söndag 1 januari 2012

2012 - vredens år?

Det finns mycket som pekar åt fel håll när vi nu tar oss an 2012. Arbetslösheten stiger, klyftorna ökar och klimatutsläppen skenar. Mycket tyder på att året som ligger framför oss kommer bli svårt för många människor. Men jag när också en stark förhoppning inför det år som kommer. Det blir allt tydligare att vi har en regering som ställer människor utanför, som urholkar kvaliteten i skola, vård och omsorg och passivt ser på när köerna till arbetsförmedlingen växer. Inte ens moderata PR-Schlynglar kan trolla bort detta i all evighet. Jag hoppas att 2012 blir året då vreden väller fram. När vi blir allt fler som säger: Nu räcker det. Fattiga barn är 1800-tal. Bygg för helvete ett samhälle igen!

Miljöpartiet ska vara partiet som möter denna vrede. Som eldar under den och som använder kraften i den för att forma ett alternativ. Med förslag som är såväl konkreta och praktiskt genomförbara som visionära och omvälvande. Miljöpartiet måste möta den vreden. Det är vårt ansvar att göra det. Utan politska kanaler som kan omvandla vreden till förändringskraft är samhället farligt ute. Under året som gick såg vi i London, Aten och på andra håll vad som händer när människor inte upplever att de är representerade i det politiska systemet. Då tar stenar och tillhyggen över ordet.

Vi bygger inte ett tryggt, stabilt och solidariskt samhälle utan hänsyn till jordens resurser. Bryter vi inte oljeberoendet har vi inte en chans att upprätthålla välfärden. Ser vi inte möjligheterna i en offensiv klimatomställning knäcker vi aldrig arbetslösheten. Därför är det upp till den gröna rörelsen att svara när ropen från människor som inte längre låter sig trampas på växer i styrka.

Fler bloggade nyårsönskningar: Anders Åkesson (MP), Eva Berglund (MP), Hans Wåhlberg (MP) och Peter Andersson (S)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har miljöpartiet varit emot klyftorna i samhället? Jag trodde ni var ett borgerligt parti.

pyttiminpanna sa...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har rätt! Att det här året får bli året då vi svenskar går man ur huse och säger att det räcker nu! Att vi vill något annat än den nyliberala nedmonteringen av vårt samhälle.

Men nog känns MP tyvärr väldigt långt ifrån sådana tongångar idag. Kanske kan vi hoppas på en ny, utomparlamentarisk rörelse som plockar upp det som MP en gång stod för.

Olof Olsson sa...

Pyttiminpanna: Ja! Med starka röster utanför parlamentet måste man lyssna på insidan också.

Anonym: Du får gärna utveckla vad du menar. Så här tänker jag: Klassmedvetenhet har inte alltid varit mitt partis starka sida. Men sett till praktisk politik menar jag att MP är det parti som har idéer för hur man bekämpar fattigdom, ökar människors trygghet och ser till att människor får arbete och utbildning. Därmed inte sagt att allt är perfekt. Exempelvis tycker jag att man ibland varit fega och inkosekventa när man liksom S delvis accepterat regeringens skattesänkningar i efterhand.