätt att förstöra våra vatten och livsförutsättningar för att ge oss ytterligare överflöd när våra behov sedan länge är mättade. Om vi som samhälle givit vår tillåtelse att de släpper ut ämnen som vi vet är skadliga, som ger oss cancer och muterar våra gener eller rent av är dödliga. Är vi verkligen villiga att se mellan fingrarna trots att våra vatten, även här i Sverige innehåller så mycket kvicksilver att våra offentliga databaser inte redovisar kvicksilverhalterna när kemisk påverkan på vattnets kvalitet redovisas. Är det så att vi tillåter en industri som oljeindustrin där faktiskt koldioxidutsläppen är en av de mindre negativa bieffekterna på vår miljö. Oljeutsläpp bara i år uppgått till över 950 000 liter olja släpps ut i bara svenska vatten! Och de som nu tror att lite olja inte är så farligt förslår jag ta en slurk bensin nästa gång bilen ska tankas. Om du inte tycker det låter så inbjudande är det nog faktiskt så att du inser att det inte är bra för våra vatten heller.
Sedan har vi det globala perspektivet. Hur vår produktion flyttats till låglöneländer för att vi ska kunna konsumera mera. Där villkoren för de anställda i vissa fabriker är att likställa det med slaveri utan att vara någon överdrift. Så illa att i anställningskontraktet får man skriva under att man inte kommer begå självmord. Allt för att pressa priserna enligt marknadsekonomins spelregler.
Miljöfrågan är ett perspektiv framåt. En härledning av vad det vi gör idag innebär för morgondagen. Det är del i den kamp som kämpats i århundrande. Kampen för allas rätt till liv. Kampen mot övergrepp och maktutövande. En strävan mot en värld där man faktiskt får, kan och vill leva i. Så enkelt och så basalt. Att vi som föds in i denna värld ska ha förutsättningar att leva oavsett om vi föds här eller på andra sidan jordklotet och oavsett livsform.
Min förhoppning för 2012 är att fler förstår hur de behövs som stöd för miljöfrågan för så länge vi som konsumenter och samhällsmedborgare gemensamt inte ställer krav om förändring kommer det inte ske trots att den borde påbörjats för länge sedan. Och mänskligheten har inte råd att se ytterligare ett år gå förbi med marginella löften och skenande utsläpp.
2 kommentarer:
"Så enkelt och så basalt", skriver du. Jag håller med dig. Hur kommer det sig då att klimatfrågan lyser med sin frånvaro i media? Hur kommer det sig då att vi i västvärlden fortsätter tro på tillväxt och marknadslösningar?
Det är obegripligt att så många blundar för och/eller väljer att förneka att vi går allt snabbare mot en kollaps för den planet vi bebor. Inte heller nyliberalernas barnbarn kan ju välja bort jorden. När katastrofen är ett faktum hjälper inga privata försäkringar, något som annars brukar vara nyliberalernas förenklade svar och lösning på det mesta som kan drabba oss människor.
Kanske måste det bli mycket värre innan fler inser att vi tillsammans måste börja arbeta för att göra det bättre. Det sorgliga är att det då kanske är för sent . . .
Ja, vad beror det på? Den frågan är ju självklart för stor och komplex för att ha ett svar som aldrig kan motargumenteras. Men jag har min bild klar för mig.
Motståndarna mot förändnring är många. De är inte sammanslutna på något annat sätt än att de alla tjänar på hur systemet idag är uppbyggt. Och många av dem har stora pengar investerade i att behålla det systemet, trots uppenbara brister, höga odds och insatser. Systemet brukar väl i dagligt tal kallas marknaden. De största motståndarna som jag ser det delar utopin om att den ska vara fri. Oreglerad.
Media är ett kapitel i sig. Med stora ägare bakom sig, kapital uppbundet och styrt av samhällets toppskikt är det klart vilken agenda de gärna framför trots journalistisk etik och grundlagar. Bara för att inte hela bilden presenteras så begår de ju inte något brott. Bara för att de med omsorg för sin egen agenda valt ut nyhetsstoftet som sprids till stugorna är det ingen som kan anklaga dem för något. Möjligen etiska tvivelaktigheter, men vem fälls för det idag? Sedan görs det så klart med lagom dos, nog bredd för att inte genomskådas.
Det är vi konsumenter som fortsätter stödja systemet, så vi går inte utan skuld. Frågan är vart vi ska vända oss för att få en rättvis bild av nyheterna?
Ja, som sagt frågan är ju för komplex för att ge ett svar på den som inte kan motargumenteras. Det här är min bild. Några skulle säkert kalla den konspiratorisk, men där får jag tillbakavisa dem att jag tror inte att de sitter och kuckelimuckar någonstans om hur de bäst förvrider sanningen så den gynnar dem. Men att de alla för egen del tjänar på att upprätthålla systemet är det ingen tvekan om.
Skicka en kommentar